Idag har jag och mina fyra yngsta avkommor (de av kvinnligt kön) varit i Jönköping för att införskaffa de sedvanliga sistaminutenkläderna till deras avslutningar.
Stressande. Milt sagt. Då blir mamman som ett rytande, fräsande bastuaggregat. Minsta droppe får oanade konsekvenser. Det börjar med ord som tar sig ut i mungipeläge och övergår till lite högre volym, gärna lätt framåtlutad över barnet ifråga.
Dock inte på långa vägar till de tonhöjder som (alldeles för) många skitungar haft idag.Överallt låg det trilskande, skrikande barn. Mammor som var betydligt mer irriterade än mina barns försökte blidka och lirka. Gick inte över sig bra. Mycket beroende på barnets röststyrka tror jag.
Så glad att de barnen inte var mina. Pulsen gick ned och jag drog efter andan. Tacksam för att de aldrig gjort så (med ett eller möjligtvis två undantag). På snart 19 år och 5 barn, det kan inte anses frekvent förekommande då.
Nu är alla rustade till tänderna. Låt skolavslutningarna komma!
Det är roligt att klä sina barn i fina kläder och fira sommarens ankomst. Ikväll ska min 15-åring på niornas bal och hon ska kläs upp och friseras så fint som möjligt...
SvaraRaderaJag brukar bli lika svettig av att titta på hur andra föräldrar sliter mid trilskande barn. Min yngsta var rent bedrövlig ett tag, det har gått över nu.
SvaraRaderaAvslutningskläder ja...äldsta har inte hittat något som föll hennes kräsna läpp i smaken men det finns fortfarande tid (och hopp), dom slutar på onsdag nästa vecka.