Åtminstone rent kroppsligt. Åtminstone hälften av dem. Den hälften som inte la sig vid halvfem-tiden imorse. Svinnet denna gång blev en kudde och en jacka (som förhoppningsvis återbördas). Hade varit värre om det var tvärtom. Försvunna döttrar är svårare att ersätta.
Nu kan familjelivet återgå till det normala. Nu slipper vi tänka efter hur många det ska dukas till. Hmmm, 2 på läger, en i husvagnen, då är vi... eeeh... fyra, va? Plus en kompis. Fem?
Fingergreppet som anfaller bestickslådan är programmerat på sju så det krävs lite underprogram för att det ska bli rätt emellanåt.
Imorgon ska sonen ta ännu ett vuxensteg. Första jobbet efter skolan. Lycka till, mammas lille pojk!
Tur att ungarna lagar mat på da'n så jag slipper räkna oss.
Det är en alldeles särskild känsla när barnen ska ut på sina första jobb. Men ett underbart steg mot vuxenvärlden:)
SvaraRaderaKram Bibban