onsdag 19 maj 2010

Titel- och rollfrossa

Tänk egentligen vad många saker man skulle kunna använda som titel, alla roller som livet består av.

Vaknar på morgonen och är Fru. Innebär bland annat ett visst tjatande på make som behöver stiga upp men inte vill. Kan även tituleras Maka, Käresta, Tjötkärring.
Fortsätter en liten stund att endast vara Jag innan det övergår till att innefatta Mamma. I denna arla morgonstund är det ett par-tre "Gomorron" som mumlas fram till de äldsta som är relativt vakna. Ev ett rop från hallen på väg ut till den allra äldste som är ordentligt morgontrött, innan jag sakta omvandlas till Jobbare.

Denna roll är den som utförs minst 8 timmar per dag och som i sig består av en massa olika huvud- och biroller. Det är Kontorsråttan som består av Ekonomiansvarig, Inköpare, Orderplanerare och Logistiker/Transportansvarig.  Webredaktören som försöker få tid till att greja med båda företagens hemsidor. Där ingår också Bildbehandlaren och Textförfattaren.
Metallarbetaren kör maskiner och försöker tillverka så mycket som möjligt så att alla rollfigurerna kan få lön och företaget överleva. Korta stunder hoppar Mamman in och besvarar frågor från barn som undrar över diverse saker, telefonledes oftast.

Arbetsdagen tar slut och då plockas Kocken fram. Mat tillagas och serveras. Därefter kommer Läraren till huset och ser till att läxor görs, ibland behövs det undervisning som inte utdelats i skolan innan dessa läxor tagits hem. Mamman deltar hela tiden, ett övervakande öga i nacken är ständigt närvarande.
Taxichauffören hoppar in ett par kvällar i veckan, kombineras oftast med Fotbollsmorsa. Kan även arbeta helg.
Om man har tur så finns det en stund över till Författaren. Skriva lite vill jag ju. Annars kan Motionären få flaxa till en stund. Lyfta lite vikter, ta en promenad eller nåt för att rensa hjärnan. Då rensas ALLA hjärnorna för att kunna startas om nästa dag. Från noll.
Kvällen avslutas som Mamma och Maka, med godnattpussar o dyl. Går inte in på detaljer.

Allt detta utförs på rutin och med ett leende på läpparna. Hela tiden. Eller vad tror ni?
När jag ser mina barn och den där morrontrötte maken så tänker jag på hur lyckligt lottad jag är. Om jag känner att jag måste planera och styra och ställa så är det för att det där Jag(et) kräver det, inte dom. Våra ungar är väldigt självgående om jag lyssnar på hur många andra har det. Redan i späd ålder har de t ex sett till att komma upp på mornarna och iväg till skolan - med allt som ska tas med - på egen hand. OK, nån gång har jag frågat i förbifarten om "det och det" är med, men jag känner inte att jag måste. Jag litar på dem. De tycker det är konstigt att kompisarnas mammor (för det är oftast de) packar väskor, hos oss har det aldrig varit så och de kan inte förstå varför inte alla sköter det själva *s*.

Barnen sköter det mesta hemma hos oss så jag behöver inte vara Städare, Tvättare eller Ihopplockare så ofta. Ansvar växer man av och dessutom slipper man få en chock när det är dags att flyga ur boet.
Och Mamman blir gladare, Tjötkärringen behöver inte visa sig så ofta. Hon överlämnar fler uppgifter till Medlaren istället, en trevligare version av TK.

Tror nog att jag trots allt missat någon titel men vad spelar det för roll?

3 kommentarer:

  1. Vilket riktigt bra inlägg!!

    SvaraRadera
  2. Du har bra koll på alla titlar tycker jag. "Mångsysslare" ska jag skriva på mina visitkort, om jag hade några :D
    Kram.

    SvaraRadera
  3. Som kvinna idag så blir det många titlar. Ingen skall komma och säga att vi inte är världsbäst på simultankapacitet. Jag undrar just ibland hur det kommer sig att vi blev så......

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails