Känslorna som vällde fram när jag fick några stenkulor i min hand. Wow! Det var doften av fuktig, kall sand, vårsolsolsvärme, huttrande trots allt i nya vårjackan. Pyramider och kast. Känslan när man vann och kom hem med en massa mer än vad man gått iväg med. Dystra tankarna om man förlorat (hände inte mig så ofta).
Oj. Det var längesen. Men oj, så kul! Stenkul.
Läs även andra bloggares åsikter om stenkulor, barndom, minnen
Ja, stenkulor ger en fantastiska minnen :)
SvaraRaderaUndrar om min mormor skulle hålla med, vi hade så många att vi fyllde golvet i ett av rummen hos dom :)
Förresten, om du fortfarande vill vara veckans blogg hos mig så är det din tur nu :)
SvaraRaderaSkulle ha bytt i fredags men var borta så jag kör må-må eller tis-tis istället.
Maila en bild jag kan använda om du fortfarande är intresserad :)
Men Malla, skojar du? Klart jag vill, ska se om jag hittar nåt att maila över :-)
SvaraRadera