måndag 6 september 2010

Stenkul

Helt plötsligt är det barndom igen. Minstingen ville ha med sig kulor till skolan. Varför då? undrade mamman som inte sett nån spela kula på sådär 35 år.













Känslorna som vällde fram när jag fick några stenkulor i min hand. Wow! Det var doften av fuktig, kall sand, vårsolsolsvärme, huttrande trots allt i nya vårjackan. Pyramider och kast. Känslan när man vann och kom hem med en massa mer än vad man gått iväg med. Dystra tankarna om man förlorat (hände inte mig så ofta).

Oj. Det var längesen. Men oj, så kul! Stenkul.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

3 kommentarer:

  1. Ja, stenkulor ger en fantastiska minnen :)
    Undrar om min mormor skulle hålla med, vi hade så många att vi fyllde golvet i ett av rummen hos dom :)

    SvaraRadera
  2. Förresten, om du fortfarande vill vara veckans blogg hos mig så är det din tur nu :)
    Skulle ha bytt i fredags men var borta så jag kör må-må eller tis-tis istället.
    Maila en bild jag kan använda om du fortfarande är intresserad :)

    SvaraRadera
  3. Men Malla, skojar du? Klart jag vill, ska se om jag hittar nåt att maila över :-)

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails