I över 30 år har detta pågått. Nu tycker jag att det kan räcka. Varenda månad -nästan - har jag ställt upp. Jag har lämnat ifrån mig sånt som tillhör mig. Lämnat det under visst knotande i och för sig. Svängningarna har varit många, både vad gäller frekvens på humör och mellanrum.
Första gångerna var det nästan bara positivt. Snart vuxen, minsann.
Åren gick och det var inte alltid lika självklart att det skulle funka. Ännu mindre vara roligt. Ibland gjorde det skitont att få det ur sig. Rätt vad det var så försvann eländet. Det blev liksom inga barn gjorda. För det blir det inte om det inte funkar. Liksom.
Jag ville bara säga att jag har liksom ingen användning för det här längre. Jag har fyra stycken som kan ta vid, låt dem sköta det nu. Jag har gjort mitt. Jag kan byta mina PMS-dagar mot klimakteriekossehagar. Så kan nån va snäll och strypa kranen nu?
Och jag tänker inte ta tillbaka ett enda liksom. Liksom.
Läs även andra bloggares åsikter om PMS, klimakterie
Hahaha... välkommen att strypa kranen här också :)
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag kontaktar dig för att jag är intresserad av att eventuellt använda ditt blogginlägg i min uppsats om klimakteriet. Hur känner du inför det? I uppsatsen blir du anonym.
Hör av dig på projektovergangen@gmail.com och gå gärna in och titta på projektets hemsida www.overgangen.se!
Hälsningar
Ida Backström