Råttboet är i detta fallet det samvete som ofta plågar mig. Inte så att jag lider av att ha ett samvete, det är jag bara glad för, men när det blir åt det håll när det börjar kännas tungt och dåligt, då lider jag.
Ibland så gäller det barnen. Tid som inte finns att umgås med var och en är exempel på en sån sak. På grund av randiga skäl och rutiga orsaker har jag en speciell tagg som gnager om det är nåt som gäller skolan. Jag minns nämligen med alltför önskvärd tydlighet hur det kändes. Ingen som kom på föräldramöten. Åhörardagar var bara inte tänkbart att närvara på. Orsakerna till detta var många och inte alls roliga. Verkan var hemsk. Tuff utåt men tårarna brännande.
I minstingens skola ska de idag fira att de fått Grön flagg. Grattis till det, säger jag. Skitbra att ni tänker på miljö och hållbarhet, det bör absolut både firas och premieras.
Men... klockan 12.20 en vardag? Om ni vill att föräldrarna ska komma, menar jag. Hur många kan ta ledigt från jobbet - och i de flesta fall åka flera mil fram o tillbaka - för att visa sitt intresse? Jag har iofs gångavstånd, det tar max 3 min att gå till skolan, men jag har inte varken tid eller råd att ta ledigt för att gå tipspromenad och fika. Ska mitt barn stå där ledsna nu och inte ha en förälder som visar intresse för vad de sysslar med i skolan?
Visst säger hon "ni behöver inte komma om ni inte vill..." och jag förklarar att det inte är brist på vilja, men det är ju ändå så det känns. För oss båda.
Det hade räckt med ett "om ni har möjlighet" efter Välkomna så hade det känts bättre.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, samvete, grön flagg
Jag håller med dig. Jag förstår att de vill ha aktiviteter under skoltid. Men nu för tiden jobbar de flesta föräldrar och har därför svårt att komma loss
SvaraRaderaShamrock, visst är det så. Lärarna vill naturligtvis ha det på sin arbetstid. Frågan är varför de inte bara kan fira det de som är där? Tror inte jag är ensam om knip i hjärtetrakten när det gäller sånt här.
SvaraRadera