torsdag 31 januari 2013

Jag bryr mig inte!

Eller gör jag det?

Nåt som jag bryr mig om - i form av att jag inte kan låta bli att störa mig - är när folk ska pådyvla mig saker. Eller reaktioner. Eller uteblivna sådana.

När någon kommer instövlandes och är upprörd över något och vill att jag ska läsa och förfasas över detta något. Det är ett bra exempel.
"Har du sett att...? Läste du att...?"

Jag: Snälla, jag vill inte läsa.
Den: Men du kan titta på det sen, du får den (artikeln eller vad det är) av mig.
Jag: Men jag VILL inte läsa den.
Den: Men du måste ju ha koll på läget! Förfasa dig, människa! Typ...

Då suckas det och himlas med ögon.

Jo, minsann. För då är jag ju en sån där samhällsfrånvänd människa som inte bryr sig. Eller hur?

För om jag inte lusläser "fakta" om hur det ena eller andra förhåller sig, då bryr jag mig inte. Jag bara håller händerna för öronen och ropar "lalalalalabingo". Hemska jag.

För inte kan det väl vara så att jag bryr mig något alldeles särdeles mycket men inte har lust att diskutera det. Inte med den. Inte då. Inte alls?
Kan inte jag få bestämma det på alldeles egen, vuxen, sansad hand?

Vissa dagar är det alldeles fullt tillräckligt att bry sig om det egna. Det närmaste. Mitt. Min familjs.

Ingen annan har någon som helst rätt att döma mig för det. Jag blir inte en sämre människa för det. Jag kanske bara inte orkar mer just då.

Huvet i sanden? Nix.

Ingen annan vet vad jag kämpar med. Jag vet inte allt om vad "den" kämpar med. Ibland tar jag mig friheten att inte bry mig. För att jag ska orka. För att jag ska kunna det jag måste. Det som är allra viktigast.
Bry mig om mina. De som tillhör mig. Ibland är det vi mot resten av världen och då får det vara det. Nära-världen är också en del av världen. Den stora. Den som blir övermäktig att ta in ibland.

Låt mig välja det. Bry dig tillräckligt för att respektera det. Det räcker.

 , ,

#Blogg 100 avstamp mot minst 365

Jag fick ju nån slags nytändning i slutet av året. Började skriva igen. Har ni märkt det? Hoppas det :-)

Under hela 2012 blev det 140 inlägg och året innan bara 32... Va? Jag som verkligen älskar att skriva hade helt plötsligt tappat orden. Eller lusten. Både och, kanske?

Nu när jag känner att jag är på G igen så är planeringen att det ska bli minst 365 st inlägg i år. Borde kunna få till nåt varje dag, tycker jag. Eller så blir det fler ibland. Eller mindre. Ja, ni fattar principen.

Därför blev det en liten extrapuff när jag - av en slump, fråga mig inte vilken - ramlade över Fredrik Wass och hans utmaning att skriva 100 inlägg på 100 dagar. #Blogg100 andra sommaren kallar han den.
Lånad från nätet, minsann

Det där är ju bara att fortsätta på den inslagna vägen kan man tycka då. Visst, så är det ju. Men nog är det så att det blir lite roligare när man kan få en anledning att kika runt på nya, förhoppningsvis spännande, bloggar? Jag tror säkert att jag kommer att hitta nåt guldkorn. Förhoppningsvis trillar det in nån ny här hos mig också ;-)

Såååå... nu är det "bara" inläggsämnen som ska poppa upp då...

Nå'n som har lust att hjälpa till att forma ämnen?
Släng in nåt i kommentarsfältet, vad som helst, så ska jag försöka spåna vidare på det!
Snääääällllla, lämna ett bidrag :-)


, , ,

onsdag 30 januari 2013

Twittra? Någon?

Tiden, den här dyrbara, ska man slösa den på ännu ett socialt medialt knapprande? Är det förresten slöseri?

Har jag - som vanlig (?) människa - någon användning för Twitter?

Räcker det inte med mina bloggar, facebook och Instagram?

Vad säger ni? Använder ni Twitter? Varför i så fall? Känns det bra? Är det ännu en tidstjuv som knaprar på tidskakan?

Några tips? För eller emot i mitt fall?

Kom igen nu, ja vill höra vad ni tycker!



Kanske får jag användning för en sån här så småningom?



 , , ,  

Småsjukt faktiskt


Träning har det inte blivit mycket av den senaste veckan...

Först var vi i Stockholm över helgen och efter det har båda två en halvsjuk känsla i kroppen. Den ena börjar bli mer helsjuk och yrade faktiskt lite inatt. 

Själv vaknade jag med håret sjöblött av svett men går fortfarande på halvfart ändå. Halsen värker och ögonen är i ett sånt där härligt "görontatttittaåtsidan"-tillstånd. Bättre att vila sig i form. Eller nåt. Får se om det kanske kan bli en promenad åtminstone ikväll.

Igår firade vi oss födelsedagsgrisar lite lätt. Middag med hemifrånflyttade sonen med sambo - trevligt! De hade med sig en receptbok till mig, alltid bra med tips att bläddra bland :-)




Till pannbiffarna som vi åt gjorde jag bland annat ostgratinerad brysselkål, det är mumsigt! Och enkelt som bara den, receptet hittar du här.



, , ,

tisdag 29 januari 2013

Två blir 19


Kommer aldrig att glömma när vi fick beskedet...

Efter att ha haft krångel och okänslig läkare vid första undersökningen ("Det här stämmer inte alls, livmodern är alldeles för liten...) så kan jag lova att hjärtat satte sig i halsgropen när barnmorskan stängde av skärmen när ultraljudet skulle köras.

"Har läkaren pratat med er?" var frågan hon ställde.

Ni kan ju gissa vad som snurrade i huvudet då.

"Eeeeh... nä..."

"Det är två"

"Va? Två? Barn menar du????" (Vad skulle det annars varit?)

Min första tanke - efter tacksamheten att barnet levde och helt plötsligt var dubbelt - var på nattvak och trötthet. Pappans kommentar var "Vi som hade allt redan..." Olika infallsvinklar där :-)

Allt gick bra och när det bara var ett par veckor av väntan kvar föddes två underbara tjejer med 10 minuters mellanrum. Jennie blev den ständiga storasystern till den efterkommande Louise. Kan lova att det är en väldigt speciell känsla att föda mer än ett barn! Ligga och titta på ett alldeles nyfött underverk medan ytterligare är på väg att komma till världen.

Idag är det 19 år sedan jag fick min bästa (iofs en dag försenade) födelsedagspresent!

Grattis älskade döttrar på er dag!



 , ,

måndag 28 januari 2013

En äldre version

Vet inte om det är helgens bravader som tar ut sin rätt eller om det faktiskt är just åldern som gör det. Så gammal som idag har jag ju aldrig varit innan! Som resten av världens befolkning i och för sig inte heller har.

Jag är ganska bombis på att jag inte har åldersnoja på det viset. Vadå, jag vet väl inget om att det bara är 730 dagar tills jag fyller ett halvt sekel? Skulle jag bry mig om det? Pfah! Nänä, jag är panikslagen inte alls rädd för att bli 50.

Men visst låter det gammalt? Jag som tyckte 30 var en glidare och 40 liksom bara gled förbi. Inga kriser där inte. Men 50... Det har jag fasat för sedan flera år tillbaka. Jag riktigt känner hur luften kommer att gå ur mig den dagen. Om 730 dagar.
Redan för 3 år sedan hade jag känningar, kolla här.

Kollade inläggen från januari 2011 och 2012, finns inget om någon födelsedag öht så där förträngde jag nog fakta :-)

Undrar om det är därför jag känner mig som en ursketen ballong (vad fick jag det ifrån?) idag. Vill bara gråta och krypa ihop under täcket. Känns som världens pms-lipande men det kan det inte vara. Är det kanske bara krassa måndagskänslor? Trötthet? Hoppas det, så här kan vi inte ha det.

Är ganska bombis på att det är trötthet. Igår när vi skulle gå på bussen hem så började tårarna rinna på mig när en - för mig fullständigt okänd - tjej sa hejdå till sin pappa (gissar jag). Va? Visst, medkänsla är bra men nån måtta får det väl vara?

Nä, nu räcker det! Jag känner en massa goa, pigga och glada människor som har passerat det magiska strecket så jag ska nog klara av det jag också. Får börja ladda redan nu. Och spara. Till en resa som kan lösa upp eventuella negativa tankar som finns kvar då. Costa Rica vore inte fel att åka tillbaka till. Eller Brasilien. Det är ju då (ungefär vid den tiden på året) karnevalen i Rio är, lite samba skakar nog bort kristankar eller vad tror ni?


Så, nu ska denna blott 48-åriga människa ta tag i resten av dagen och göra den till nåt bra istället för att gnälla :-)

, ,

lördag 26 januari 2013

Stockholmsinlägg

Jomenvisst, vi är på vift. Bönderna är i stan. Än så länge har vi klarat oss utan större mankemang :-)
Bussresan - lika lång som flygresan vi brukar göra till Rhodos - flöt på rätt bra. Mycket beroende på att det var gott om plats så vi kunde bre ut oss och sträcka ut benen. Det var väl inte den mest miljövänliga chauffören Swebus kunde uppbringa så det gick stundtals ryckigt. Hade problem att spela Wordfeud t o m ;-)

Mässan klarade vi av igår, träffade på några trevliga grabbar från i somras och lite rundvandrande blev det också. Vi hade tänkt åka dit en sväng idag också. Gjorde vi iofs också men vi vände utanför ingången...


Här skulle bilden vara men hur i hela friden får jag in den med surfplattan???? Dubbelklickar jag så zoomar det in och markera, hur gör man det??? Tips tas tacksamt emot.


Det blev lite stadsvandrande istället och planka till lunch. Inte dumt det heller. Hotellet kan jag varmt rekommendera, förresten. Fräscht och trevlig personal. Och maten! Smarrigt. Frukosten var mmmmmmmmm... Radisson Blu Waterfront, testa det.

Men allvarligt, kö när man kör bil, det vet jag ju. Men kö till Systembolaget? Trodde inte det var sant *s*

fredag 25 januari 2013

En känsla av utomlands

Igår gjorde jag något för första - och troligtvis sista - gången. En gång var jag på Lidl två gånger, så att säga.

Vet inte varför men jag har lyckats undanhålla mig från att gå dit. Vet egentligen inte riktigt varför jag en gång i tiden bestämde mig för att hålla mig därifrån, heller. Men... jag skulle hållit mig till det beslutet.

Enda anledningen nu var att jag ändå var precis bredvid i ett ärende OCH behövde handla mjölk. I och för sig, jag var yttepyttenyfiken på deras korvar också. Det sägs att de innehåller mer kött än de flesta andra. Det är ju positivt så varför inte undersöka saken? Man måste ju emellanåt rucka på sina principer eller hur?

Helt plötsligt tre anledningar.

Dottern som var med sa att "det känns som vi är utomlands". Jo, när man ser att mycket är andra märken, såna vi inte är vana vid, att allt ligger hu
ller om buller osv. Jag tycker inte det är jättekul när det ligger kalkoner, yoghurt och strandmadrasser omkringströdda i samma hylla. När den där utomlands-meningen kom så kastades jag tillbaka till januari 2002...

Gravid i så där åttonde veckan befann jag mig på familjesemester (maken och de dåvarande fyra ätteläggarna) på Gran Canaria. Illamående och trött så det knappt går att beskriva. Alla dofter förstärkta trehundra gånger. Minst.
Hotellet hade mögelspår (enligt min näsa) och det enda jag kunde pilla i mig utan att ulka var typ gurka. Vi hade lägenhet och därför blev det en del handlande i liknande affärer. Och matlagningen på det.
Blåsigt och relativt kallt, inte mycket till badande. Kan säga att en gång var jag på Kanarieöarna två gånger också...

Beslutet om att inte återvända till Lidl grundar sig mest på att det fanns två stycken personal där, lika sura och med "Jobbigt att jag måste vara här och ta hand om dig du jobbiga kund"-inställning. Sånt går fetbort.

torsdag 24 januari 2013

Ska vi verkligen göra det här?

OK, eftersom ni tjatar. Jag drar en kort rapport om den där träningen.
Den går kanoooooooon! Börjar känna av att det är dags att lyfta tyngre vikter och vissa kroppsdelar är betydligt fastare än för 3 veckor se'n när jag började.

Inatt - som för övrigt var värdelös sömnmässigt - skulle jag gosa ihop mig som jag gör ibland när jag fryser. Fosterställning med händerna mellan benen. Typ.

Det var nåt som var konstigt. Hmmm... Vad är det som känns fel? frågade min sömndruckna hjärna. Jo, händerna sjönk liksom inte in och blev ett med låren. Istället var det som att jag fick hålla runtom. Svårt att beskriva. Det var hårt. Liksom.



Det svåra den här veckan har varit att hitta rätt tid att träna. Jag tycker att det är störigt att hela tiden behöva vänta på de redskap jag behöver. Inte så att jag tycker jag har mer rätt till dem än andra, nä så är det inte. Däremot vill jag ha flåset/värmen uppe och att det ska flyta på hela tiden. De flesta gör så gott de kan och förstår att man kanske måste bete sig på ett visst vis för att det ska funka för alla som befinner sig i lokalen, men inte alla.

En del bara rantar omkring. Åtminstone är det så det verkar. Ingen plan alls. Rycker på ett ställe, drar vidare till nästa, rycker lite där. Tar upp mobilen och kollar facebook eller fixar en spellista eller vad det nu är som är så viktigt. Rycker lite igen. Tjatar med polarna. Nästa ställe och rycker lite igen. O s v.
Jag har lite svårt att förstå det där. Betala dyra pengar för att liksom bara hänga med polarna. Pumpa nån liten biceps här och nåt ryggdrag där.

Så, det är lite småjobbigt ibland. Inte så att jag retar mig direkt, kan bara inte låta bli att förundras över fenomenet :-)
Vi har testat några olika tider för att se om vi kan komma underfund med när det är minst folk. Ikväll blir det nog sen träning, får se om det blir bra/bättre.

Och om någon retar sig på att jag skriver "typ" och "liksom" så kan jag upplysa om att jag gör det för att jag själv retar mig på det. Förstärker det bara lite. Liksom ;-)

onsdag 23 januari 2013

Lära av sina misstag?

Om man eventuellt är panikartat rädd för möss. Som jag. Då måste man tänka sig för.

Om man får för sig att snabbvädra - trots att det är -15º ute - så måste man ha i bakhuvudet att det kan komma in katt/er. Speciellt som man alldeles nyss släppte ut ett par stycken. De vill ju in i värmen, kan tänka.

Om det nu kommer in katt/er måste man alltså vara beredd på att de kan ha varit och "handlat mat".

Det hade Helga gjort imorse. Först kom Frans Eskil som skjuten ur en kanon, därefter struttade Helga stolt in (så där som matadoren i Ferdinand, ni vet) och jag såg konturen av något i hennes mun.

Gillar detta kattläget bättre...

Först kom skakningarna. Sedan det kvävda skriket. Därefter stängde jag dörren till vårt sovrum. Tanken var att det där får käre maken ta hand om när han kommer ut från hemlighuset. Jag stannar här!

Då hör jag hur det smäller där ute. Hjärnan hade nu kommit ner på en lite mer användbar nivå och jag förstår att den där musen är troligen alldeles både död och djupfryst.

Hjälpte det? Nej. Maken fick ta den från kattskrället och slänga den. Efter det gluttade jag på dörren och vågade mig ut.

Undrar om det kan hjälpa med hypnos mot denna hemska fobi?

tisdag 22 januari 2013

Äta sova dö

Slötittar på morron-TV, som de flesta vardagar. Vid den tiden (ca kl 6-6.30) är ju inte uppmärksamheten 100. Inte just på att ha stenkoll på vad som händer i rutan. Mer åt att få i sig det där ägget och träffa munnen med kaffekoppen.

Längst ned i bild rullar - den i mitt tycke fruktansvärt enerverande - remsan med kommande/senaste nyheterna. Senaste veckan har ordpolisen gjort flera upptäckter vad gäller felaktiga stavningar/syftningsfel just i de remsorna så när det dyker upp nåt om att "Äta sova då" tog hem storslam på Guldbaggegalan reagerar jag inte nämnvärt.
"Jaha, ska det inte vara ett frågetecken efter?", slötänker trötta ordpolisen.

Senare visar det sig att filmen faktiskt heter "Äta, sova, dö" och tydligen har fått väldans bra recensioner. Av många. Tydligen rätt val eftersom den fick flera pris på galan.


Bild lånad från nätet


Men... Hur kan jag ha missat denna film? Även om jag inte är nå'n bionörd. För det är man nog inte om den näst senaste film jag såg på bio var "Dansar med vargar" i mars 1991 med den förstfödde i magen och den allra senaste var för en hel del år se'n också, "Hostel". Det hemskaste jag sett! Jag blundade och ville ändå gå därifrån 90% av tiden... Säger bara en sak; Quentin Tarantino... Som iofs är två ord men ändå ett.

Hur "Off" är jag inte då?

Fast jag är rätt "On" på att tycka att de gott kan använda sig av korrekturläsare på SVT. Vår egna, trygga, institution kan väl anställa någon som kan? Om inte annat kan jag anmäla mig frivilligt. Lite volontärsarbete för det rena ordets skull :-)

På tal om felstavningar. Läste en platsannons där de sökte en "Noggran logistiksassistent" Noggrann, liksom. Kan man inte kräva att den som skriver annonsen är det också?

Vart är vi på väg?

Så frustrerande! Befinner mig på flygplatsen och hittar inte biljetterna. Det är ju illa i sig men jag vet inte ens vart vi ska!!!

DET är inte bra. Vet inte jag så vet ingen annan i familjen heller... Jag håller ju i allt sånt, värsta reseledaren. Paniken kommer framrusande som planet självt, minst 3G. Vart är vi på väg? Inga ledtrådar hittas och det snurrar vidare.

Landvetter har aldrig tett sig så förvirrat innan. Alla bara springer i vägen också. Flytta på er, jag måste fram! Fast vart ska jag? Hem till biljetterna?



Åh, så skönt. Bara en dröm.
Jag behöver ingen tolkning på den. Solklarare än det förmodade resmålet.

Idag har jag glömt mobilen hemma och det är ju perfekt när man väntar viktiga besked. Eller? Tar det som ett tecken att släppa och avvakta.

Lyckades i alla fall leta mig fram på kommunens sidor så jag kunde sjukanmäla dottern. Tror det var hon som ringde till mig, rösten påminde om hennes. Lite däpptaje baja.


måndag 21 januari 2013

Massa men ingenting

Alltså... du vet...
Du har en massa saker att ta tag i. Vissa mer nödvändiga än andra. Det gemensamma är att de ska  måste göras. Helst nu. Eller varför inte redan innan?

Sen så är det så här att du liksom i princip inte får något alls gjort. Inget vettigt. Eventuellt kan du krysta ur dig ett alldeles meningslöst blogginlägg. På sin höjd.

Det är ungefär precis så jag har det nu. Ifall du inte redan hade förstått det av det jag just nu skriver i mitt alldeles meningslösa blogginlägg. Så har jag förklarat det extra nu. Så nu vet du.

Förstår du?

Så'n här blir jag när jag väntar på besked om något som jag tycker är viktigt. Koncentrationen jag har fullt upp av annars flyger sin kos, upp och ut. Singlar ned från skyn som de sakta fallande snöflingorna jag ser just nu. De jag tittar på när jag försöker hitta tillräckligt med rätt kraft för att göra det jag ska istället för att sitta här och skriva detta alldeles meningslösa blogginlägg.

Medan jag väntar. På den där telefonsignalen. Som när man trånade efter nån kille i tonåren. Tänk, då kunde man ju inte lämna hemmet, det var ju före mobiltelefonens uppfinnande. Nu går det. Men vad hjälper det?

Ring nu då!!!

Så, nu ska jag försöka igen. Jobba, alltså. Under tiden kan jag ta emot positiva tankar och tumhållande (i och för sig för något som ni inte har en aning om men ändå...) så att beskedet blir det rätta. Tack för det.

Den här bilden har egentligen inget med texten
att göra men jag kanske drömde lite där också?


Oj, vad många snöflingor det faller... ;-)

Tredje veckan från start


Hur gick det då med träningsplaneringen denna veckan? Jo, tack bra. Trots brännvärk och diverse annat. Det var det där med vilan som jag inte riktigt lyckades med. Om man ska ta ordet vila bokstavligt. Jag kör en lite med bildlig tolkning, den aktiva vilan. 

Har lite funderingar på att ändra träningsdagar, är det lika tomt varenda söndagkväll så är det lättare att träna effektivt. Gillas!

Får se vad vi kan komma överens om, jag och träningspartnern. Denna veckan blir lite omkastad i alla fall eftersom vi drar till Stockholm i helgen. Även om det finns gym på hotellet så får gränsen gå nånstans :-)


Måndag
Bröst, axlar, triceps - Grejat

Tisdag
Rygg, biceps, ben - Grejat

Onsdag
Vila - Ej grejat, gick 6,6 km :-)

Torsdag
Bröst, axlar, triceps - Grejat

Fredag
Vila - Gick 4,7 km och sen var det bärande av ett okänt antal kilo ved.

Lördag
Motionscykel, armträning. Lite halvdant kändes det allt eftersom jag ville vara säker på att 
den onda muskeln inte skulle bli sämre igen.
Söndag
Vila blev istället gym med rygg, ben, mage och biceps. Kändes bra, speciellt armarna.

Dags att planera v 4 alla redan, det börjar ju flyta på riktigt bra det här!

söndag 20 januari 2013

Återkommande fenomen

Det finns vissa saker som är ständigt återkommande. Småsaker som man skulle kunna reta sig på om man var lagd på det hållet. Det är inte jag *harkel*. I alla fall inte tre av fyra veckor i månaden.
Däremot så kan jag ställa mig undrande till det. Varför ställer man tomma toarullar i fönstret istället för att slänga dem i papperskorgen som står endast någon meter bort?
Varför?
 Vart tar alla makar till handskar/vantar vägen? Skulle bära in ved och tänkte jag skulle ha ett par arbetshandskar på mig. Jo, tjena, det var ju lätt att åstadkomma...

Var är högerhandskarna?
Se'n är det detta med påsklämmorna till brödet. Är det värde i dem? Eller varför stannar de i brödburken till någon av oss som inte äter bröd råkar hitta dem?

Påsflärpar? Samlarobjekt?
Finns ju fler saker, som hårsnoddar och hårnålar som befinner sig precis överallt utom där de ska vara. Numera har vi även en katt som klättrar in bakvägen i badrumsskåpslådorna och hämtar snoddar. De sprids sedan över huset när hon lekt klart med dem. Hela eller sönder? Spelar ingen roll. Utspridda är de.
Vad har ni för återkommande fenomen hos er?

lördag 19 januari 2013

Dagsbyte

Fortfarande så bränner/ömmar det i ryggen/sidan/bröster så därför gjorde jag ett drastiskt avsteg från veckans träningsplan. Jag bestämde mig för att helt enkelt byta. Lördagsvilan flyttades till fredag. Vågat, va?

Solen sken när jag kom från jobbet så det fick bli en skogspromenad för att tanka lite vitaminos.

Ingen älg i tornet idag heller...


Veddragarpulka (låter lite som skuggshuggarpolka eller?)
Bära ved är också bra träning, ett antal kilo är det ju på pulkan som jag lyfte in några gånger så jag fick känna mig nöjd med promenad och bärande igår.
Kvällen blev både lugn och tidig och innehöll faktiskt en del av den planerade läsningen av "Niceville". Fortsatte med det i den arla morgonstunden så snart är den klar att bytas ut mot någon av de andra som ligger påbörjade...
När jag skulle sova så undrade jag om det trots allt blivit nåt fel. Jag hade ju tänkt att det skulle vara tyst i sovrummet när jag befann mig där utan sällskap. Men... det lät. Inte riktigt lika högt men snarkningar var det allt! Lillan slumrade så skönt i pappas säng, minsann :-) Resten av natten var det bara lite lätt, mysigt, snusande istället.

Lördagssysslorna har varit slappande, storhandlande och matlagande. Lite hemmaträning fick jag till också men jag höll mig till cykling och armträning. Förhoppningsvis är jag fit for fight imorgon. Längtar (!!!) faktiskt efter att åka iväg till gymmet så jag hoppas den hemvändande maken känner likadant. Inte så säkert efter att han kört 7-8 timmar och kommer hem mitt inatten, förstås...


Ni ser vad fort jag cyklade, va?

Kvällens mat, karrékotlett med örtsås

fredag 18 januari 2013

Jag gillar inte fredagsmys!!!

Nu tänker jag komma ut. Bomben ska släppas. Jag tror säkert att jag kommer att få ett gäng Janne Josefssonar efter mig nu. Eller vänta, är det omvänt numera? Kanske hela fredagsmys-maffian knackar på? Fast det lär ju inte bli ikväll i så fall eftersom de är hemma och myser.

I vilket fall som helst. F r e d a g s m y s  blotta ordet ger mig rysningar. Fattar ni då hur dåligt jag mår av den f-bannade chipsreklamen på TV? Jag menar, jag äter ju inte ens chips längre. Inte någon dag i veckan.

Allvarligt... måste man verkligen "mysa" så förbannat varenda fredag? Med eller utan chips.

Nu har ju inte jag några småbarn längre men förr var det lite typ så här;

Först är det lite kaos för att man slutar tidigare och det stämmer inte med mattiderna. Små barn som hämtas på dagis mitt i middagsvilan är inte heller helt superkul. Alla är hungriga på fel tider, inte samtidigt alls. Sen så ska man anpassa middagstiden efter nåt jäkla bra program på TV-n. Nåt sånt där populistiskt som alla bara måste se. Fast jag gärna skulle stängt av helt och hållet...

Sen ska sju personer samsas i soffan och äta av chips, ostbågar och allsköns annan bråte. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Händer (hela kroppen...) sträcks efter skålar och skymmer sikten för den som vill se. Ingen hör vad som sägs eftersom minst två personer babblar om annat. Visst är det mysigt?
Tänk hur det var när vi hade lilla Dinah, vår Grand danois som trodde hon var en liten petit-choux (eller kanske var det papillon?). Hon ville gärna vara med i knät på några stycken.

Nä, det där är inget för mig. Vi gjorde däremot några tester (gissa på vems initiativ!?) och stängde av dumburken ibland. Dååååå... Mmmmmm... Lugnet sänkte sig direkt. Inte ens nåt tråkigt, regelvidrigt jätteroligt, enkelt sällskapsspel kunde ta bort det. Det var faktiskt lite mysigt.

Nu är barnen större och oftast är vi ensamma i soffan. Om vi befinner oss i den. De är ute på annat håll eller har kompisar på rummet. Ändå... ibland får jag tryck över bröstet över att det ska mysas. Press på att det ska vara så himla perfekt och puttenuttigt. Nu har jag ju kommit så långt i livet så jag kan strunta i såna "måsten" och sänka axlarna efter ett djupt andetag. Vad händer då? Jo, det kan tändas lite ljus, kanske ta ett glas vin och bara vara. Njuta av att ha helgen ledig (eller fullproppad) framför sig.

Behövs troligen inte i helgen

Ikväll ska jag fixa mig lite eget fredagsmys, gräsänka som jag är. Försöka gosa upp mig i sängen med "Niceville" och faktiskt; kanske kan det bli lite mysigt?
Så här var det en annan gång.

torsdag 17 januari 2013

Ljusets återkomst och däckande överraskning

Igår när jag skulle gå hem från jobbet så var det nåt som var fel. Fast det var ju just det som det inte var, det var helrätt! Klockan var över 16 och det var fortfarande ljust! Bilden är kanske inte bästa beviset på det men det var ljusare i verkligheten, jag lovar.

Åkers kyrka
Dagens mat blev parmesanpanerad torsk, receptet hittar du här.

Onsdag innebär fotbollsträning för en av döttrarna, de får åka norrut till kommunens "huvudort" och träna på konstgräset. Med andra ord så blir det en del väntan om man inte ska slösa på diesel och miljö och åka hem emellan. Nä, jag passade - återigen - på att gå en runda i strålkastarnas sken, 6,6 km blev det.

Efter min lilla promenad (som kändes längre än förra veckan, gick lite annorlunda väg) handlade jag lite påfyllning till kylskåpet. Tog det lugnt eftersom jag hade oändligt med tid tills dottern skulle vara klar för hemkörning. Halkade ut till bilen och öppnar bakluckan. Javisstja, det hade ju hämtats fälgar till den kommande folkracebilen... Suckade lite (nä, svor inte alls...) och fick lasta in i baksätet istället. Inte så smidigt när man handlat 2 flak ägg, då gäller det att planera utplaceringen så de inte krossas om (sa OM) jag skulle råka svänga lite vårdslöst snabbt. Golvet var ju blött av smält snö så det fungerade inte. Kunde kanske hällt ut lite kattsand och torkat upp det?

Däckat där bak

Tur jag bara stödhandlade lite
Se'n hade ju nästan hela kvällen passerat så jag tog min värkande, ömmande muskel och gick och la mig. Det gör såååå himla ont, har mycket hellre träningsvärk i hela kroppen än detta. Ta på sig vissa ihopklämmande, uppstyrande persedlar går bara inte. Det känns som att jag har mjölkstockning och det har jag INTE.

onsdag 16 januari 2013

Alla bara vill ha och ha hela tiden

Jomenvisst. Jag har sett det komma smygande. Inte trott på det riktigt, men...

Nu är det fastslaget. Minstan har också blivit stor. Tillräckligt stor för att låna kläder och skor av mor sin!

Hon ringde och frågade om hon möjligen kunde få låna min gråa luvatröja (småländska för en grå hoodie/munkjacka/zipperall). Kan ni höra hur len hon var på rösten? I och för sig är hon oftast det, där vilar inga ledsamheter.

Men kan ni fatta? Min 10-åring kan ha mina kläder!!! Inte underdelar, dock, det hade sett lite kul ut (om hon inte kavlar upp brallorna ett par dm, förstås).

Jag har inget minne av att jag lånade morsans kläder på det viset. Om det inte var utklädning på gång, förstås. Förlåt mamma...

Vad kan detta bero på?

Är jag en sån där pinsam mamma som tror att hon är 25 (eller ännu yngre...) och klär sig ungdomligare än vad som passar sig?
Köper jag för små kläder?
Har mina döttrar dålig smak eller ska jag ta det som en komplimang att de vill låna?

Jag klär mig - oftast - i kläder jag trivs med. Jag brukar inte fundera över att det ska vara "åldersanpassat". Visst finns det tillfällen när man funderar lite extra på vad man ska ta på sig, typ anställningsintervjuer eller liknande, men nä, trivsel är viktigast.

Just här saknas den minsta stora

Det bästa med detta är ändå att jag kan ju faktiskt göra det motsatta, låna av dem. Ibland. Om jag får ;-)

tisdag 15 januari 2013

Min dag i bilder

Eller delar av den då... Typ från lunchtid.

Var tvungen att äta lite tidigare pga mitt spännande möte, kyckling med dögoe sås och ägg blev det som ni ser. För visst ser ni hur god den ser ut därunder allt det gröna?


Lunchen i kombination med min pms-nervösa mage fick mig att vilja tillbringa en bra stund i värmen på



Där träffade jag en växtätande panter katt i form av Helga, golvvärme är sååå skönt...


Sen åkte jag och min pirriga mage iväg. Tog oss på halkiga vägar dit det var bestämt. Tur jag var ute i så god tid, precis som jag misstänkt så var det nästan lögn i h-e att få  parkeringsplats!

Mötet kändes kanonbra och jag ser med spänning fram mot vart det kommer att leda :-)

På hemvägen gjorde jag en  liten förbikörning till stora handelsplatsen och hoppade in för att köpa mig ett par träningshandskar. Det lyckades.


Retade mig (men bara lite smått eftersom jag är en så mogen kvinna numera) på att handskarna som tydligen var till för tjejer (bild på en sådan på etiketten) hette nåt med Fitness medan killarnas minsann fick tituleras Training... Jag tog ett par maskulina saker eftersom handledsbandet var bättre. Och snart är det träningsdags. Igen!

Förresten, jag har ätit ikväll också, nämligen detta.



Detta måste väl vara nytt?

Igår var jag på ett spännande möte. Det var jag och en mackapär som skulle kolla mina synfärdigheter. Gör ju ofta såna kontroller för syns skull men denna gången var det utan hjälpmedel och för att kunna söka nytt körkortstillstånd.

Vi kan säga så här... det gick ganska bra. Slipper noteringar på körkortet i alla fall. Och vadå? Jag kör ju aldrig bil utan linser eller glasögon.

Det var den besiktningen som behövdes och idag har jag knappat mig igenom ansökan på Körkortsportalen. Som vanligt (?) när jag gör en hälsodeklaration så blir det lite snabbgenomgång. I och för sig kan det bero på att jag inte har några skavanker. Inte såna som behöver åtgärdas. Möjligt att det kan finnas en och annan av nån annan sort. Vem vet? Vem vill veta?

Där satt jag och knappade in Nej på allt och fick mao inga följdfrågor. Rätt vad det var så möttes jag av detta:


Har inget minne av att jag svarat på såna frågor innan. Kriterierna för att få körkort måste ha ändrats/anpassats efter tidens gång. Jag svarade Nej där också. Som ni ser.

Och nu så har jag t o m betalt - ännu ett steg närmare kortet!!!



Idag är jag annars lite virrigare än vanligt. Prövade om telefonen skulle sända ut alarmsignaler även fast den var avstängd. Det gjorde den inte. Vaknade iofs bara en halvtimme senare men just idag skulle jag behövt en "vanlig" start på dagen.

Har ytterligare ett möte idag, nämligen. Viktigt och stort och väldigt, väldigt pirrigt. Tänk gärna lite på mig i eftermiddag...


Och ja, gårdagens planerade träning genomfördes. På ett riktigt bra sätt eftersom det var nästan tomt på gymmet och jag trodde jag hade "glömt" nån övning eftersom det gick så snabbt.

måndag 14 januari 2013

Vecka 2 gick också bra




Måndag Gym 
Det blev bröst, axlar, triceps. Tyvärr för mycket folk för att man skulle slippa vänta så det kändes så däääär.

Tisdag Gym 
Rygg, biceps, ben. Tränade senare och det kändes bättre och gav minsann lite goe värk.

Onsdag Vila 
Vilan blev en snabb promenad på 65 min/7,5 km istället för att köra hem och vända när dottern tränade fotboll. Regnigt men ändå skönt.

Torsdag Gym 
Gick en runda på 2,7 km på lunchen. Riktigt skönt att tanka luft och ljus innan jag fortsatte jobba. På gymmet blev det bröst, axlar, triceps. Axelträningen kändes väldigt bra faktiskt, det är ju speciellt välformade axlar jag längtar efter.

Fredag Gym 
Det var skitjobbigt att ens tänka sig iväg till gymmet... Så in i norden trött. När jag kollade en vecka bakåt så kanske det inte var så konstigt. Att gå från praktiskt taget noll till 200 ger väl en viss kroppslig chock. Vi åkte iväg i alla fall och det blev rygg, biceps, ben och mage som fick sig en duvning. Mådde illa och kände mig febrig efteråt så det blev en tidig kväll.

Lördag Vila i form av slappande och lite småstädande. Bastade med grannarna på kvällen efter att vi sett HV -till slut - piska Frölunda och ätit baconlindad ytterfilé.




Söndag Vila och träningsvärk i låren. Behöver helt klart träna mina ben mer!

Sammanfattning: Helt OK träning men sketaslut i slutet av veckan. Kanske ska fatta att vila är vila, inte traska på i ullstrumporna varenda dag?


Synbarhet nolla

Även om lördagskvällen blev lite halvsen så vaknade jag - naturligtvis eftersom det är så gamla tanter funkar - tidigt ändå. Upp och gjorde de allra nödvändigaste sakerna. Ja, ni vet.

Eftersom vi är lyckligt utrustade med en hel kattfarm (nästan) så gick jag och fyllde på lite käk till dem. Det klarar jag i mörkret så inga lampor tändes på vägen. Först hade jag smugit förbi soffan ifall det skulle legat nån kvardröjande tonåringskompis där men kusten var klar.

Kattmat kirrad. Kanske någon av de små vill ut? Det är småtjejerna som brukar vara inne på natten, de stora tuffa killarna är ute och jagar mus, som alla andra ungkarlar.
Jag står där i hallen med öppen ytterdörr och frågar "Vill du gå ut?" Ingen reaktion. Efter en liten stund ger jag upp och stänger. Nu har mina ögon vant sig så pass att jag ser att det är en av dussintalet skor jag pratat med... Hmmm.

Hördu, dojan, ska du gå ut?
Senare så har jag tänt en brasa och ska bara slänga in lite extra papper (i form av kvarglömt julklappspapper) som ligger bakom korgen. "Pang!" Där slog jag i både lilltå och lillfinger eftersom jag välte över kistan som stod bredvid. Skrek och slängde mig in på vårt rum. Ja, ni vet väl hur arg man kan bli när man slår sig på det viset? Skulle borra ned huvudet i täcket när jag kom på att jag hade glasögon på mig. Ahaaaa, det var därför. Progressiva glas och avståndsbedömning. Som en lätt fylla, helt enkelt.

Med andra ord. Jag har inte sett så bra ut idag. Åtminstone inte första halvan. Eller delar av den.

Placerade linserna i ögonen och begav mig till Iréne som fixade mina naglar. Blev en diskret variant denna gången eftersom jag har lite grejer på gång. Sådant som kan kräva en viss diskretion. Låter som något som skulle kunna följas av en kvällstidningsrubrik men det blir det nog inte ;-)
Men nästa gång, då blir det annat! Med naglarna, alltså.



söndag 13 januari 2013

Grattis på 4-årsdagen!

Som av en händelse kom jag att tänka på hur länge jag haft den här bloggen och letade mig tillbaka. Så här startade det.

Känner att det är lite läskig läsning...

Samma saker och inställning då som nu. Startade ju bloggen som motivationshöjare för min träning och det har den varit. Emellanåt. Men det är faktiskt skrämmande! 4 år och jag är fortfarande inte den där grymt slimmade, vältränade varelse jag redan då ville bli... Va? Vad hände liksom?

En axelmuskel (?) efter 3 pass

Det finns väl minst två sätt att angripa detta.

Antingen gräver jag ner mig och tycker att jag är totalt värdelös som inte grejat det jag hade bestämt mig för. Inte bara då utan en hel massa gånger efter det (3-4 st i alla fall). Jag har låtit saker komma emellan.
Undanflykter (som tidsbrist mm), lathet, krämpor och annat. Jag har inte tagit mig i kragen med ett tillräckligt hårt tag helt enkelt. Som sagt, jag kan ge upp redan nu, jag ser ju hur det slutat de andra gångerna.

Eller... Jag kör på känslan jag har i kroppen nu. Den annorlunda, bestämda känslan av att jag kommer att - jag SKA - genomföra detta nu. Början har varit suverän, jag har kommit över min gymskräck och den som fått mig att göra det är min älskade man. När jag ser att han - som inte direkt har varit supermotionär de senaste 17-18 åren  - sätter iväg och gymmar med envishet och beslutsamhet lysande i ögonen, då kan ju inte jag vara sämre. Eller hur?
Tävlingsmänniska som man är så kommer jag inte att ge mig och balla ur i första taget när jag har honom som pådrivande faktor.

Men nu är det födelsedagsparty, 4-årskalas för bloggen. Vi kör väl lite medryckande samba eller vad säger ni? Eller ska vi ta Gangnam Style?

Allvaret bakom t-shirten... Insamling för Alzheimersforskning.

Glöm mig inte, hur upp och ner jag än beter mig. Snälla :-) 

Sååå...
Om du vill gratta bloggen på födelsedagen -och peppa mig att fortsätta skriva - så får du gärna gilla min facebook-sida (om du inte redan varit så klok *blink*) och även dela den på din egen sida.



fredag 11 januari 2013

Uppfinningsrika ungdomar

Nu får jag nog smäll eller skäll av dottern ifråga men jag kan inte låta bli att lägga ut detta :-)
Hon har suttit på sin kammare och fixat en högtalardockning till sin telefon, visst är den fin? Lite högre ljud blev det allt.

Högtalare budgetvariant
Även om idén kanske inte var riktigt hennes från början så blev jag glad över kreativiteten. Tänk om de här uppfinningsrika ungdomarna kunde uppfinna lite annat som skulle behövas i deras värld...

Typ mojjänger som 
  • plockar upp alla slags kläder (rena/smutsiga) från golvet
  • bestämmer vad man ska ha på sig dagen efter (egna, syskonens eller mammas kläder)
  • fraktar fuktiga handdukar från rummet till handdukstorken
  • drar ut kontakter till apparater som inte används
  • av- och på-knapp när det är sovdags (vardags- och helginställningar)
Ja, det finns mycket. Kör igång nu - konstruera! Eller nåt.

MC-Mässan inbokad

Efter lite velande så har vi nu bestämt oss. Vi drar till Stockholm för att gå på MC-Mässan! Inte ofta man är där (i hufvudstaden alltså), brukar bli Göteborg när vi tar oss en helg hemifrån. Det är bara knappt halva avståndet och så är det ju en såååå mysig stad!

Stockholm har jag inte nåt riktigt förhållande till överhuvudtaget. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om vår huvudstad. Tror det beror på att jag inte varit där så mycket, jag hittar inget vidare (=inte alls). Glömmer aldrig när GPS:en sa till oss att göra en U-sväng mitt ute i Riddarfjärden (tror jag det heter, va?). Man såg oss (eller ja, pricken som visade var vi var...) mitt ute i det blå. Runt, runt snurrade det. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta :-)

Till slut kom vi dit vi skulle, dvs därifrån, med livet i behåll.



Nu har jag bokat hotell en liten bit från Centralen, bara. Vi bestämde oss nämligen för att begagna oss av de allmänna kommunikationerna som står till buds. Frågan är bara vilket? Tåget kostar lika mycket som att flyga - är det riktigt klokt??? Snabbussen är det överkomligt pris på men där kan man ju inte gå omkring på samma sätt som på tåget. Nån restaurangvagn lär de inte heller släpa med sig. Här krävs det ett öråd ikväll, tror jag :-)

Nu får vi se om vi klarar av att ta oss från Centralen till Älvsjömässan och tillbaka utan att hamna ute i vattnet...

P.S. Visst vill man skriva snabbbuss med 3 st b:n? DS.


torsdag 10 januari 2013

McFly eller rättare sagt Butter

Lånad smörfluga

Jag och mina rubriker... Undrar om nån mer än jag fattar? Denna kan ju vara lite klurig, kanske?

Jag har fjärilar i magen. Pga MC. Så finns det ju nån replik någonstans i någon film "Hello... McFly!?!... Tror jag ungefär.
Ja, sen är det bara att spinna vidare. Göra sin egen kokong, liksom. Eller konklusion är nog ett bättre ord.

Nu tror ni väl att jag fått en knäpp? Möjligt.

Jag har precis skickat iväg en förfrågan om ett syntest eftersom jag troligen (=absolut inte) kommer att ta mitt MC-kort innan den 13/3 och det är då mitt gamla körkortstillstånd (för BE-kortet + A går ut).

Så surfade jag vidare för att leta upp bästa stället att boka in sig för en intensivkursvecka. Och nu, nu har jag triljoner fjärilar i magen. Det är ju snart våååååår! Och dags. Hjäääääääääääääääääääääääälp!

Vill helst bara hoppa över några moment och köra ändå. Inte så bra, kanske?

Över till nåt annat, nåt jag känner mig säker på... Jag gick en runda på dryga timmen igår medan jag väntade på en av döttrarna som hade premiär för fotbollsträning. Ute, i regnet.
Ja, jag var också ute. Det regnade småspik men min vilodag resulterade i ca 7,5 km på 65 minuter. Ganska acceptabel fart för vila, tycker jag.

onsdag 9 januari 2013

Föryngrande pump

Hittat på Facebook... Tycker inte ni också att det ser mer ut som att det har förekommit utsugning? Inte av... menar pumpning, förstås.
Viss värme kan det kanske ge. Vem vet?


Ser man verkligen ut så här i 25-årsåldern nuförtiden? Tur att jag drabbats av lite ålderpåslag :-)

Kvalitetsinlägg eller hur? Har jag för lite att göra tror ni? Förlåt.

Jag - en drömmare

Vet inte varför men helt plötsligt drömmer jag varenda natt. Konstiga saker. Jo, jag vet att jag förmodligen drömt varje natt innan också men nu kommer jag ihåg alla konstigheter.
Berättade ju om mina MC-utflykter häromda'n, till den drömmen fanns naturliga orsaker. Tycker jag.

Igår natt var det en annan sak som rörde till det. Eller, sak och sak, en person. En väldigt inspirerande och rolig sådan, nämligen Monstermalla. Jag har följt hennes blogg länge, mer eller mindre i perioder beroende på mitt eget bloggandes svängningar. Nu är jag ju lite på G igen både vad gäller bloggande och annat och du Malla har verkligen inspirerat mig till att sätta upp mål och se till att träna. Vet inte riktigt hur du hinner med allt, men jag vill också så tack för knuffen!

Min dröm då. Malla var en superhjälte som var på ett uppdrag att rädda världen. Jag minns inte från vad men klädseln var en prickig 50-talsklänning med rosa tyllscarf knuten runt halsen och en Marilyn Monroe-frissa. Beväpnad till tänderna! Det såg lite underligt ut med den kolsvarta AK-5:an mot allt det rosa och jag var allt lite skraj. Hon släppte inte förbi en djävel och stoppade bilar med händerna. Tuff brud!

Jag känner mig inte så tuff idag, däremot. Mer som på denna bilden.

Trött så in i norden. För första gången på åratal stängde jag av alarmet och somnade om, det är inte jag egentligen. Pang bom upp är det annars.
Nu var det ingen katastrof, handlade om ca 20 minuter så dagen fortskrider väl som den brukar.

Träningen igår kändes riktigt bra. Det gör den idag också. Speciellt vissa ställen. Onsdag är vilodag så nu får det väl återhämta sig lite. Kanske blir en promenad ikväll?

tisdag 8 januari 2013

Trängsel och väntan

Helt fel att gå och träna vid 17-tiden en måndag efter alla helger och nyårslöften, tror jag. Jag vill hålla ångan uppe och hoppa runt hela tiden. Inte stå och vänta på att få köra mina övningar. Vem vill förresten det?

Skrev en facebookstatus om att jag funderade på vad jag skulle hitta på fram tills jag fick åka till gymmet, såg framför mig att det skulle bli senare på kvällen, nämligen. Väl hemma kom vi överens om att åka ganska omgående. Fel beslut. Som sagt. Ikväll får det bli senare. Förhoppningsvis är det lite glesare då, om nu inte alla tänker samma sak :-)

Fördelen var att vi slapp laga mat, det skötte barnen om. Ugnsstekt falukorv väntade på oss när vi kom hem. Tackar vi för!



Ikväll ska det köras rygg, biceps, ben och mage, behöver andra ställen att ha träningsvärk på :-)

måndag 7 januari 2013

Drömmar om MC och TV

Jag är ingen utpräglad TV-människa, ingen sån där som följer serier och dokusåpor och vet vad alla Hollyskogsfruar heter o dyl. Jag får kryp i kroppen av sånt. Både av att titta på bönder som gör bort sig eller mammor som ska göra prinsessor av döttrarna och framförallt; av att sitta still och låta tiden bara rinna iväg... Till ingen nytta (enligt mig).

Man kan liksom inte försvara sin brist på träning, umgänge, o dyl med att man inte har tid. Inte om man sitter klistrad framför rutan timmar i stöten. Eller?

Länge har jag kämpat emot att ha TV i sovrummet också... Nu har jag förlorat kampen. Rättare sagt; ställts inför fullbordat faktum. Vad göra?

Svälja förtreten och försöka tänka på allt som jag får/fått bestämma? *harkel* Mmmm.

I vilket fall som helst så har vi tittat igenom första säsongen av "Sons of Anarchy" nu. Eller vissa av oss. Jag har sett det mesta. Av någon konstig (?) anledning så somnar jag oftast. Igår var vi söndagströtta och låg och kollade på eftermidda'n, det gick bättre :-)


På natten drömde jag om vårtorra vägar och att jag körde både moppe och motorcykel. Alldeles ensam i stora vida världen. Måste varit SOA:s fel. Även om det inte var riktigt det livet jag befann mig i, inte heller hade jag hoj i klass med deras. Men ändå.

Både längtar och bävar...

Utmaningsresultat 2-6/1


Förra veckans (5-dagars) utmaning är avklarad. Med råge, faktiskt. Speciellt gym-delen känns bra, det införskaffade gymkortet bevisar väl det?

Gårdagen var djävulsk vad gäller träningsvärk! Även en sån som jag, knäppjerka enligt vissa, som "njuter" av sån värk var lite gnällig. Skrek (nästan) så fort jag rätade på armarna och var rädd att det skulle vara ännu värre idag. Men nej, nu är den nere på acceptabel nivå - gu' skelov!

Ungarna börjar tycka det är lite tjatigt nu, först var det Peter som ojade sig nån vecka. Nu har jag sällat mig till samma skara och igår var det flera av dem som påpekade "Det är det enda vi hör... träningsvärk..." Jaja.

Nu när jag har satt mig för att köra 4 pass i veckan så känns det mer som att det ska övergå från utmaning till planering. Det är ju SKA som gäller, inte BÖR. Eller hur?

Så här gick det i alla fall med den senaste:

Minst 3 gympass (varav ett på "riktiga" gymmet)
1 pass kördes hemma, 2 st på gym (!!!).

Promenader minst 4 st à ca 4 km (gärna längre)
4 st/19 km
Någon blev kortare än 4 km (var såååå trött i fredags) men å andra sidan tog jag igen det på en annan och gick dubbla distansen. Minimidistansen 16 km blev 19.

Nöjd? Japp. Ikväll blir det gymmet igen.


1 år gammal bild. Klent men jag tycker det är så tråkigt med inlägg utan bilder :-)


söndag 6 januari 2013

Helylle eller läckerbitar?

Nu när jag har satt upp mina mål för året så tänkte jag att jag skulle vara lite analog när jag noterar vad jag håller på med. Istället för att ha allt i datorn eller mobilen (eller överallt...) så tycker jag att det kan vara lite smart att lätt och smidigt rycka en penna och kladda ned dag för dag. I förbifarten liksom. På en vanlig hederlig almanacka. Då måste den ju i och för sig hänga nånstans där man går förbi eller hur?

Då kom nästa fråga; Vad vill jag använda av de som står till buds (förutom de lokala handlarnas)? Är det en Carl Larsson-idyll? Vackert målat, visst. Eller är det almanackan från Body? Ja, vad tycker ni? Vad hade ni valt?

Svårt val... Hmmmm...

Eftersom jag nu är en så fin och förstående mamma och fru så tar jag hänsyn till resten av familjen. Av olika orsaker, men ändå. Den kvinnliga delen tycker nog att mamma är lite smått pinsam om jag hänger Bodyvarianten någonstans i de gemensamma utrymmena. Den manliga delen... ja, vad tycker han? Tror inte han bryr sig så mycket. Speciellt inte som han jobbar på att hamna där själv. Inte på väggen då :-)

Jag kör den högra och håller mig till att ha den i sovrummet. Vad tror ni om det?

lördag 5 januari 2013

Investering i rosa

Jag känner nästan inte igen mig själv. OK, jag vet att jag brukar må bra/bättre när jag tränar och jag brukar verkligen försöka. Men... nu VILL jag verkligen.

Igår kände jag mig som den halvgamla tanta jag är, trött och sliten. Några nätters dålig (dagens understatement) sömn och ett par hårda gympass tar på kroppen när man inte är van!
Jag sov en timme på eftermidda'n och det händer nästan bara när jag är sjuk. Just sjuk kände jag mig också, började få ont i halsen och värken var inte bara träningsvärk. Misstänkte jag.

Idag vaknade jag strax efter halv 8, utvilad och med en helt OK nivå på träningsvärken. Inte så jag hoppade upp ur bingen men jag väckte inte resten av huset med stönandena i alla fall.

Efter kaffe och en stunds slappande blev det frukost och efter det... Gymmet. Va? Igen? Heeeelt otroligt!
Jag hade väntat mig att det skulle vara ganska mycket folk så här i början på året (nyårslöften och dåliga samveten) men det var nästan tomt. Skönt.
Passande text till mitt sprillans nya gymkort/liv

Jag hade bestämt träff med en ur personalen och nu har jag... tadaaaaaaa!... löst gymkort för ett helt år. Fattar ni känslan? Från att aldrig ha satt min fot på ett dylikt ska jag försöka träna 4 ggr/vecka. På GYM. Det allra bästa är att jag känner att det kommer att funka. För att jag vill. Jag är mogen, inte bara på pappret.

Blixtrande avslutning på passet ;-)

Efter vår dryga timmes jobbande med bröst, axlar och triceps så bestämde vi oss för att ta en solskenspromenad när vi lastat ur matvarorna. Ner till sjön och vända, kanske är ca 3 km. Lagom runda innan JVM-hockeyn skulle börja. Perfekt!

Men... när jag gått en bit så kände jag att jag var alldeles för pigg, både i benen och allmänt så jag fortsatte. Nästan 8 km blev det istället och det var helt ljuvligt. Både för att solen sken och för att endorfinerna dansade jenka i kroppen på mig. Visst, jag är lite trött nu ikväll men det är den där härliga tröttheten som kommer av att jag använt musklerna, inte bara låtit dem ligga i dvala :-)

Jag är riktigt på gång nu - jihaaaaaa!

Teknikens under och över

Året var 1995 och det var dags att bege sig ut i arbetslivet efter att ha varit hemma med tre barn. Tyvärr hade jag inte min gamla arbetsplats, Posten, kvar att återvända till. Redan under första föräldraledigheten hade jag och ett par kollegor blivit uppsagda. Sett ur det perspektivet var det ganska OK när jag konstaterade att den befarade magsjukan utvecklade sig till ett positivt besked om graviditet istället. Som sedan visade sig ge dubbelt upp i form av tvillingtjejer.

Det var inte det jag skulle tjabbla om nu. Nä, istället kan jag inte låta bli att förundras över hur det har ändrat sig på de 18 år som gått se'n dess.
Jag började på Ingenjörshögskolan hösten -95, nåt var man ju tvungen att göra när det inte fanns några jobb att söka. Känns det igen?
Datautbildning. Typ.

Vi skulle alltså utbildas i olika mjukvaror och även förväntas kunna en del om hårdvaran när vi 3 år senare skulle trilla ut i andra änden. Plus en massa annat, förstås.

Saken är den att det var nog inte många av oss som var jättebekanta med en dator överhuvudtaget. Än mindre hade en hemma. Det fanns ju inget behov!
Än idag minns jag min förundran över att man kunde koppla upp sig på internet (Susnet) och att det gick att skicka mail (Pegasus tror jag vi använde). Söka information på det viset - Wow!

Efter bara ett par månader började det växa. Behovet. "Jag vill ha en egen dator!" Hemma.

Vi gick ihop några stycken och gjorde ett uppköp på en skitsnabb maskin. 75 MHz, minsann! Ojoj, vad det gick!



Användes mest till att skriva och kalkylera i Excel men vad häftigt det var :-) Internetuppkoppling kändes inte nödvändigt, dyrt var det också.

Nu... allt i mobilen. Eller surfplattan. Både och, kanske. Nåbar och där. Oftast i någon Wordfeud-värld eller slösurfandes bland vardagsbetraktelser på Facebook. Inte här. Eller nu.

Igår funkade det inte att hämta mina mail på mobilen. Va? Vad är det nu??? Katastrof! Även om jag försöker att hålla mig till den privata adressen, det kan bli så fel när jag hämtar jobbmail när jag är ledig.

Men som det ändrar sig, va? Ungefär som när en av döttrarna var sur för att hon (då kanske i 10-årsåldern) inte fick egen mobil och frågade; "Hur gammal var du själv när du fick egen mobil?" 30 år, svarade jag. Hon vände och gick med sin tappade haka släpandes i golvet.

Kanske inte riktigt så stor som den var men strax efter...
Lånad bild, förstås

fredag 4 januari 2013

Stolt som en tupp

Som en kvinnlig sådan. Höna? Virrhöna? Låter inte alls lika bra. Stolt (och nästan lite mallig) är jag över att jag övervann min tvekan (=småångest...) över att ta mig till ett gym. Jag gjorde det!

Jag var ju tvungen att fixa ett bevis på att jag klarat den delen i min veckoutmaning men det blev inget sånt där fint poserande foto, taget på mig själv. Nä, jag gömde mig lite lätt bakom maken men ändå; jag är där. Ser ni?



Det var ju inget farligt alls. Vad hade jag inbillat mig? Vilken känsla att smidigt och lätt kunna byta vikter, använda maskiner mm. Tror minsann att det är detta som är den sista lilla kullen som skulle rullas över, nu är jag på rätt väg. Den som fortsätter. Framåt. Uppåt.

Idag är min kropp så in i baljan trött så jag och min äkta hälft har bestämt att det blir vilodag idag så kör vi lördag-söndag istället. Gissar på att det är fler kroppar som behöver hämta sig lite :-)

En promenad ska det bli i eftermiddag i alla fall, förhoppningsvis i strålande sol. Någon som tror på den? Solen, alltså.

torsdag 3 januari 2013

2013 är året då jag ska...

Ja, vad ska jag egentligen?
Vad vill jag åstadkomma under detta år? Mer än att försöka glömma att det är 30 år sedan jag tog körkort? 18 april, närmare bestämt.

Träningen
Jag har börjat så många gånger och varit motiverad till tusen. Åtminstone har jag trott det. Tills det kommit nåt emellan. Halsont, ond höft eller annat skoj (typ lathet...). Nu tänker jag lyckas! 2013 ska bli året då jag ser till att sätta upp delmål så jag verkligen ser att jag lyckas. Ett steg i taget.
Naturligtvis måste jag även ha långsiktiga mål. Om jag är snäll och inte tar i i överkant så borde jag klara av att genomföra 120 st gympass under året. Då har jag räknat bort eventuella lata semesterveckor också. Utöver det så ska jag fixa 140 st promenader eller pass på cykel. Det blir till att föra träningsdagbok, tror jag. Förhoppningsvis kommer jag igång så pass de närmaste veckorna så jag kostar på mig ett gymkort också...

Vill tillbaka till denna början men kommer inte att se likadan ut denna gången (är ju motivlackad numera)
MC-kortet
Jag ska ta en intensivkurs i vår så jag har MC-kortet senast i juni (helst maj egentligen).  Eftersom jag inte har nån att övningsköra med så får det bli en snabbkurs. Det kan bli spännande! 
Det stora målet vad gäller detta är att jag ska köra för egen maskin till Västervik och Hoj-Rock i juli, det har jag nämligen varit kaxig nog att påstå att jag ska... "Annars stannar jag hemma..." Och det vill jag ju inte!


Denna ska ut på vägarna - massa mil förhoppningsvis...
Huset/hemmet
Det finns lite småfixande som jag vill ha gjort i år. Stuprör och stuprännor till bastustugan och altanen. Måla färdigt bastun och möblera ordentligt i "relaxdelen". Ett par trösklar inne (måste specialtillverkas). Nya garderober i vårt sovrum. Måla några tak. M.m.

Familjen/vänner
Vara snäll(are) mot mina närmaste och ta mig tid att njuta av att jag har dem. Vara en fortsatt bra vän åt de som förtjänar det :-)
Dissa resten FULLSTÄNDIGT eftersom de pga sitt eget handlande inte får plats i mitt liv.

Bloggandet/skrivandet
Jag skulle gärna vilja vara mer aktiv med bloggandet (även om det blivit en markant förbättring de senaste månaderna) och få fler läsare. Kanske ett mål på minst 130 gillare på Facebook?

Skulle inte skada med lite mer inspiration och roligheter emellanåt och det är alltid lättare att få till när man vet att någon (gärna många) läser.

Om du vill hjälpa mig med att ragga läsare får du gärna tipsa andra och dessutom trycka på Gilla-knappen till höger ;-) Tack för hjälpen!

Tatuering
Vill ha en tatuering till och det känns som att det skulle passa i år, får se om det finns tid och pengar till det.

Första vill ha sällskap av fler

En styck omvälvande förändring
Har några förslag på gång men vet inte vad jag vill eller om det ens är genomförbart. Nåt måste till i alla fall, stagnation är dödsbringande.


Räcker det? Ja, jag tror det är en bra början.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails