En äldre version

Vet inte om det är helgens bravader som tar ut sin rätt eller om det faktiskt är just åldern som gör det. Så gammal som idag har jag ju aldrig varit innan! Som resten av världens befolkning i och för sig inte heller har.

Jag är ganska bombis på att jag inte har åldersnoja på det viset. Vadå, jag vet väl inget om att det bara är 730 dagar tills jag fyller ett halvt sekel? Skulle jag bry mig om det? Pfah! Nänä, jag är panikslagen inte alls rädd för att bli 50.

Men visst låter det gammalt? Jag som tyckte 30 var en glidare och 40 liksom bara gled förbi. Inga kriser där inte. Men 50... Det har jag fasat för sedan flera år tillbaka. Jag riktigt känner hur luften kommer att gå ur mig den dagen. Om 730 dagar.
Redan för 3 år sedan hade jag känningar, kolla här.

Kollade inläggen från januari 2011 och 2012, finns inget om någon födelsedag öht så där förträngde jag nog fakta :-)

Undrar om det är därför jag känner mig som en ursketen ballong (vad fick jag det ifrån?) idag. Vill bara gråta och krypa ihop under täcket. Känns som världens pms-lipande men det kan det inte vara. Är det kanske bara krassa måndagskänslor? Trötthet? Hoppas det, så här kan vi inte ha det.

Är ganska bombis på att det är trötthet. Igår när vi skulle gå på bussen hem så började tårarna rinna på mig när en - för mig fullständigt okänd - tjej sa hejdå till sin pappa (gissar jag). Va? Visst, medkänsla är bra men nån måtta får det väl vara?

Nä, nu räcker det! Jag känner en massa goa, pigga och glada människor som har passerat det magiska strecket så jag ska nog klara av det jag också. Får börja ladda redan nu. Och spara. Till en resa som kan lösa upp eventuella negativa tankar som finns kvar då. Costa Rica vore inte fel att åka tillbaka till. Eller Brasilien. Det är ju då (ungefär vid den tiden på året) karnevalen i Rio är, lite samba skakar nog bort kristankar eller vad tror ni?

Så, nu ska denna blott 48-åriga människa ta tag i resten av dagen och göra den till nåt bra istället för att gnälla :-)

#blogg100, födelsedag, 50-årskris