lördag 31 januari 2009

Sjungande jungfrur


Oj, det kändes att jag inte är riktigt på topp än, även om det halsonda har släppt. Kändes svagare än för några dagar se'n så jag tog det lite lugnt. Blev inget kondispass heller, väntar med det tills imorgon. Då är det 1 februari redan, fattar inte vart tiden tar vägen! Fast det är skönt, då är snart vååååren på väg! Ser fram emot att åka västerut i helgen också, gå och dra på stan, käka gott och umgås. Myyysigt!

Idag efter träningspasset sjönk jag ner i soffan tillsammans med ett par knäckemackor med kalkon och grönsaker. Till detta serverades den engelska bok jag snart läst ut, "The mermaids singing". Den är bra, men fruktansvärt hemsk emellanåt. Jag har hoppat över sidor för att jag inte klarar beskrivningen av de tortyrmetoder som används... Anledningen till att jag läser på engelska är att jag vill behålla nån slags flyt i språket, det är inte ofta jag använder det i varda'n. Jag läser aldrig texten när jag kollar på TV, skämten är ju så mycket roligare i original *s*. Alla undertoner som inte kan översättas kommer fram. Det dumma är att nån gång har det hänt att jag kommit på att filmen är på italienska eller ryska eller nåt, efter en stund... Hoppsan, det kan jag ju inte, bäst att läsa ändå då... :-)

Sonen jag har, han är nog inte riktigt som han ska... Idag stack han till garaget kl 5.30! Va? Det är lördag! Jag trodde att han fått för sig att han skulle till skolan, tagit fel på dag eller nåt, men nädå, det var planerat. Jaja, tokig på sitt sätt, den, tänkte jag innan jag kröp ner i sängen igen.

Maken stack ut för att fiska (angla) i arla morronstund också. Han har varit hemma en sväng och hämtat tjejerna och de är fortfarande ute på isen. Mamman hon ska läsa klart boken nu, bara några sidor kvar.


Dags att sparka igång igen!

Lördag fm och jag har laddat med grötfrukost och ägg. Bestämde mig redan igår att nu är det slutgnällt (för ett tag i alla fall...). Ska sluta vara ett PITA för min omgivning, de har inte gjort sig förtjänta av det. Inte nån annan än jag själv som kan ta tag i det så nu ska jag köra ett träningspass för att visa för mig själv att jag menar vad jag säger :-)
Ska testa mina nya träningskläder också, ännu ett uppiggande moment *s*
Se'n blir det till att försöka jobba ifatt med lite papper och kanske en promenad i det hemska, gråa vädret. Bäst att se till att ha fullt upp, det är lättare att stå emot lilla fröken Gnäll då!

fredag 30 januari 2009

Fredag - jo... vad kul...

Längtar efter att känna den där härliga fredagskänslan. Minns ungefär hur det brukade kännas. Numera är det ingen större skillnad på dagarna. Lite fler personer hemma på helgerna, bara.
Har varit halvdålig ett par dar och inte tränat, undrar om det är det som påverkar humöret på fel håll? Kan vara det med en blandning av det där 3-bokstäverordet som jag vet är i annalkande. Vill hitta nåt som hjälper mot de besvären, hatar att känna mig svag, nedstämd (=lipig) och irritationsfräsig... Vågar inte ens tänka på hur stor tid av ens liv det är så - irsch...
Igår fyllde 40% av barnen år, 15 var. Inte konstigt att deras mor tagit ett steg tillbaka och låtit dem ta över som firarobjekt :-).
Har varit hemma hos deras mormor så att hon fick fira oss. Det pushar inte heller humöret i rätt riktning. Snart 9 månader sen pappa lämnade oss, men jag har fortfarande inte hajat att han är borta. När jag tänker på det vill jag bara skrika, samtidigt som jag inte tror det är sant. Jag som brukar vara rätt bright, varför kan jag inte klura ut detta? För att det varit på gång i 30 år, kanske? Jag tror kanske fortfarande att det är falskt alarm, som så många gånger tidigare? Förvirrande värre...
Hoppas ni får en skön helg i alla fall!

onsdag 28 januari 2009

Fåååår ti fåååår - jämnt så det förslår

Jaha, nu så slog det om på profilen, antar att det är en annan tidszon på Blogger, imorse stod det fortfarande 43 :-)

Men nu, nu är man 44 då. Ingen större skillnad än. *känner efter* Nej, hostan beror nog inte på ökningen i antal år. Däremot så kändes det inte så kul med snart 18-årige sonens kommentar igår kväll... "Vad händer om sex år vid den här tiden, morsan? Tänk, det är bara så länge kvar som det är sedan lillsyrran föddes..." Se'n gick han iväg med världens bredaste leende på läpparna, skitungen.

Usch ja, jag tror jag kommer få världens psykbryt när det är dags att fylla halvsekel. 30 var inga större problem och 40 kändes inte alls jobbigt, men 50... Huvva!

Fast, som sagt, det är läääääääääääääänge tills dess!


Min goe make tog med sig största delen av barnaskaran och åkte och handlade presenter till mig igår kväll, han kände att jag behövde uppmuntras. Jag satte mig på motionscykeln framför VH1 och trampade bort det mesta av min down-känsla. En låt snabbt och en tyngre, varvade så i 50 minuter. Efter det kändes allt lättare, trängde helt enkelt bort all skit i hjärnan och släppte in endorfinerna istället. Gött! Hjälpte med positiva saker som mina vänner och bekanta påpekade för mig också, tack för det!


Skulle fortsatt med styrketräning men läget var inte rätt. Jag behövde mat, det stämde inte med tiderna igår, nämligen. Satte igång att fixa käk istället. Wokade röd och grön paprika, sockerärtor, purjolök och vitkål med massor av citronpeppar, chili och paprikapulver. Lät det puttra en stund innan jag tillsatte kycklingen jag hade färdiggrillad sen häromkvällen. Lite matlagningsgrädde på det och vidareputtring innan jag åt det med ris. Mumsigt!

Familjen anlände till färdig mat och med tissel och tassel i hallen. Snabbt in med kassarna på en av tjejernas rum. Sen kom de med en present som jag fick öppna i förskott - en kamera! En rosa! Vi har en systemkamera annars och ibland är den för otymplig att släpa med sig så P tyckte att denna var perfekt. Tackar för det, älskling!







Vi brukar inte ta det där med födelsedagspresenter till oss vuxna på så stort allvar, en dag som alla andra. Men idag strax innan sju, efter att jag legat vaken se'n kl 5 med kill i halsen, så tassade det utanför dörren och alla fyra tjejerna kom in sjungandes "Ja, må hon leva..." Han med kommentaren satt redan på tåget till skolan och maken var på jobbet så det blev tjejträff i min säng. Paket att öppna lämnades fram och jag plockade upp 2 par träningsbyxor, en träningströja, en vattenflaska innehållande hopprep, ett halsband och en klocka. Allt passade perfekt. Vet inte när jag fick så mycket grejer en födelsedag senast! Familjen vill tydligen stötta modern i träningsivern i alla fall :-).




Ett stort tack till mina älskade familjemedlemmar, ni är bäst!

tisdag 27 januari 2009

Avkastad i farten

Jaha, undrar om det är detta jag haft på känn hela da'n... Fick just ett mail med besked om att jag inte fick jobbet jag suktade efter. Kan inte klaga på att det inte var snabbt nog i alla fall...

Får nog bli dubbel dos på cykeln ikväll och passa er magmuskler, ni ska plågas!!!

Bröst, triceps och vader - se inte så glada ut, ni får inte heller vila!



Känner mig sån här, typ...

Jobbar på uppåt


Kämpar, kämpar... Ska upp ur surhålet! Täckningen är tillbaka och minsta lilla godingen har kommit från skolan, klart det finns saker att vara glad över! Hon är för go när hon öppnar dörren och ropar "Hallå, mamma! Nu är jag hemma!" Sen är det puss o kram som gäller innan hon grejar sitt mellanmål på egen hand :-). Snuttan...

Nu ska jag äta lite gott mellis också, youghurt med brans och banan - det bättrar på humöret också!

Suuuuuuuuuuuurmorron

Usch och fy... Dagen började inte bra idag. Vaknade med ett öga som rann och värkte, fick bara upp det halvvägs. Tänkte att jag kanske hade nåt skräp i ögat och att det var självrensning på gång. Se'n kom jag på att det skulle kunna vara ögoninflammation, har ju haft ont i halsen till och från ett par da'r. Vet fortfarande inte, men nu har mina månadslinser åkt av och glasögonen på. Händer inte ofta att jag använder dem, har så svårt att vänja mig vid att ha främmande saker i ansiktet :-). Troligtvis så blir det snart aktuellt för ändringar på linserna också, armarna börjar bli för korta... Har ju trackat äldre i min närhet för såna symptom och nu tror jag minsann att de ser fram emot att ge igen! *Hmpf*

Inte nog med onda ögat, täckningen på mobilen är så nära noll man kan komma. Bor ju på landet och det var länge bara ett speciellt ställe i vårt stora hus som kunde tillhandahålla den varan. Ev ett till om man hängde ut genom fönstret. *s* Sedan ett par år tillbaka finns det en 3G-mast en liten bit bort och vi har turen att ha just den leverantören som äger den, tydligen. Det är inte Telia, kan jag säga. I vilket fall, nu när jag verkligen behöver vara nåbar, då är den borta. Är väl nåt arbete på gång, men hallååå? Det kan ni ju inte göra denna veckan, jag väntar viktiga samtal!!! Snacka om brist på hänsyn.

Idag är ingen bra dag så här långt. Måste hitta lite positivism nånstans. Några tips?

måndag 26 januari 2009

Bondbröllop & Kinderägg


Ryggen har fått sitt nu, tillsammans med biceps, ben och en liten mag-genomgång :-). Blev faktiskt lite snopen när jag fick byta till tyngre hantlar direkt. Det kändes ingenting när jag körde hantelrodd, positiv överraskning, minsann. Upp till nästan dubbla vikten, helt OK!

Nu sitter man här lagom svettig och frestas av doften av scones med solrosfrön - mmm... En av döttrarna som frågade om hon fick baka. Niema problema! *slickar bort saliven ur mungipan*

Ännu en överraskning - jag har helt plötsligt fått i mig proteindrinken utan att jag har märkt det. Det gick med nöd och näppe första gångerna. Tre saker att glädja sig åt ikväll - rena Kinderägget ju ;-D.

Nu börjar snart bröllopet i TV4, det mellan Emma och Bonde-Magnus. Emma är ju härifrån trakta så man får väl bänka sig och se om man känner igen nån lokal förmåga.

Väntan tär och tar


Alltså, nu är jag så j-a trött på att vänta! Jag hatar verkligen att behöva vara beroende av andras göromål, att det ska påverka mitt mående och liv hur de beter sig. Arbetslös, men inte sysslolös, det stämmer egentligen in väldans bra på mig. Tyvärr så fungerar jag på det viset att jag har svårt att ta mig för saker under väntans gång. Samtidigt som det finns hur mycket tid som helst för att göra sånt man inte hinner med annars, så finns det också lika mycket tid att använda till att skjuta upp dessa saker. "Nä, jag gör det se'n..." Känns det igen?

Men det här med väntan då... Först ska man vänta på att det öht ska poppa upp något jobb att söka, det är ett evigt letande bara det. Se'n ska man skriva en ansökan som är alldeles enastående och utmärkande, annars är det kört. Har man inte något speciellt så hamnar ansökan med 98% säkerhet i den hög som gallras ut direkt. OK, jag har inga problem med det, jag gillar ju att skriva, så den delen brukar lösa sig. Ja, så är det då väntan på att ansökningstiden går ut. När det datumet är passerat så får man fundera på hur pass långt efter det är rimligt att man kan vänta sig ett svar. Dagarna går och man hoppar till varenda gång telefonen ringer. Kan det vara...? Nähä, inte det. Jo, ibland är det ju faktiskt det och då ska man bli nervös för anställningsintervjun. Det är ett trevligt dilemma, i och för sig, bara att bli kallad till intervju lyfter självförtroendet och framtidstron till oanade höjder :-).

Man träffar den presumtive arbetsgivaren och allt känns bra, nu är det bara att åka hem och vänta på ytterligare besked. *suck* Denna väntan...

Känslan av att gå och vänta på ett efterlängtat telefonsamtal, den kan helt klart jämföras med den man hade i tonåren, när man väntade på att Han skulle ringa. Då fanns det inga mobiltelefoner där det gick att vara anträffbar dygnet runt, varsomhelst. Nä, då fick man vackert hålla sig inne, ifall... Undrar hur många meningslösa timmar som användes till att trampa runt där hemma pga detta? Alldeles för många, det vet jag nu i efterhand.

Likadant nu. Det går åt en hel del energi till att vänta. Det är passivt väntande, jag sitter inte och stirrar på telefonen. Oftast inte i alla fall. Men ändå. Det finns där i bakhuvet hela tiden. Och det är ansträngande. Vissa dagar går det bra, då rycker jag mig i nackaskinnet och gör nåt, oftast är det träning och det rensar både det fysiska och psykiska systemet. Dessa dagar och tillfällen blir allt fler, träningen finns numera inlagd i min mentala kalender och det är sååå skönt att ha kommit dit!

Alltså, jag vet precis hur mycket arbete det är för en arbetsgivare att ta sig an alla ansökningar som dräller in. Speciellt nu när så många går utan jobb. Men... Om jag blivit uttagen till intervju, tillsammans med kanske 5 andra, då kan det väl inte vara så besvärligt att ganska snart meddela de 5 som inte fick platsen? Va? Att man inte skickar ut ett "tyvärr-brev" till de andra 99, det har jag full förståelse för, men är det verkligen för mycket begärt att de som faktiskt var aktuella, får ett snabbt svar? Jag tycker inte det. Alla är inte likadana, men tyvärr de flesta. Snacka om att det är arbetsgivarens marknad just nu! De som söker, vill säga, resten är inte i nå'n avundsvärd situation.
Min väntesituation just nu: 6 jobb sökta, på 2 av dem gick tiden ut förra veckan, ett idag, ett på onsdag, ett på fredag. Det sista - det som jag verkligen vill ha - det är en snabbrekrytering som ska vara klar i början på veckan. I'm on hold...

söndag 25 januari 2009

Matfixning mm



Igår var det en sån där dag som liksom bara försvann. Kändes som att jag inte gjort nåt men när jag tänker efter så blev det en hel del i alla fall :-)

Började med lite pappersarbete på makens firma, kollade upp ett par saker till bokslutet och så var det ju dags att fixa kontrolluppgifter. Både Skatteverket, de anställda och FORA skulle ha sitt. Hade jag nu arbetat som vanligt så hade det varit klart för längese'n, men nu gör jag ju inte det. Det gick ganska smärtfritt för en gångs skull. FORA är ett sånt där ställe som inte ligger högt i kurs hos mig kan jag säga. Krångel, fel, svarar inte i telefon eller på mail. OK, efter en månad, men det är väl inte service??? Släpper det så jag inte går i taket...

Efter lunchen, stekt torsk som man får slåss med ungarna om *s*, stack P iväg på fisketur med de två hemmavarande barnen. Det var så blött och trist så jag hade inte lust. Och så skulle jag ju träna eftersom jag skippade det i fredags. Lika stolt varenda gång jag får tummen ur så det är bara att ligga i :-)

Axlarna fick sig en ordentlig genomkörare och så blev det biceps och mage. Köpte ett nytt gummiband häromdan så jag använde det en hel del. Kan tycka att det inte ska ta nåt när man är van vid tyngder, men det gör det ju faktiskt. Känns som en bra grej att alternera med iaf.

Hasade runt i träningskläder resten av da'n, ibland kan man väl få vara lite klädslapp? Även om det är lördag? Köpte ett nytt, skönt, linne på rea så det gjorde väl inget? Lovar att skärpa mig till en annan gång! *s*



Idag har jag trampat 2 mil på cykeln plus att jag gnott rent ugn och spis, inte alls dålig träning det heller! Lunchen idag blev en blandning av bulgur, bacon, falukorv, broccoli, morötter och brytbönor. Till det en grönsallad med en massa rödlök. Gillar rödlök skarpt, min mage är inte alltid överens om det intaget, men jag brukar vinna kampen.

Barnen gillade det skarpt också, måste säga att jag är väldigt tacksam för att de är såna allätare. Det är inte ofta det händer att de inte tycker om maten, måste bero på en alldeles ypperlig uppfostran eller hur? *blink*
Nåja, när vi hade ätit så slängde jag in kycklingfiléer i ugnen och satte på en gryta med kött som jag ska göra dillkött av. Kycklingen blir det troligen nåt ihopasvängt av ikväll, dillköttet får stå och dra till sig tills imorgon kväll när hela familjen är hemma igen. Skönt att ha maten planerad så långt, ska kolla över resten av veckan se'n. Nu är det dags för en Alfapet-runda med min sexåring!

Gyllene skor




Dotter nr 3 har klagat över för små gympadojjor ett tag och jag har förlitat mig på att det skulle finnas några passande uppe på vinden. Jag menar, med 2 äldre systrar vars fötter växer fortare än man kan ana, visst borde det finnas några i rätt storlek då? Nixpix, det gjorde det inte. Nästa storlek finns några stycken däremot. Får väl hoppas på att hon inte hoppar över den då, skulle inte förvåna mig.

I alla fall, tösabiten var i skriande behov av skor, söndagar är det fotbollsträning och det är inte kul att sparka på en boll med ömmande tår, det kan ju vem som helst förstå. Vi tog oss till sportaffären och det tog inte ens 5 minuter så hade hon hittat ett par perfekta, både till rätt pris och som passar att träna fotboll med inomhus. Jippeee, helt otroligt!

fredag 23 januari 2009

Handlings- och arbetskraft

Svisch, vad fort tiden går ibland! Igår gjorde jag och min äkta hälft en utfärd för att proviantera diverse saker till vår familj. Vi var på 3 olika ställen, det händer inte ofta att vi flänger runt så, det mesta handlas på samma ställe. Nu är det lite annorlunda, det är inte bara vissa slantar som ska vändas på utan det är de allra flesta. Bistra verkligheten när man är arbetslös. Vi hade det riktigt mysigt i alla fall, vi fick lite egentid, barnen klarade sig där hemma.

Vi började med att käka så vi inte skulle slå ihjäl varandra när hungern gav sig tillkänna. Bra beslut! Därefter åkte vi till en resebyrå för att lösa in ett presentkort som snart skulle gå ut. Hur kan 10 år bara försvinna??? Vi förlovade oss i Göteborg för 10 år se'n och nu passade det utmärkt att ta dessa pengar och fira jubileet där. Naturligtvis slår vi ihop det med vår 2-åriga bröllopsdag. Om ett par veckor drar vi till Götet - härligt!

Se'n var det dags för storhandling, stor familj kräver mycket mat. För att inte tala om schampoo och duschtvål!!! Då gör det inget om man kan handla det för en tia billigare per flaska :-)
Nu är förråden fyllda för ett tag, lugnet lägrar sig över mamman som vill ha koll.

Idag har jag varit på AF, de hade information om jobbcoacher, 13 st söker de här i vårt område. Säkert ett jobb som skulle kunna passa mig men jag fick även info från ett annat företag och DET vill jag ha! Det skulle lika gärna kunnat stått Bitte som rubrik över den beskrivningen han visade upp *ler brett*. Håll nu tummarna för att jag får komma på intervju i början av nästa vecka, de skulle plocka ut 2-3 st nu i helgen, nämligen.
Ingen träning idag, ska på kalajs och sen blir det nog soffnedsjunkning framför Let's dance.

torsdag 22 januari 2009

En dos motor med en nypa Persbrandt

Innan jag kom i säng igår avslutades kvällen med att titta på Svenska Motorklassiker. Så sällan som det finns nåt i motorsportsväg att titta på så gäller det att passa på! Det här var andra programmet i serien och även detta var från den historiska racingen i Anderstorp förra året. Extra kul att se eftersom vi bor så nära och faktiskt var där och tog racinglicens för ett par år sen! Snacka om att hornen växer i pannan *ler vid minnet*.

Tävlingen kördes bl a för att uppmärksamma att det var 30 år sedan Ronnie Pettersson gick bort. Jag glömmer aldrig när jag fick veta att han kört ihjäl sig, vet att jag stod i kön till matsalen i skolan. Det blev precis tyst... Han var stor, Ronnie.
Micke Persbrandt är nog stor på sitt sätt men nån ny RP lär han aldrig bli ;-). Får se om vi får chansen att möta honom i Midnattssolsrallyt i sommar, det vore kul. Ska "bara" fixa bil och skrapa ihop pengar först...

Idag har det blivit en svettig halvtimme på cykeln och sedan en välbehövlig frukost. Jag var riktigt matarg idag, magen bara skrek. Usch för mig när jag är sån, då gäller det att hålla sig undan... Min blotta närvaro hjälpte maken att lösa ett problem en stund senare när jag hade lugnat ner mig, så nåt bra har jag gjort trots allt.

Jag går ju här hemma och är mellan två jobb som det så fint heter och börjar nu vänja mig vid det. Det har tagit nästan 3 månader, jag är inte gjord för all denna "ledighet". Har sökt ett antal jobb och varit på intervju på några av dem. Ett par stycken har ansökningstiden precis gått ut på så där är det bara att vänta... *suck* För en stund sedan ringde min arbetsförmedlare och tyckte att jag skulle söka som jobbcoach på Arbetsförmedlingen. Hon hade tänkt på mig direkt. På nåt vis så måste det innebära att jag utstrålar positiv energi, eller? Hon sa att jag har så mycket att lära och erbjuda andra när det gäller detta. Troligen har jag varit mätt de gånger jag träffat henne :-D.

onsdag 21 januari 2009

Solen lyser även på liten stuga...

Förmiddan gick i lugnets tecken och avslutades med en promenad innan lunch. Solen strålade, 5º varmt, det var ljuuuuvligt! Gick och funderade på lite olika saker och rätt vad det var så märkte jag att jag nästan var hemma igen :-). På gården när jag kom hem så såg jag plötsligt vår gamla lekstuga, ja barnens vill säga. Den flyttades för 1,5 år sen när vi skulle lägga jordvärme. Vi ställer den här så länge, sa vi då. Precis där vi parkerar bilen. Nära och bra så vi kan ta trucken och forsla bort den sen. Jo, tjena. Den står där fortfarande, inte helt oväntat. Och faktiskt har det lekts lite i den också så den får väl stå där lite till.







Lunchen blev soppa från igår, höll på att bränna fingrarna av mig när jag skulle ta ut den ur micron. Minstingen kom hem en stund innan hon skulle vidare på annat håll och då drog jag till affären för att stödhandla lite. Det var nåt som inte stämde i bilen, kom inte på vad det var först. Hmm, ingen klocka? Satte på radion och läser CODE. Neeeej, det var naturligtvis för att vi bytte batteri igår och det var strömlöst, hajade jag direkt. Smart, Bitte, men det hjälper inte utan koden... Kollade instruktionsboken till radion och där stod det att man skulle ta etiketten från framsidan på radion och sätta på insidan av boken. Men så bra att de första ägarna gjorde det då! Eller snarare inte. Grrrr... Mailade bilfirman, får väl se om det blir nåt svar. Vill ju kunna digga när jag kör ju!



Dagens motion förutom promenaden har blivit axlar, bröst, triceps, mage och lite vader. Känns helt OK. Maten ikväll blev pasta med tonfisksås (tonfisk, purjolök, rivna morötter, passerade tomater kryddat med citronpeppar, paprika, dill och salt).






Innan jag började med maten så hade jag rört ihop deg till ett mumsigt, lättbakat bröd. Gillar när man kan röra ihop allt och bara breda ut det i långpanna och så sköter det sig själv i ugnen. Mera sånt åt folket!



Receptet är:



1,5 dl filmjölk

3 dl mörk sirap

2 msk kummin

6 tsk bikarbonat

3 tsk bakpulver

1,8 kg rågsikt


Blanda ihop och bred ut på långpanna. Gräddas i 100º första timmen, 150ºandra timmen och se'n får det stå på eftervärme en kvart - klart!




Jag hade inte rågsikt hemma idag så jag tog grahamsmjöl och lite vetemjöl istället och det funkade bra. Barnen lever än, åtminstone *s*

Nu är det snart kvälla och i sängen får det bli en stund med nya Fitness Magasin eller Body som kom idag. Suss gott!


Upphämtning och soppa

Tisdagen gick i "dags att fixa nu"-anda. Saker som blivit liggande och retar mig varenda gång jag ser dem eller kommer på att de finns på annat vis.

Började i alla fall dagen med ett glas vatten och en halvtimme på cykeln. Skulle inte varit så kaxig i söndags, nu var det riktigt tungt. Fy 17 vad sugen jag var att lägga ned efter en kvart, men så fasen heller! Jag satt kvar, envis som en gris i ett hål! *s*

Efter det var det lite pulande med skärp som skulle fixas och att leta upp en försvunnen macka (barnens...), men sen fick jag ta mig en välbehövlig dusch innan frukosten inmundigades.

När jag var mättad för en stund framåt tog jag tag i saker, minsann! Jag lagade kläder som legat på hög ett tag, tog ca en kvart. Varför skjuter jag upp såna saker när jag vet att det tar hur lite tid som helst att bara göra det??? Jaja, sen var det dags för en annan surdeg, nämligen bokslutet för en förening jag är kassör i. Det gick också relativt snabbt och då infann sig ett lugn i mig, nu hade jag betat av en stor del av det som tyngt mig. Vilka i-landsproblem, va?

Efter lunchen (kyckling) följde jag med maken och hämtade ett nytt batteri till bilen. Blir ju lite strandsatt här hemma om jag inte har tillgång till bil, finns ingen kollektivtrafik här, inte! De som tycker man ska utnyttja den istället för bil, vilken planet kommer de ifrån? De måste leva med skygglappar eller nåt, alla bor faktiskt inte i städer. Usch jag blir sur på sånt!

Vi fick hämtat ett batteri som passade och sen var det bara hem och montera i det i Chryslern. Och ja, det hade jag klarat galant på egen hand om nån nu undrade det ;-). Men, man är ju inte dummare än att man överlåter det åt nån annan om möjlighet finns. Det var trots allt snö och kallt...

Jag smög in istället och förberedde kvällens käk, köttsoppa med en massa färgglada grönsaker. Det blir ordentligt storkok vid såna tillfällen, ska ju räcka till ett par tillfällen helst och vi är ju några stycken så det gäller att brassa på.

Kvällen skulle ha ägnats åt träning men maken bad så snällt om hjälp med pappersarbete på firman. Han ställer upp för mig så det går ju inte att neka lite återbetalning eller hur? När vi var klara där så var jag så trött så jag bestämde mig för att byta onsdagens vilodag mot igår. Ikväll har jag mao lite att ta igen!

tisdag 20 januari 2009

Urladdning



Igår sov jag till 8 och det var välbehövligt! Vid såna tillfällen är jag extra glad att barnen är självgående. De stiger upp på egen hand och gör sig iordning för skolan. Det är olika tider, den förste han sticker redan 6.20 för att åka med grannen in till tåget, nästa två beger sig iväg vid 7-tiden, de åker skolbuss. Sedan tar det en timme ungefär tills de två yngsta är klara för att promenera bort till sin skola. Det var när de två kom in och sa "Hej då" till mig som jag kände att nu får det vara slut på sovandet!

Masade mig ut i duschen och tog det lugnt både med det och att förbereda frukost. Var allmänt seg hela förmiddan, fick inget vettigt gjort. Vid lunchtid fick jag sällskap av maken och sen var det bara en kort stund tills jag skulle vara hos tandläkaren. Hade lovat att hämta de små i skolan så de kunde vara hos mormor så länge. Ut i snösörjan och sätter mig i bilen. Den var död. Ååååh, hur typiskt är inte detta när man har en tid att passa?

Den har betett sig lite konstigt med bakluckan ett tag och jag vet att batteriet inte är så friskt längre, men jag var inte beredd. Vad göra? Nu har jag sån tur att min käre inte är så långt borta. Jag fick ringa honom och han var bussig nog att skjutsa oss, tack för det!

Kom i tid till tandhygienisten men fick sitta och vänta... Satt där och kollade in deras TV, de sänder nån slags blandad info om natur och uppfinningar och jag känner hur dvalan sänker sig över mig... *gäsp* Undrar hur många som klarar att somna i väntrummet hos tandläkaren? *s*

Till slut fick jag ta plats i stolen och hon gjorde det hon skulle. Efter stränga order om att skölja med flour en gång om dan och efter att ha rånats på 700 spänn så släpptes jag ut igen.

Tog en promenix till modern och hämtade upp resten innan vi åkte hem. Nu var det dags att fixa käk, fiskgratäng med potatismos blev det. Lyckades ordentligt med moset, faktiskt ;-)

Senare på kvällen var det dags för träning, det blev rygg, biceps, ben och mage (och pyttelite axlar...)

Kikade lite snabbt på Idrottsgalan och där såg jag nåt jag ville ha - Carolina Klüfts armar. Eller åtminstone ett par likadana, duger bra med mina egna så småningom. *kämpar på*

söndag 18 januari 2009

Uppiggande saker en söndagskväll

Alltså, jag tror knappt det är sant. Ikväll längtade jag efter att sätta mig på cykeln. Det har aldrig hänt innan, jag tycker det är såååå tråkigt att sitta där och trampa. Sista 2 veckorna har jag i alla fall tvingat mig själv att köra längre pass. Tidigare blev det mest som uppvärmning eller som en halvdan ersättning för promenaderna, kanske 15-20 min. Maken min tittade skarpt på mig en kväll för ett tag sen och sa till mig att sitta kvar tills det hade gått en halvtimme. Vågade ju inte annat än lyda :-). Se'n dess har jag satt 30 min på nedräkning och det har funkat allt bättre.

Så ikväll så hände det! Jag riktigt kände att det har vänt nu. Som sagt så ville jag verkligen köra och se'n så kändes det så annorlunda. De första 5 minuterna har brukat vara pest, innan jag kommit över motståndströskeln. Nu gick det som en dans, det kändes mycket lättare fast jag använde samma motstånd. Det tog en kvart innan jag började känna av ansträngningen och då trampade jag ändå fortare än vanligt. Jag dubblade motståndet på cykeln och det gick fortfarande lika bra. Vilken underbar känsla! Jag hade den kvar där inne - kondisen finns där, den börjar komma till liv. Jag är så glad att min inställning och mitt motstånd har tagit ut varandra. För visst är den stora delen i detta beroende på inställning!?! När den där halvtimmen hade tagit slut så fortsatte jag 5 min och det blev 5 km längre än vanligt.

Ville bara dela med mig av en av min dags glädjeämnen. En annan är när denna lilla dam, vår minsta med ett antal tappade tänder, numera läser nästan flytande. Satt och lyssnade när hon läste sin läxa för mig och slogs av vad mycket saker det finns att glädja sig över!

Har förresten ökat omkretsen på överarmen 1 cm på en vecka. Har mätt flera ggr och det blir samma varje gång :-)


Skrikande ont

Värken jag har på baksidan av mina armar, den är inte att leka med. Har aldrig varit med om en sån träningsvärk tidigare. Ont har det gjort men aldrig så här. Det känns som de ska domna bort emellanåt och jag skriker när jag ska ta på/av mig tröjan. Sätta upp håret är som att försöka trä en nål på 2 meters avstånd...

Vad gör man? Ja, det är nu det är dags att visa att jag har det i mig.
Tvinga upp armarna och gör det bara! Ska du klara det här så får du inte ge upp. Det är mantrat som rullar när jag kämpar med hårspännet där bak *s*. Och det gick till slut, jag fick till det!
Det är såna små saker som gör skillnad. Jag kunde lika gärna ha gett upp och låtit håret hänga. Har man så ont kan man väl få slippa? Neeeej, inte denna gången! Jag tänker inte låta värken hindra mig, även om jag inte kunnat ligga som jag vill inatt. Det går över, det kommer nya ställen att ha ont på *s*.
Jag kommer att byta plats på träningsupplägget måndag-tisdag för att låta de musklerna vila en dag extra, men sen så ska de få pisk igen, minsann!

Idag får det bli en stund på motionscykeln, en halvtimme eller nåt, och kanske även en skogspromenad. Jag saknar mina morgonpromenader och ser fram emot att det ska börja ljusna tidigare på mornarna. Det är nackdelen med att bo på landet, inga gatlyktor som underlättar seendet. Hade det funnits så hade jag inte brytt mig om att det är mörkt, men det är inte jättekul att spänna på sig pannlampa och ge sig ut i det kolsvarta vid kl 5. Om några månader så, då hoppar (eller kanske snarare masar) jag ur sängen och går ut och njuter av fågelsången. Finns ingen bättre start på dagen, det gör inte ens nåt om det småregnar lite, det är bara sååå skönt!
Här har det snöat inatt så än är det långt borta, tyvärr.

lördag 17 januari 2009

Lördag i vilans tecken

Oj, så segt det är idag. Blev ganska sent igår och i vanlig ordning vaknar jag tidigt och kan inte somna om, det spelar liksom ingen roll att jag får. Masade mig upp när barnen kom och bjöd oss upp till det dukade frukostbordet. Skönt med goa ungar som vet hur en slipsten ska dras!
Sonen var naturligtvis redan borta, verksta'n hägrar oftast på de lediga stunderna.

Maken och resterande barn har gått iväg med ryggsäckarna packade med korv, bröd och attiraljer. Lillsjön är målet och eld, is och allt som hör till detta är tillbehör som ska göra dagen skön för deras del. Lata mamman stannar hemma... Lite dåligt samvete får jag allt. Tänk vad skönt se'n när man kommer hem och har varit ute hela dagen, så härligt trött man är då. Den trötthet jag känner är inte värd att nämnas på samma dag, egentligen. *suck*

Jaja, nu är det som det är och jag sitter här och såsar. Känns lite som att jag behöver vila efter min rivstartsvecka så jag försöker skyffla undan de små gubbarna som sitter inne i skallen och ropar "upp o hoppa!!!" Jag sitter kvar en stund till... Se'n tror jag nog att jag tar apostlahästarna och letar reda på familjen, samlar på mig lite friskluft och röklukt från brasan. Skridskorna får stanna hemma, orkar nämligen inte byta snören i dem... Där var han igen, den lille latmasken :-)

fredag 16 januari 2009

Före-bilder

Jag lovade ju att lägga upp några bilder för att visa utgångsläget på kroppastollan, ingen förebild men däremot före-bild. Skillnad på det, minsann, tänk att ett streck kan göra så mycket! Här är i alla fall några foton på hur det ser ut just nu:


Matt men härligt på G

Sitter här och orkar knappt skriva, så matt är jag i mina armar *ler*. Det är en härlig matthet, en sådan jag gärna tar eftersom jag vet att det är tack vare gårdagens ansträngningar. Jag tog verkligen i så att jag såg stjärnor och månar, ja nästan hela galaxer! Hade ett par av barnen i närheten, de tyckte att mamma lät jättekul...

Min man frågade mig "Du har verkligen bestämt dig nu, va?" så han märkte nog också att jag tog i på allvar. Eller så var det att jag blandade ihop specialröra istället för att ta en kvällsmacka som avgjorde det hela *s*.

Kosten, förresten, den är ju minst lika viktig att lägga energi på så jag ska se över den också. Jag känner att jag äter rätt OK redan, men det finns alltid något som kan förbättras.

Igår såg matdagen ut så här:

6.45 Gröt med linfrön och mellanmjölk, kaffe

9.00 2 fullkornsmackor med stekta ägg och skinka, kaffe

12.00 Kokt fisk med dillsås, potatis, broccoli och morötter

14.30 Frukt

16.30 Kasslergryta med ris och grönsaker

20.00 Proteindrink efter träningen

21.00 Tonfisk med keso, rödlök och morötter

Helt OK, tycker jag :-)

Matlådor fixas varje kväll inför morgondagens lunch, förstås. Gäller att planera så att det blir över, kan vara nog så svårt när barnen är extra hungriga men för det mesta går det lysande.

torsdag 15 januari 2009

Reflexion




Kväll och dags att summera dagen :-)
Idag är det endast en promenad på 45 min som kan kallas motion - om man inte kan räkna att tömma bagaget på bilen vid återvinningsstationen? - än så länge. Vädret var underbart, sol och blåååå himmel. Känns som att det var rätt länge sen jag såg det. Glömmer fort när man blir gammal! *s*
Blev klar med träningsupplägget i alla fall, alltid nåt! Återkommer om det. Nåja, kvällen är inte slut än och inte jag heller. Jag tänker köra bröst, triceps och mina älskade axlar om en stund. Ska klämma till med lite magövningar också, de är välbehövliga. Blir nog till att sätta i mig en panna Reflex för att kunna ta i ordentligt, passar på när jag är laddad!
Har f ö en härlig träningsvärk i mina biceps efter gårdagen. Det var länge se'n jag kände nåt där så det är bara att konstatera - jag har varit för mesig den senaste tiden. Och därmed också - jag tog i ordentligt igår! Gött!

Planeringsdags

Uppstigen tidigt och med en fylld mage känner jag mig redo för att sätta mig och planera min träning in i det minsta. Har hon inte gjort det än frågar sig vän av ordning, naturligtvis. Nej, inte i detalj är svaret. Nu sitter jag dock och insuper kunskap och information från flera källor.
Jag tar Ove Rytter till hjälp, bland annat. Tänker använda båda hans böcker, Effektiv Bodybuilding och Effektiv Diet, för att få inspiration. Naturligtvis kommer jag att anpassa så att det passar mig och mina syften. Övningsförslag hämtar jag även från Cia Larssons Styrkeguiden.

Läget just nu är att jag kommer att sköta det mesta av träningen hemma till att börja med. Därför har jag inte tillgång till alla maskiner utan det är där anpassningen kommer in :-). Fantasi lär krävas emellanåt! Känner att jag vill se till att klara av att hålla farten och motivationen uppe innan jag beger mig till ett gym. Klarar jag det hemma så vet jag att jag också klarar att ta steget att behöva bege mig iväg för att träna. Det kommer att bli tvunget för att kunna satsa riktigt seriöst, det vet jag.
Men nu - över till Excel och fortsatt planering!

onsdag 14 januari 2009

Skulle ju bara...




...ta en lugn promenad för att få lite luft och komma utanför husets väggar... Tar den lilla rundan till sjön, behöver inte byta om, jag ska ju bara njuta av att fylla på syret, tänkte jag :-)


Johodå, nu sitter man här genomsvett, inte kan jag gå sakta, inte! Visserligen är väl rundan inte mer än ca 4 km, men man hinner bli rätt varm ändå.


Jaja, nu har jag all rätt i världen att lata mig resten av da'n eller hur? Satt som en smäck med en knäckemacka med ost när jag kom hem också! Ikväll blir det fisk och potatis med en massa grönsaker, potatisen är redan skalad så jag sitter här med gott samvete. Intressant, va? *s*

Bilder, fakta o dyl

Jag tänker lägga upp lite "före-bilder" så snart jag har sett till att fota dem, om inte annat så för egen del så jag ser att det händer saker. För det SKA det ju göra eller hur?
Bilder kommer alltså, men under tiden kan jag rapportera lite annan status så här innan det brakar loss ordentligt :-).
Jag är 183 cm lång och väger i nuläget 73 kg. Innan jag började träna så låg min vikt på ca 70-71 så lite muskler har jag nog fått. Nu var de ju obefintliga innan, så...
Lite andra mått:
Överarm 30 (var 27 i spänt tillstånd innan, detta är avslappnat)
Lår 59
Vad 36
Stuss 104
Midja 79 (magen där den är som störst, dvs höften, 92)



Tills det kommer bilder på min nuvarande status skickar jag med en från ett ställe jag gärna åker tillbaka till, Costa Rica. Det är vulkanen i Arenal som syns på bilden.

Lagen om alltings...

Jag hade satt gårdagen som verklig start på mitt kämpande (för det kommer det att vara emellanåt) och vad händer då? Vaknar vid femtiden med en värkande handled... Antar att jag legat på den eller nå't sånt och somnar om. När det sedan är dags att vakna på riktigt så värker den fortfarande precis likadant. Går ut i badrummet och kollar läget. Jodå, den är svullen och lite blåaktig. Jag vet att jag inte har gjort nå't som kan ha ställt till detta så minen jag ser hos mig själv i spegeln är förvåning.
Vad har hänt? Till saken hör att jag emellanåt får små "proppar" i mina ben. Blåröda fläckar som är ömma. Låter lustigt, jag vet, men jag har aldrig brytt mig om att undersöka det närmare eftersom det aldrig blivit nåt allvarligt av det. Det såg nästan ut som en sån fläck så jag hade en snabb överläggning med mig själv om ifall det var lönt att ringa vårdcentralen. Kom fram till ett "nej" och lät det bero.

Jaha, det blev alltså en ofrivillig vilodag för mig igår. Kände det inte som ett nederlag eftersom jag kört en hel del lördag-måndag så jag tappade inte geisten direkt :-).
Jag har suttit på motionscykeln och trampat mig svettig, varit ute och gått och kört styrketräning under de dagarna så "what the heck?"

Idag var jag uppe med tuppen (ja, kanske inte den allra tidigaste tuppen, men ändå...) och drack ett glas vatten innan jag satte mig på motionscykeln. Det blev ett pass på 16 km med en puls på runt 140 mesta delen av tiden så det kändes bra. Ska önska mig en pulsklocka i födelsedagspresent, tänkte jag. Har tyckt det känns överflödigt/onödigt tidigare men man är inte sämre än att man kan ändra sig! Ungarna blir så glada när jag önskar mig nåt annat än lugn och ro också! *s*

Efter en ordentlig grötfrukost och kaffe var det dags för axel- och bicepsträning. Nu när jag har "förmånen" att ha dagarna utan arbete så är det lika bra att köra klart direkt.
Jag har lite känningar av min nacke/vänster baksida av axeln så jag är försiktig med de allra tyngsta vikterna än så länge när jag gör sidolyft och framsida, däremot kör jag lite tyngre i lyftet uppåt. Axlar är det allra roligaste, tycker jag. Får verkligen kämpa emot ibland för att det inte ska bli för ofta!
Körde 3 olika bicepsövningar; kan säga att min handled var inte glad åt alla dem... Fick gå ner på en lättare vikt när jag skulle ta hammercurlen. Hellre det än att förstöra nåt. Har inte lika ont idag och blånaden är borta så det är nog vila som gäller för att det ska gå över.

Efter det kände jag att räcker för idag och då blev det duschen och sedan frukost nr 2 - grova mackor med ägg och skinka, mums! Min kropp kräver mat var tredje timme (minst, om jag inte är sovande) så 6 mål om da'n blir det lätt. I vanliga fall går det längre mellan mina båda frukostar, men det blir lite annorlunda när jag inte har arbetstider att anpassa mig efter.

Nu sitter jag här nöjd med min dag så här långt. Kanske blir det en promenad lite senare, mest för att få ljus och syre. Nu ska jag tvinga i mig en proteindrink så jag står mig fram till lunch!

tisdag 13 januari 2009

Stopp där, släpp genast den fördomsfulla tanken!

OK, tänker ni nu. Ännu en som tror att det räcker att starta en blogg för att komma i form - typ... Va? Hur kan ni tro att jag tror det? *s* Jag är ju undantaget som bekräftar regeln!


Nä, jag är fullt medveten om att det krävs både det ena och det andra för att få resultat av sin träning. Speciellt för att få rätt resultat. Det där kan ju skilja hur mycket som helst från person till person, vad som är "rätt".

För min del tänker jag satsa på att få en vältränad kropp där musklerna syns ordentligt. Ingen bodybuilder, men gärna fitness-stuk. Det vore förmätet att tro att jag kommer att platsa på en tävlingsscen, men mitt mål kommer att vara att komma så nära den formen som möjligt. Och vem vet, rätt vad det är så kanske jag vågar? *ler* Det är i vilket fall långt borta, för att inte tala om allt arbete som krävs...

Jag går in i detta mitt egna lilla projekt med en kropp som inte tränats sedan jag slutade gymnasiet 1984. Några sporadiska gympapass och joggingrundor undantagna.


Början till detta är att jag för ett par år sedan "råkade" köra ett par pass med hantlar, lite biceps och triceps. Det räckte med det för att mina armmuskler skulle träda fram och visa att de faktiskt fanns där, iofs dolda under gäddhäng o dyl, men de fanns! Det gav mig en kick till att börja styrketräna, samtidigt som jag började med morgonpromenader några gånger i veckan.


Vilken energi-boost det var! Helt plötsligt orkade jag så mycket mer, kände mig gladare och nöjdare.

Tyvärr så hängde halsont och förkylning med som ett brev på posten så fort jag började komma in i rutinerna och så har det fortsatt. När jag känner att träningen flyter på så *pang*; ont i halsen och hängig. P g a detta så har det varit lite upp o ner med tränandet, det har inte blivit det där strikta som jag vill ha (och behöver...) för att ta det på allvar.

Men nu - nu jäklar så måste det funka!!! Jag har verkligen bestämt mig. Det är matsedel och träningsschema som gäller nu. Jag ska mäta mig och jämföra månad för månad. Min käre make stöttar och trycker på när jag tvekar och det är samma på andra hållet. Båda två ska ta tag i tränandet och vi ska vara varandras "pain in the ass" för att lyckas.

Och därför tänker jag blogga om det också. Även om ingen annan läser eller bryr sig så är det ännu ett påtryckningsmedel på mig. Jag jobbar bäst under press, nämligen!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails