Just nu har jag i alla fall en ganska goe känsla i kroppen. Mr Nasonex hjälpte mig i och för sig på traven men det är inte bara därför.
Jag har varit iväg på användardagar för det e-handelssystem vi har på jobbet. Det är alltid givande att komma i kontakt med andra som använder samma verktyg, alla i olika organisationer och stadier men ändå med mycket gemensamt. Man lär sig alltid något nytt.
Bara det är ju positivt eller hur? Stagnation är inte direkt mitt ledord. Liksom.
Sitter nu på tåget med Lundell i lurarna och löser kundtjänstärenden och andra arbetsuppgifter. Emellanåt tittar jag ut på den för dagen solbestänkta svenska naturen och låter tankarna vandra fritt. Ja, åtminstone så fritt som det kan bli när man är omgiven av andras diskussioner och telefonsamtal. En del tränger igenom det ljuva jag lyssnar på, nämligen.
Nå, när jag nu fått höra en massa saker som jag känner att jag kan använda i jobbet och tänker på hur jag ska se till så att det blir så, då dyker det - helt utan att jag önskar det - upp andra, mer negativa tankar. Tankar som går i banor som att "det blir jobbigt, det går inte, vem ska..."
Farligt. Men ack, så lätt.
Fast... jag ska inte dit. Att jag inte gillar stagnation innebär inte att jag är beredd att röra mig nedåt/bakåt :-)
Vad vill jag nu komma till med detta så väldigt inspirerande inlägg då???
Helt enkelt att jag tycker det är härligt när man träffar på människor som ger energi och lust till framåttänkande, bara genom att prata om det de själva tror på och arbetar efter.
Önskar ibland att jag också kunde vara sådan. Åka runt och sprida glädje och tillförsikt med mitt budskap (vilket det nu skulle vara...) och min person.
Kan man få nån slags rotation på den energi som ges så att den kommer tillbaka till den ursprunglige givaren? Tror det.
Vad tror ni?