Follow for follow - the more the merrier?!?

Instagram. Detta under. Detta mirakel. Detta forum för utvärtes beundran.

Jag är absolut ett fan av detta bildbomberi. Jag gillar kommunikationen som kan uppstå. Peppandet. Inspirationen. Motivationen det ger att få feedback, både på det man skriver och det bilden föreställer.

Men...
Jo, det finns alltid ett "men..." Fråga Tony Irving :-)

När jag ser hur någon går från att vara inspirerande till att bli aspirerande. Då blir jag beklämd. Senast idag var det en av alla tränande tjejer jag följer som gick över den gränsen. Från att ha lagt ut exempel på övningar och diverse gymbilder så har det sakta men säkert blivit putbilder. Putande läppar. Putande rumpa. Inte en övning så långt ögat når. Nu var det helt plötsligt en rumpa i ett par tajta jeans, upptryckt mot kameran som på en reklambild (snällt uttryckt).

Jo, jag lägger också ut bilder ur alla möjliga konstiga vinklar och situationer - till mina barns omåttliga förtjusning *ironin dryper* - men jag försöker undvika att spela på min enorma sexighet och visa alltför mycket spelande muskler *här forsar ironin* Det har absolut ingenting att göra med att jag skäms över månlandskapet som breder ut sig över lår och rumpa*s*.

Ingen typisk Instagrambild för den "normala" användaren, kanske?

Allvarligt, alla får lägga ut vilka bilder de vill, det är inte alls det jag vill komma till. Lovar!

Nix, det är när det skiner igenom med all önskvärd tydlighet, att det är följare och bekräftelse som är det viktiga nu. Det är inte längre bara fråga om att ge något, det är mest "få" som gäller. DET tycker jag är tråkigt. Så, jag slutade följa henne, det är ju inte svårare än så. Så fortsätter jag lägga ut mina enormt intressanta bilder och texter och följer de personer jag tycker är roliga, inspirerande och motiverande istället.

Gener är förbaskat bra att ha eller hur? Hade inte varit mycket med oss annars ;-)Smiley winkBra eller dåliga? Vem bestämmer det? Vad som är bra eller dåligt, alltså.

När det gäller träning (framförallt viktlyftande sådan) så är det många som har dåliga gener som "ursäkt" för utebliven muskeltillväxt. Eeeeh...

Visst, man kan ha lättare eller svårare för att få de resultat man önskar sig, men hallåååååå! Det är snarare utebliven träning som orsakar den taskiga tillväxten. Hur svårt kan det va? Liksom.

Har du inte rätt inställning och faktiskt ger det den tid som krävs, då kan du inte heller förvänta dig något annat än dåliga resultat. Det är som med allt annat i livet. Gör vad som krävs. Bestäm dig.
Vad vill du? Vilka möjligheter har du? Nej, inte "Vad hindrar dig?". Alla kanske inte kan fixa allt, men något finns det alltid.
Se vad du kan göra åt dina önskningar. När du kan göra det. För det finns tid - jag lovar!

Om det sedan är så "illa" att du måste göra som jag, träna tidigt på mornarna, gör det då. Vill du på riktigt så kan du. Kan du inte så har du inte bestämt dig. Punkt.