Vadå restnoterad?

Fick 2 paket från samma bokklubb idag, en bok i varje. Hm, konstigt tyckte jag. Visade sig att på den ena fakturan stod det att den andra boken var restnoterad. Undrar hur många minuter det varade???

Sex blir sju

Idag fyller vår minsta buse 7 år, närmare bestämt klockan 22.08. Den enda av barnen som inte fötts vid ett klockslag som slutar på en etta!

Jocke 07.41

Jennie 12.01

Louise 12.11

Julia 05.41

Visst är det lite underligt? Och alla tjejerna är födda på en lördag, enda killen på en måndag! OK, att Jennie och Louise är födda på samma dag är ju inte så konstigt :-)

Grattis lilla pratkvarnen Nora!

Tillrättaläggande x 2?

1: Dottern som skulle göra hattrick igår påpekade att jag hade skrivit fel igår. Det var inte alls Vaggeryd de hade mött (fick jag veta redan igår men då hann/orkade jag inte skriva nåt om det och det kanske inte är så världsintressant heller). De spelade mot Barnarp (tror jag) och det blev inga mål.
Men det var dottern som sagt att de mötte norrgrannen. "Jaja, men det var NN som sa det..." Så nu har jag rätat ut detta.

2: Eventuellt måste hennes arm läggas tillrätta... Kom in för ett par timmar sen och hade ramlat. Tog emot med högerhanden och hade jätteont. Kunde visserligen röra på handen hjälpligt men var ordentligt svullen. Hela vägen till armbågen kändes det hårt. Lika bra att ta en koll. Jag ringde och förvarnade akuten och pappsen följde med. Hoppas det inte är så allvarligt!

3 mål ger telefonförbättring

Julia är och spelar fotbollsderby, SIS möter kommunkombattanten Vaggeryd. Det är riktig prestige i de matcherna ska ni veta, oavsett vilken ålder det är på spelarna. 11-åriga tjejer i detta fallet.

Dottern har länge varit aspirant på pappas mobil av pekvariant. Han gillar den inte och genast hördes 3 flickröster: "Jag kan ta den!!!" Åhnä, hur skulle det se ut? Och vem väljer man i så fall? Lugnast att ingen får den.

Idag när hon skulle åka till fotbollen så hävde hon ur sig: "Pappa, om jag gör 3 strutar idag får jag din telefon då?" Pappa - som antagligen trodde att detta skulle vara riskfritt - svarade ja.

Har han glömt hur det gick i vintras när han lovade henne att hon skulle få nya jeans (som hon faktiskt behövde men gott kunde vänta ett tag på) bara hon klarade att pressa upp två av våra tyngsta hantlar över huvudet tre ggr. Klart hon grejade det! Den ungen är envis som synden så det hade jag kunnat upplysa honom om direkt. Frågan är om det går lika "illa" idag.

Om inte är det bara att fortsätta spara pengar på egen hand. Nån ny mobil blir det inte om man inte betalar själv. Vi har kört ärvetelefoner i början (minstingen har ingen, det tycker jag är självklart) och sen så har de fått spara till ny om de velat ha det.

Hela familjen - förutom den radiolyssnande mamman - är där och hejar och snart är de hemma igen och då vet vi.

Vidskeplig eller inte?

Det finns människor som inte går under stegar eller lägger nycklarna på bordet eller annat som räknas som vidskeplighet. Jag är inte sån. Är det närmre och finns plats så tar jag vägen under istället för att ta ut stegen runt stegen. Jag slänger nycklarna där det finns plats och där jag vet att jag hittar dem. Blir ju iofs oftast i väskan då. Räknas det då om jag ställer väskan på bordet?

Av olika anledningar så har jag börjat fundera på om jag inte använder mig av nån slags selektiv vidskeplighet trots allt. Ibland i samband med mitt plate-spottande. "Om det eller det bilnumret kommer nu så händer detta..." I fredags skulle jag iväg på ett viktigt möte (har med min hemlighet att göra *blink*) och märkte då att jag hade vänt klädesplagget som bärs närmast kroppen ut och in. Var på väg att ta av mig och rätta till det. Nix, tänkte jag. "Det är meningen att det ska vara så. Ha det kvar så så kommer det att bli just så som du vill!"

I slutet av veckan kommer jag att veta om det stämde...

Jag är nog mer ödestroende än vad jag vill ge sken av. Eller egentligen. Jag har väl alltid trott på att det inte bara är jag som styr. Något - kalla det ödet eller annat - har minst ett finger med i spelet. Det finns för mycket saker som händer som inte kan förklaras, de bara blir.
Livet är helt enkelt en salig blandning av slump och egenstyre!

Radiouppdrag

Jag - och några med mig - har fått i uppdrag att lyssna på Pettsson & Co under v 35. Minst en timme ska vi höra på programmet för att sedan plocka ut saker vi vill veta mer om. Efter det ska vi försöka hitta mer information om detta på Radio Jönköpings hemsida.

På jobbet kan jag som sagt inte lyssna på radio så nu sitter jag här och lyssnar via nätet. Undrar om det är nåt som faller mig i smaken? Nåt som jag blir intresserad av så pass mycket att jag vill veta mer om det? Det är väl bara att plocka nåt annars :-)

På tisdag kväll ska vi samlas och se om det funkar med de nya sökfunktionerna. Hoppas att man äntligen kan få träffa Hasse P då (programledaren). Vi har pratat på telefon åtskilliga gånger så det vore kul att möta honom i verkliga livet.

Glad överraskning idag

Har inte tid att skriva så mycket eftersom duschen hägrar. Rallyt är avklarat och vi ska vidare på kräftskiva.
Men... jag måste bara tala om att jag är så stolt och glad! Tonårsmorsa har valt min blogg till Dagens blogg idag. Det är inte längesen jag själv upptäckte hennes blogg och fastnade där, gillar verkligen att kika in och läsa vad Fatou skriver om sin tillvaro. Och nu har jag fått denna hedersutmärkelse! Ja, för så känns det. Skitkul!

Månadsförkortning

Det finns de i min närhet som påstår att vissa kvinnor (=JAG!) skulle lida av ni vet det där som drabbar en del en gång i månaden. Främst veckan innan det är dags för indianer i vassen. Börjar på P och slutar på S. Sen påstår de (=min äkta hälft) att det är resten av familjen som lider av det. Va?

Plötsliga utbrott av ilska över att det ligger ett gem på fel plats. Vem fanken njuter av det? Tittar någon på mig utan att jag bett om det? Grrrr... Skulle det vara mysigt att känna det så? Hur menar han? Förstår han inte hur hemskt det är? Det är ju synd om mig! Demonen (eller vad det är) som tar min kropp i besittning och drar i en massa osynliga trådar som jag inte hittar saxen för att kapa av. Jag är toppstyrd. Några dagar i månaden är det nån annan liten häxa som har fjärrkontroll med friska batterier i handen och pekar på mig .

I vilket fall som helst så är det så jag känt mig idag. Även om dagen började med en skön runda i skogen så drabbades skallen av nåt konstigt bankande så fort jag kom till jobbet. På den vägen har det fortsatt. Trött och seg. Och retlig.

Efter en moussaka-middag så skulle jag se till att ordna med mera rallygrejer. Skulle bara vänta tills lillingen la sig. Har ju varit borta ett par kvällar och ville träffa ungarna lite i alla fall. Men de ville nog inte träffa mig så grinig som jag var. Raseriutbrott på den lilla som jag nästan aldrig blir arg på. Så kanske har kan liiite rätt. De lider nog. Också.

Bockning

Avbockning är kanske rätta ordet, jag vet knappt. Är för trött att tänka. Ska bara... sen ska jag sova...
Några av grejerna jag rapade upp imorse är faktiskt avklarade! Jag har fxat de flesta pappren till rallyt. Vi har varit en handlarrunda i Värnamo. Sonen har övningskört i stan. Födelsedagspresenter till lillan är grejade.

Ska bara plocka fram träningskläderna, ställa klockan och ramla i säng också. OK, en sväng med tandborsten och lite rengöring kanske jag klarar innan.

Om det är nån som inte känt av det innan så kan jag tala om att klockan halv 10 på kvällen, efter att ha varit igång sen halv sex på morgonen, då är inte ett träningspass det som står högst på önskelistan. Inte på min i alla fall. *gäsp*
Men imorgon - då är det inga större planer för kvällen - då jäklar!

Snurriburr just nu

Är inne i en sån där fullt-upprunda igen nån vecka framåt, känner jag. Rally på lördag t ex. Jag är säkerhetschef för första gången så det är lite pirrigt. Har en expert att tillgå vid min sida, som tur är. Trots det är det saker som ska ordnas, papper ska skickas, telefonsamtal ringas. Säkerheten är viktig!

Minstingen fyller 7 på måndag, det ska köpas presenter och kalas ska genomföras. Äldstingen är inne i slutfasen (fast han säger inte när *s*) på det efterlängtade körkortet och vill ha extra övningskörning i nya miljöer.

Behöver storhandla. Mat då, tyvärr inte annat roligt.

Ska delta i en radioundersökning och då vill det ju till att lyssna så man har nåt att komma med nästa vecka när vi ska redovisa det.

Sen har jag lite andra hemligheter på gång...

Tur att jag trivs med att ha fullt upp och att jag inte behöver ta allt ansvar på egen hand här hemma!

Sammanfattning "träning" v 34

Äsch, jag bjuder väl på det då...
Mån-tor Sjuk
Fredag PW 35 min
Lördag Styrka 15 min
Totalt 50 min!

Det är därför jag har mina vantar med texten "BODY - för dig som tränar hårt" på mig när jag går ut på mornarna. Moahaoooahhhihihi...

Söndagsblandning

Morronen startade tidigt efter en sömnorolig natt. Varför är vissa nätter så? Började med att telefonen - som jag satt på alarm - talade om att den minsann ville ha lite ström för att kunna utföra det den var satt att göra. Då var klockan ett. Upp och leta efter laddare i mörkret, snubbla på en stol och så försöka hitta de två hålen i väggen, också det i mörkret. Sen låg jag och vred o vände mig ett par timmar innan jag somnade om.
Då kom alla konstiga drömmar. Vildsvin och döda hundar som återvände till livet. Krånglande bilar och sökta jobb som jag inte fick. Tvi.
Halv sju fick jag nog och gick upp och satte på kaffe. Julia skulle spela fotboll och samlingen var kl 8 så det var snart uppstigning i alla fall. De förlorade med 1-0, tyvärr.

Eftermiddan har tillbringats hos en av Peters systrars sambos föräldrar, ute på lugna landet. Lugnare än här i byn också. Jättetrevliga allihop! Sen blev det grillning hemma hos svärföräldrarna, ungarna ville bada i poolen. Det gjorde de rejält! Både Nora och Julia är gröna i håret av kloret, tydligen var ph-värdet i vattnet för lågt. Jag har sprutat askorbinsyreblandning på dem och lite försvann, får väl köra det några kvällar nu. Tur man inte är blond! :-)
Vad nu det skulle spelat för roll i detta fallet, jag badade ju inte...

Det har rullat på ganska bra idag mao, blev inte nån tid till den däringa träningen som jag hade tänkt mig. Får ta en extra lång runda imorrn bitti. Behöver rensa skallen från lite av varje också så det passar bra.

Djurens rike - grymt ibland

Minstingen har ramlat med cykeln en gång till! Gråt och tannagnisslan och sen på't igen! En av de andra tjejerna kom och var förtvivlad. Kattskrället (Sigge) fångar fåglar på löpande band just nu. Det ser ju grymt ut när de leker med bytet. Försökte förklara att så är det i djurens rike, det är naturligt för honom, hur hemskt det än är för den stackars pippin.

Svårt att tänka sig att den där spinnande kissen i sängen kan vara ett rovdjur i nästa sekund.

Blandat sorg och glädje

Idag hade jag bestämt mig för att åka till min pappas grav och sätta dit blommor från trädgårn. Jag har ju - trög som jag är - inte fattat än att han är borta. Flera dagar har jag tänkt och grubblat på detta. Var där för några veckor sen och vill inte att det ska stå vissna blommor i vasen. Drömde t o m om det inatt.

Frågade de hemmavarande barnen om de ville åka till mormor så länge men de ville med. Hur skulle jag klara detta? Nåväl, bara att åka.
Lillingen sa att "morfar är ju inte där, han är ju egentligen i himlen". Mmmm, sa jag. "Men hur kommer man dit, mamma?" Vet inte, svarade jag med tårar i ögonen. "De tar hissen såklart!" Kunde ju inte låta bli att dra på munnen. Vi åkte en bit och sen kom det: "Han ligger nog där uppe på ett moln. Tänk om han trillar ner på vägen!?!" Det får vi inte hoppas blev mitt svar.
Hon babblade hela tiden på kyrkogården och avdramatiserade det hela så jag klarade det. Blommorna är på plats.

Ute på tippen med Lundell

Det är konstigt. Jag är en Lundellare av stora mått egentligen. Uffe Lundell, ni vet. Men... av nån konstig anledning så lyssnar jag bara på hans musik när jag är ensam hemma. Om jag tänker efter en gång till så är det nog så att vi är rätt dåliga på att lyssna på musik öht numera. Fest= musik. Men man kan ju inte festa varje dag. TVn konkurrerar ut stereon, tyvärr. Blir så när de står i samma rum. Nån som känner igen sig?

Idag är jag gräsänka hela långa dan, min käre man är i Vimmerby och besiktigar bilar på Emiltrofén och kommer väl inte hem förrän sent. Då ryker Lundell fram! Satt i solen och sms:ade med goa vänner och tog mig ett (?) glas vin. Varför inte använda min eminenta telefon till att lyssna på lite mjuuusiq? Ute på tippen kom och direkt såg jag illustrationen framför mig!
Runt hörnan har vi nämligen ett skräpberg som ska till tippen. Kanske får det ligga tills i oktober när kommunen är så snäll och sätter ut containrar till oss här på landet. Det är helt perfekt. Vår och höst ägnar vi ett par lördagar åt att slänga skräp. Varje gång säger vi att nästa gång finns det inget att slänga. Nähääää, inte det???

Jodå, är man småsnål och köper billiga garderober på Jysk så kan man numera räkna ut att de får bytas ut inom några år. Så har hänt och här ligger det samlat ihop med diverse annan skit. Har alltså insett att det stavas dumsnål.

Men nu har jag tagit mig inomhus och gått över till CD-spelare. Uffe gör mig fortfarande sällskap. Trots strumpor i sandalerna :-) Det hade han nog inte på RippRapp-tiden och det är den som snurrar just nu.

Skrubbat

En flööötig spis skrubbades ren imorse. En ledsen dotter skrubbade hela högerbenet och armbågen när hon ramlade på cykeln. Ajajaj, stackars henne. Minns hur det känns. Nu sitter hon i soffan och kollar TV efter att ha blivit tröstad av mamsen. Hon ser inte ut så här just nu...

Min blogg och jag och Romanen

Som de flesta vet - är man läskunnig får man reda på det här till höger annars - så är jag en skrivare. Ja, jag vet att det heter skribent men det låter så pretentiöst eller åtminstone yrkesmässigt så jag är en skrivare. Så det så!
Har alltid älskat att skruva ord och svänga ihop meningar och berättelser. Jag skulle mer än gärna arbeta med det. Och ja, jag har en påbörjad bok. Behöver väl inte tala om hur påbörjad?

När jag väl sätter mig och ska skriva den där romanen så bara låser det sig. Det är inte som när jag sitter här, ensam, då kan det minsann spruta fram och mening efter mening förflyttas från hjärnan ned till tangentbordet. Varför? Press? Troligen. Jag har en gång i tiden tagit en skrivarkurs på distans. Då skrev jag. Jag var ju tvungen att lämna in mina bidrag i tid. Då tog jag den tiden till att skriva. Gick undan och fixade det, bara.
Precis som med min träning. tar jag mig inte den tiden så går det inte. Jag HAR tid. Om jag verkligen vill.

Romanen då? Där har jag det svårare. Klarar inte att skriva om jag inte är för mig själv. Störs
även om ingen menar att störa. Kommer kanske en dag när jag hyr mig en stuga vid havet en vecka och börjar. Har jag väl börjat så tror jag resten löser sig. Då menar jag börjat som i mer än det jag har nu :-).

Bloggandet... Hmmm... Känner mig kluven emellanåt. Hur mycket av mig själv - eller rättare sagt min familj - är OK att lämna ut? Alla mina barn är läskunniga, de kollar vad morsan skriver. Maken också, naturligtvis. Tror nog att de säger till om det inte känns bra. Det är väl inte det egentligen. Vi bor på ett litet ställe och som väl alla vet - "alla vet allt om alla". Eller? Jo, man tror det. Ryser när jag tänker på saker man hör ibland. Saker man är mer insatt i och vet hur det egentligen står till med. Jag brukar påtala det och be personen tänka efter före nästa gång. Fast detta är värt ett eget inlägg. En annan gång.

Man kan ju se det ur perspektivet "skit samma" också. Jag är den jag är. Så länge det jag skriver inte skadar någon så skriver jag. Är säker på att jag vet var de gränserna går. Vill inte känna mig alltför begränsad heller. Visst är det en svår balansgång?

Var inne hos Tonårsmorsa och läste hennes inlägg om kommenterande i bloggar. Vissa människor bara lämnar en "reklamsnutt" för sin egen blogg, hur kul är det? Skrattade för mig själv när jag funderade på om jag råkat ut för det. Nix, det är liksom inte så många som läser min blogg och än mindre kommenterar. Så det har jag sluppit.

Ännu en fundering: Är det viktigt att många läser det jag skriver? Viktigt, nja... Men visst är det väl kul att nån gör det i alla fall. Är det se'n nån som gillar det och talar om det i en kommentar - gärna för mig *s*. Jag klickar alltid (ja, nu är det ju inte så många då...) och kollar in personens blogg. Försöker även lämna kommentarer tillbaka. Ibland hittar man riktiga guldkorn och det är inte lätt annars ute i bloggdjungeln!

Utvilad och ganska på G

Redan när jag vaknade igår kände jag mig uppåt, utvilad och beredd på att ta mig an varda'n igen. Nästan hoppade (ja, jag saaaa nästan...) upp ur sängen och begav mig ut i den arla morgonstund. Igår hade den faktikst en kant av guld, det var riktigt skönt ute. Såg några kantareller som noterades för senare hämtning. Kan ju inte sakta av och t o m stanna när man ska powerwalka! Nej, de fick stå. Jag var så pigg att jag inte ens funderade på möjligheten att ta kortaste rundan utan istället nästan tog den längsta. Men, tyckte att jag kanske skulle ta det lite lugnt första dan efter sjukdagarna.

Åkte till jobbet med en ganska go känsla i kroppen - fredag? - och försökte behålla den hela dan. Fick en riktig släng av magont på eftermidda'n, har haft ont till och från i över en vecka nu. Vet inte vad det beror på. Kanske nån ytterligare effekt från halsontet? Fortsatte hela kvällen så det blev inte direkt nåt fredagsmys.

Julia hade poolparty hos farmor och farfar i ösregnet. Är det inte typiskt? Har varit varmt o fint hela veckan innan, ju. Bara jag, Peter o minstingen Nora hemma, alltså. Kikade på friidrotten och drömde mig bort lite.

Tänk vad kul jag tyckte det var med friidrott när jag gick i skolan! Älskade att kämpa om placeringarna (och lyckades faktiskt bra med det för det mesta). Speciellt känslan att spurta om på upploppet, yes! Märkte också hur jag satt och tog i när de hoppade längdhopp. Kändes ungefär som när jag sitter i rallybilen och kopplar och bromsar (OK, gasar ibland också) när Peter kör.

Det är verkligen synd att det inte finns eller funnits möjlighet till att träna ordentligt på fritiden. Vem orkar skjutsa till Värnamo eller Jönköping flera gånger i veckan? Annars vet jag att flera av mina tjejer är sugna på att lägga energi på friidrott - och basket. Liksom jag ville. Men lika illa där. Inget på hemmaplan. Tänk vilka talanger som missas! *s*

Köttfärsgryta med bacon & blandade grönsaker

Just nu är det lite väl mycket tullat på matvaror i frys och skafferi så när jag plockade fram sista köttfärsen så hade jag inte bestämt vad som skulle svängas ihop av den.
En av döttrarna brukar faktiskt be mig "slänga ihop" nåt, hon tycker det brukar bli så gott *s*. Och det kan verkigen bli nästan vad som helst. Beroende på vad huset förmår.
Idag blev detta resultatet.

Började med att steka 2 hackade rödlökar tillsammans med ett paket bacon.
I med köttfärsen och bryn den. Krossade tomater och ajvar blandas i.
Broccoli och skivade morötter (5 st) får koka med.
Blanda i ett paket färskost (vitlök) och CF efter smak.
Krydda med persilja, gräslök, paprika, vitlök, salt och svartpeppar.

Barnen fick spaghetti till och vi nöjde oss med sallad. Och ja, jag vet att det är kolhydrater i morötter så det går bra att ta nåt annat istället :-)

Lev livet på landet - längre

Oj, idag blev jag verkligen tagen på sängen. Förvåningen blixtrar fortfarande i hjärnan. Man har kommit fram till att man (speciellt kvinnor) lever längre om de bor på landet. All underbar natur bidrar till detta, man mår helt enkelt bra av att insupa alla goa, härliga vyer och dofter som finns i vår natur.

Va? Helt oooootroligt! Är det sant???

Gäller bara att hålla sig undan från fartdårarna som kör igenom vår lilla by. Risken är stor att våra - speciellt barnens - liv förkortas drastiskt annars. Det konstigaste är att flera av dem som racear själva har haft barn i skolan här. Men det är klart, våra barn är kanske inte lika mycket värda som deras? Grrrr...

Ungar och kläder

520 spänn i månaden, det är vad Konsumentverkets norm gällande kläder till 15-åringar är inställd på. Herrejösses! Ca halva barnbidraget, alltså.

Hos oss har det dröjt väldigt länge innan ungarna ens fått månadspeng. Stackars dom. Anledningen? De har inte efterfrågat det. Vi bor på landet och här finns inte så mycket att göra av med pengar på. Vi har alltså en massa undanstoppade månadsutgifter liggande. För det är klart vi sparat det, Eller? Frågan är bara var? Hmmmm...

Jag är visst av den åsikten att de ska få ta hand om pengar och vissa utgifter själv. Finns inget bättre sätt att lära sig hushålla. För naturligtvis kan de inte komma krypande och be om mer när det tar slut. Då lär man sig väl inte heller *s*. Än så länge har de inte fått - eller rättare sagt inte velat - ta hand om barnbidraget själva. Inte ens den äldste. Han har å andra sidan egenförtjänade pengar emellanåt.

Men resonemanget om att 15-17-åringar ska klara sig med 2-3 par jeans i flera år, det håller ju inte! Vilka tonåringar har slutat växa då? Varken längden eller bredden står still i den åldern. Nä, några dyra märkesjeans har det inte blivit förutom på rea. Då ska det vara 50-70% rabatt, mindre duger inte.
Kläder är ett stort och frekvent samtalsämne när man har en drös med tjejer. Numer så har iaf tvillingtjejerna insett att man kan vara generös och låna ut till varandra istället för att bråka om det. Och lillsyrran är glad för alla kläder som de växer ur, fler plagg till henne! Och dubbelt eftersom de aldrig har likadana. Minsta syrran tar också glatt mot ärvekläder. Mina ungar växer så fort så det hinner inte bli omodernt *s*. Eller så blir det modernt lagom till lillingen växt i det. Ibland är det bra med syskon!

Får man irritera sig på experter?

Eller rättare sagt; tycka de har fel? Satt och slöade framför morron-TV:n imorse. Det skulle vara nån psykoterapeut som man fick ringa till och fråga om problem man har med sina barn och ungdomar. Lyssnade med ett halvt öra när programledaren skulle "värma upp" henne med en fråga. Stackaren hade en 13-åring som alltid släppte sina grejer i hallen när hon kom hem. "Vad tycker du jag ska göra?" frågade han.

"Ja, du har ju de vanliga påtryckningsmedeln; mobiltelefon, dator och sänkning av månadspeng..." blev hennes svar. Sonen och jag bara tittade på varandra med förvåning i blick. "Ska det behövas nåt sånt?" var hans kommentar. Min fråga är den samma!
Va? Ska det inte räcka med att förklara att man beter sig inte på det viset, man ska respektera och ta hänsyn till varandra för att alla ska må bra. Plocka upp dina grejer - basta!
Det måste väl ändå vara där man ska börja? Elller är jag blåögd? Bortskämd med att ha barn - som för det mesta - gör som jag säger?

Vad jag kan minnas har vi aldrig behövt hota för att få dem att förstå. Inte ens när en av dem överskridit sina tillgångar vad gäller mobilabonnemanget. Mobilen försvann inte. Däremot blev det avbetalning på fakturan och ändring till kontantkort som fylls på med egna pengar.
Konsekvenser av sina handlingar. Behöver inte vara svårare än så. Och de konsekvenserna anser jag ska vara att man ser sitt eget sammanhang i livet med andra, inte att man blir av med mobilen i ett par dagar.
Men jag är ju ingen expert :-)

Träning v 33, sammanfattning

Bättre sent än aldrig...

Måndag Motionscykel 15 km (26:15 min), styrka 35 min (ben/armar)
Tisdag PW ca 6 km (45 min)
Onsdag Motionscykel 10 km (18:21)
Torsdag PW ca 6 km (45 min), styrka 30 min (rygg/axlar)

Totalt 205 min, 3 tim 25 min

Jag vet... för lite... Inte blir det bättre denna veckan med sjukdom och allt. *suck*

Lillan började ettan

Idag gick lillingen iväg till sin första skoldag. Innan var det ju bara "nollan" eller F-klassen som de säger. Nu ska hon minsann lära sig mer!

Igår kom jag på att hon blivit en baddare på klockan över sommarlovet, det blir nästan alltid rätt. Jag påpekade det för henne och då svarade hon att "nu skulle hon börja i ettan och då måste man kunna mer. Och jag ska lära mig mer i matteboken. Och läsa mycket mer. Sen ska jag lära mig att räkna jättelångt på engelska. Det tror jag i alla fall." Hon ser fram emot detta. Som tur är!

Skolstart

Imorgon börjar hela gänget (förutom den allra störste då, han börjar inte förrän kl 13 på torsdag) skolan igen. Lillan blir förstekladdare, nästlillan ska börja femman och di andra två tar sig an allra sista året i grundskolan.
Nästa år blir det alltså två som slutar nian och en som slutar gymnasiet. Kalajs mao.

Minns hur jag brukade längta efter att få börja skolan igen, träffa kompisarna och plugga litegrann :-D. Längtar faktiskt fortfarande efter att plugga. Frågan är bara vad.

Idag har jag varit ute en del, måste ha luft även om jag är sjuk. Och vilken luft sen - riktig skolstartarluft. Hög och klar. Måste erkänna att jag är ganska förtjust i den här tiden på året. Nystart. Förväntan. Rutiner igen!

Locket på!

Nej, men taket. Förutom den sista biten som saknades då. Liten missräkning. Bara att handla hem en bit plasttak till. Sen så är det tak över hela härliga altanen, minsann!
Känns helt jäkla oooootrrrroligt!!! Som jag väntat och längtat.
Nu ser jag ljuset i tunneln :-)

En plats i solen

Ja, det vore ju inte helt fel... Den här boken kanske avskräcker en del till det men jag skulle mycket väl kunna tänka mig ett liv "därnere". Italien eller Grekland. Längtar efter en gård att sköta, åka till torget och handla råvaror och bjuda hem goda vänner på middag. Inget stressande. Dream on...

Boken är en direkt fortsättning på "Livstid" och helt OK sjukläsning. Jag läste den i ett sträck - så mycket jag orkade mellan slummerstunderna -för att jag ville veta hur Annika Bengtsson skulle klara sig ur allt denna gången :-).

Nu har jag börjat på "Ett sista andetag" av Stephen Booth. Jag känner igen en del av det som händer men inte allt så jag vet inte om jag har läst den. Ännu ett ålderstecken?
Boken handlar om en man som suttit i fängelse för att ha mördat sin älskarinna. Nu kommer han ut och då börjar det hända saker, minsann.

Folkrace, altan och sjuk

Hela lördagen spenderades i ett blåsigt Föreberg. Sonen skulle ju gör premiär bland de stora grabbarna så det var lite nervöst, även för morsan. Mest för att han inte skulle få köra, de var två som delade bil, nämligen. Det är lätt att det händer nåt när bilen måste gå dubbelt. Och tyvärr blev det så, växellådan låste sig och Jocke fick inte köra nåt alls. Usch, vad ledsen jag blev för hans skull!

På kvällen blev det lite spontan fest och helt plötsligt var klockan halv 5 på morronen. Om nu någon hade fått för sig att jag inte fattat hur gammal jag är så kan jag tala om att det har jag! Det stod klart och tydligt skrivit över hela mig i söndags...

Men, har man en altan man vill ha färdig så är det bara att hänga i, målade första strykningen rött. Och det var INTE kul att stå högst upp och balansera, nästan lika jobbigt som att böja sig.

Jag kände mig lite allmänt dassig framåt kvällen, frös och hade mig, men det trodde jag var brist på sömn. Åh, nä. Måndagsmorgonen som skulle innebära starten på jobbarveckan inleddes med ont i halsen och antagligen feber. Eftersom klockan inte var så mycket så sparkade jag igång datorn och slängde iväg ett sjukmail till jobbet och kröp ner i bingen igen. Där tillbringade jag största delen av dan, läsande eller småslumrande.

Snabbis innan sänggång

Blev en fram o tillbaka-runda imorse igen. Vaknade innan telefonen körde igång - igen. Ganska pigg. Upp och ut. Lite kallt mot det brukar. Men skönt!

Skulle iväg lite tidigare idag eftersom vi skulle till Jönköping på information. Säger bara det... Ojojoj... Vadå tänka efter före? Kryptiskt, va? *s*

Ikväll blev det axlar och rygg, 4 övningar till varje. Helt klart bästa muskelgrupperna att träna!

Och imorgon är det fredag. Gött!

Morsa till en 18-åring

Idag är det 18 år sen jag blev mamma. Övergick från att vara en gungande anka till att bli mor. Den 12 augusti 07.41 anlände vår enfödde son (efter det har det varit tjejer som ploppat ut). Den måndagen, 4 dagar för tidigt, kom han. Efter det blev det aldrig sig riktigt likt. *s* Så är det ju när man får barn. Livet förändras. Blir till annat.

Det är många tankar som snurrar i huvudet en sån här dag. Han är vuxen nu. Eller är du det, gubben? Jodå, jag är så stolt över dig, du har varit mogen länge.

Känner mig lite smått känslig och gråtmild idag, det är lite vemodigt att tänka på tidens gång. Och det är inte för att jag känner mig gammal - åååånä!

Knäppt egentligen för det kommer inte att ske några förändringar. Du kommer att vara kvar hemma (när du hinner kika hem från verkstan, förstås), vi kommer att ha våra duster om ditt rum (eller vad tror du?) och livet rullar på som vanligt. Jag får rycka upp mig nu.

Grattis min älskade son!

Morgonens tramp och gårdagskvällens kamp

Ja, det blev cykel idag igen. Tyvärr bara 10 km. Var fruktansvärt tung i benen idag, vissa dagar i månaden är jag lite blödig *s* och då kan det bli så. Hade tänkt att köra det på under 18 min men det gick inte. Bara nästan. Svetten lackade och jag hade eftersvettningar ett bra tag så lite tog det allt ändå.

Telefonmötet vi skulle haft med säkerhetsgruppen blev inställt och jag var lika glad för det. Har en massa att ta igen vad gäller bokföring o dyl. Moms på måndag... Gick ner på firman och började röja och då fattade jag ännu mer hur fort tiden går och hur mycket jag har att göra. *pust*

Var hemma sent och helt slut, rasade i säng. Peter hade precis kommit på att vi glömt att fixa stekarna vi ska ha ikväll, båda hade missat det! Stackarn fick vara uppe sent och vänta på att det skulle bli klart. Idag hinns det inte med innan gästerna kommer. Fast jag tänker minsann gå hem tidigare, det är inte varje dag man får ett myndigt barn :-).

Fram och tillbaka

Prövade en ny variant på morgonen. Ställde timern på 25 min och gick tills det pep. Vände och gick hem igen. Avancerat värre. *s*
Tänkte göra det några gånger och se hur mycket längre jag kommer. För det är klart jag kommer längre, jag ska ju öka farten lite varje dag. Känns bra att ha lite olika varianter så det inte blir tråkigt!

Proffsig pushning

Tittade in hos Fitnessguru Sid - som jag brukar med jämna mellanrum - och hittade ett inlägg om benträning. Fick riktigt härlig inspiration av det och nu längtar jag efter ett ordentligt pass! Eller ser fram emot det i alla fall *s*.

Han är också en lowcarb-människa och tränar dessutom mycket. Jag blir så glad när jag får den sortens input. Det går att träna hårt utan att vräka i sig kolhydrater. Hör ni det allihop?!? Det känner jag väl själv att det går att träna, men det är inte fel att få det bekräftat på det viset.

Nu kan jag med ro ta mig an utmaningen jag satt upp. Åt mig. Utmaningen att inte ge upp utan fortsätta. Hårdare, bättre, mer :-)

Ska nog fortsätta med träningsdagboken jag körde ett tag. Eftersom min träning oftast utförs på hemmaplan (än så länge) så är det ibland svårt att veta exakta vikter o dyl jag använder. Även om jag försöker att köra tungt så vet jag inte hur tungt. Jo, hantlarna men inte annars.

Jag väntar på att maken ska komma igång så vi kan åka och träna tillsammans, vill inte åka själv. Frågan är vad jag skulle kunna sätta för mål. Mätbart sådant, alltså. Någon som har förslag?

Svarar mig själv att det egentligen är bara att fortsätta öka vikterna och känna efter att det tar. Då lär det väl synas efter ett tag? *flin*

Det är måååååndag morron...

Men mitt huvud känns inte tungt *s*. Var uppe tidigt och valde att sätta mig på motionscykeln istället för att sticka ut i skogen. Kände för att svettas ordentligt. Det lyckades jag med! Trots öppen ytterdörr.
Det var inte så jobbigt som jag väntat mig, trots allt. Bestämde mig för att cykla 15 km och att det skulle gå på under 27 min. 26:15 blev sluttid.
Nu känns det som att veckan fått en bra start så det är bara att fortsätta på den inslagna vägen!

Träning v 32, sammanfattning

Det blev ju inte mycket mer än promenerande denna veckan, men det var jag inställd på så då känns det inte så farligt. Allt målande och snickrande ser jag också som motion så då blir det betydligt mer tid *s*.

Är inte säkert att mängden blir större denna veckan, men nog ska jag försöka!
Måndag Vila
Tisdag PW 60 min
Onsdag PW 45 min
Torsdag
Fredag PW 40 min
Lördag
Söndag Styrka 20 min

205 min, dvs 3 tim och 25 min

Månadsmätning

Lovade ju mig själv att jag skulle bli mer regelbunden med mätningar så omstarten kommer här:

Mått i nuläget: 69,4 (-3,6) kg
Överarm 31 (+1)
Lår 56,5 (-2,5)
Vad 36 (-)
Stuss 99 (-5)
Midja 74 (-5)
Höft 89 (-3)

Förändringen är jämfört med första mätningen i januari, i fortsättningen blir det med föregående.

Största anledningen till mina minskade mått är LCHF-kosten, det är sedan jag började med den som överflödet försvunnit. Det lilla jag hade vill säga *s*. Träningen gör naturligtvis sitt till men det är matomläggningen som gjort susen för min del!

Måla hela världen

Kanske inte är hela världen som målas, men av någon konstig anledning så brukar stora delar av färgen hamna på mig när jag är igång med penseln. Se bara hur det såg ut idag!
"Du har ju fått färg idag, mamma" vitsade en av döttrarna till det. Haha. Men kära dotter, vit är ingen färg, det har väl Per-Ingmar talat om? Det är en del av gråskalan. Så det så!
Tänker f ö alltid på min slöjd- och teckningslärare när jag målar ändarna. Det var ännu en sak han lärde mig - att måla på rätt håll. Synd att han inte visade hur jag skulle undvika övrigt kladd :-),

Lika glad som jag var för vindskivorna igår, lika trött på dem var jag idag när de skulle målas. Gissa om det hade varit lättare att greja det innan vi satte upp dem... Nu satt de där de satt och alla små skrymslen och vrår skulle bemålas. Erkänner att jag suckade mer än en gång, men nu är det grundat! Bara återstående lager kvar...

Tyvärr blir det inte nåt gjort på några dar nu. Rallymöte imorgon, telefonmöte med säkerhetsgruppen SBF på tisdag och på onsdag... Sonen fyller 18!!! Myndig. Herreminje... Jag har en vuxen son. Hur har detta gått till?

Det blev faktiskt lite lätt start på styrketräningen idag, axlar, biceps och rygg. Bara 20 min, men ändå.

Dagens resultat

Nån timme in på förmiddan såg det ut så här

När vi la ner arbetet för dagen så var läget detta. All panel är klar. Vindskivor är uppsatta. Det har varit ordentligt svettigt emellanåt. Blev bikini i em men det var inte smidigt. Ingenstans att ha tumstock, penna och skruv. Men solen fick ju mer hud att bränna :-)

Imorgon ska det handlas mer grundfärg så det inte avstannar!

Altan - under konstruktion

Så här såg det ut härom morgonen, det är några yttre panelbitar som kommit till och några som ska dit. Sen så! Då är det lite grundmålning kvar och sen är det dags för rödmålning på utsidan.
Efter det är det "bara" att sätta dit dörrar och fasta partier kvar. Och taket, förstås. Och en matta på golvet. Och bygga in jordvärmeslangarna som kommer upp vid väggen. Erbjöd mig att fixa det på egen hand (vill fortsätta uppåt väggen så det blir några hyllplan) men det fick jag visst inte. Hmmm, tvivlas det på min snickarförmåga?

Idag ska det avancera har jag tänkt. Än så länge verkar det inte bli samma hetta som igår och då är det lite behagligare att arbeta. Får väl se om det kan bli en bild på förändringen senare idag, för alla som säkert är jätteintresserade av detta spännande äventyr *s*.

Nya mätningar ska till

*harkel* Det har blivit 2 st mätningar av diverse kroppsförhållanden sedan jag startade. Inte mycket jämförelse då, inte. Har bestämt mig för att göra detta en gång/mån i fortsättningen, för att jag ska peppas när jag ser förändringar. Andra söndagen i månaden blir det. Startar på söndag, alltså. Nya tag - nya mått (?).

Frusna händer

Idag var det "bara" 10º när jag stack ut i skogen. Vänsterhanden var snart vit. Någon (säkert flera) gång/er har jag frusit alldeles för mycket om händerna och nu räcker det att jag går in i mejerikylen hos lokala handlaren för att fingertopparna ska vitna. Obehagligt värre!
Obehagligt också att tänka sig att det går mot kallare tider.
Fast än är det sommar. Solen ska värma idag också. Och det är fredag! Wunderbar!

Rundan idag blev samma som i förrgår, fast på andra hållet. Och 5 minuter snabbare. Var nog bra att vila från morgonaktiviteten igår, hade inget skav under fötterna och benhinnorna kändes mer OK idag.
Kvällen igår ägnades återigen åt altanen. Det är nära nu... Återkommer nog med bildbevis ikväll.

Persbrandt och Lundell tar över Allsången

Herreminje, odds på 201 ggr pengarna. Måste vara skyhögt mer om man bara tänker efter så där lite grann :-)
Nu var det iofs bara Persbrandt som stod med, men kan ni tänka er oddsen för att Uffe skulle leda Allsång på Skansen? Eller va med i Bingolotto? Eller de båda ihop? Har inte ens sett dem på bild tillsammans.

För några år sen så levde jag i villfarelsen att Lundell aldrig skulle bli gubbe. Han är ju rocker för katten! Men... på en bild (antagligen i Aftonbladet) såg jag honom med strumpor i sandalerna!!! Värsta osexighetsvarningen, käre Ulf. Min känsla för dig blir aldrig sig lik. Men musiken och texterna har fortfarande en plats i mitt hjärta *s*.

Överhoppad timme

Igår kväll när jag stapplade in till sängen bestämde jag mig för att sätta fram klockan en timme. Alltså alarmet. Inte för att få en timmes mindre sömn, tvärtom! Efter uppsättning av takläkt och en hel del målande - hatar ohyvlat trä i det läget - så var min kropp ett enda stort AJ!
Det var väl droppen nu efter flera såna tillfällen och en plötslig början med tuffa morronpromenader. Kroppen hajar ingenting och visar sin motvilja på detta viset. Åja, den ska få igen!
Käre maken tyckte minsann att jag kunde cykla lite istället men det gick ju inte, klockan var för mycket.

Jag hör mina benhinnor skrika av smärta bara jag tänker på att gå. Sen har jag "hittat" en ny muskel i rumpan, den har jag aldrig haft ont i innan. Längre upp, liksom. Tror det är efter att jag tagit ut stegen ännu mer och vickat på rumpan som den värste proffsgångare ute i skogen när ingen ser. Får nog be om lite massage där framåt kvällen.

Dimman var tät idag så det var lika bra att jag inte gav mig ut. Solen kikar nog fram så småningom. En härlig sommardag som ska tillbringas inne på jobbet. Yes!

Imorgon - jag lovar - ska jag följa det löfte jag gav mig själv. Banna mig annars!

Synder straffar sig

Äsch, egentligen tror jag inte på det där med synd, men det är ett ord som passar in. Eftersom jag "syndat" och inte fullgjort mina motionsliga plikter (gentemot mig själv) på ett tag så får jag lida för det nu.

Ont i benhinnor, skoskav (kan ju inte powerwalka i flipflop), träningsvärk på alla möjliga ställen och t o m håll! Men, det är smällar man får ta. Vet att det är bara att bita ihop så ger det med sig efterhand. Idag blev det en mellanrunda p g a det, 45 minuter i en uppvaknande skog. Solen värmde redan innan sex.
Hittade ett spindelnät som jag bara var tvungen att stanna och fota. Inte vet jag om det kommer att synas hur snillrikt vackert det var, får kolla mobilen ikväll.

Öht tar jag det lugnt på mornarna nu där hemma. Vill inte stressa iväg för tidigt, liksom. Det är rundan, sen blir det kaffe och dusch. Frukost och nyheterna i soffan. För mig själv. Gillar att vara ensam uppe på mornarna. Inte prata. Starta lugnt och försiktigt. Det är dögott tycker jag. Bäddar för en liknande dag. Eller inte, men då har jag försökt i alla fall :-)

Den amerikanska flickan

Detta är boken jag för närvarande försöker ta mig in i. Egentligen gillar jag språkets alla vindlingar, men kanske är jag för okoncentrerad för att snappa det ordentligt just nu? Har jättesvårt att orka mer än ett par sidor. Kan iofs bero på tidpunkten. Kvällen, liggande i sängen - dömt att misslyckas. Åtminstone med denna. Måste kanske sitta på stranden för att kunna njuta till fullo?

Monica Fagerholm är säkert riktigt skicklig och jag ska inte ge upp än. Men lite segt är det allt.

Ridit ut en demon

För drygt en månad se'n (måste det va för det var innan semesterns intågande) hade jag en fruktansvärd mardröm. Det händer inte ofta att jag har otäcka drömmar, de brukar vara ganska angenäma. Eller bara helknäppa. Don efter person?

Drömmen i korthet: jag är ute på min morronwalk och känner att jag minsann ska springa resten. Det går hur bra som helst, känns som jag svävar fram. En underbar känsla. Sommardofter. Ni vet, daggfuktigt gräs som börjar värmas upp av solen. Sanden under fötterna (ja, skorna då...).

Helt plötsligt förändras hela bilden. Moln drar in. Första känslan är att jag är iakttagen. Ser mig omkring. Då hör jag ljud bakom mig. Något närmar sig. Är det ett djur? Kanske en av de där älgarna jag ser spår av varje morgon? Nej, hela min kropp säger mig att det inte är så. Ett djur i människokläder i så fall. Hinner bara slänga en blick bakåt så är han över mig. En lång, smal, äcklig man tar strypgrepp på mig. Han har en blå träningsoverall, tror det är en sån man har inom militären. Jag ser hans ansikte tydligt på nära håll. Det är ingen jag träffat på - än.
Jag hinner tänka en hel massa hemska tankar innan jag äntligen vaknar och kan krypa intill käre maken.

Jag kan fortfarande känna känslan. Paniken och rädslan. Ser hans ansikte tydligt än. Jag har inte varit ute i skogen en enda gång sen dess. Har inte vågat. Drömmen utspelade sig på en av mina stigar. Idag bestämde jag mig. I sista stund iofs. Jag ska minsann inte låta en mardröm styra mina vägar. Jag svängde in på stigen med bultande hjärta. Otaliga gånger vände jag mig om. Men vem är ute i skogen kl 6 på morronen? Just där? Förutom knäppa jag, menar jag.
Svaret idag: Ingen. Inte ens ett rådjur kikade fram. Jag klarade det!

Draghjälp

Mmm, som sagt. Nu är det vardag igen. Hur blir det med all den där träningen nu då? Har haft ett resonemang om det med mig själv ikväll. Tyst inne i huvudet, jag har inte suttit framför spegeln och nickat medhåll. Riktigt så knäpp är jag inte *s*.

Jag vill verkligen komma in i de där härliga rutinerna igen. Det var alldeles för länge se'n nu. Hade tänkt börja direkt första veckan efter semestern. Men... Nu har jag omprövat beslutet lite. Jag vill ju så JÄTTEgärna ha altanen klar! Den får bli prio i tidsuppdelningen. Så mycket jag kan, för väder och annat, ska jag hjälpa till där. Sen övergår jag till träning på kvällarna.
Mornarna ska jag iaf se till att ägna åt antingen en 45-60 minuters promenad eller en sväng på motionscykeln, 30-45 minuter.

Jag behöver ett par sparkar i baken - eller ännu hellre - dras upp och tjatas lite på nu, känns det som. Är det nån som läser detta och kan tänka sig att putta in en "rytning" när jag vacklar? Gör gärna det i så fall!

Rykande start

Jahapp, vardag igen. Tog det väldigt lugnt på morgonen. Gick upp vid 6.20 (lät mig själv slippa prommisen första da'n) och se'n åkte jag inte hemifrån förrän 7.45. Med en lessen Nora sittande i knät på pappa. Hon ville absolut inte att jag skulle åka till jobbet. Nä, vem ville det??? Lovade att ringa hem och då var hon sitt vanliga glada jag igen :-D.
Konstigt det där, hon har nästan aldrig varit lessen när jag lämnat på dagis så lite undrande var jag allt.

Arbetsdagen har försvunnit i ett nafs. Tur det. Har gjort en massa saker som jag inte "ska" egentligen. Trams, säger jag. Kan jag underlätta för mina medmänniskor så gör jag det. Straffa mig om det inte passar. Är det fullt upp så är det. Inte 17 står jag där med skygglappar och låtsas att jag inte ser. Att jag inte kan hjälpa till. Aldrig!
Tycker allt att det känns lite som att bli bakbunden emellanåt. Tror nog att det skulle behövas uppdatering på min tjänst. Får väl se hur det blir framåt.

Här hemma hade det regnat så inte blev det målat som jag tänkt *hmpf*. Peter lyckades grunda läkten iaf, alltid nåt. För egen del blev det diskning (diskmaskinen sönder sedan 2 veckor tillbaka...), matlagning till lunchen, ägg o bacon till min frukost och så förberedelser till middan imorgon. Efter det plockade jag undan i tvättstugan och dammsög. Oj, minns inte när jag gjorde det sist! Så är det när barnen skämmer bort föräldrarna och åker iväg och lämnar oss i sticket. Då får man kavla upp och göra det. Basta. Är själaglad att jag slipper det resten av året, tack för det ungar!

Naturliga muskler

Måste det väl va när man arbetar och samtidigt får träningsvärk? Min kropp (speciellt ryggen) har fått vad den tål ett par dagar nu. Upp och ner på stegar och stolar. Armar uppåt sträck. Måla lååångt ut åt sidorna. Och så har man fått sig några timmars träning under arbetets gång - perfekt!
Altanen framskrider. Alla reglar uppe och grundmålade. Några t o m påbörjade med vanlig vit färg. Wunderbar :-) Inte fel med lite sol samtidigt så man kan bättra på brännan inför jobbstarten...
Ikväll blev det dessutom gourmetkäk i form av grillade kotletter med smörstekta kantareller och en smarrig sallad med fetaost, kryddad med dill. Mumsigt.
Nu ska jag snart krypa ned i sängen och påbörja snurrandet. Ja, nog är det väl så det brukar funka kvällen innan första dan efter semestern? Hoppas den allt för tråkiga boken kan döva och söva mig.

Sten, sax, påse

Ja, det fanns en del sten på Saxnäs camping där vi hamnade och en och annan påse skräp blev det väl efter oss :-). Så - sten, sax, påse!

Vi drog till öa i tisdags och det har varit jätteskönt. Campingen - som inte var alldeles lätt att få plats på - var fin. Vi bodde precis vid havet med utsikt mot Ölandsbron. Vädret var skapligt med bara en liten kort regnperiod. Blåste gjorde det en del så man märkte inte när solen tog. Tror nog att vi kommer tillbaka nångång.

Sista chansen idag

Idag är det nästan som domedagen. Börjar jobba imorgon. Vill inte. Vill fortsätta vara ledig ett tag till. Finns så mycket annat jag vill göra. Så kändes det inte riktigt i våras när jag gick arbetslös, när de 3 magiska första månaderna var avklarade. Då var det panik på andra hållet.

Nu sitter jag här vid datorn, resten sover. En kopp kaffe och lite uppdatering på vad som hänt i världen medans vi varit på Öland. Sista lugna morgonen.
OK, det blir inte så länge. Ska fortsätta där jag slutade igår kväll, nämligen med grundmålningen av de uppsatta altanreglarna. Kroppen lär protestera i början, har nämligen ajaj i ryggen efter att ha kört mycket från golvet. Men - kanon träning det! *s*

Vi hade tankar om att ta svängen till fest i Höganäs på "hemvägen" (32 mil och 4 timmar extra), men det blev inte så. Förlåt, govänner! Nu är jag glad för det, jag fick 5 timmar till altanjobb istället och en chans att skingra domedagstankarna. Hade nog skingrat dem där också iofs :-). Nu blir det jobbande av hela dan - om vädergudarna är med mig - och då mår jag gött i själen. Är den kanske lite orolig eftersom jag mår bättre när jag gör nåt handgripligt?