onsdag 31 oktober 2012

KåKåKå

Ikväll har jag njutit av några K-ord. Började med att jag fick möjlighet att komma hem innan ljuset försvann. Ni vet det där som ska vara dagsljus men mest liknar en blyertsteckning eller en akvarell med utspillt grått över hela duken.
I vilket fall som helst så gick jag en runda i skogen med en av döttrarna, njöt av att vara ute. Därefter blev det tillagning av kålpudding innan jag malde kaffebönor och njöt av en kopp i soffan. Tyst och lugnt.

Kålpuddingen slank ned utan problem och se'n fick jag nåt konstigt ryck. Slängde ut allt i min garderob på sängen och rensade! Det här är alltså bara en av garderobernas innehåll som ligger utfläkt, nånstans därunder ligger Helga som måste vara med i stundens hetta. Gärna slita och dra i nån tröjärm eller så. Eftersom jag kommit underfund med att jag har nåt tråkdrag och - nästan - bara köper svarta kläder är det inte lätt att hitta henne där. Det här måste ändras!

Ska vi leka hitta katten?
Fäääärg, tack! Hör ni hur det skriker? Det är inte så att jag inte försökt innan, jag prövar varenda gång jag går in i en klädaffär. Var hamnar jag? På svarta avdelningen... Senaste (kan ju inte skriva sista, det vore för hemskt...) gången jag shoppade till mig själv så blev det faktiskt nån liten färg på nåt och genast kände jag mig lite piggare. Så... jag får väl fortsatta på den färglagda vägen. Om det går.

Nu har jag slängt undan en hel massa som troligtvis kommer att åka till bättre behövande. Känns som det har hänt nån gång innan?!? Konstigt att det känns som att jag har mer nu när mer än hälften är borta. För att det syns och inte ligger dolt under vartannat? Jahaaaa... är det så?

Det som gav lite extra puts på min kväll (så här långt) var alltså
Kaffe
Kålpudding
Klädrensning

Ibland krävs det inte så mycket för att tillfredsställa en Kvinna! Även om jag fick göra det alldeles på egen hand.


Familjen utökas

Nä, det är varken fler katter eller ungar som är på gång, inte dricker jag äppelvin heller. Eller var det nåt med päron han sjöng om, Alf Robertsson? Och hundar?

Och nej, inte är det barnbarn som vankas, heller. Inte vad jag vet i alla fall :-)

Familjen - min fina - den består. Fast den förändras. Sonen har bott hemifrån i ett år redan och det är fortfarande tomt efter honom. Inte bara för att han är strax under 2 meter lång. Han kommer alltid att vara min lille pojk.

Det går ju på det hållet för resterande ungar också, även om det dröjer rätt länge för vissa av dem. Livets gång.

Under tiden så händer det saker. Varje gång vi ska äta numera så är det ett evigt räknande. "Hur många är vi idag?"
Så funderar man lite... den är inte hemma men istället är den här... hmm... Till slut kommer man fram till ett antal som kan stämma ganska bra och sätter igång med dukningen.

Det här är ett kärt "problem". Sååå härligt med alla pojkvänner och flickvän (finns bara en eftersom sonen är endast en och resten också verkar hålla sig till motsatta könet) plus naturligtvis alla kompisar som "barnen" drar hem. De är ju inga barn i ordets rätta bemärkelse men i mina ögon kommer de alltid att vara det. Inte små. Men barn.

Varberg för ett bra tag se'n...

tisdag 30 oktober 2012

Vad önskar barn sig?

Sven Melander gjorde ju en vetenskaplig (?) studie på det en gång. Det var ju en hel massa. Saker och pengar. Fred på jorden. Ja, varför inte?

Mina barn har också såna där önskningar men utöver det så finns det en del ovanliga grejer de går igång på. En av dem är detta:


Någon som kan gissa vad det är? Alla utom närmaste familjen får vara med och tävla. Pris? Hmmmm... klurar lite på det så får vi se!
Kom igen nu - fire away!


Händer det plötsligt på en tisdag?

Avslutade gårdagens sista timme på jobbet med att strula till nätverket så jag inte kom ut på nätet. J a g, den som behöver det mest av alla! Fattar ni stressen? Jag testade allt möjligt men fick inte ut just min egen dator i världen. Tror minsann chefen såg hur det rök ur öronen för hans råd var att lägga ned och komma igen nästa dag.

Jag gjorde det. La ner och begav mig ut på däckbytarresa istället. Fy, vad mörkt det var redan vid 16-snåret! Rådjuren rörde på sig kan man säga... Hellre kolsvart än halvmörker i det läget. Klarade mig helskinnad både dit och hem så nu kan jag lyssna på det ljuva (?) ljudet av dubbar mot asfalten. "Viiiinoinviin" eller nåt.

Ägnade kvällen åt diverse uppfräschningar och åt att kolla "Stig Helmer story". Var sådär. Lite småtrevlig, kanske, men inte mer.

Idag angjorde jag min arbetsplats med bävan. Skulle jag få igång skiten? Jag måste beställa transporter, skicka fakturor och en hel massa annat som är internetberoende så hela min arbetsdag står och faller med detta. Så kändes det när jag tryckte på datorn (hade låtit den vila helt under natten, man vet ju aldrig...). Drog ett djupt andetag och bad till någon makt, vet inte vilken, någon som var tillgänglig tidigt på morgonen, bara. "Snälla... låt det funka..."

Inte hade det landat nån bra anslutning under natten, inte. Nähäpp, testar väl lite annat då, tänkte jag. Gjorde så och helt plötsligt fanns det en söt liten internetanslutning där. Höll andan och tryckte på mail-ikonen. JAAAAAAAAAAAAAAAA!!!! Det funkade!



När det nu även svarade på första försöket på ett ställe där det brukar krävas flera påringningar så måste det betyda att det är dags att köpa en Trisslott. Eller hur?

måndag 29 oktober 2012

Screw driver



Jag är - om jag får säga det själv - inte helt bakom flötet när det gäller tekniska grejer. Jag tycker det är rätt kul att pilla och utforska saker. OM jag är på humör. För det vet ni väl, man måste vara på humör för att pilla.

Idag skulle jag ta mig för att äntligen installera mätmanickerna på en bärbar dator. Tyckte jag var i rätt stämning för det.
Fram med datorn och sen var det bara att vänta. Och vänta. Det är inte dagens modell på den och man blir ju lite bortskämd med fart och fläkt. Speciellt när något ska fixas bara "sådär" för att det egentligen inte är så kul.

Till slut tröskade den igång i alla fall och jag började koppla in och leta drivrutiner. "Tjoff" så var ena delen installerad. Över på nästa då...

Oj, här gäller det att akta sig! Annars kan man få en "injyry" av den enoooormt stora mejseln som man måste använda för att öppna batteriluckan.


Sen så började strulet... Har tydligen inte rätt kabel till att fixa andra delen. "Kablar också!" Det är då jag blir så där trött. Så att jag suckar och undrar vad jag håller på med. Sen får man ta fram den där envisheten som finns och jobba vidare. Fundera lite extra på en lösning.

Och det är då jag helt plötsligt tar till drastiska åtgärder, dvs läser bruksanvisningen(!!!). Jag ska väl inte ha nån kabel till det som ska läsas av trådlöst, heller. Måste varit vattnet jag drack där i pausen som fick måndagsdimman att lyfta. Nu är allt klappat och klart, bara att hitta rätt mätinstrument att koppla in. Med kabel till den trådlösa manicken som skickar data till den tröga datorn.

That's life.

Hjälp med att må bra i grupp

Fruktansvärt kass bild som jag inte orkar byta

Som ni kanske vet så har jag ju grejat en sida på facebook. Bara förra veckan så det är alldeles nytt. Och kul. Faktiskt.

Jaja, det tog/tar ju ett tag innan man trevat sig fram och fixat och donat så det blir ungefär som man vill ha det. Så är det ju i verkliga livet också så det är ju liksom inget konstigt alls.

Ordpetare som jag är så går stavningsantennerna på autoscreening hela tiden, utan att jag kan göra nåt åt det. Naturligtvis hittade de detta. Det lilla "l-et" som inte finns. För nog ska det väl vara målgrupp?

Egentligen så vore det väl inte fel med mågrupper, heller. Just såna där samlingar av människor som får dig att må bra, de är inte alltid så lätta att hitta. Lite vägledning och hjälp skadar inte. Tänk om det vore så enkelt som att bjuda in en hoper folk som trycker gilla om de vill vara med och få dig att må bra.

I och för sig så är det kul att så pass många redan gillat min sida, det gillas skarpt, men jag tänker mer personligen. Människor som verkligen vill vara din vän och ge och ta så där som vänner gör. Där krävs det allt lite mer.

söndag 28 oktober 2012

Söndagslängd

Klev upp ur bingen glad i hågen (jaja, klev upp i alla fall) halv åtta. Fast det visade sig att klockan helt plötsligt skulle gå på vintertid och vips! så var den halv sju istället. Inte gjorde det mig nåt. Ännu en timme att njuta av söndagsångesten!
Nä, idag har varit en väldigt skön dag. Tror det beror på att jag både har fått en del saker gjorda och tagit det lugnt. Även om det bara var småsaker som utfördes så är det gött att det händer nåt. Är man tråkig då eller är man tråkig?

Det blev en beställning på skjutdörrar och garderobsinredning, ett steg närmare ordning på (snart fd) kontoret. Bara det ger energi i massor, hatar röra... Även om det dröjer några veckor innan det kommer på plats så är det på G.

Rensade papper och betalade lite räkningar, bäddade rent i våra sängar, putsade fönster och städade lite allmänt i vårt rum. Tänk, vad lugnt och fridfullt det känns nu. Lugnet före stormen. Ikväll blir det sjögång igen, det har vi varje kväll vid sänggång numera. Avundsjuk? Det finns det ingen anledning till, jag lovar.

Vi har paret Hedvig och Helga Allansson som står för den sjögången, nämligen. På dagen 4 månader idag är de fortfarande kattbebisar som älskar att jaga varandra. Högt och lågt och gärna över oss när vi lagt oss. Ljuvligt! Eller inte. Jag vet att det går över ganska snabbt så jag låter det fortgå en stund och rätt vad det är så slutar det :-)


Förresten, det finns fler saker som är förknippade med just det här datumet kom jag på innan. För 30 år sedan just den 28/10 fick jag börja övningsköra! Kan ni fatta, hur kunde de låta en 2-åring köra bil????

Hur skumt som helst!

Snurrig lördag

Vissa grejer är svårare än andra att föreställa sig. Till dem hör inte att se min man i en bil. Om det nu mot förmodan inte är en folkracebil. Då kan det bli lite snurrigt.

Hej du Hej du - teamet - ja, det namnet och teamet är lite speciellt, goa gubbar :-) -  hade på något konstigt vis övertalat honom att han skulle testa på att köra. De grejade t o m en bil han kunde låna. Den har han och Jocke ägnat en hel del tid åt i veckan som gick, det fanns lite att ta hand om för att kunna komma till start.

Ulricehamn var målet för dagen och grabbarna gav sig iväg tidigt. Vi i hejaklacken väntade nån timme till i sängvärmen. Jag hade varit så redig och ställt bränslevärmaren på V70:n. Man måste ju tänka på miljön! Och på att inte frysa  häcken av sig, förstås.
Miljötänket togs till oanade höjder när bilskrället inte ens ville starta... Batteritorsk. Snarare strömtorsk jag veeeet, dött var det i alla fall. Nu hade vi tur och hade en annan  - relativt - uppvärmd bil att ta till, i form av en nyanländ 850. Vi bytte Volvo och drog mot tävlingen, ackompanjerade av dansbands- och julmusik. Fråga inte ens... Resan var... speciell... *s*

Fram kom vi och där möttes vi av några spända miner på gänget. Tror dock att meken var mer nervös än den som skulle köra.

Spänd förväntan inför första heatet

Jag var också lite spänd. Det är alltid värre att stå bredvid än att åka/köra själv, mycket bättre när man har kontroll och kan påverka. Första heatet gick iväg och Peter var relativt bra med i starten. Han gjorde några rundpallar på den hala banan och där blev det total korskoppling i min hjärna. Han snurra? Det finns liksom inte. Han har alltid (?) full kontroll när vi kör rally och jag litar på att han reder ut de flesta situationerna. Jag kunde inte annat än skratta åt hans snurrande. Faktiskt lite skönt att inse att det inte bara är jag som dabbar mig :-)



Lite fläktmek inför andra
Kylaren hade pajat och behövde bytas och fläkten hade lagt av pga glapp i elen, det grejade de inför andra omgången och sen var det bara på't igen. Den här gången var han med riktigt bra i starten men hamnade mitt i getingboet. Jag tyckte han skulle släppa och låta de andra köra bort sig, Jocke tyckte tvärtom; Gaaaasa, håll iiiii!
Hmmm... jag tror mitt alternativ hade varit bättre, när man ser det så här i efterhand. En räckesträff, som resulterade i framstupa sidoläge (med hjälp av bakomvarande), satte stopp för fortsatt framfart.



Hemtransport efter andra heatet ;-)

Peter prövade på lite allt möjligt i sin folkracepremiär. Vet inte om det var planerat så han kunde få åka sprillans ny hjullastare, men han ser rätt glad ut trots allt.

Sedan följde en helt otrolig insats av teamet. Det skruvades på hög och låg nivå. Något näsben som eventuellt knäcktes, blod som rann ymnigt från diverse kroppsdelar, äggaklet i rumpan och kämpaglöd som man knappt tror existerar annars. Allt detta samlade en stor skara åskådare i pausen.

It's a dirty job but someone's gotta do it...

De fick ihop det hjälpligt och kirrade så det blev start även i tredje omgången. Helt otroligt! Nu tog han sig runt alla varv trots att bilen knappt gick att styra och utan ordentlig bromsverkan. Gick i mål och kände sig ganska nöjd med dagen, trots allt. Han hade haft KUL!

Det hade vi allihop, på diverse olika sätt. Jag har under dagen bestämt mig för att köra åtminstone en folkracetävling nästa år, nu när jag har sett att t o m min käre make kan "göra bort sig" i en bil. Tjugo år är väl ingen tid?

fredag 26 oktober 2012

Nä, jag är inte singel...

Om jag - eller någon annan - skulle tvivla på det så jag kan jag visa upp några uppenbara tecken på det. Det mest uppenbara är väl detta:


Se'n finns det några andra, exempelvis detta... Jag skulle aaaaaldrig behandla en tandkrämstub på det här sättet. Åtminstone inte utan att jämna ut den efteråt. Gäller även andra sorter, som t ex majonäs och skinkost. Kaviar ger jag blanka den i, det är ju äckligt! Fast så får man inte säga, nä... Jag menar ju att det är mindre gott.



Hade jag bott själv hade det inte sett ut så här i min hall. Jag skulle ju inte haft foppatofflor på golvet. Inte nån annanstans heller för den delen.



Men jag är glad att de här tecknen finns, det betyder att jag inte behöver vara ensam. Jag får slåss om utrymmet i badrummet på mornarna. Jag behöver inte samla disk i en vecka för att det ska vara ekonomiskt försvarbart att köra diskmaskinen. Jag har någon som ropar "Maammmmaaaaaaaaaaaa!" så fort jag öppnar en bok eller sätter mig vid datorn. Slipper ligga och oroa mig för ljudet av mustassar på vinden eller väggar som knäpper, jag hör inte det över alla snarkningar.

Och vet ni? Det går alldeles utmärkt att be nån av dem som brer ut sig eller knölar tuber att åtgärda det. Eller (om man råkar ha en bra dag) så skänker man en tacksamhetens tanke till att de faktiskt finns, under tiden man på egen hand smeker tillbaka tandkrämen till rätt ände eller plockar in skorna dit de ska.

Älskar er familjen!



Gangnam style



För bara en vecka se'n var jag totalt ovetande om detta fenomen. För ett fenomen verkar det vara, t o m FN:s Ban Ki-Moon har testat.

Mina goda vänner trodde jag skämtade när jag påstod att jag inte ens hört låten, än mindre sett dansen. Men hallåååå?!? Jag kan väl inte hålla reda på allt, heller!




Snabbt som ögat skulle jag invigas i detta, det går inte an att vara så efter... Vi "dansade" både fredag och lördag kväll, den ena bättre än den andra *harkel*. På lörda'n kände vi oss mogna att införa handrörelserna också, även där med en viss nyansskillnad i resultatet. Det finns flera både bild- och filmbevis på detta men jag tror jag hoppar att lägga ut det...

Hoppade gjorde jag förresten tillräckligt i helgen så att det kändes både här och där. Ajajaj.

Vad jag skulle komma till var att denna veckan har det bara poppat upp Gangnam överallt i min tillvaro; på radio, TV och i tidningarna på nätet.

Är det en tillfällighet eller är det faktiskt så att man öppnar upp sinnena mer och lägger märke till saker man fått lite insikt i? Tack (??) för att ni införde detta i mitt och Smålands liv, go' vänner!

torsdag 25 oktober 2012

Ute och cyklar

Sitter och kollar på Plus. Där är det snack om second hand, slit och släng o dyl. Köpstopp och bojkott.

En kille bojkottar livsmedelskedjorna och använder sig av cykelkedja istället. Han åker runt på sin tvåhjuling och handlar sin mat hos lokala bönder.Påstår att han betalat hälften mot innan på det sättet, under ett år.
Ja, så kan det kanske vara om man inte frestas av godis, tidningar och annat vid kassan. Inte för att jag är en sån som okynnesköper så ofta, gäller ju bara att vara mätt när man handlar :-)

Tror i och för sig att även vårt matkonto skulle sjunka om vi skulle cykla och handla. Hur skulle vi få plats med allt? Ryggsäck? Våra 20-25 liter mjölk och dryga 100 ägg i veckan känns inte som att de passar in där. Cykelkärra, kanske? Tänk, all den motionen skulle kräva ännu mer protein till min lekamen, dvs fler ägg. Nä, en ko och några höns vore kanon att ha här hemma istället. Om de inte skulle skötas också.

Jag har istället haft lite skötsel av hjärtat idag. Det har pumpat minsann! Omstart på innebandyn, jag har haft förhinder i 4 veckor eller nåt. Idag fanns jag på plats och det kändes så däääär i början. Flåsflås. Åsså fattar jag inte varför målen ska vara så små??? Kvittar hur jag försöker så vill inte bolljäkeln gå in... Och jag som faktiskt ansett mig ha bollkänsla. Tempus ändrat där då. Imperfekt numera. Kanske kan ändras till futurum om jag inte missar varenda gång? Och då menar jag inte målet.

Förresten har jag också varit och shoppat secondhand idag, det blev 3 tavlor, 8 böcker, 2 vaser och en tekopp som jag ska mysa med i höstrusket (som idag var en bra bit på väg mot vinter eftersom det snöade..). Alltså, vasmys vet jag inte, men tekoppen och böckerna passar in i bilden.
.

Jag gillar när en bok kostar en femma, blir nästan lite hagalen då. Böcker är "vill-ha"-grejer för mig, jag är ingen biblioteksmänniska, jag vill äga. Fast jag läser aldrig om något så jag vet inte varför. Hang-up? Möjligt.
Svammel, svammel. Bättre att säga suss gott, syns imorgon :-)



Värdelöst vetande

I min etikettlista till höger har jag en kategori som jag kallat "Värdelöst vetande", kanske är värdelöst att veta men ser ni det?

Den är inte störst i nuläget men den skulle mycket väl kunna vara det. För visst är det så att det mesta jag skriver kan samlas under det paraplyt. Det regnar några få guldkorn/pärlor som smattrar mot paraplytyget men allvarligt; Vem bryr sig? Egentligen? Och heter det tyg på paraplyn?

Nog skulle jag kategoriskt kunna samla allt under värdelöst vetande utan att det skulle protesteras? Någonstans någon gång finns det ju alltid någon som DGAF vad som nedtecknas eller händer i mitt liv. Är det mitt problem? Nä.

Än så länge leder Mamman och t o m träning i flest antal inlägg. Troligtvis för att jag låter bli att kategorisera "rätt".


Och nu har jag skrivit ett helt inlägg om just detta. Värdelöst.

Men ha en skön kväll, själv ska jag - äntligen (?) - se till att komma iväg på innebandyn.



Hooked on a feeling

Ibland måste man stålsätta sig och inte hänga upp sig på en krok men...

Ja, ni vet ju vad jag tycker och nu har jag fått vatten på min kvarn. Kvarnen som inte behövs eftersom det inte mals några produkter till mig :-)

Nä, skojar bara, den stackars gamla kvinnan kunde fått men av detta och det är inget mysigt med främmande föremål i munnen, det vet väl alla som besökt en tandläkarmottagning (t ex).

Axfood är - i motsats till det aktuella föremålet - raka i sin inställning och erbjuder 100 kronor som kompensation, inga krumilurer där inte. De kanske tänkte att det finns ett visst skrotvärde i kroken?

Men ni ser, det är farligt med kolhydrater :-)



onsdag 24 oktober 2012

Sida på facebook - mer wordness?

Har funderat på det ett tag. Varför ska man egentligen ha en sån? Fram och tillbaka har jag funderat, för- och nackdelar, onödigt osv.

Nu bestämde jag mig för att greja en i alla fall, fick för mig att det kanske blir lättare att få mig själv till att skriva oftare. Kanske locka in nån mer som läser? Det är ju trots allt det man vill, den som säger nåt annat ljuger.

Visst, jag skriver för att det är kul - absolut. Meeeen, det är ju kommunikationen med andra som får mig att fortsätta. Utbytet. Diskussionerna som blir ibland. Kommentarer. Wordness.

För ett par år sedan startades en kampanj om just detta, mitt första inlägg om det kan du läsa här.


Annars kan jag lika gärna sitta och skriva för mig själv på kammaren, i ett block eller en dagbok. Finns säkert en del som tycker att det vore lika bra men de kan ju i så fall låta bli att klicka sig in. Både på bloggen och facebook-sidan.

Ni andra...


Här är länken om ni vill vara med på ett hörn :-)


,

F..N

För Närvaro
För Någon
Fånga Natten

Fattar Noll
Fria Nuet
Finns Normer?


Ja, ni har väl inte missat att det är FN-dagen?



Läste att i Costa Rica är det t o m en nationell helgdag, där firar de minsann! Och jag längtar tillbaka dit...
Fyra olika klimatzoner på en yta som Småland, det är lite speciellt...

En resa när man uppnår halvseklet, kanske? Fast det är klart, det är ju lääääääänge dit. Eller hur?

Costa Rica 2007

Det är skillnad på morgnar

Morgnar... dessa starter på dagen som komma skall.

De kan - enligt mig som är morgonmänniska - vara helt underbara. Se'n kan de vara helt och hållet pest också. Skillnaden brukar vara beroende av vilken dag i veckan det är, om den stavas lördag eller tisdag, till exempel.

Vardagsmorgon:
Mobilen skriker ut sin hemska melodi (varenda gång undrar jag när jag ska komma ihåg att ändra till nån mjukare variant) och jag sträcker mig för att försöka få stopp på eländet. Ofta har handen somnat och hur lätt är det då att åstadkomma tystandet på en touchskärm? Petar och drar, till slut ger den upp.

Jag går upp, snubblar över en och annan katt på vägen till badrummet tvärs över hallen, kan även hända att jag sätter mig på nån av dem om de inte hunnit ur sängen.

Pysslar lite som man gör i badrummet på morgonen. Stapplar ut i köket och sätter på kaffet och återvänder. Pysslar vidare. Försöker få en bit av spegeln så att jag kan visa mig bland folk utan att de springer sin kos. I och för sig, ibland skulle man kanske låta bli, bara för att få vara för sig själv *höhöhö*

Det kan alltså vara mellan 1-4 personer samtidigt i badrummet om jag har otur. Även om jag är ganska morgonpigg vill jag inte prata så det kan nog bli lite början till catfight även där ibland...

Ropar emellanåt för att få stopp på det andra oljudet inifrån sängkammaren, dvs få upp chefen ur sängen. Sjunker sedan ner i soffan med kaffet och väntar.

Väntar på att uppevarande döttrar ska sluta springa fram o tillbaka och gnälla över vem som tagit deras kläder (varför inte hålla sig till sina egna?) och annat viktigt. Vänta på att den där trötte kommer upp. Sen är det jobbardags.

Helgmorgon:
Vaknar. Går upp. Sätter på kaffet. Dricker kaffe.

Vilket föredrar ni?

tisdag 23 oktober 2012

Som att hälla olja på en gås


Hos oss är det rykande åtgång på allehanda kroppsprodukter, framförallt schampoo och balsam. Vi som är av kvinnligt kön misstänker starkt att det är männen (numera bara mannen) i huset som gör av med det. Sedan sonen flyttade har det i och för sig inte minskat men nog måste det väl vara så? Speciellt balsamåtgången.

Som vanligt var det dags att ta fram ny flaska, denna gång något att motverka torr hud med. Jag grävde i skåpet... Nä, det gjorde jag inte, det var hur tomt som helst på den hyllan... och fick fram en flaska som såg bra ut.
Läste Bodylotion och smorde in min lekamen. Tyckte det var lite seg konsistens och att det blev lite extra klabbigt men tänkte "det får väl gå, har ju inget annat..."

Igår när jag återigen hade utfört denna procedur kom dotera och frågade om det var duschkräm i flaskan som stod framme.

- Nä, det ser du väl att det inte är, blev mitt svar.

- Men det står ju Body wash på den. Och dessutom luktar den spyor... sa hon med ett äcklat uttryck i sitt fjortonåriga ansikte.

Minsann, hon hade rätt. Jag hade smörjt mig med tvål. Hur lätt är det att se, ni ser ju själva hur suddigt det syns?

Och förresten, om det är en duschkräm är det OK att den luktar kräk? Hur fungerar tonåriga hjärnors tankebanor?



Snabbinstallation

Finns några små saker som har legat/ligger och gnager i "att-göra-högen". En av dem, se till så att även beredningsdatorn har tillgång till skrivare, har nästan börjat krypa iväg. Av leda och brist på tålamod, antagligen.Trivs väl inte i högen, helt enkelt.

Idag fick jag för mig att ta tag i det. Jomenvisst, det gick ju snabbt och smidigt som vanligt...


















Undrar om det är som med gamlingarna som är födda i början på förra seklet? De som får kallelse till BVC fast de troligen bor på särskilt boende sedan länge. Man tror att de liksom är lite yngre än vad de är.

I den aktuella datorn är det Windows 7. Tydligen är det inte tillräckligt sent. Det ska vara över 95...
Trots Smart Device funkade det alltså inte, får väl fortsätta nätverka när lusten återkommit.

 , ,

måndag 22 oktober 2012

Japaner, japaner, japaner...

Antar i alla fall att det är japanska tecken som dansar omkring på bruksanvisningen eftersom tillverkaren är från Japan. Men vem vet?

Jag är en doer av stora mått och bruksanvisning är för veklingar och tekniska idioter. Anser jag. Oftast.
IKEA-möbler? Äsch, det är ju bara att lägga ut allt och luta sig tillbaka för att få överblick. Klara, färdiga, skruva!

En gång har jag fått ge mig. Det var visserligen inte IKEA, det var nåt annat företag som vi hade besökt. Har för länge sen förträngt vilket.

En hel helg ägnade jag åt att skruva ihop ett databord. Inget enkelt med skiva och ben, inte. Nänä, hörnbord med åttahundrasjuttifemti hyllor och 10 gånger så många skruvar.
Jag började som jag brukar men efter nån timme med svetten lackandes och irritationen strax under PMS-nivå stängde maken dörren om mig. Där fick jag hållas hela helgen med korta avbrott för måltiderna och sömn. Envis? Jag? Va?

Det där hörnbordet är lika mycket ett minne blott som att jag använde bruksanvisningen men frågan är hur jag ska göra med detta?


Ska installera trådlös mätningsutrustning och jag är inte kanonbra på japanska så det är väl bara att slänga den då? Anvisningen, alltså.


onsdag 17 oktober 2012

Tänker...

Visst låter det otroligt men jag gör faktiskt det ibland. Alldeles för mycket till och med. Fast ibland alldeles för sent också. Nu är det för mycket. Tänk, alltså.

Det allra värsta är att jag kan inte skriva om vad. För se det går inte alls för sig! Då vet man inte alls vad som skulle kunna hända. Och det vill man ju. Veta, alltså.

Så jag bara babblar på om ingenting. Tills jag kan säga någonting.

För visst är ni också jättenyfikna? Det är jag.

Men jag kan tala om att idag har det blivit mätt. Kontoret som förr i tiden - innan vi byggde till - var ett sovrum. Nu är det ett genomgångsrum med bara en massa skräp. Mörkt och trist och svårt att ha till nåt vettigt. I det här huset vi kallar vårt är det en sak som saknas allra mest - förrådsutrymme!

Kolla här hur det ser ut nu (känsliga tittare varnas vänligt men bestämt, scrolla snabbt om ni vill undvika...)


Det råder ingen som helst peace här...

Idag har jag alltså påbörjat (bara 10 år sen vi byggde till...) en av problemlösningsmetoderna. Det ska bli skjutdörrar med en massa dold förvaring bakom. Hör ni hur dyrt det låter? Och jag har bara börjat räkna på dörrarna än...

Men nu ska det ske. Jag får blunda och låtsas att jag vunnit på Lotto eller nåt.


, ,

Det är det där med planeringen

Har en tid inbokad på tisdagen. Utföraren ringer och ber om att få ändra till torsdag kl 17.30. Eeeeh, egentligen inte. Kan ju inte missa innebandyn en gång till!!! Men OK, jag måste om jag ska kunna få det fixat innan helgen.

Jag - den planerande mamman - som alltid påpekar (=gnäller över) att vissa personer i familjen har det lite svårt med just det. "Det är det där med planeringen..." Den här gången packar jag inte förrän efter jobbet när det dessutom ska ätas och diverse annat innan jag ger mig iväg.

Hitta en väska som passar är inte lätt. Trots att alla andra ju ALLTID packar upp sina väskor DIREKT när de kommer hem efter idrott, fotboll och vad det nu kan vara. Eller hur var det nu?

Hittar en väska som kan gå. Trycker ner allt utom skorna, dem kan jag ta i handen. Ställer allt i hallen tillsammans med innebandyklubban. Så! Känner mig nöjd och går och äter.

Jag och en dotter ska åka och jag plockar med mig grejerna och drar. Går och fixar det jag ska, med telefonen på ljudlöst eftersom jag inte vill bli störd. Kommer ut en kvart innan innebandyn ska börja, tar upp telefonen och läser makens sms.

"Skorna står kvar i hallen"

Förvånad någon?

Jag åkte dit som moraliskt stöd i alla fall. Och nu har det dykt upp annat som gör att jag inte kan vara med imorgon heller. Det är som förgjort!



Annorlunda längtan

En liten dotter var iväg på läger härförleden. Borta från hemmet i fleeeera dagar. Saknad, naturligtvis. Hoppades att även hon var lite sugen på att träffa den ömma modern.
Det var hon nog för det kom ett sms sent på lördagskvällen där det sken igenom :-)

Men... när hon kom hem var det annat som gällde.

Hon stökade i köket nästan direkt när hon kom hem. "Har du inte ätit?" frågade jag.
"Jo, men jag har inte fått nån gröt på hela helgen..."

Stackaren.

tisdag 16 oktober 2012

Fint som snus

Idag har jag lärt mig nåt nytt, det finns (fanns?) något som heter snuskommissionär. Han i sin tur heter - kan ju inte säga hette eftersom han inte bytt namn vad jag vet - John Dalli.
Denna Johnnie Boy kommer eventuellt att anklagas för att ha tagit sig en pris för mycket. Snusmuta?

Förresten kan man läsa ovanstående så att det blir helt annorlunda tolkning också (t ex snuskmissionär och musmatta). Om man är lite stressad. Det är min mage idag. Resten försöker lugna den med diverse konstiga övningar, som att sjunga "Händerna i luften..." hela tiden. Jag lyder inte för då hade jag inte kunnat skriva detta och det vore väl synd? :-)

Nu kanske ni tror att jag tänker med magen men det gör jag inte. Den känner jag med. Det är därför det snurrar lite extra idag.





,

fredag 12 oktober 2012

Lika men olika

Hände sig en dag att jag muttrade över en av döttrarnas egenheter. Behöver inte gå in på vilken. Varken dotter eller egenhet.

Maken svarade - som så mången gång förr - "Vem är hon lik?"

Jag tittade (=blängde?) på honom under den lugg jag för tillfället inte hade (eftersom mitt hår var i stort behov av en tvätt och jag inte hade orkat åtgärda det i den arla morgontimman).

-Jaha, inte mig i alla fall, blev mitt omedelbara och dessutom alldeles ärliga svar.

-Jo, ni är så lika. Fast på olika sätt.

Där pös min irritation iväg och efterlämnade ett förlösande skratt istället.


Transpirera eller inspirera?

Det är en fråga att svettas över.

Har på senaste tid fått lite olika respons på vissa av mina facebookinlägg. Något om att jag verkar vara på krigsstigen. Bäst att akta sig för att komma i närheten o dyl.

Jag kan lova att det är ingen fara. För de flesta, vill säga. De andra kommer att märka det, det kan jag också lova.

Allvarligt, en del har varit halvt på skämt, bara för att kanske väcka funderingar och nyfikenhet.

Sååå, stopp och belägg! Inte låta arg eller bitte(r) nu. Då får de ju vatten på sin kvarn och det är väl dumt? Bättre att låta dem trampa det lilla vatten de har och driva vad det nu är de försöker driva, av egen usel kraft.

Jag tänker vända allt sådant trams ryggen och fokusera på det positiva som verkligen betyder något.

Har just nu, bara för en liten stund sedan, fått lite extra kraft från oväntat håll och nu köööör vi!

Upp med hakan och se allt det vackra.
Skygglappar på för att filtrera bort resten.

Du väljer själv.

tisdag 9 oktober 2012

Omvänd botox

Sitter med gapande mun och ruskar stilla på huvudet. Åtminstone känns det som att jag gör det. Egentligen borde man väl inte förvånas...

Måste man verkligen trixa och troxa istället för att göra nåt riktigt drastiskt, som att ta tag i sitt liv?

Nä, vi sprutar in lite så slipper du ändra på nåt. Kom tillbaka om en månad så gör vi om det, vi vill inte att du ska trötta ut dig på att tänka eller handla på egen hand. Låter det så, kanske?


"Vårt mål var att komma åt det skadliga, inre fett som ökar risker för Typ 2-diabetes och hjärt- och kärlproblem..."
Lånad bild
...
"Nu krävs fler studier för att helt utesluta att medlet är skadligt för människor. Men forskarna ser på längre sikt att medlet även kan användas inom skönhetsindustrin.

– Om du vill få bort lite fett under ditt ansikte, som en dubbelhaka, eller på armar eller ben, kan man komma åt detta med en enkel injektion, säger Ouliana Ziouzenkova"



Lyllos alla dem som nu snart kan förbränna via spruta!




fredag 5 oktober 2012

Give me a break!

Det var vad min man sa till mig idag när det började bli dags att dra sig hemåt. Det var kanske inte riktigt just de orden han använde, förstås. Han är väl inte den som tar till utrikiska om det inte är alldeles nödvändigt.
Jag hade däremot börja känna att det snart skulle vara nödvändigt med helg och tyckte väl inte att en liten rast var nog.
Fast... det var ju inte det han bad om heller. Så häääär var det...

Lånad broms
Det luktade bränt om traktorn och misstanke fanns om att det kunde härröras från bromsar som låg på. Lika bra att fixa med en gång tyckte ovannämnde och skred till verket med mutterknackare och andra doningar. Jag fortsatte med mitt och var i min egen lilla headsetvärld.

Öh, kom hit och bromsa! (det var det han sa, alltså). Mmmm, jag plockade av hörlurarna så jag kunde höra när jag skulle sluta pumpa, satte mig i sätet sådär lite på trekvart. Ni som har luftat bromsar förr vet ju att det inte är nödvändigt att slänga in hela sin lekamen i bilen eller hur?
Jag pumpade som sig bör. Men... det hände ingenting. "Har du verkligen satt fast allt rätt, inga lösa slangar eller så?" frågade jag. Han tittade på mig så är så man riktigt såg hur han funderade. "Jag har inte haft loss några slangar", blev svaret. Men hallå? Jag pumpade igen och plötsligt gick det upp ett liiiiitet Liljeholmens...

Eeeh, älskling... jag vet vad som är fel...  Genast kom det; Sitter du och trampar på kopplingen????
Eeeeh, jaaaa...

Då bröt vi ihop lite smått båda två. Av olika anledningar men ändå inte. Han hade aaaaaldrig erkänt det sa han men vad sjuttsiken, man måste bjuda på sig själv ju!

Kopplar ni? Eller ska jag bromsa in så ni hänger med? *fniss*

 ,

tisdag 2 oktober 2012

Tolkningsfråga



Slarv eller korskoppling?
Ja, jag vet inte vilket som är värst men vissa gånger så läser jag som han de målar på väggen läser Bibeln...

Hatthylla blir rattfylla
Live i höst blir livlöst

Och en massa annat.

Trots detta har jag svårt att förstå det tredje alternativet i när man ska välja kön. Alltså, tala om vilket kön man har, inte vilket man skulle föredra. Det är ju i och för sig en fråga i sig, ibland vore det trevligare/mer spännande/lättare att vara man. Andra gånger inte :-)

Men vad tror ni de är ute efter när svarsalternativen till frågan "Vilket kön har du?" är:

1. Man
2. Kvinna
3. Annat

Eh? Va?

Jag har testat att kryssa i det tredje, bara för att se om det skulle poppa upp en ruta där man ska ge ytterligare förklaring men det gjorde det inte. Vad tror ni?


Lånad från nätet

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails