Jag - den planerande mamman - som alltid påpekar (=gnäller över) att vissa personer i familjen har det lite svårt med just det. "Det är det där med planeringen..." Den här gången packar jag inte förrän efter jobbet när det dessutom ska ätas och diverse annat innan jag ger mig iväg.
Hitta en väska som passar är inte lätt. Trots att alla andra ju ALLTID packar upp sina väskor DIREKT när de kommer hem efter idrott, fotboll och vad det nu kan vara. Eller hur var det nu?
Hittar en väska som kan gå. Trycker ner allt utom skorna, dem kan jag ta i handen. Ställer allt i hallen tillsammans med innebandyklubban. Så! Känner mig nöjd och går och äter.
Jag och en dotter ska åka och jag plockar med mig grejerna och drar. Går och fixar det jag ska, med telefonen på ljudlöst eftersom jag inte vill bli störd. Kommer ut en kvart innan innebandyn ska börja, tar upp telefonen och läser makens sms.
"Skorna står kvar i hallen"Förvånad någon?
Jag åkte dit som moraliskt stöd i alla fall. Och nu har det dykt upp annat som gör att jag inte kan vara med imorgon heller. Det är som förgjort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!