Morgnar... dessa starter på dagen som komma skall.
De kan - enligt mig som är morgonmänniska - vara helt underbara. Se'n kan de vara helt och hållet pest också. Skillnaden brukar vara beroende av vilken dag i veckan det är, om den stavas lördag eller tisdag, till exempel.
Vardagsmorgon:
Mobilen skriker ut sin hemska melodi (varenda gång undrar jag när jag ska komma ihåg att ändra till nån mjukare variant) och jag sträcker mig för att försöka få stopp på eländet. Ofta har handen somnat och hur lätt är det då att åstadkomma tystandet på en touchskärm? Petar och drar, till slut ger den upp.
Jag går upp, snubblar över en och annan katt på vägen till badrummet tvärs över hallen, kan även hända att jag sätter mig på nån av dem om de inte hunnit ur sängen.
Pysslar lite som man gör i badrummet på morgonen. Stapplar ut i köket och sätter på kaffet och återvänder. Pysslar vidare. Försöker få en bit av spegeln så att jag kan visa mig bland folk utan att de springer sin kos. I och för sig, ibland skulle man kanske låta bli, bara för att få vara för sig själv *höhöhö*
Det kan alltså vara mellan 1-4 personer samtidigt i badrummet om jag har otur. Även om jag är ganska morgonpigg vill jag inte prata så det kan nog bli lite början till catfight även där ibland...
Ropar emellanåt för att få stopp på det andra oljudet inifrån sängkammaren, dvs få upp chefen ur sängen. Sjunker sedan ner i soffan med kaffet och väntar.
Väntar på att uppevarande döttrar ska sluta springa fram o tillbaka och gnälla över vem som tagit deras kläder (varför inte hålla sig till sina egna?) och annat viktigt. Vänta på att den där trötte kommer upp. Sen är det jobbardags.
Helgmorgon:
Vaknar. Går upp. Sätter på kaffet. Dricker kaffe.
Vilket föredrar ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!