Massa men ingenting

Alltså... du vet...
Du har en massa saker att ta tag i. Vissa mer nödvändiga än andra. Det gemensamma är att de ska  måste göras. Helst nu. Eller varför inte redan innan?

Sen så är det så här att du liksom i princip inte får något alls gjort. Inget vettigt. Eventuellt kan du krysta ur dig ett alldeles meningslöst blogginlägg. På sin höjd.

Det är ungefär precis så jag har det nu. Ifall du inte redan hade förstått det av det jag just nu skriver i mitt alldeles meningslösa blogginlägg. Så har jag förklarat det extra nu. Så nu vet du.

Förstår du?

Så'n här blir jag när jag väntar på besked om något som jag tycker är viktigt. Koncentrationen jag har fullt upp av annars flyger sin kos, upp och ut. Singlar ned från skyn som de sakta fallande snöflingorna jag ser just nu. De jag tittar på när jag försöker hitta tillräckligt med rätt kraft för att göra det jag ska istället för att sitta här och skriva detta alldeles meningslösa blogginlägg.

Medan jag väntar. På den där telefonsignalen. Som när man trånade efter nån kille i tonåren. Tänk, då kunde man ju inte lämna hemmet, det var ju före mobiltelefonens uppfinnande. Nu går det. Men vad hjälper det?

Ring nu då!!!

Så, nu ska jag försöka igen. Jobba, alltså. Under tiden kan jag ta emot positiva tankar och tumhållande (i och för sig för något som ni inte har en aning om men ändå...) så att beskedet blir det rätta. Tack för det.

Den här bilden har egentligen inget med texten
att göra men jag kanske drömde lite där också?

Oj, vad många snöflingor det faller... ;-)