En känsla av utomlands

Igår gjorde jag något för första - och troligtvis sista - gången. En gång var jag på Lidl två gånger, så att säga.

Vet inte varför men jag har lyckats undanhålla mig från att gå dit. Vet egentligen inte riktigt varför jag en gång i tiden bestämde mig för att hålla mig därifrån, heller. Men... jag skulle hållit mig till det beslutet.

Enda anledningen nu var att jag ändå var precis bredvid i ett ärende OCH behövde handla mjölk. I och för sig, jag var yttepyttenyfiken på deras korvar också. Det sägs att de innehåller mer kött än de flesta andra. Det är ju positivt så varför inte undersöka saken? Man måste ju emellanåt rucka på sina principer eller hur?

Helt plötsligt tre anledningar.

Dottern som var med sa att "det känns som vi är utomlands". Jo, när man ser att mycket är andra märken, såna vi inte är vana vid, att allt ligger hu
ller om buller osv. Jag tycker inte det är jättekul när det ligger kalkoner, yoghurt och strandmadrasser omkringströdda i samma hylla. När den där utomlands-meningen kom så kastades jag tillbaka till januari 2002...

Gravid i så där åttonde veckan befann jag mig på familjesemester (maken och de dåvarande fyra ätteläggarna) på Gran Canaria. Illamående och trött så det knappt går att beskriva. Alla dofter förstärkta trehundra gånger. Minst.
Hotellet hade mögelspår (enligt min näsa) och det enda jag kunde pilla i mig utan att ulka var typ gurka. Vi hade lägenhet och därför blev det en del handlande i liknande affärer. Och matlagningen på det.
Blåsigt och relativt kallt, inte mycket till badande. Kan säga att en gång var jag på Kanarieöarna två gånger också...

Beslutet om att inte återvända till Lidl grundar sig mest på att det fanns två stycken personal där, lika sura och med "Jobbigt att jag måste vara här och ta hand om dig du jobbiga kund"-inställning. Sånt går fetbort.