Jag var ju tvungen att fixa ett bevis på att jag klarat den delen i min veckoutmaning men det blev inget sånt där fint poserande foto, taget på mig själv. Nä, jag gömde mig lite lätt bakom maken men ändå; jag är där. Ser ni?
Det var ju inget farligt alls. Vad hade jag inbillat mig? Vilken känsla att smidigt och lätt kunna byta vikter, använda maskiner mm. Tror minsann att det är detta som är den sista lilla kullen som skulle rullas över, nu är jag på rätt väg. Den som fortsätter. Framåt. Uppåt.
Idag är min kropp så in i baljan trött så jag och min äkta hälft har bestämt att det blir vilodag idag så kör vi lördag-söndag istället. Gissar på att det är fler kroppar som behöver hämta sig lite :-)
En promenad ska det bli i eftermiddag i alla fall, förhoppningsvis i strålande sol. Någon som tror på den? Solen, alltså.
Gud vad kul, nu hoppas jag på flitig träningsuppdatering - jag ska kolla in här då & då! :-) Jag bloggar ju själv en del om min träning på www.lyckligagatans.blogg.se
SvaraRaderaLycka till!
/Birgitta
Tack Birgitta! Ja, jag ska försöka att träna ofta så jag kan uppdatera :-) Ha det bra!
RaderaKul att du tog dig dit och upptäckte att det var ett litet hjärnspöke bara :-)
SvaraRaderaSolen börjar titta fram här (just nu), så den tror jag på.
Ha det bra