Lära av sina misstag?

Om man eventuellt är panikartat rädd för möss. Som jag. Då måste man tänka sig för.

Om man får för sig att snabbvädra - trots att det är -15º ute - så måste man ha i bakhuvudet att det kan komma in katt/er. Speciellt som man alldeles nyss släppte ut ett par stycken. De vill ju in i värmen, kan tänka.

Om det nu kommer in katt/er måste man alltså vara beredd på att de kan ha varit och "handlat mat".

Det hade Helga gjort imorse. Först kom Frans Eskil som skjuten ur en kanon, därefter struttade Helga stolt in (så där som matadoren i Ferdinand, ni vet) och jag såg konturen av något i hennes mun.

Gillar detta kattläget bättre...

Först kom skakningarna. Sedan det kvävda skriket. Därefter stängde jag dörren till vårt sovrum. Tanken var att det där får käre maken ta hand om när han kommer ut från hemlighuset. Jag stannar här!

Då hör jag hur det smäller där ute. Hjärnan hade nu kommit ner på en lite mer användbar nivå och jag förstår att den där musen är troligen alldeles både död och djupfryst.

Hjälpte det? Nej. Maken fick ta den från kattskrället och slänga den. Efter det gluttade jag på dörren och vågade mig ut.

Undrar om det kan hjälpa med hypnos mot denna hemska fobi?