Alla bara vill ha och ha hela tiden

Jomenvisst. Jag har sett det komma smygande. Inte trott på det riktigt, men...

Nu är det fastslaget. Minstan har också blivit stor. Tillräckligt stor för att låna kläder och skor av mor sin!

Hon ringde och frågade om hon möjligen kunde få låna min gråa luvatröja (småländska för en grå hoodie/munkjacka/zipperall). Kan ni höra hur len hon var på rösten? I och för sig är hon oftast det, där vilar inga ledsamheter.

Men kan ni fatta? Min 10-åring kan ha mina kläder!!! Inte underdelar, dock, det hade sett lite kul ut (om hon inte kavlar upp brallorna ett par dm, förstås).

Jag har inget minne av att jag lånade morsans kläder på det viset. Om det inte var utklädning på gång, förstås. Förlåt mamma...

Vad kan detta bero på?

Är jag en sån där pinsam mamma som tror att hon är 25 (eller ännu yngre...) och klär sig ungdomligare än vad som passar sig?
Köper jag för små kläder?
Har mina döttrar dålig smak eller ska jag ta det som en komplimang att de vill låna?

Jag klär mig - oftast - i kläder jag trivs med. Jag brukar inte fundera över att det ska vara "åldersanpassat". Visst finns det tillfällen när man funderar lite extra på vad man ska ta på sig, typ anställningsintervjuer eller liknande, men nä, trivsel är viktigast.

Just här saknas den minsta stora

Det bästa med detta är ändå att jag kan ju faktiskt göra det motsatta, låna av dem. Ibland. Om jag får ;-)