Jag är ingen utpräglad TV-människa, ingen sån där som följer serier och dokusåpor och vet vad alla Hollyskogsfruar heter o dyl. Jag får kryp i kroppen av sånt. Både av att titta på bönder som gör bort sig eller mammor som ska göra prinsessor av döttrarna och framförallt; av att sitta still och låta tiden bara rinna iväg... Till ingen nytta (enligt mig).
Man kan liksom inte försvara sin brist på träning, umgänge, o dyl med att man inte har tid. Inte om man sitter klistrad framför rutan timmar i stöten. Eller?
Länge har jag kämpat emot att ha TV i sovrummet också... Nu har jag förlorat kampen. Rättare sagt; ställts inför fullbordat faktum. Vad göra?
Svälja förtreten och försöka tänka på allt som jag får/fått bestämma? *harkel* Mmmm.
I vilket fall som helst så har vi tittat igenom första säsongen av "Sons of Anarchy" nu. Eller vissa av oss. Jag har sett det mesta. Av någon konstig (?) anledning så somnar jag oftast. Igår var vi söndagströtta och låg och kollade på eftermidda'n, det gick bättre :-)
På natten drömde jag om vårtorra vägar och att jag körde både moppe och motorcykel. Alldeles ensam i stora vida världen. Måste varit SOA:s fel. Även om det inte var riktigt det livet jag befann mig i, inte heller hade jag hoj i klass med deras. Men ändå.
Både längtar och bävar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!