Synbarhet nolla

Även om lördagskvällen blev lite halvsen så vaknade jag - naturligtvis eftersom det är så gamla tanter funkar - tidigt ändå. Upp och gjorde de allra nödvändigaste sakerna. Ja, ni vet.

Eftersom vi är lyckligt utrustade med en hel kattfarm (nästan) så gick jag och fyllde på lite käk till dem. Det klarar jag i mörkret så inga lampor tändes på vägen. Först hade jag smugit förbi soffan ifall det skulle legat nån kvardröjande tonåringskompis där men kusten var klar.

Kattmat kirrad. Kanske någon av de små vill ut? Det är småtjejerna som brukar vara inne på natten, de stora tuffa killarna är ute och jagar mus, som alla andra ungkarlar.
Jag står där i hallen med öppen ytterdörr och frågar "Vill du gå ut?" Ingen reaktion. Efter en liten stund ger jag upp och stänger. Nu har mina ögon vant sig så pass att jag ser att det är en av dussintalet skor jag pratat med... Hmmm.

Hördu, dojan, ska du gå ut?

Senare så har jag tänt en brasa och ska bara slänga in lite extra papper (i form av kvarglömt julklappspapper) som ligger bakom korgen. "Pang!" Där slog jag i både lilltå och lillfinger eftersom jag välte över kistan som stod bredvid. Skrek och slängde mig in på vårt rum. Ja, ni vet väl hur arg man kan bli när man slår sig på det viset? Skulle borra ned huvudet i täcket när jag kom på att jag hade glasögon på mig. Ahaaaa, det var därför. Progressiva glas och avståndsbedömning. Som en lätt fylla, helt enkelt.

Med andra ord. Jag har inte sett så bra ut idag. Åtminstone inte första halvan. Eller delar av den.

Placerade linserna i ögonen och begav mig till Iréne som fixade mina naglar. Blev en diskret variant denna gången eftersom jag har lite grejer på gång. Sådant som kan kräva en viss diskretion. Låter som något som skulle kunna följas av en kvällstidningsrubrik men det blir det nog inte ;-)
Men nästa gång, då blir det annat! Med naglarna, alltså.