Igår, hemkommen från två intensiva dagar på Rimforsa Strand, slocknade jag före den store där uppe. Ja, solen, ni vet. Det var fortfarande ljust när jag kröp ned för att låta min hjärna bearbeta andra saker än det den sysslat med på arbetstid.
Jag kan verkligen rekommendera det, förresten. Nää, inte tvunget att krypa ner i sängen medan det är ljust, stället. Verkligt god mat och mysigt!
Bearbetningen av diskussionerna vi haft fortsatte dock längre än jag önskat. Trots övertrötthet och ny bok. Längese'n jag inte slocknade direkt. Kan inte påstå att jag saknat det.
Natten blev svart till slut och sömnen OK. vaknade tidigt och funderade på den kommande dagen. I typ 3 minuter. Chockade både mig själv och kroppen genom att ta på träningskläder. Direkt. Utan tvekan.
I och för sig är kanske kroppen och jag samma sak men det kändes som att vi var flera som tappade hakan.
Matade (som i fyllde på matskålarna, inte med sked) ett par, tre katter och stoppade på mig mobilen.
Hej hå, hej hå, vi ut i skogen gå. Var meningen. Vad händer? Mina ben börjar springa!
Först en liten bit. Sedan längre. Och längre.
Tror det var kroppens sätt att säga till mig (oss?) att hjärnan behövde rensas. Sedan är det ju faktiskt snart dags att visa magen i bikini o dyl... Fast det var rensandet som var det viktiga.
Hörde göken för första gången i år. Först från norr. Sedan öster, väster och söder. Förvirrat? Inte ett skit. Det är våååååår! På riktigt. Trots regn och 8º.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!