Om man som jag är en julhatare av rang. Eller Hat är ett starkt ord. Avsky? Äckelkänslor? Vi säger så här; Om man som jag bara "står ut" med julen - inte lägger nån som helst energi på sånt som "hör till" - då blir man lättad när man kommer hem från jobbet och möts av ett adventpyntat hem.
Tjejerna har redan hängt upp julgardiner (diskreta beiga med hjärtan på) och satt upp stjärnor och stakar i fönstren. Adventsljusstaken är laddad, väntar bara på mossbeklädnad.
Tack, mina älsklingar! Bara för att er moder inte är förväntansfull och tindrande så betyder det inte att ni måste försaka det. Jag tycker det är mysigt med ljus och stakar och sånt, allt som lyser upp i mörkret, men själva julegrejandet är inte för mig. Tyvärr.
Jag är glad att mina barn är så förstående när det gäller detta. De får fixa det som de vill, de tycker faktiskt det är skoj. De får baka pepparkakor och lussebullar om de vill. Jag gör det inte. Däremot ställer jag upp med ingredienshandlandet, inte illa det. Och så kämpar jag med mig själv för att inte låta mina dåliga julerfarenheter skina igenom, det är betydligt svårare än att köpa saffran. Kostar mer också, hur otroligt det än kan låta.
Nej, nåt stressande blir det inte. Julklappar ska inhandlas, men inte en massa. Lugnt och skönt. Inget bråk. God mat i lagoma mängder. Ljus. Då kan jag gå med på julen.
Exakt så som jag känner inför julen.
SvaraRaderaVi överlever nog i år med och snart är det januari :)
Jag gillar julen, tycker det är mysigt....Kan väl passa med ett inlägg om detta såhär i adventstider...Blir nog det nästa att skriva om
SvaraRaderaMen jag förstår dej - tycker att många har för höga krav...Mina minskar för varje år - tycker det viktigaste är gemenskapen och goda maten....
Kram min vän!