måndag 4 februari 2013

Saker som inte funkar

Jag har ju redan tidigare berättat att ibland är det någon som hoppar in och liksom tar över. För inte kan det vara jag som är så där förvirrad? Nänänä!

Senaste veckan har det hänt saker som gör att jag allvarligt funderar på att vräka människan ifråga. Det är rätt fräckt att bara flytta in på det där viset eller hur? Inte fråga om lov eller ens bidra med lite stålar till hyran. Va?

Här kommer några exempel som visar på att det är någon annan än jag som strular till det emellanåt. Jag är ju den där ordentliga, strukturerade som har koll på precis allt, nämligen. Det vet ni väl?

Detta funkar alltså inte:

Öppna ytterdörren genom att trycka på knappen till bildörrarnas lås.
Om man ska låsa upp bilen för att man ska ut en snabbis och sätta på dieselvärmaren så är det inte så att ytterdörren automatiskt låses upp och öppnas. Man går in i väggen, fast i dörren, om man tror det.

Lämna snabba meddelandesvar på en lapp
Om man tror att personen som skrivit ett meddelande på en lapp får ditt svar direkt när du skriver "OK" längst nere i hörnet, då är man fel ute. Det finns inga analoga sms, liksom.

Här var jag på väg att skriva OK så hon skulle veta att jag visste...
Ta ur linserna när man tror de ligger i linsburken.
När det är dags att plocka ur linserna och man står där och tittar på den tomma burken - med en säkert skitdum min - och undrar "Men... var är mina linser??? Och vätskan??"
Svar ett: I ögonen. Svar två: I flaskan.

Detta är bara några exempel. Har du några fler?

,

3 kommentarer:

  1. Ja. Tyvärr!

    Begynnande senildemens eller den släng av Alzheimer, eller bara för mycket annat bröt i skallen? Jag glömmer ord, säger ett ord som på måfå, som om de ligger i hjärnan i en salig röra och jag bara plockar upp ett ur högen, oreflekterat. Mina meningar blir fullständigt obegripliga!

    Häromdagen var jag på vippen att fråga min yngste son om inte han hade gått lågstadiet i Kyrkskolan och inte Högadalsskolan... Det hade varit obegripligt för honom, eftersom det är en av mi na bröder som gick i nämnda Kyrkskola och han befann sig inte här vid tillfället.

    Jag har nu förberett mina barn på hur det kommer att bli, sedan, när demensen verkligen är ett faktum. Så här. Fast hela tiden! Så nu vet de.

    Jannike

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så där är det ju, det blir värre och värre hela tiden. Snart är det nog så att vi inte ens vet att det är fel, det där vi säger/gör :-)

      Radera
    2. Oj, vad jag känner igen mig. Jag säger ständigt saker jag inte menar, i stil med: -Kan du räcka mig curryn, fast jag menar ketchupen :)

      Radera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails