Jag har en nära vän som faktiskt påstår att det finns väskor som pratar till henne. Främst är det handväskor som viskande lockar henne till sig.
Vi kan säga som så här, hon är lite petig vad gäller utrustningen. Storleken har betydelse. Riktigt viktig är den.
Vissa saker ska helt enkelt få plats. Dessutom ska de få plats på rätt ställen. Alltså måste facken vara de rätta och rätt placerade. Ja, ni kan tänka er hur hennes man låter när han beskriver de väskjakter han varit med om :-)
Jag kan också vilja ha vissa saker och utrustning. I väskväg, menar jag. Tyvärr var jag inte snabb nog (lyssnade inte tillräckligt noga?) när jag var med nämnda vän i en väskförsedd affär senast. Hon nappade den mitt framför ögonen på mig!
Igår kom jag att tänka på att jag är nog lite tvärtom när det gäller väskkommunikation. Jag pratar med dem istället. Eller snarare; till.
Väskor, kvarglömda (?) tros- eller kalsonghögar. Jag snackar hej vilt.
"Hej snuttis, vad gööör du?" "Men lillan, ligger du hääääär?" O s v
Om det slagit över totalt nu? Nä, ouppmärksamhet och i ögonvrå-seende. Jag tror helt enkelt det är en katthög.
#blogg100, prata med föremål, kattpratare
Jag har ibland svårt att sova och då brukar jag titta runt bland för mig lite nya bloggare. Jag hade turen att hitta din och tiden gick jättesnabbt. Det var nästan svårt att slita sig från den även när det började dra lite i ögonen. Tack för det. Återkommer gärna även i normalt vakettillstånd.
SvaraRaderaVad glad jag blir för dina ord, Gunnel! Tack snälla :-) Hoppas du fick/får sova gott också och välkommen tillbaka!
Radera