Med näsa för minnen

Tillräckligt stor för att känna

Hur kommer det sig egentligen att de flesta minnen sitter i näsan? Ja, inte i näsan rent fysiskt, förstås, men i olika dofter.

Mammas parfym när jag var liten (tror det var den däringa 4711 eller nåt sånt) och vi skulle bort nånstans. Ihop med hårsprayen såg den till att man hamnade i nån slags gåbortstämning. Jag ser hennes tuperade hår och de vita snörstövlarna framför mig vid blotta tanken :-)

Annars var det mest matdofter förknippade med kära mor; bullar, falukorv, pressgurka osv.

                        

Första skoldagen, minns ni den? Jag kommer ihåg lukterna... Suddgummi... Matsalen... Bläcket från stencilerna... Toaletterna *urk*
All denna förväntan! Jag hade verkligen längtat. Nu skulle jag äntligen få lära mig saker! Mer och fler saker. Läst hade jag gjort sedan jag var fyra så nu var det dags att komma vidare i livet :-)
Jag var heller aldrig skoltrött, inte förrän sista året i gymnasiet, då började det bli lite småsegt. Innan dess var det en ren fröjd (för det mesta...) att gå till skolan, det var mitt andningshål. Jag var en sån där knäpp sak som älskade att få extra uppgifter och som njöt av att få läxor. Det hände inte så ofta eftersom jag hann med det jag skulle på skoltid. När jag var sjuk så var det enda positiva när nån kompis kom med skolböckerna så jag fick räkna eller nåt. Kan inte påstå att jag var nån plugghäst men jag gillade helt enkelt att lära mig saker :-) Skulle kunna tänka mig en mattekurs nu också, bara därför att...

Men nä, det är teorin som måste tas tag i nu!

Har ni några speciella doftminnen?

#blogg100, doftminnen, barndomsminnen