En helt ny värld

Ja, jag är enormt tjatig nu. Jag veeet... Rår  inte riktigt för det. Det är så himla mycket som är nytt. Åka kollektivt är bara en liten grej i allt detta men fatta vad stort för lilla mig! Lantisen.

Började dan 5.15, en halvtimme tidigare än annars. Bussen går strax innan halv sju och jag vill ha gott om tid på mig. Dricka kaffe, pussa på älsklingen... Tar iofs längre tid att få upp honom än att pussas...). Sånt där viktigt måste det finnas tid till.
Lyckades köpa mig en biljett med mobilen och stod sen där i mörkret MED reflex och väntade. Bussen kom faktiskt som den skulle!!!

Över en timme tar det till Jönköping med alla stopp (kändes som 20 minst) men då är det dörr till dörr också. Förutom idag eftersom jag var tvungen att inhandla månadskort och sedan stappla fram på dåligt röjda gator. Hala till max, inte sandade och naturligtvis blev det inte bättre av att jag fått på mig klackadojor.

Fick däremot lite luft innan det var jobbardags. Idag gick jag - nästan - raka vägen utan att gå fel, bara en liten extrasväng när jag kom ur hissen. Ungefär lika lång som den på hemvägen ;-)

Dagen har flutit på i en rasande fart och jag känner redan nu att det inte kommer att bli mycket dötid. Gött det. Sånt jag gillar också. Ordna och dona.

OK, jag ska sluta tjata om detta nu.

Vi tar en runda om hur omställningen blivit här hemma då. Inte? Nähä.

Tyvärr är det så himla knökafullt i min hjärna av just detta just nu så jag kan just inte komma på så mycket annat att engagera mig i/skriva om. Förhoppningsvis är det övergående. Eller är det slut nu?

Det är i alla fall inte speciellt smidigt att blogga på mobilen på bussen eller tåget. Speciellt inte som Blogger-appen fått för sig att strula. Men vad gör väl det när man ändå inte har nåt att tillföra?


#blogg100, åka kollektivt, Jönköping