Give me a break!

Det var vad min man sa till mig idag när det började bli dags att dra sig hemåt. Det var kanske inte riktigt just de orden han använde, förstås. Han är väl inte den som tar till utrikiska om det inte är alldeles nödvändigt.
Jag hade däremot börja känna att det snart skulle vara nödvändigt med helg och tyckte väl inte att en liten rast var nog.
Fast... det var ju inte det han bad om heller. Så häääär var det...

Lånad broms

Det luktade bränt om traktorn och misstanke fanns om att det kunde härröras från bromsar som låg på. Lika bra att fixa med en gång tyckte ovannämnde och skred till verket med mutterknackare och andra doningar. Jag fortsatte med mitt och var i min egen lilla headsetvärld.

Öh, kom hit och bromsa! (det var det han sa, alltså). Mmmm, jag plockade av hörlurarna så jag kunde höra när jag skulle sluta pumpa, satte mig i sätet sådär lite på trekvart. Ni som har luftat bromsar förr vet ju att det inte är nödvändigt att slänga in hela sin lekamen i bilen eller hur?
Jag pumpade som sig bör. Men... det hände ingenting. "Har du verkligen satt fast allt rätt, inga lösa slangar eller så?" frågade jag. Han tittade på mig så är så man riktigt såg hur han funderade. "Jag har inte haft loss några slangar", blev svaret. Men hallå? Jag pumpade igen och plötsligt gick det upp ett liiiiitet Liljeholmens...

Eeeh, älskling... jag vet vad som är fel...  Genast kom det; Sitter du och trampar på kopplingen????
Eeeeh, jaaaa...

Då bröt vi ihop lite smått båda två. Av olika anledningar men ändå inte. Han hade aaaaaldrig erkänt det sa han men vad sjuttsiken, man måste bjuda på sig själv ju!

Kopplar ni? Eller ska jag bromsa in så ni hänger med? *fniss*

 bromsbyte, koppling