Skrikande barn i stora lass

Idag har jag och mina fyra yngsta avkommor (de av kvinnligt kön) varit i Jönköping för att införskaffa de sedvanliga sistaminutenkläderna till deras avslutningar.
Stressande. Milt sagt. Då blir mamman som ett rytande, fräsande bastuaggregat. Minsta droppe får oanade konsekvenser. Det börjar med ord som tar sig ut i mungipeläge och övergår till lite högre volym, gärna lätt framåtlutad över barnet ifråga.
Dock inte på långa vägar till de tonhöjder som (alldeles för) många skitungar haft idag.Överallt låg det trilskande, skrikande barn. Mammor som var betydligt mer irriterade än mina barns försökte blidka och lirka. Gick inte över sig bra. Mycket beroende på barnets röststyrka tror jag.
Så glad att de barnen inte var mina. Pulsen gick ned och jag drog efter andan. Tacksam för att de aldrig gjort så (med ett eller möjligtvis två undantag). På snart 19 år och 5 barn, det kan inte anses frekvent förekommande då.
Nu är alla rustade till tänderna. Låt skolavslutningarna komma!

Lösning på låsningen

Hallååå, här är jag! Efter nästan 2 veckors frånvaro kände jag att det är bäst att jag talar om att jag lever så ni kan sova gott på nätterna :-)

Levande livet rullar på, nästa vecka är det avslutningar på alla håll och kanter. Torsdag börjar det 8.30 med minstingarna i byns fina kyrka. Nora stannar några år till (inte i kyrkan men i skolan, fast inte hela tiden...) men Julia ska lämna landsortsskolan och bege sig knappa milen in till stora Skillingaryd! Det var redan bestämt att hon skulle flytta på sig men nu följer resten av klassen med efter ett kommunalt beslut. Klasslistan var till belåtenhet så det kommer säkert att bli sketabra.

Kl 11.00 är det dags för niondeklassarna att göra sin sista skolavslutning på Fågelforsskolan. Nu väntar gymnasiet och längre resor för Jennie och Louise. Kan inte fatta att de där små knytena som trängdes i maggen nu ska ta sina långa ben och stå mer på egna fötter. Vad händer?

Så hoppar vi till fredag, då ska lillkillen på 2 meter ta studenten. Kan inte med ord beskriva vad som snurrar både i min och hans skalle. Känslorna dansar jenka. Fram o tebax, hit o dit.

Andra känslor rör sig också efter ett mysterium som uppstod igår.
Vi har haft en skada på vår varmvattenberedare/värmepump, helt plötsligt var det blött, blött och blött på golvet. Drippdropp övergick till rinnrinn. Mindre kul. Det är bara 3 år se'n (knappt) som vi drog in jordvärmen och rörmokarn är lika frågande som vi. Försäkringsbolaget tar det mesta som tur är. Annars...

Mysteriet då? Jo, rörmokare, snickare och elektriker befann sig hos oss igår. Inget konstigt alls, det är helt naturligt när dylika arbeten ska utföras. Det konstiga var att när de lämnat huset och vi kom hem så var alla dörrar låsta. Ingen i familjen har varit hemma efter dessa hantverkare, ingen har låst. Hur i h-e kan det vara låst??? Har de "huvudnycklar" till varenda kotte inom upptagningsområdet? Jag erkänner, lite nojjigt tänk, men hur gick det till???

Ikväll drar familjen till Oskarshamn över helgen, Jocke ska köra folkrace imorgon och då passar vi på att sticka hemifrån med Kejben och kolla in så han sköter sig.Ha det nu fortsatt bra alla, jag tittar in med ojämna mellanrum så känn er inte säkra!

Syns inte, finns inte?

Näää, jag hittar den inte nånstans. Blogglusten. Det lilla lilla jag skulle kunna plocka fram av inspiration det tar slut innan jag loggat in. Visst är det så att det finns en massa annat som drar, men mest är det som att det bara blivit stopp.
Stoppoppitoppopp. Typ. Ja, ni märker ju.

Vad drar?
Våren som förhoppningsvis snart är sommar.
Naturen som vill att jag travar runt i den emellanåt.
Familjen som det skulle vara trevligt att umgås med ibland.
Måla möbler (det är iofs nästan klart), handla blommor, fixa kuddar och andra tygastycken till uterummet. Göra staket till altanen och fixa stuprör.
Hemsidestillverkning, arbetet öht, förresten.
Tränandet och skrivandet.
Rally, ett besiktningsuppdrag och ett föråkaråkande.
En student och 2 som slutar nian. Fast det försöker jag låta bli att tänka på.
Kort sagt; Livet därute.

Om jag skulle vara borta ett längre tag än vanligt så är jag därute. Och lever.
Sköt om er så länge.

Detta kan jag leva med

Bilder från lördagens strandpromenad. Återkommer vid ett senare tillfälle!

Så nära men ändå långt ifrån

Jag har den kombinerade skrivaren/kopiatorn/scannern 75 cm från min rygg. Trots det kan ett inscannat dokument ta en halvtimme på sig att komma till min mail. Är det månne värsta morgonrusningen just nu?

Ser mig om på mitt ensamma kontor och ruskar lite smått på huvudet.

Men det är ju bara 10 år...

Hur många av er skulle hoppa in i en fotoaffär och ta foto till körkortet en dag när åskan hänger i luften, håret är burrigt av fukt och svett, ansiktet (speciellt näsan) rött som värsta körsbärstomaten?
Bara för att liksom få det gjort?

Inte så många, va?

Killen som fotade mig visade mig den fyllnäsebeklädda tantan i kameran. "Ja, det får la duga..." Man ser att det är du i alla fall, svarade han. Tack då.
Men de få barn som hittills sett det tyckte jag var gullig. Vad är det de vill ha tror ni???

Jag är för snål att ta nya, jag bockar bara av det på "att-göra-listan" istället. Nästa gång jag behöver fotas till det så har jag 10 år kvar till pension. Då kan jag ta mig tid att pudra näsan och dra en borste genom håret.

Doftminnen

Vem har inte drabbats av en plötslig minnesbild vid en speciell doft? Eller stank, för den delen :-)

Jag har en hel massa minnen förknippade med dofter. Situationer och människor jag minns och förknippar med diverse lukter. Jag har t o m en lista där jag skriver ner vissa av dem för att ha till min påbörjade bok.

Idag när jag skulle hem och äta så gick jag in i häggen. Inte in i själva växten men väl i dess aura av dofter. På bara ett par timmar hade det ändrat sig, det luktade inget när jag gick där i förmiddags. Just den lukten har jag en hel del förknippat med. Barndomens trädgård hos farmor och farfar, den som sedan blev min uppväxtsträdgård och senare egna när jag köpte huset av mina föräldrar. Nu är det länge se'n jag flyttade därifrån men minnena är levande.
Mormor hade också hägg hemma hos sig, därifrån är minnena annorlunda. Kort sagt. Jag tror hon hade det.

Kom att tänka på Lundells "Mellan hägg och syren" men den fanns inte på Youtube, tyvärr, så den får ni inte höra.
Syren hade vi förresten också hemma, häck runt hela trädgården, den var nog en 2 meter hög och helt perfekt att tjuvlyssna bakom :-)

Vad har ni för speciella doftminnen?