Nu ska jag banne mig snart axla mitt påtagna ansvar och bege mig till gymmet (vilken dag som helst). Jag har tagit ansvar för axelns vila tillräckligt länge nu, tycker jag. Har ätit inflammationshämmande i snart fyra veckor och det känns bättre. Jag skriker inte (grinar inte ens illa) längre när jag rör armarna/axeln mer än "nödvändigt".
Mina promenader störs inte av att jag måste tänka på att låta bli att vifta alldeles för mycket med dem. Jag kan ta ut svängarna och stegen igen!
Nu när jag läser det jag skrev så ser jag att det blev en rätt knasig felsyftning där, vem fasiken kan vifta med en promenad?!? Låter den stå kvar för att visa att jag minsann klarar att visa mina svagheter :-) Även om detta egentligen inte alls är en av dem. Snarare i så fall att jag inte kan låta bli att påtala andras. Felsyftningar, alltså.
Hur kommer det sig egentligen att man blir mer sugen på sådant som är förbjudet? Eller åtminstone svårt/omöjligt att genomföra?
Jag längtar fruktansvärt mycket efter att ta ut mig riktigt ordentligt med träningen, både svettas av konditionspassen och att lyfta tyngre och tyngre. Men nääää, när jag började lägga på vikter (en rejäl ökning som jag kände passade mig) och som gav mig en ordentlig kick, då ska kroppen börja krångla. Man kan tycka att det finns en hel del muskler att träna, förutom axeln, men tyvärr är det inte riktigt så enkelt. Den blandas in i andra rörelser också, t o m i vissa ryggövningar. Eller är det bara inbillning? Kanske blir så att jag inte vågar ta i riktigt och därför kopplas den in? Ond cirkel som förhoppningsvis snart bryts.
På mina promenader, när jag är på vift, snurrar nu stora planeringsskivan. Jag ser framför mig hur jag förbereder allt jag ska, varje (vardags)kväll. Kokar ägg att ta med som mellanmål till jobbet, blandar en proteindrink som ska svepas efter morgonens cykling/promenad, lägger fram tränings- och jobbarkläder, fixar matlådor och laddar kaffebryggaren.
Bara tanken på det sprider en god känsla i kroppen...
Jag har en sak att fixa innan jag känner att det kommer att bli 100 % så här, om den grejar sig så kommer jag absolut att genomföra detta. Jiiiihaaaaaaa!
träning, utmaningar, abstinens, eufori, mål med träning
måndag 30 december 2013
måndag 9 december 2013
Mondays are for ever...
Fast det är de ju inte. Och egentligen har jag inte alls något emot dem. De är en veckodag som alla andra. Kanske inte riktigt i klass med en fredag eller lördag men helt klart - en veckodag.
Just den här måndagen, den andra i december månad, känns som en av de lite sämre. Inte av någon speciell anledning. Bara därför att.
Jo, natten gick för fort. Och ja, jag blev irriterad när jag kom på att jag glömt min jobbtelefon hemma. Eller nej, det blev jag inte alls. Jag bara skakade (mentalt, annars undrar väl resten av de sömndruckna passagerarna vad jag sysslar med) på huvudet åt min egen förvirring/glömska. Konstaterade att det var ett litet skitproblem som löser sig med en hänvisning.
Sen var det den parfymindränkta människan som satt alldeles för nära... Iiiiih, vilken skallabank jag fick! Varför kan vissa inte ta på sig normalt med doftämnen? Andades djupa drag under den korta promenaden mellan bussen och porten till jobbet så där försvann lite av både det ena och det andra.
Helgen har varit rätt skön. Lugn. Har njutit av att träffa alla barn, även den utflyttade sonen har varit hemma några avslappnade svängar. Händer inte så ofta numera så han är saknad :-)
Stora delar av familjen har ägnat sig åt förberedelser inför lördagens Luciarace... Vi är några stycken som är rätt bra nervösa... För min del är det första gången på över 20 år och för döttrarna är det helt enkelt första gången.
Skräckblandad förtjusning inför detta. Folkrace. Dela bil med sonen. Han är nog den som är mest orolig, kanske?
Så varför känns det så avslaget idag då denna decemberveckodag? Är det för att jag ska åka till Stockholm imorgon? Alldeles ensam. På kurs. LOU - lagen om offentlig upphandling. Inte som i denna här:
Ni hör väl vad skojsigt det låter eller hur? Nej, det är inte därför. Jag tycker faktiskt det ska bli intressant. Lärorikt och behövligt nu när jag rör mig i dessa innersta kretsar.
Det är väl bara så att det är en Sån dag, en grådaskig, halvtrist Såndag. Det är mörkt. Men sen kommer fjärilarna!
Och DÅ kan jag träna.
måndag, LOU, Lou Ferrigno, Luciaracet, folkrace, Stockholm
Just den här måndagen, den andra i december månad, känns som en av de lite sämre. Inte av någon speciell anledning. Bara därför att.
Jo, natten gick för fort. Och ja, jag blev irriterad när jag kom på att jag glömt min jobbtelefon hemma. Eller nej, det blev jag inte alls. Jag bara skakade (mentalt, annars undrar väl resten av de sömndruckna passagerarna vad jag sysslar med) på huvudet åt min egen förvirring/glömska. Konstaterade att det var ett litet skitproblem som löser sig med en hänvisning.
Sen var det den parfymindränkta människan som satt alldeles för nära... Iiiiih, vilken skallabank jag fick! Varför kan vissa inte ta på sig normalt med doftämnen? Andades djupa drag under den korta promenaden mellan bussen och porten till jobbet så där försvann lite av både det ena och det andra.
Helgen har varit rätt skön. Lugn. Har njutit av att träffa alla barn, även den utflyttade sonen har varit hemma några avslappnade svängar. Händer inte så ofta numera så han är saknad :-)
Stora delar av familjen har ägnat sig åt förberedelser inför lördagens Luciarace... Vi är några stycken som är rätt bra nervösa... För min del är det första gången på över 20 år och för döttrarna är det helt enkelt första gången.
Skräckblandad förtjusning inför detta. Folkrace. Dela bil med sonen. Han är nog den som är mest orolig, kanske?
 |
| Här är de fortfarande glada, får se läget på lördag kväll :-) |
Så varför känns det så avslaget idag då denna decemberveckodag? Är det för att jag ska åka till Stockholm imorgon? Alldeles ensam. På kurs. LOU - lagen om offentlig upphandling. Inte som i denna här:
 |
| En annan LOU, nämligen.
|
Det är väl bara så att det är en Sån dag, en grådaskig, halvtrist Såndag. Det är mörkt. Men sen kommer fjärilarna!
Och DÅ kan jag träna.
måndag, LOU, Lou Ferrigno, Luciaracet, folkrace, Stockholm
söndag 8 december 2013
Telenor - vi måste snacka!
Brevet om telefonin, skickat från en något sur och irriterad Telenor-kund (aka mig):
Hej!
Hej!
Nu kan jag inte låta bli att meddela er hur man känner sig när man som trogen kund känner att det spelar ingen roll hur länge man haft sitt/sina abonnemang, man tjänar ingenting på det längre.
Det började med att jag tog nån slags family deal till två av mina barn för 1,5 år sedan. Det skulle ju bli så himla bra med telefoner och abonnemang jättebilligt. Plus att man får byta abonnemang när som helt under bindningstiden. Jo, pyttsan!
Det blev betydligt dyrare än utlovat eftersom det var ett abonnemang som kostade multum när de surfade. Jag ville byta - för det fick man ju!?! - men nä, man måste vänta 90 dagar. Otroligt hur smått man kan skriva visa saker...
Sen försöker man kolla om det kanske går att få nåt bra erbjudande (på t ex en Galaxy S4) när man nu som jag/vi har varit kunder hos er så länge. En familj på 7 personer borde ju vara ganska attraktiv att ha som just fast och trogen kund, kan man tycka.
Men nej då, inga rabatter e dyl. 6000 kronor som vem som helst annars, trots att mitt 24-månaders abonnemang går ut när som helst. OK, tur att det finns andra ställen att handla på, närmare 2000 kronor kan man ju göra roligare för än skänka till er.
Två av mina barn fyller 20 snart, alltså tyckte jag att det kunde vara skönt att de fick sina fakturor skickade till sina bankkonton istället för till mitt. Då ska ni ha 250:-/st för att skriva över abonnemangen på dem!!! Helst sanslöst. Återigen får man lösa det på annat vis eftersom det inte känns speciellt kundvänligt av er.
Och nu, droppen. Lämnar in min Galaxy S2 (köpt av er i samband med förlängning) för tredje (eventuellt fjärde gången) på reparation. Precis som senaste gången för att den inte tar laddning och laddar ur sig direkt. Får ladda den 2-3 ggr/dygn. Får tillbaka den med beskrivningen att det beror på ett fel på tillbehör (laddaren). Jo, säkert. Konstigt att alla andra Samsungtelefoner (inklusive min jobbtelefon) plus en HTC fungerar att ladda med samma laddare då. Nääää, säkert inget fel på själva telefonen då.
Jag laddade telefonen hela natten innan jag lämnade in de. Kl 10 på förmiddagen fick jag återigen ladda den för att den skulle vara igång när jag lämnade in den...
Med andra ord; jag är ordentligt besviken på er handläggning. På flera sätt, som ni märker. För det kan väl inte vara så att ni inte vill se till så att telefonen fungerar bara för att garantin går ut inom ett par veckor? I så fall är det helt fel sätt att angripa det, man behåller inte sina kunder på det viset. Men så illa är det väl ändå inte?
Just nu är ENDA anledningen till att inte jag - och resten av familjen - byter operatör att vi råkar bo nära en av era master. Täckningen är alltså OK hemma hos oss. Tycker ni att det känns bra? Jag gör det inte.
Hälsningar (tänker inte skriva vänliga eftersom jag inte är nån hycklare)
/Bitte
torsdag 5 december 2013
Skruva den som Backman - överst på önskelistan
Käre make och älskade barn, kort sagt; Kära familj!
Ni vet ju att jag älskar er allihop. Eller hur? Jag skulle kunna göra vad som helst för er. När som helst. Om jag inte har nåt viktigare för mig, förstås.
Det kan ju vara så.
Jag kanske måste se till att få ihop rätt karamellkombinationer så den där förbannade nivå 165 i Candy Crush blir klar nån gång och jag får se fiskarna simma och hoppa. Så där som det kan se ut bakom ögonlocken när blodtrycket är alldeles för in i bomben högt. Som det kan bli när den där förbannade nivån inte blir klar nån gång.
Eller så har jag en Wordfeud-match som är inne på sin 72:a timme.
Då måste jag ju först greja det. Men det förstår ni, va?
Nääädå. Så är det inte. Jag skulle släppa vilken smartphone som helst som en het potatis om ni behövde mig akut. Eller mindre akut också, för den delen.
Nu är det i och för sig ganska länge jag släppte alla slags potatisar, oberoende av temperatur, men jag kan ju inte ändra om ordspråket till "släppa som en asvarm baconskiva" bara för att jag är LCHF-are. Nån måtta får det ju vara.
Fast nu känns det lite som att jag kommer ifrån ämnet här. Hmmm... jo, som sagt. Jag älskar er. Det är viktigast av allt. Och positivt. Det är kanonbra med föräldrar som älskar sina barn. Älskar man dessutom den man gift sig med så ska man anse sig lyckligt lottad. Bättre kombination än vilken smällkaramellskombo som helst!
Men... sen så är det så att ibland blir det lite svårt. Inte att älska. Att skriva. Det hämmar mig ibland, typ så där 99,6% av min skrivtid.
Det finns hur mycket som helst att skriva om. Egentligen. Visst skulle jag kunna få ur mig några blogginlägg i veckan. Utan problem. Men...
I mycket av det så finns ni. Situationer som uppstår. Ord som sägs. Igenkänningsfaktorer.
Jag låter helt enkelt bli. För er skull. men åååååh, så jag saknar det. Inser det mer och mer.
Just nu läser jag Måns Kallentofts nya, Vindsjälar, och där finns mitt språk. Känner igen stilen, hur jag skulle lägga upp det. Meningsbyggnader. Allt. Alltså längtar jag.
Se'n halkade jag in på Fredrik Backman. Nej, inte bokstavligt, han befinner sig nog inte ens i närheten, men där var det igen. Hans humor och förmåga... Jag vill också!
I flera månader (år?) har jag skyllt på att jag inte hinner. OK, lite lustbrist också, men tiden är precis som Backman, på en helt annan plats än jag.
Men om jag låter bli det där slöandet med CC och WF, hur mycket tid frigörs inte då? En massa. Den massan kan omformas till muskelsådan på gymmet. OCH till skrivtid.
Men... vad kan jag skriva utan att stöta på patrull från familjen?
Vad säger ni familjen?
Hur gör ni andra som klarar att blogga med tillhörande nära anhöriga i inläggen?
Fredrik Backman, Måns Kallentoft, respekt, familj, LCHF, skrivlust, blogga
Ni vet ju att jag älskar er allihop. Eller hur? Jag skulle kunna göra vad som helst för er. När som helst. Om jag inte har nåt viktigare för mig, förstås.
Det kan ju vara så.
Jag kanske måste se till att få ihop rätt karamellkombinationer så den där förbannade nivå 165 i Candy Crush blir klar nån gång och jag får se fiskarna simma och hoppa. Så där som det kan se ut bakom ögonlocken när blodtrycket är alldeles för in i bomben högt. Som det kan bli när den där förbannade nivån inte blir klar nån gång.
Eller så har jag en Wordfeud-match som är inne på sin 72:a timme.
Då måste jag ju först greja det. Men det förstår ni, va?
Nääädå. Så är det inte. Jag skulle släppa vilken smartphone som helst som en het potatis om ni behövde mig akut. Eller mindre akut också, för den delen.
Nu är det i och för sig ganska länge jag släppte alla slags potatisar, oberoende av temperatur, men jag kan ju inte ändra om ordspråket till "släppa som en asvarm baconskiva" bara för att jag är LCHF-are. Nån måtta får det ju vara.
Fast nu känns det lite som att jag kommer ifrån ämnet här. Hmmm... jo, som sagt. Jag älskar er. Det är viktigast av allt. Och positivt. Det är kanonbra med föräldrar som älskar sina barn. Älskar man dessutom den man gift sig med så ska man anse sig lyckligt lottad. Bättre kombination än vilken smällkaramellskombo som helst!
Men... sen så är det så att ibland blir det lite svårt. Inte att älska. Att skriva. Det hämmar mig ibland, typ så där 99,6% av min skrivtid.
Det finns hur mycket som helst att skriva om. Egentligen. Visst skulle jag kunna få ur mig några blogginlägg i veckan. Utan problem. Men...
I mycket av det så finns ni. Situationer som uppstår. Ord som sägs. Igenkänningsfaktorer.
Jag låter helt enkelt bli. För er skull. men åååååh, så jag saknar det. Inser det mer och mer.
Just nu läser jag Måns Kallentofts nya, Vindsjälar, och där finns mitt språk. Känner igen stilen, hur jag skulle lägga upp det. Meningsbyggnader. Allt. Alltså längtar jag.
Se'n halkade jag in på Fredrik Backman. Nej, inte bokstavligt, han befinner sig nog inte ens i närheten, men där var det igen. Hans humor och förmåga... Jag vill också!
I flera månader (år?) har jag skyllt på att jag inte hinner. OK, lite lustbrist också, men tiden är precis som Backman, på en helt annan plats än jag.
Men om jag låter bli det där slöandet med CC och WF, hur mycket tid frigörs inte då? En massa. Den massan kan omformas till muskelsådan på gymmet. OCH till skrivtid.
Men... vad kan jag skriva utan att stöta på patrull från familjen?
Vad säger ni familjen?
Hur gör ni andra som klarar att blogga med tillhörande nära anhöriga i inläggen?
Fredrik Backman, Måns Kallentoft, respekt, familj, LCHF, skrivlust, blogga
måndag 12 augusti 2013
Bortflyende återbäring
Ibland - men bara ibland - kan jag bli lite fundersam. Just denna sortens fundersamhet brukar innehålla vissa spår av irritation.
Det är när människor liksom inte riktigt tänker färdigt innan de talar/gör/producerar saker och ting.
Jo, för det är ju så att bakom varje beslut och idé finns det en människa. Även fast den stora myndigheten står som avsändare på det som skapar fundersamheter så har det - någon gång för en odefinierbar tid sedan - funnits någon som i egen högst fysiska person, planlagt det.
Som det här med de nya (?) värdekuponger (eller vad de nu kallas...) som skickas ut när man t ex går och köper sig en ny motorcykel och försäkrar den på samma bolag som den gamla. Då kan inte bolaget vänta en dag eller två och dra av de återbetalningsbara pengarna på den nya fakturan. Nänä, det skulle bli alldeles för smidigt för kunden. Och spara pengar och besvär.
 |
| Värdeavi heter det visst, fast det ibland blir helt utan värde för den som inte kan lösa ut den. |
Visst, man kan lösa ut dem på en massa smidiga ställen, som Hemköp, Willys, ICA och jag vet inte allt. Bara man är villig att betala sisådär 25 kronor för att få betala med den.
Det där är småsaker som jag, en relativt rörlig sak i mina (som alltid) bästa år, kan klara av. Det är när det kommer dylika papperslappar t ex till min gamla, stappliga mor. Hon har inte möjlighet (orkar helt enkelt inte) att ta sig till nåt av de här smidiga ställena, hur nära de än ligger. Inte finns det möjlighet för bud att hämta, heller.
Vad gör man? Låter pengarna brinna inne? Det är vid såna här tillfällen min
söndag 11 augusti 2013
Uppskjutet blir avslaget
Idag är det en sån där dag. Söndag. Som gärna ska vara vilsam och lugn och fin. Bara göra sånt som man kan uppskatta och njuta av. Ja, jag har nog klarat av det, på mitt vis, så här långt.
Vaknade ju inte förrän vid sjusnåret så det var rena sovmorgonen! Upp och grejade visst restaureringsarbete på egna kroppen och sen var det bara kaffe och frukost som skulle klaras av innan det var dags att dra till det nödvändiga arbetet med att se till att vårt kära Skatteverk blir nöjda. De är så lättstötta emellanåt, vill gärna ha in allt i tid. Och, vem vill egentligen inte det? Skillnaden är väl en viss brist på förståelse och sunt förnuft emellanåt. Smidighet är inte precis något som står högt på agendan i vissa verksamhetsbeskrivningar, om man säger så. Nä, just det.
Meningen var att en skogspromenad skulle rensa ut allt sånt efteråt, men eftersom himlen återigen bestämde sig för att öppna upp och hälla ut flera veckors samlade regnmängd, så blev det istället en massa mer arbete gjort. Positivt mitt i det grå.
Nu är de närmsta veckornas mat planerad - i stora drag - och morgondagens Chili con carne tillagad, kvällens måltid blir förmodligen fisksoppa. Känns som att min småruggiga kropp kräver lite varmt, första gången på länge som jag frusit så här. Räcker tydligen inte med det här snygga arrangemanget, shorts och raggisar är ju en oslagbar kombo, annars. Om man vill tona ned sin sexighet t ex, då är det ett hett tips, jag lovar ;-)
Förra veckans blixt och dunder slog sönder vår sladdlösa telefon och i nuläget kör vi med följande:
När det ringde i den och minstingen skulle svara blev frågan; "Lyfter man bara på den (pekade på luren)?" Jag kunde inte låta bli att skratta. Återigen ett aha-ögonblick, tänk vad mycket saker som våra barn inte har sett eller vet vad det är/hur det fungerar, sånt vi fortfarande (än så länge...) tar för givet.
På tal om prylar så beställde vi en torktumlare idag. Smart drag inför höstens och vinterns kommande tvättvedermödor. Det kommer att underlätta omsättningen på handdukar och lakan, minsann! Hör ni det, ungar? Inga "fultumlingar" är tillåtna, resten får hängas som vanligt.
Nu är det bara en fotbollsträning och ett modersbesök kvar på dagens kalenderblad, sedan är denna söndagen fullgången och en ny vecka kan börja! En sådan som ska funka bättre, tack vare både mat- och aktivitetsplanering. Förhoppningsvis...
planering, matplanering, torktumlare
Vaknade ju inte förrän vid sjusnåret så det var rena sovmorgonen! Upp och grejade visst restaureringsarbete på egna kroppen och sen var det bara kaffe och frukost som skulle klaras av innan det var dags att dra till det nödvändiga arbetet med att se till att vårt kära Skatteverk blir nöjda. De är så lättstötta emellanåt, vill gärna ha in allt i tid. Och, vem vill egentligen inte det? Skillnaden är väl en viss brist på förståelse och sunt förnuft emellanåt. Smidighet är inte precis något som står högt på agendan i vissa verksamhetsbeskrivningar, om man säger så. Nä, just det.
Meningen var att en skogspromenad skulle rensa ut allt sånt efteråt, men eftersom himlen återigen bestämde sig för att öppna upp och hälla ut flera veckors samlade regnmängd, så blev det istället en massa mer arbete gjort. Positivt mitt i det grå.
Nu är de närmsta veckornas mat planerad - i stora drag - och morgondagens Chili con carne tillagad, kvällens måltid blir förmodligen fisksoppa. Känns som att min småruggiga kropp kräver lite varmt, första gången på länge som jag frusit så här. Räcker tydligen inte med det här snygga arrangemanget, shorts och raggisar är ju en oslagbar kombo, annars. Om man vill tona ned sin sexighet t ex, då är det ett hett tips, jag lovar ;-)
Förra veckans blixt och dunder slog sönder vår sladdlösa telefon och i nuläget kör vi med följande:
På tal om prylar så beställde vi en torktumlare idag. Smart drag inför höstens och vinterns kommande tvättvedermödor. Det kommer att underlätta omsättningen på handdukar och lakan, minsann! Hör ni det, ungar? Inga "fultumlingar" är tillåtna, resten får hängas som vanligt.
Nu är det bara en fotbollsträning och ett modersbesök kvar på dagens kalenderblad, sedan är denna söndagen fullgången och en ny vecka kan börja! En sådan som ska funka bättre, tack vare både mat- och aktivitetsplanering. Förhoppningsvis...
planering, matplanering, torktumlare
söndag 4 augusti 2013
Tänk att vatten kan göra slut på vatten!
OK, det var väl inte själva vattnet som ställde till det men när det åskar på det viset kan man ge sig fasen på att det är vatten inblandat också.
Den varma dagen igår (för varmt att kränga på sig mc-kläderna t o m...) övergick helt plötsligt i ett 10º svalare vädertillstånd, blixtar och dunder med påföljande hällregn (och en och annan tromb). Det var dragbasun, minsann. Tromb on, ni vet. Höhö...
Vi var och hälsade på helt ljuvliga valpar (jaja, trevliga människor också) när det satte igång. Springa springa, bära bära. De stackars små sexveckorsbebisarna blev skraja och fick förpassas in snarast möjligt.
Vi åkte dyngsura hemåt i bilen. Väl hemma fick vi berättat för oss att det hade blixtrat ordentligt hos oss. Jooo, det märkte vi sen. Vattnet hade inget vidare tryck. Till slut försvann det helt.
Tydligen hade det slagit ut elen i byn så den gick bara på en fas, ingen fungerande vattenpump i byns pumphus, alltså. Jästrans vad handikappad man blir utan vatten! Vi nästan slogs om de få liter vi varit kloka nog att samla på oss "utifallatt".
Vaknade till vattentillgång men efter någon timme såg det inte så lockande ut... Senare blev det svartare än svart...
Jag föreslog för en av döttrarna att vi skulle skaffa ett krus hon kan bära på huvudet och sen skicka iväg henne till grannen som har egen brunn. Hon var inte ett skit road :-)
Det är lustigt hur lite man tänker på hur bra vi har det som har vatten och el som underlättar, bortskämda som bara den är vi.
Under dagen har vi fått skruva bort varenda sil till kranarna, köra diskmaskinen dubbla omgångar med samma disk och rensat tvättmaskinens olika filter om och om igen. Nu är det drickbart igen och det är viktigast. Kan förresten erkänna att denna gången innebar "vi" inte någon som helst inblandning av moi. Denna gången, alltså. Och bara för att jag haft fullt upp med annat. Så det så.
Den varma dagen igår (för varmt att kränga på sig mc-kläderna t o m...) övergick helt plötsligt i ett 10º svalare vädertillstånd, blixtar och dunder med påföljande hällregn (och en och annan tromb). Det var dragbasun, minsann. Tromb on, ni vet. Höhö...
Vi var och hälsade på helt ljuvliga valpar (jaja, trevliga människor också) när det satte igång. Springa springa, bära bära. De stackars små sexveckorsbebisarna blev skraja och fick förpassas in snarast möjligt.
Vi åkte dyngsura hemåt i bilen. Väl hemma fick vi berättat för oss att det hade blixtrat ordentligt hos oss. Jooo, det märkte vi sen. Vattnet hade inget vidare tryck. Till slut försvann det helt.
Tydligen hade det slagit ut elen i byn så den gick bara på en fas, ingen fungerande vattenpump i byns pumphus, alltså. Jästrans vad handikappad man blir utan vatten! Vi nästan slogs om de få liter vi varit kloka nog att samla på oss "utifallatt".
Vaknade till vattentillgång men efter någon timme såg det inte så lockande ut... Senare blev det svartare än svart...
Jag föreslog för en av döttrarna att vi skulle skaffa ett krus hon kan bära på huvudet och sen skicka iväg henne till grannen som har egen brunn. Hon var inte ett skit road :-)
Det är lustigt hur lite man tänker på hur bra vi har det som har vatten och el som underlättar, bortskämda som bara den är vi.
Under dagen har vi fått skruva bort varenda sil till kranarna, köra diskmaskinen dubbla omgångar med samma disk och rensat tvättmaskinens olika filter om och om igen. Nu är det drickbart igen och det är viktigast. Kan förresten erkänna att denna gången innebar "vi" inte någon som helst inblandning av moi. Denna gången, alltså. Och bara för att jag haft fullt upp med annat. Så det så.
fredag 2 augusti 2013
Pliffplaffpluff! Kabang!
Helt plötsligt så känns det så. Ja, när jag tänker på att skriva. Alltså, skriva på riktigt. Inte bara så där som jag gör nu. Just nu, då. Precis. Inte om bara en mening eller så, när det kanske eventuellt smyger sig in mening i meningen.
Jag tror att jag kanske har fått tillbaka lite lust. Det sprakar lite lätt i de dammiga hörnen av hjärnan. Kanske tar sig gnistan?
Det känns inte bara jobbigt när jag tänker "blogga?" Det känns litelitelite kul och lockande också. Kanske kan jag slita mig från allt annat som ska göras och slänga mig över datorn (utan att ens ta av skinnbrallorna) när jag kommer hem från hojrundorna. Det är ju nämligen de som är viktiga nu. Så länge vädret är som nu, alldeles alldeles mc-aktigt, då måste man bara köööööööra.
Premiärkörde till jobbet idag. Motorväg. Jojo, vad gör man? Har väl inte direkt lust att köra omvägar vid den tiden på morgonen. 30 minuters resa istället för 70 (som bussen tar) kan jag nog leva med ytterligare några gånger innan hösten tar sitt grepp :-)
Perfekt att börja jobba mitt i veckan efter semestern, förresten. Bra val av mig eller hur? Nu är det liksom redan helg!
På frågan från en av döttrarna vad vi ska göra i helgen svarade jag "inget speciellt". Fick genast påbackning från maken.
Vi ska rensa/plocka undan saker som bara ställts av på fabriken (vi ville ha semester på riktigt). Många saker blir det när man rensar lägenhet med tillhörande vind... Vissa saker är från farmor och farfar, spännande brev och annat som jag gärna vill kika på. Det ska på ett håll. Andra kartonger ska sorteras upp och ev skickas ut på annons. Eller så... Kanske ordna en loppis här hemma? Finns mycket som andra är intresserade av, tror jag. Gardiner från 70-talet, Rörstrandsporslin, lustiga lampor och annat smått och gott. Retro så det smäller om det ;-)
Men nu var det ju den "sysslolösa" helgen det gällde... Jomenvisst, jobba lite? Lite... Hmmm... jag vet vilka högar det finns. Det blir inte lite jobba, inte.
Se'n är det den där matplaneringen också. Lika bra att köra igång innan skolstart och allt landar som en bomb. Fotbollsträningarna drar igång nästa vecka så ja, det är dags. Ska varda'n fungera krävs planering. Rättning i leden!
Sen är det en sak som jag känner lite magdarrningar inför. Jag har lagt en hög med plastkort på ett jättebra ställe. Ett sånt där som man kommer på när man tömmer sin plånbok inför utlandsresan och sedan meddelar de 3-4 personerna i närheten; "Nu lägger jag allt detta här istället för där jag brukar. Kommer ni ihåg det ifall jag undrar?"
Vadå ifall? Det finns ju liksom inte. Jag har glömt både var jag la högen och vilka som var där när jag gjorde det. Och ingen av kandidaterna minns heller.
Jahapp, så var den helgen alldeles slut också då. Innan den ens påbörjats.
FJR1300, mc, motorcykel, retroprylar, loppis
Jag tror att jag kanske har fått tillbaka lite lust. Det sprakar lite lätt i de dammiga hörnen av hjärnan. Kanske tar sig gnistan?
Det känns inte bara jobbigt när jag tänker "blogga?" Det känns litelitelite kul och lockande också. Kanske kan jag slita mig från allt annat som ska göras och slänga mig över datorn (utan att ens ta av skinnbrallorna) när jag kommer hem från hojrundorna. Det är ju nämligen de som är viktiga nu. Så länge vädret är som nu, alldeles alldeles mc-aktigt, då måste man bara köööööööra.
Premiärkörde till jobbet idag. Motorväg. Jojo, vad gör man? Har väl inte direkt lust att köra omvägar vid den tiden på morgonen. 30 minuters resa istället för 70 (som bussen tar) kan jag nog leva med ytterligare några gånger innan hösten tar sitt grepp :-)
Perfekt att börja jobba mitt i veckan efter semestern, förresten. Bra val av mig eller hur? Nu är det liksom redan helg!
På frågan från en av döttrarna vad vi ska göra i helgen svarade jag "inget speciellt". Fick genast påbackning från maken.
Vi ska rensa/plocka undan saker som bara ställts av på fabriken (vi ville ha semester på riktigt). Många saker blir det när man rensar lägenhet med tillhörande vind... Vissa saker är från farmor och farfar, spännande brev och annat som jag gärna vill kika på. Det ska på ett håll. Andra kartonger ska sorteras upp och ev skickas ut på annons. Eller så... Kanske ordna en loppis här hemma? Finns mycket som andra är intresserade av, tror jag. Gardiner från 70-talet, Rörstrandsporslin, lustiga lampor och annat smått och gott. Retro så det smäller om det ;-)
Men nu var det ju den "sysslolösa" helgen det gällde... Jomenvisst, jobba lite? Lite... Hmmm... jag vet vilka högar det finns. Det blir inte lite jobba, inte.
Se'n är det den där matplaneringen också. Lika bra att köra igång innan skolstart och allt landar som en bomb. Fotbollsträningarna drar igång nästa vecka så ja, det är dags. Ska varda'n fungera krävs planering. Rättning i leden!
Sen är det en sak som jag känner lite magdarrningar inför. Jag har lagt en hög med plastkort på ett jättebra ställe. Ett sånt där som man kommer på när man tömmer sin plånbok inför utlandsresan och sedan meddelar de 3-4 personerna i närheten; "Nu lägger jag allt detta här istället för där jag brukar. Kommer ni ihåg det ifall jag undrar?"
Vadå ifall? Det finns ju liksom inte. Jag har glömt både var jag la högen och vilka som var där när jag gjorde det. Och ingen av kandidaterna minns heller.
Jahapp, så var den helgen alldeles slut också då. Innan den ens påbörjats.
FJR1300, mc, motorcykel, retroprylar, loppis
torsdag 1 augusti 2013
Mer än halva är bakom mig, vad fasiken hände?
Torsdagen den 3 januari hade jag fått för mig att skriva ett inlägg. Ja, kan ni tänka er? Då var jag minsann flitig och trodde att jag så skulle kunna förbli. Jojo. Mycket skulle ske.
Vad har då hänt sedan dess?
Förutom att det just idag är precis 3 månader sedan mitt förra inlägg? Inte så flitig längre, alltså...
Mina (önske)mål gällde bl a detta:
T r ä n i n g e n
"120 st gympass under året. Då har jag räknat bort eventuella lata semesterveckor också. Utöver det så ska jag fixa 140 st promenader eller pass på cykel. Det blir till att föra träningsdagbok, tror jag. Förhoppningsvis kommer jag igång så pass de närmaste veckorna så jag kostar på mig ett gymkort också..."
Visst började det bra, med träningsdagbok och allt. OCH gymkort. Niemas problemas. Gymmade flera gånger i veckan och började se resultat. Promenader och cykling brände en del.
Men... sen kom den O m v ä l v a n d e f ö r ä n d r i n g e n
jag var sugen på. Nytt jobb i februari. Trivs kanon med både jobbarkompisar och arbetsuppgifter. Men... Resorna. 12 mil istället för 600 meter. Det tär på den taskigt tilltagna dygnstiden. Har absolut ingen aning om hur många pass det blev, bara att de blev färre. Och färre.
Så kom våren och med den var det dags att ta tag i M C - k o r t e t
Ännu mindre tid till träning, nu var jag ju tvungen att övningsköra och plugga teori också. 21 april satt jag på hojen och skulle ta mina första gummimeter. Jag lipade som ett litet barn, skrajsen för att släppa iväg mig själv.
1 juli och ca 180 mil senare körde jag upp. Utan några som helst problem. "Du har kört en hel del, va?" frågade inspektören när vi hade kört allt. Då sträckte jag på mig och höll på att börja lipa igen :-)
Det var helt klart en av de lyckligaste (och mest overkliga) dagarna i mitt liv! 3 veckor senare bytte jag bort min lilla söta Suzuki 800 mot en Yamaha FJR1300. Lite mer klös i den ;-)
F a m i l j e n / v ä n n e r
T a t u e r i n g
Vad har då hänt sedan dess?
Förutom att det just idag är precis 3 månader sedan mitt förra inlägg? Inte så flitig längre, alltså...
Mina (önske)mål gällde bl a detta:
T r ä n i n g e n
"120 st gympass under året. Då har jag räknat bort eventuella lata semesterveckor också. Utöver det så ska jag fixa 140 st promenader eller pass på cykel. Det blir till att föra träningsdagbok, tror jag. Förhoppningsvis kommer jag igång så pass de närmaste veckorna så jag kostar på mig ett gymkort också..."
Visst började det bra, med träningsdagbok och allt. OCH gymkort. Niemas problemas. Gymmade flera gånger i veckan och började se resultat. Promenader och cykling brände en del.
Men... sen kom den O m v ä l v a n d e f ö r ä n d r i n g e n
jag var sugen på. Nytt jobb i februari. Trivs kanon med både jobbarkompisar och arbetsuppgifter. Men... Resorna. 12 mil istället för 600 meter. Det tär på den taskigt tilltagna dygnstiden. Har absolut ingen aning om hur många pass det blev, bara att de blev färre. Och färre.
Så kom våren och med den var det dags att ta tag i M C - k o r t e t
Ännu mindre tid till träning, nu var jag ju tvungen att övningsköra och plugga teori också. 21 april satt jag på hojen och skulle ta mina första gummimeter. Jag lipade som ett litet barn, skrajsen för att släppa iväg mig själv.
1 juli och ca 180 mil senare körde jag upp. Utan några som helst problem. "Du har kört en hel del, va?" frågade inspektören när vi hade kört allt. Då sträckte jag på mig och höll på att börja lipa igen :-)
Det var helt klart en av de lyckligaste (och mest overkliga) dagarna i mitt liv! 3 veckor senare bytte jag bort min lilla söta Suzuki 800 mot en Yamaha FJR1300. Lite mer klös i den ;-)
H u s e t / h e m m e t
Har inte blivit mycket gjort där, inte... Förutom målat resten av altangolvet och verandan som var i stort behov av ny färg. Tack för hjälpen med det :-)
F a m i l j e n / v ä n n e r
"Vara snäll(are) mot mina närmaste och ta mig tid att njuta av att jag har
dem. Vara en fortsatt bra vän åt de som förtjänar det :-)
Dissa resten FULLSTÄNDIGT eftersom de pga sitt eget handlande inte får plats i mitt liv."
Dissa resten FULLSTÄNDIGT eftersom de pga sitt eget handlande inte får plats i mitt liv."
Detta tror jag faktiskt jag grejat rätt OK, speciellt det sista. Dåliga vibbar går bort, fetbort! Som någon lite yngre eventuellt skulle säga... Dessutom har jag träffat på en massa nya, trevliga människor som gärna får fylla det utrymmet istället.
B l o g g a n d e t / s k r i v a n d e t
"Kanske ett mål på
minst 130 gillare på Facebook?"Jomenvisst, det är nära men inte uppnått. Inte alls konstigt, vem vill gilla nåt som är nästan totalt utdött? Kanske, om jag nu kommer igång igen, att det går att köra förbi den siffran till och med?
T a t u e r i n g
"Vill ha en tatuering till och det känns som att det skulle passa i år, får
se om det finns tid och pengar till det."Ja, vi får väl se ;-)
onsdag 1 maj 2013
Ge upp lite, kanske?
Det går inte. Jag fixar inte att skriva inlägg så mycket som jag vill. Framförallt inte så bra som jag vill. Intressant vore ju inte så dumt heller. Men vem bryr sig? Egentligen?
Jag vet att det kanske inte är så viktigt. Varken att skriva eller läsa. Men... jag vill ju!
Har en fundering att kanske köra lite kortare uppdateringar via Facebooksidan istället. Ett tag. Då blir det av. Tror jag. Jo, det blir det.
Just nu så är det prio på mc-kortet som ska bärgas innan juli, tänkte jag. Plus att det har hänt saker i livet som får mig att känna mig släppt från femtionde våningen. Rätt ner, utan fallskärm. Alldeles för fort. Kan man förresten släppas i lagom fart på det viset? Nej, men jag trodde jag var förberedd. Trodde jag hade mer tid att vänja mig. Så blev det inte.
Står med hakan tappad och tårarna trillandes. Vet att det är bäst, det kommer att bli bra. Fast svårt.
Som sagt, det är mycket nu.
Så, till er som är det minsta intresserade - och inte redan gillat min sida - gör det! Jag kör där ett tag :-)
https://www.facebook.com/Volymochstyrka
Njut av livet så länge det varar!
Jag vet att det kanske inte är så viktigt. Varken att skriva eller läsa. Men... jag vill ju!
Har en fundering att kanske köra lite kortare uppdateringar via Facebooksidan istället. Ett tag. Då blir det av. Tror jag. Jo, det blir det.
Just nu så är det prio på mc-kortet som ska bärgas innan juli, tänkte jag. Plus att det har hänt saker i livet som får mig att känna mig släppt från femtionde våningen. Rätt ner, utan fallskärm. Alldeles för fort. Kan man förresten släppas i lagom fart på det viset? Nej, men jag trodde jag var förberedd. Trodde jag hade mer tid att vänja mig. Så blev det inte.
Står med hakan tappad och tårarna trillandes. Vet att det är bäst, det kommer att bli bra. Fast svårt.
Som sagt, det är mycket nu.
Så, till er som är det minsta intresserade - och inte redan gillat min sida - gör det! Jag kör där ett tag :-)
https://www.facebook.com/Volymochstyrka
Njut av livet så länge det varar!
lördag 20 april 2013
Sopigt nervöööööös
Tidig morgon trots att det är lördag...
Två döttrar som skulle iväg till Taberg och köra folkrace (även en svärson), en son som skulle med och meka åt dem. En make som skulle till Föreberg och vara teknisk chef på crosskarten. Plus en trevlig kille till som befann sig i huset och skulle till samma ställe :-)
Min tanke var att sova till sisådär klockan sju. Det hade ju varit skönt. Men nä, det gick ju inte. Inte bara för att de inte var jättetysta, jag kunde helt enkelt inte somna om.
OK, tänkte jag då. Desto tidigare kan jag komma igång med skräpfraktandet. Bra!
Nähäpp! Inte var det några kommungubbar som masat sig till Åker vid 7 inte. Det fick bli slapp i soffan och kaffe istället.
Nu visar klockan nästan åttaoch gul som guld går solen ner och det är precis lika tomt på folk. Lite suck där, faktiskt. Frukost ska stekas och sen ska jag väcka mina små hemmavarande hjälpbärare. Se'n borde de väl ha masat sig hit, skräpgubbarna och tanterna?
I eftermiddag blir det först nagelfix och efter det... Hjäääälp! Premiärtestning av hojen... Hur kan jag vara så himla nervös för det? Hur ska jag då klara att köra "på riktigt"?
Schemat under min intensivkursvecka är inte nådigt kan jag säga. Det hade varit tufft att klara på fem dagar och nu är det bara fyra... 240 minuters körning/dag i 4 dagar, plus 270 minuter Risktvåan en av dem... Jiiiisses. Kommer att vara som en sleta efteråt!
Återkommer med rapport från den eventuella mc-körningen...
mc-kort, sopsortering, återvinning, skräp
Två döttrar som skulle iväg till Taberg och köra folkrace (även en svärson), en son som skulle med och meka åt dem. En make som skulle till Föreberg och vara teknisk chef på crosskarten. Plus en trevlig kille till som befann sig i huset och skulle till samma ställe :-)
Min tanke var att sova till sisådär klockan sju. Det hade ju varit skönt. Men nä, det gick ju inte. Inte bara för att de inte var jättetysta, jag kunde helt enkelt inte somna om.
OK, tänkte jag då. Desto tidigare kan jag komma igång med skräpfraktandet. Bra!
Nähäpp! Inte var det några kommungubbar som masat sig till Åker vid 7 inte. Det fick bli slapp i soffan och kaffe istället.
Nu visar klockan nästan åtta
 |
| En bråkdel av det som ska hivas iväg... |
Schemat under min intensivkursvecka är inte nådigt kan jag säga. Det hade varit tufft att klara på fem dagar och nu är det bara fyra... 240 minuters körning/dag i 4 dagar, plus 270 minuter Risktvåan en av dem... Jiiiisses. Kommer att vara som en sleta efteråt!
 |
| Och nu ser det bättre ut! Tackar grannarna för hjälpen :-) |
mc-kort, sopsortering, återvinning, skräp
onsdag 17 april 2013
Värsta skräckfilmen!
Fattar ni hur jag hade skuttat upp i taket på den hyrda bilen om det nu hade suttit någon bältad där bak? Halv sju en morgon på landet. Ensam färd mot Göteborg planerad. Det ska inte sitta någon där bakom mig!
Vi (jag och några nästan lika knasiga andra...) hade faktiskt en liten diskussion om det förra veckan, i en annan hyrd bil. Fråga mig inte om orsaken till att vi kom in på ämnet. Eller för den delen; om hur vi kom in på några ämnen överhuvudtaget. Ni vill inte veta :-)
I alla fall... Av någon outgrundlig anledning började vi diskutera hur det skulle tas emot om någon helt enkelt stannar kvar bak i bilen. Åker med nästa hyrare till okänd destination. Som en sånt där gosedjur som barnen får i uppdrag av skolan att ta med sig hem och sedan skriva dagbok om vad de gjort.
Tänk vilka historier det skulle kunna bli!
Vi såg faktiskt en massa möjligheter i detta. Film, TV-såpa, kanske en artikelserie eller blogg? Eventuellt skulle inte alla uppskatta sällskapet. Mest för att de planerat att åka på egen hand. Sitta och sjunga med i alla låtar som spelas, kanske peta näsan i lugn och ro. Sånt där man gör under ensamma bilfärder. Eller?
Kanske skulle det köra ihop sig för såna som eventuellt hade fått med sig fel fru/make också. Vi har inte vidareutvecklat saken men jag kom att tänka på mig när jag fick morgonens viktiga information.
"Ingen bältad bak"
Tack för det.
lördag 6 april 2013
Jag rullar vidare
Min blogg och jag, vi har ett distansförhållande för tillfället.
Bloggen sparkar till mig ibland, viskar "det där kan du skriva om". Jomenvisst, det känns alldeles rätt och riktigt. Just då.
Sen kommer det saker emellan.
Det kan vara t ex trötthet, leda, viktigare saker (?), Wordfeud. Eller kanske ren och skär glömska?
Vad var det nu igen som jag tyckte att jag skulle ta mig tid att upplysa världen om? Hmmm...
Tröttheten denna veckan började jag med att skylla på sommartiden. Joooodå, när man blir lite äldre så blir man lite känsligare för sånt. Det är inte bara att ta en timme och kasta bort på det där viset! Jag menar, om jag går upp vid 5-snåret i vanliga fall så är ju klockan helt plötsligt bara 4. Fattar ni?
Man behöver vara betydligt yngre för att orka med att det är två timmar till sex.
Efter att det härliga munsåret från hell satt sin prägel på min överläpp och jag började känna av huvudvärk och ögonsvid från samma ställe så insåg jag att det hade inte bara med den timmen att göra. Det är nån slags bihåleinflammation fast utan inflammation och utan snor. Bara med samma ONT. Ingen träning denna veckan, alltså. Jag är glad att jag vaknat i tid till att stiga av bussen, inte illa eller hur?
Idag känns det bättre så det blev en morgonrunda i skogen. Med ett beslut om att stiga upp en halvtimme tidigare varje morgon och ut och gå :-) Så det där med timmar hit och dit, det kan man deala med, trots allt.
Har ni sett att nya Biltema-katalogen kommit? Jag tog tag i den med ett konstaterande om "i år är den tjockare än nånsin, vad är det nu de utökat med?" Gissa vilken sida jag fick upp? Rollator!?! Jo, jag kan tänka mig att det är evighetsmalande i arbetsterapeutkvarnar för att få ut en emellanåt, så; varför inte?
Biltema - hittar du det inte där finns det inte.
Det jag skulle ha finns alltså inte... Nämligen detta:
Tur att det fanns på andra ställen för nu är det dags! Intensivkurs bokad och semester sökt *darrar*
måndag 1 april 2013
Vindlande höjder
17 år har vi bott här, tiden går... Brist på förrådsutrymme har det varit gott om. Huset är ju inte byggt för att hysa en familj på sju. Vi var i och för sig bara fem då men ändå. Förvaring har saknats hela tiden. Vinden har blivit sorgehålet där allt bara slängts upp (för att bli av med det...)
Gissa hur många gånger jag svurit över borttappade Luciaklänningar, tärnljus och påsk- och julpynt. Mer än en, kan jag säga!
Nu har vi ju grejat lite med garderober o dyl så det har blivit bättre. Dock inte bra nog.
Eftersom det nu var dags att fixa till ny/utökad ventilation så passar det alldeles utmärkt att försöka fixa till lite avställningsytor. Golv är inte dumt alls :-)
Även om vi tycker att vi har rensat både vår och höst varenda år när det är containerdags i byn så är det en massa kvar... Trist men sant. Rensa rensa rensa...
Det blir etappvis. Ner - ut eller in på "skräprummet" så länge. Om tre veckor försvinner det från tomten!
Eftermidda'n ägnades åt att släpa (och vissa var verkligen slääääpa) upp spånskivor och reglar. Fattar ni hur tungt det blir när man ska ha upp det genom en lucka i taket? Tillräckligt för att kunna skippa gymmandet, kan jag lova. Mina vader var redan hemska efter fredagsträningen, inte blev det bättre av klättrandet på stege upp och ner. Eller jo, det blev det ju. Träningsvärken, den sköna, den utökades.
Så pass pensionär kände jag mig som så att jag satt framför Bingolottosändningen en stund. Då förstår ni, va? Övergick till SOA innan sovdags istället. När man ligger still kan man ju låtsas att man är en tuff MC-brutta istället för en stapplande gammeltacka.
vindsröjning, byggande
Gissa hur många gånger jag svurit över borttappade Luciaklänningar, tärnljus och påsk- och julpynt. Mer än en, kan jag säga!
Nu har vi ju grejat lite med garderober o dyl så det har blivit bättre. Dock inte bra nog.
Eftersom det nu var dags att fixa till ny/utökad ventilation så passar det alldeles utmärkt att försöka fixa till lite avställningsytor. Golv är inte dumt alls :-)
Även om vi tycker att vi har rensat både vår och höst varenda år när det är containerdags i byn så är det en massa kvar... Trist men sant. Rensa rensa rensa...
Det blir etappvis. Ner - ut eller in på "skräprummet" så länge. Om tre veckor försvinner det från tomten!
 |
| Bara en liten del av röjbehovet |
 |
| Ser inte direkt fram emot att ta ned mangeln genom luckan |
Så pass pensionär kände jag mig som så att jag satt framför Bingolottosändningen en stund. Då förstår ni, va? Övergick till SOA innan sovdags istället. När man ligger still kan man ju låtsas att man är en tuff MC-brutta istället för en stapplande gammeltacka.
vindsröjning, byggande
lördag 30 mars 2013
Ibland är den mindre än man tror
Häromdagen införskaffade vi oss en "åka-till-stationen"-bil. Ni vet, en sån där liten sak som inte kostar så mycket, varken att köpa eller driva. En bil man kan ta de dagar när det inte passar med bussen som går ända hem. Istället för att någon ska behöva åka och hämta så står den där och väntar och man får vackert köra hem på egen hand. Eller ta den ända till jobbet för den delen.
När det var dags att handla inför påsken så tänkte vi att vi skulle testa den, ända till Värnamo. Först skulle det införskaffas lite förbättringsdetaljer till den, på det stora blå biltillbehörsvaruhuset. Där kan man ju hitta det mesta och det gjorde vi också. Bl a flyttkartonger. Vi stod och dividerade lite om vilken storlek vi skulle ha och jag fick igenom att vi skulle ta den största.
När vi så hade hittat rätt lampor och annat (som var det ursprungliga ärendet) och betalat så fick Peter nåt underligt sken i blicken. Jag undrade vad det var, förstås. Tror du verkligen vi får in de här i den lilla bilen?
Vi hade naturligtvis glömt bort att det var en yttepyttebil vi åkt dit med! Vi är ju vana vid att ha kombi eller nåt annat stort med plats för sju...
Jag skrattade så jag fick magknip när jag såg detta... Jag hade två förslag;
1. Vi lämnar tillbaka kartongerna, det är ju ingen panik med dem
2. Vi stoppar in bilen i en av dem.
Peter fick mickla en stund och sen åkte vi därifrån. För att storhandla...
Peugeot, liten bil, fullpackad bil, äventyr
När det var dags att handla inför påsken så tänkte vi att vi skulle testa den, ända till Värnamo. Först skulle det införskaffas lite förbättringsdetaljer till den, på det stora blå biltillbehörsvaruhuset. Där kan man ju hitta det mesta och det gjorde vi också. Bl a flyttkartonger. Vi stod och dividerade lite om vilken storlek vi skulle ha och jag fick igenom att vi skulle ta den största.
När vi så hade hittat rätt lampor och annat (som var det ursprungliga ärendet) och betalat så fick Peter nåt underligt sken i blicken. Jag undrade vad det var, förstås. Tror du verkligen vi får in de här i den lilla bilen?
Vi hade naturligtvis glömt bort att det var en yttepyttebil vi åkt dit med! Vi är ju vana vid att ha kombi eller nåt annat stort med plats för sju...
Jag skrattade så jag fick magknip när jag såg detta... Jag hade två förslag;
1. Vi lämnar tillbaka kartongerna, det är ju ingen panik med dem
2. Vi stoppar in bilen i en av dem.
Peter fick mickla en stund och sen åkte vi därifrån. För att storhandla...
Tycker faktiskt det är lite fräckt av folk att bara stanna med sin kundvagn mitt på parkeringen, bara för att de är nyfikna på hur det ska gå. Hur v i ska lyckas få in allt det vi handlat - och oss - i den lilla bilen.
Peugeot, liten bil, fullpackad bil, äventyr
fredag 29 mars 2013
Hon gingo sig ut...
...för att söka sig ett par jeans. Dottern, alltså. Tillsammans med sin ömma moder halvsprang hon sig in till sta'n för att hinna innan stängningsdags. Som skulle vara kl 18.
Hon gingo med målmedvetna kliv och siktet inställt på just det paret. Det med stort J. Kan man säga så? Blir det inte Jaret då? Nåja...Ömma modern var inställd på en snabbt avslutad shoppingrunda eftersom valet var klart redan innan dottern lämnade hemmet för att kliva på bussen in till metropolen.
Om nu inte det Jaret hade försvunnit till någon annan så hade det säkert slutat i detönskade förväntade resultatet... Omtaget blev ut och in, ut och in. Andan i halsen förbyttes snart till relativt normal andhämtning när vi dristade oss till att läsa öppettiderna på en butiksdörr. Till klockan 19, minsann!
Det blev dyrt till slut. Den ömma moder som begav sig ut på sta'n för att vara sällskap och smakråd, hon kunde knappt gå in i en affär utan att hitta nåt snyggt. Dottern klarade av att inte hitta några jeans, däremot. Fanns inga alls. Nääääädå, inga alls, jag lovar.
Men när vi sent omsider kom hem, då var kommentaren till fadern; "Du får nog ta ifrån mamma plånboken..." Vadådå, det är väl bara att hämta mer i hålet i väggen? Eller? Gäller ju att skynda sig innan lönen är slut ;-)
Nä, allvarligt, jag tycker den småspringande dottern var lite orättvis där. Nog har väl även en öm moder rätt att köpa sig en ny jacka nåt år? Och lite annat småskoj? Säg jaaaa!
shopping, vårjacka, jeans blogg100
Hon gingo med målmedvetna kliv och siktet inställt på just det paret. Det med stort J. Kan man säga så? Blir det inte Jaret då? Nåja...Ömma modern var inställd på en snabbt avslutad shoppingrunda eftersom valet var klart redan innan dottern lämnade hemmet för att kliva på bussen in till metropolen.
Om nu inte det Jaret hade försvunnit till någon annan så hade det säkert slutat i det
Det blev dyrt till slut. Den ömma moder som begav sig ut på sta'n för att vara sällskap och smakråd, hon kunde knappt gå in i en affär utan att hitta nåt snyggt. Dottern klarade av att inte hitta några jeans, däremot. Fanns inga alls. Nääääädå, inga alls, jag lovar.
Men när vi sent omsider kom hem, då var kommentaren till fadern; "Du får nog ta ifrån mamma plånboken..." Vadådå, det är väl bara att hämta mer i hålet i väggen? Eller? Gäller ju att skynda sig innan lönen är slut ;-)
Nä, allvarligt, jag tycker den småspringande dottern var lite orättvis där. Nog har väl även en öm moder rätt att köpa sig en ny jacka nåt år? Och lite annat småskoj? Säg jaaaa!
shopping, vårjacka, jeans blogg100
tisdag 26 mars 2013
Fredrik Backman - du borde skämmas!
Alltså. Hur tänkte/tänker du? Har du nån som helst aning om vad dina texter ställer till med? Nä, kan jag minsann tro.
Du började med att sabba min kondis. Jag satt där i godan ro, så där som man gör när man trampar på en cykel som inte rör sig framåt. Hur mycket du än trampar. Jag tycker att just det trampandet är ganska trist men jag gillar resultatet. Det där med smalare lår och ett piggare varande.
Tristessen brukar jag försöka driva på flykten (den behöver ju inte springa så fort eftersom jag sitter där jag sitter) genom att läsa en bok samtidigt. Oftast nån lite lagom hård kriminalroman. Spännande nog för att glömma vad jag gör och bara trampa på automatiskt tills klockan klämtar för frihet 45 minuter senare.
Så fick jag då tag på dig. Eller åtminstone din bok "Saker min son behöver veta om världen". Vad händer?
Jo, för det första så måste jag vända blad oftare eftersom texten var kortare. Men... jag skrattade ju så att jag hoppade! Och det gör ju skitont på den hårda sadeln!
Jag höll uppe med både boken och cyklandet ett tag ska du veta.
Tiden gick och jag glömde. Så där som jag gör rätt ofta nuförtiden. Rätt var det var så var jag "mellan böcker" och norpade med mig din bok i jobbarväskan. Fattar du hur folk kollar på mig när jag sitter och gapflabbar för mig själv på tåget???
Nu är det slut med det. Åtminstone tills jag får hem Ove ;-)
Du började med att sabba min kondis. Jag satt där i godan ro, så där som man gör när man trampar på en cykel som inte rör sig framåt. Hur mycket du än trampar. Jag tycker att just det trampandet är ganska trist men jag gillar resultatet. Det där med smalare lår och ett piggare varande.
Tristessen brukar jag försöka driva på flykten (den behöver ju inte springa så fort eftersom jag sitter där jag sitter) genom att läsa en bok samtidigt. Oftast nån lite lagom hård kriminalroman. Spännande nog för att glömma vad jag gör och bara trampa på automatiskt tills klockan klämtar för frihet 45 minuter senare.
Så fick jag då tag på dig. Eller åtminstone din bok "Saker min son behöver veta om världen". Vad händer?
Jo, för det första så måste jag vända blad oftare eftersom texten var kortare. Men... jag skrattade ju så att jag hoppade! Och det gör ju skitont på den hårda sadeln!
Jag höll uppe med både boken och cyklandet ett tag ska du veta.
Tiden gick och jag glömde. Så där som jag gör rätt ofta nuförtiden. Rätt var det var så var jag "mellan böcker" och norpade med mig din bok i jobbarväskan. Fattar du hur folk kollar på mig när jag sitter och gapflabbar för mig själv på tåget???
Nu är det slut med det. Åtminstone tills jag får hem Ove ;-)
torsdag 21 mars 2013
Människor på tåg
Eller förresten, på allmänna kommunikationsmedel överhuvudtaget. Eller förresten, folk på allmänna platser. Eller förresten, folk i allmänhet. Visst finns det mycket konstigt sånt? Folk.
Jag tror jag råkade ut för de flesta sorter när jag åkte till Göteborg häromda'n. Just den dagen var det dags för dem som låter. Lite extra.
Som den första sträckan. Då var det 4-5 st som - jag lovar - inte var blåögda, tjattrade på som dagisbarn på låtsas-tepartaj. På sitt språk, vilket nu det var. Jisses vad de kunde prata!
De hade nog haft ett morrondopp i något starkt doftande också så både hörsel och doftsinne ställde sig i givakt för att välkomna fröken Skallabank... Byte i Jönköping och de försvann. Tur, tyckte min annalkande huvudvärk.
Nästa tåg innebar som sagt byte. Nu var det 4 st - inte heller de blåögda - damer från något sydligt land som gick på om barnbarnen eller senaste skvallret eller vad det var. Det var på deras språk. Vilket nu det var. Jisses vad de kunde prata! Ändå lyckades de inte dränka gnisslet från sätet någon av dem satt i. "Boinkboink" "Tjattertjatter" "Boinkboink"
De gick av redan i Mullsjö och lugnet lägrade sig.
Då började jag se mig omkring istället. Vid fönstret på andra sidan gången satt en man som var konstigt intresserad av sia egna händer. Han vred och vände på dem. Höll upp dem mot ljuset. Plockade bort osynliga tussar (?) eller nåt. Fascinerande.
Snart var vi framme och jag klarade kursen innan det var dags att återigen utsätta sig för resandefolket. Platsreservation, minsann. Läget såg ganska ljust ut, jag trodde jag skulle kunna breda ut mig eftersom det var långtifrån fullt i kupén. Men nädå. Det dök upp en kvinna från 70-talet. Ja, hon var klädd så. Hon hade platsen bredvid mig och hennes manliga sällskap raden bakom. De var alltså bara två stycken.
Mannen hade fått en grekisk gudinna bredvid sig. Jo, hon pratade grekiska, det hörde jag. Hon hade också ett manligt sällskap men han var mer grekisk än det första och betydligt mindre 70-tal. Hon valde att sätta sig hos honom så den förste mannen blev ledigförklarad.
Trots det satt tanten kvar hos mig, tryckte upp mig mot det svallande heta elementet så jag höll på att krevera. Där satt hon och åt prickigkorvmacka med pulverkaffe på termos. Ja, för det var pulver, det kändes på lukten. Plus att hon sa till det manliga sällskapet att "det var perfekt blandat".
Och den grekiska gudinnan... Hon pratade i telefon. Hela tiden. Jag vet inte om vad men jag vet ju att det var på grekiska. Jisses vad hon kunde prata!
Sista biten orkade jag inte mer. Jag gömde mig i bagageutrymmet. Talande tystnad. Där stod jag och drömde mig bort till Grekland. Fast jag hamnade i Gnosjö.
Jag tror jag råkade ut för de flesta sorter när jag åkte till Göteborg häromda'n. Just den dagen var det dags för dem som låter. Lite extra.
Som den första sträckan. Då var det 4-5 st som - jag lovar - inte var blåögda, tjattrade på som dagisbarn på låtsas-tepartaj. På sitt språk, vilket nu det var. Jisses vad de kunde prata!
De hade nog haft ett morrondopp i något starkt doftande också så både hörsel och doftsinne ställde sig i givakt för att välkomna fröken Skallabank... Byte i Jönköping och de försvann. Tur, tyckte min annalkande huvudvärk.
Nästa tåg innebar som sagt byte. Nu var det 4 st - inte heller de blåögda - damer från något sydligt land som gick på om barnbarnen eller senaste skvallret eller vad det var. Det var på deras språk. Vilket nu det var. Jisses vad de kunde prata! Ändå lyckades de inte dränka gnisslet från sätet någon av dem satt i. "Boinkboink" "Tjattertjatter" "Boinkboink"
De gick av redan i Mullsjö och lugnet lägrade sig.
Då började jag se mig omkring istället. Vid fönstret på andra sidan gången satt en man som var konstigt intresserad av sia egna händer. Han vred och vände på dem. Höll upp dem mot ljuset. Plockade bort osynliga tussar (?) eller nåt. Fascinerande.
Snart var vi framme och jag klarade kursen innan det var dags att återigen utsätta sig för resandefolket. Platsreservation, minsann. Läget såg ganska ljust ut, jag trodde jag skulle kunna breda ut mig eftersom det var långtifrån fullt i kupén. Men nädå. Det dök upp en kvinna från 70-talet. Ja, hon var klädd så. Hon hade platsen bredvid mig och hennes manliga sällskap raden bakom. De var alltså bara två stycken.
Mannen hade fått en grekisk gudinna bredvid sig. Jo, hon pratade grekiska, det hörde jag. Hon hade också ett manligt sällskap men han var mer grekisk än det första och betydligt mindre 70-tal. Hon valde att sätta sig hos honom så den förste mannen blev ledigförklarad.
Trots det satt tanten kvar hos mig, tryckte upp mig mot det svallande heta elementet så jag höll på att krevera. Där satt hon och åt prickigkorvmacka med pulverkaffe på termos. Ja, för det var pulver, det kändes på lukten. Plus att hon sa till det manliga sällskapet att "det var perfekt blandat".
Och den grekiska gudinnan... Hon pratade i telefon. Hela tiden. Jag vet inte om vad men jag vet ju att det var på grekiska. Jisses vad hon kunde prata!
Sista biten orkade jag inte mer. Jag gömde mig i bagageutrymmet. Talande tystnad. Där stod jag och drömde mig bort till Grekland. Fast jag hamnade i Gnosjö.
onsdag 20 mars 2013
75 år just idag
Saknar dig extra mycket idag när du skulle fyllt 75 år
Om alla osagda ord vore guld
Om alla tårar blev till silver
Om mina grubblerier vore värda nåt
Vore jag förmögen då?
Om jag samlar alla minnen på hög
Lägger alla fina stunder i en skål
Håller de varma orden i min hand
Känner jag mig rik då?
Ensam går jag till banken med mina besparingar
Låser in dem i ett fack
Där får de ligga tills jag dör
Utan dig är jag fattig
Utan mig är jag förlorad
10-03-09
Orden skrivna för några år sedan men de kan få hänga med idag när det känns tungt och saknaden är märkbar...
söndag 17 mars 2013
Allt är inte vad det syns vara...
Här och nu händer något som inte sker varje dag så håll i dig. Jag delar med mig av lite från "andra sidan"!!!
En text jag skrev för en hel massa år sedan men som tyvärr är alltför aktuell. Ständigt och jämt. Varför är det så svårt att se förbi det första intrycket eller att omvärdera hur en människa varit (ansetts vara...)?
Under ytan på ett blått skåp
Jag hittade ett skåp på en vind
Det var vackert, men slitet
Färgen var flagnad och blå
Nyfikenheten fick mig att undra
Hur hade det börjat?
När kom förändringen?
Hur många lager hade lagts till?
Hur många människor hade rört det?
Vem hade gjort det till det som nu var?
Jag började försiktigt skrapa på ytan
Först kom det fram lite grönt
Sedan var där ett lager vitt
Detta skåp var rikt på erfarenheter
Försiktigt blottade jag nakenheten
Allra längst in fanns det naturliga
Medfaret, men ändå välbehållet
Det var fortfarande vackert
Jag hittade en kvinna i en park
Hon var vacker, men sliten
Färgen var blek och grå
Nyfikenheten fick mig att undra
Hur hade det börjat?
När kom förändringen?
Hur många lager hade lagts till?
Hur många människor hade rört henne?
Vem hade gjort henne till den hon nu var?
Jag började försiktigt skrapa på ytan
Först kom där lite hat
Sedan fanns ett lager rädsla
Denna kvinna var rik på erfarenheter
Försiktigt blottade jag nakenheten
Allra längst in fanns det naturliga
Medfaret och kantstött men närvarande
Det var fortfarande vackert
Allt är inte vad det synes vara
Vi föds och vi förändras
Lager läggs till lager
Erfarenheten sätter sin prägel
Människor rör vid oss och lämnar spår
Vi blir de vi är
Vissa hål läcker mer än andra
Igår när jag stövlade mig fram i den hala skogen så tillät jag mig att låta tankarna vandra fritt. Det är minsann inte alltid de får tillåtelse till det!
För det mesta försöker jag t ex hindra dem att handla om energitagande grejer, som människor som tror att de vet och kan allt. Om MIG. Sen bildar de sig nån slags uppfattning som ses som den enda och uppenbara sanningen. Om MIG. Och för den delen om andra, mig närstående, personer.
Sånt vill jag inte lägga varken tid eller energi på. I vanliga fall. Nu ägnade jag trots allt en yttepyttestund åt det.
Mest för att undra. Över
Tyvärr så finns det de som suger i sig det de säger, som tror att det är så det ska vara. "Sanningen" ska alltid få predikas. Till allt och alla. Däremot ska det inte vara samma rätt för deras offer, de som baktalas och som det sprids rykten om. ÅÅÅÅÅnä, det är väl ingen mänsklig rättighet att säga emot? Eller försöka bena ut hur det egentligen är?
Skygglappar. Ögonbindel. Öronproppar (alternativt nån suggestiv blajblaj i hörlurar). Allt detta är antagligen sådant som kostar skjortan för dessa martyrer och deras belackare. Sanningen, den riktiga, den ska inte ha en chans att komma in eller ut ur deras håligheter.
Kanske dags för butt-plug också då? Det är ju där det läcker, liksom. Finns för alla sorters rövhål.
 |
| Absolut lånad från nätet |
skitsnack, butt-plug, martyrer
lördag 16 mars 2013
Rörlig lördag
Det går allt längre och längre tid mellan mina TV-sittningar. Tycker helt enkelt inte att det finns något som är värt att slösa bort tid på. Tid som kan användas på betydligt bättre sätt. Umgås, träna, läsa eller varför inte skriva? För bloggar gör jag ju jättemycket - och bra!!! - just nu...
Ska försöka skärpa mig. Efter mina små incidenter på den fronten senaste tiden verkar det som att jag har en viss fallenhet åt det hållet eller hur?
Tillbaka till TV-tidens vara eller icke. Helt ensam uppe klockan 7 en lördagsmorgon. Vad göra? Jag har faktiskt "råkat" se ett program andra såna här mornar, "Brothers and sisters". Av nån anledning så känns det lite OK att slötitta på det. Starta dagen med att se en familj som är så rörig och där det händer knepiga saker hela tiden. Det får en att tänka efter. Inse att det finns de familjer som kanske är värre. Ja, än vissa andra då ;-)
Kaffe, några småfrusna som tillbringat natten ute i den mångminusgradiga kylan och som gärna vill värma sig i mitt knä, slötitt på familjekrångel (Wordfeud i reklampauserna). Ja, så kan man tillbringa en ensam lördagsmorgon i det här huset. Innan resten börjar vakna till.
Inatt hade vi även sonen på övernattningsbesök och han skrattade gott åt mig när han kom upp. Morsan satt och trampade motionscykel, nämligen. 24 km blev det innan frukost och efter matintaget blev det faktiskt en runda i skogen också! Bara 3 km, visserligen. Orsaken? Relativt djup nysnö ovanpå underliggande packad is. Lite svårt att ta sig fram i nån vidare fart, alltså.
Brothers and sisters, TV, skogspromenad
 |
| Let's take a powerwalk in the sun! And let's hide from paparazzis! |
 |
| Har 'e varit nån här före mig? |
onsdag 13 mars 2013
Det rullar. det rullar...
Denna veckan är en av dessa ”någotärpågånghelatiden”-veckor. Trots det har det hunnits med 2 träningspass. Igår kändes det att jag är på god väg att friskförklara mig själv Körde rygg och biceps och tog verkligen i. För att jag hade mer energi – trots lätt hungersnöd – och för att jag bestämde mig. Det senare där är viktigast av allt!
Jag har klagat (eller åtminstone nämnt…) ett tag att jag ligger så där lite mittemellan. Ingen vikt är lagom.. Det är i maskinerna, alltså. När jag lägger på ett snäpp tyngre så kan jag inte utföra övningarna så rent som jag vill. Så där så det verkligen tar på rätt sätt. Det lätta alternativet känns mesigt. Varför kan inte just jag vara så där lite ”lagom” ett tag innan det är dags att slänga på ordentligt? Jag menar, det står ju L A G O M över hela mig, eller hur?
Får helt enkelt bita i det sura äpplet (rent bildligt då eftersom jag inte vill ha i mig fruktsockret…) och köra det mesiga ett tag och fläska på med fler repetitioner tills det är dags att flytta upp. Och ja, jag veeeet att det kommer fler såna platåer.
Båda kvällarnas armträning sitter som Karl Alfred-klubbor, rent känslomässigt. Trött, lite stel – och hård!
Ikväll kan det lätt köra ihop sig lite. En dotter som tränar fotboll 16.30-17.30, den andra 19.00-20.00. Jag vill gärna bli hämtad hem från tåget och så kanske träna lite på egen hand? Hmmm…
Får väl helt enkelt leva och se!
Jag har klagat (eller åtminstone nämnt…) ett tag att jag ligger så där lite mittemellan. Ingen vikt är lagom.. Det är i maskinerna, alltså. När jag lägger på ett snäpp tyngre så kan jag inte utföra övningarna så rent som jag vill. Så där så det verkligen tar på rätt sätt. Det lätta alternativet känns mesigt. Varför kan inte just jag vara så där lite ”lagom” ett tag innan det är dags att slänga på ordentligt? Jag menar, det står ju L A G O M över hela mig, eller hur?
Får helt enkelt bita i det sura äpplet (rent bildligt då eftersom jag inte vill ha i mig fruktsockret…) och köra det mesiga ett tag och fläska på med fler repetitioner tills det är dags att flytta upp. Och ja, jag veeeet att det kommer fler såna platåer.
Båda kvällarnas armträning sitter som Karl Alfred-klubbor, rent känslomässigt. Trött, lite stel – och hård!
Ikväll kan det lätt köra ihop sig lite. En dotter som tränar fotboll 16.30-17.30, den andra 19.00-20.00. Jag vill gärna bli hämtad hem från tåget och så kanske träna lite på egen hand? Hmmm…
Får väl helt enkelt leva och se!
tisdag 12 mars 2013
Fängslande och spännande
Boken jag skrev om igår (Sandmannen av Lars Kepler) är verkligen
fängslande. På flera sätt eftersom delar av den utspelar sig inom lås och bom.
Svårt att sluta läsa den är det också.
Trots det så var det inte den som höll mig kvar på bussen lite för länge.
Nä, jag hade knäppt fast säkerhetsbältet i skärpet till min kappa… vad är det
med mig och skärp den här veckan? Men visst är jag duktig som spänner fast mig
ordentligt även på bussen? När det finns fungerande bälten, vill säga.
Vet ni, jag börjar bli lite orolig. Finns det något som heter
åldersdyslexi? I så fall är jag i uppstartsfasen på det.
Fler och fler gånger vänder jag på bokstäverna när jag skriver. Nä, inte
upp o ner men kastar om. Felar istället för flera, bonke istället för boken. En
massa sånt blir det. Fattar ni hur tufft det är för en ordpetare som
jag????
Jag som kan vara tvungen att dra efter andan och verkligen får bita mig i
tummen för att fortsätta läsa en felstavad artikel o dyl. Nu är jag där själv.
Tur jag korrekturläser.
Frö det metsa, vlil saäg
måndag 11 mars 2013
Skärp mig!
Jodå, han som delar säng med mig talade minsann om hur hemsk den här boken var. Varenda kväll när han skulle läsa fick jag höra det. Åja, tänkte jag, såååå farligt kan det väl inte vara? det är ju bara en bok!
Imorse öppnadejag den på bussen. Började läsa och redan efter nån sida så ville jag blunda eller lägga ifrån mig den. Kanske båda, faktiskt. Fyyyy... Jag ryser vid blotta tanken.
På tåget hem fortsatte jag och nu kan jag knappt bärga mig förrän jag får fortsätta läsa. Fast jag upplysts om att det blir minsann värre...
 |
| Fick "Hostel"-känslor... |
 |
| Tur man ser ut att vara formlös |
Kepler, Sandmannen, militärskärp
söndag 10 mars 2013
Ihopaslagning eller vad säger ni?
Om man känner att det blir allt mindre tid över till bloggandet (skrivandet överhuvudtaget i och för sig...) så kanske det är idé att låta åtminstone en av bloggarna vila i frid?
Tänker närmast på min receptblogg, Matbiten, där det blir allt mer sporadiska inlägg. Det känns som att jag lagt ut allt, det kommer ju inte några fantastiskt nya, inspirerande maträtter varje dag, precis.
Så... jag tror jag låter den vara som den är ett tag, det är trots allt några som hittar dit emellanåt, och så får det bli lite mat här i bloggen OM jag känner för det. Vad tror ni om det?
Idag blev det t ex lax i ugnen. Bara att salta och peppra och sedan bre på färskost med vitlökssmak och sätta in i ugnen ca 30 min på 175º. Ostgratinerad broccoli och sallad till, plus faktiskt färdig (!) fisksås på flaska. Sparrisen som jag kokte slängdes för den luktade pyton... blärk..
Annars har det varit en ganska slö söndag. Kall och varm om vartannat. Och det är INTE kärringsvettningar. Än. Nä, det är förkylningsskiten i kroppen som rumsterar om lite. Gick en sväng till sjön för att kyla ned mig och det resulterade i hetta när jag väl kom hem igen. Då blev det soffhäng med min bebis en stund :-)
Matlagning inför veckan och ett försök till att planera upp närmaste tiden har också förekommit under dagen. Inte alldeles lätt, kan jag lova. Det är rätt mycket på gång. Träningar, konfaträffar och konfaresor, bal, student, skolresor, utbildningar, helgresor.
Tänker närmast på min receptblogg, Matbiten, där det blir allt mer sporadiska inlägg. Det känns som att jag lagt ut allt, det kommer ju inte några fantastiskt nya, inspirerande maträtter varje dag, precis.
Så... jag tror jag låter den vara som den är ett tag, det är trots allt några som hittar dit emellanåt, och så får det bli lite mat här i bloggen OM jag känner för det. Vad tror ni om det?
Annars har det varit en ganska slö söndag. Kall och varm om vartannat. Och det är INTE kärringsvettningar. Än. Nä, det är förkylningsskiten i kroppen som rumsterar om lite. Gick en sväng till sjön för att kyla ned mig och det resulterade i hetta när jag väl kom hem igen. Då blev det soffhäng med min bebis en stund :-)
 |
| Någon gillar mig trots febersvettningar... |
Synd att inte alla de som har hand om vissa av dessa saker är duktiga på att få ut information om tider o dyl, det hade underlättat. Speciellt när man bor som vi. Det är inte så lätt att befinna sig på annan plats och få reda på att om en timme ska man vara någon annanstans. Alla bor inte på cykelavstånd, om man säger så.
Och cykla lär jag inte orka idag, heller. Inte träna alls, för den delen. Förhoppningsvis blir morgondagen bättre på den fronten. Te, tabletter och tidig sänggång kanske kan råda bot på skiten? Så - suss gott!
lördag 9 mars 2013
Gymbaciller?
Nu är jag sur och trött på detta! Jag som knappt varit sjuk på fyra år åker på halsont och småsnorighet titt som tätt numera. Jag börjar undra om det inte har med gymmandet att göra. Så fort jag varit ifrån ett tag och sen börjar igen så kommer det tillbaka.
Frågan är; hur ofta rengörs redskapen på gymmet? Det räcker ju att någon som är förkyld har hostat eller snorat på annat sätt i händerna så är det igång. Tänker främst på hantlarna och alla dragstänger. Irsch, det är rätt äckligt när man tänker på det!
Idag var det fullt med sand på golvet också. En matta innanför dörren kanske hade varit på sin plats? Där hade det mesta av det oönskade från utomhussorna säkert stannat, istället för att alla drar med sig in i lokalen.
Jaja, det har blivit några pass denna veckan, trots allt. Plus att jag cyklat på hemmaplan. Har dragit ut motionscykeln till TV:n eftersom jag inte pallar det -återigen - fullbelamrade rummet där den brukar stå. En halvtimme går ganska fort när man glor på dumburken istället för att kolla displayen på cykeln :-)
Jaja, jag ska utöka tiden, jag lovar. När jag mår bättre igen. *suck* Då får det bli 45-60 min/gång, som jag körde "förr".
Det har varit härligt väder hela veckan. Gnistrande sol som har gjort att jag varit ute i stort sett varenda lunchrast. Det går inte att stå emot. Igår slutade jag tidigare för att möta upp mannen min för en eftermiddag/kväll på sta'n. Han skulle shoppa. Fattar ni? Inte jag - han!
hygien på gym, förkylningsbaciller, träning, shopping, afterwork Jönköping
Frågan är; hur ofta rengörs redskapen på gymmet? Det räcker ju att någon som är förkyld har hostat eller snorat på annat sätt i händerna så är det igång. Tänker främst på hantlarna och alla dragstänger. Irsch, det är rätt äckligt när man tänker på det!
Idag var det fullt med sand på golvet också. En matta innanför dörren kanske hade varit på sin plats? Där hade det mesta av det oönskade från utomhussorna säkert stannat, istället för att alla drar med sig in i lokalen.
Jaja, det har blivit några pass denna veckan, trots allt. Plus att jag cyklat på hemmaplan. Har dragit ut motionscykeln till TV:n eftersom jag inte pallar det -återigen - fullbelamrade rummet där den brukar stå. En halvtimme går ganska fort när man glor på dumburken istället för att kolla displayen på cykeln :-)
Jaja, jag ska utöka tiden, jag lovar. När jag mår bättre igen. *suck* Då får det bli 45-60 min/gång, som jag körde "förr".
 |
| Utsikt från mitt jobbarfönster, häromdagen med hissade flaggor för kungabesökets skull |
Det blev snygga jeans och några tröjor till honom. Lite till mig också, konstigt nog... Efter detta tog vi en barrunda. Bara vi, i Jönköping. Premiär för afterwork för vår del. Vi har inte så mycket sånt här hemma i Åker, nämligen. I och för sig, after work är det ju varje dag nästan. Bara inte med den innebörden.
Tre olika ställen hann vi med innan bussen skulle föra oss hem. Ända hem. Helt otroligt att vi kan få den servicen ända här ute. Lika förundrad än ;-)
Mysigt var det och dessutom alldeles lagom att landa här hemma klockan 23 när man ska upp och skjutsa till fotbollscup (och passa på att träna samtidigt) på morgonen.
Förresten, jag tyckte det var extra svårt att göra latsdrag idag. Eller, rättare sagt, när jag skulle göra det... Jag hade den tyngd jag brukar men kunde inte rubba stången nedåt. OK, jag tog bort ett antal kg. Samma sak. Jag tittade lite undrande på vikterna och sa till Peter att det var riktigt tungt idag, kan inte rubba detta. Han lyfte på blicken, ruskade på huvudet och nickade lite lätt uppåt. Hoppsan, jag hade inte lösgjort handtaget från maskinen...
Förresten, jag tyckte det var extra svårt att göra latsdrag idag. Eller, rättare sagt, när jag skulle göra det... Jag hade den tyngd jag brukar men kunde inte rubba stången nedåt. OK, jag tog bort ett antal kg. Samma sak. Jag tittade lite undrande på vikterna och sa till Peter att det var riktigt tungt idag, kan inte rubba detta. Han lyfte på blicken, ruskade på huvudet och nickade lite lätt uppåt. Hoppsan, jag hade inte lösgjort handtaget från maskinen...
fredag 8 mars 2013
Dessa f-b förkortningar
Olika branscher har dem. Alla har sina egna. Förkortningar. Dessa används dagligen och med ingen som helst urskillan. "Alla vet ju vad det är..."
Hadå, det vet man ju. Om man är ny. Om man inte alls har intresse av just detta område. Eller av någon annan anledning. Men kan faktiskt inte kunna allt.
Ibland är det MBL och LAS. Så kan det vara PF och PPS. Nån gång är det MDS och PBE.
Nytt för mig just nu är LBP, SAFT, LS och mycket mer.
Intressant, va? Hälsningar BLB
Hadå, det vet man ju. Om man är ny. Om man inte alls har intresse av just detta område. Eller av någon annan anledning. Men kan faktiskt inte kunna allt.
Ibland är det MBL och LAS. Så kan det vara PF och PPS. Nån gång är det MDS och PBE.
Nytt för mig just nu är LBP, SAFT, LS och mycket mer.
Intressant, va? Hälsningar BLB
torsdag 7 mars 2013
Spark i arslet
Jominsann, det vill man dela ut ibland.
Jag kan villigt erkänna att jag hade kunnat skänka både det och annat till ett visst företag häromda'n. Tänker inte tala om vilket utan istället låter jag dem få en andra chans. Utan att sätta på dem blyfötterna direkt och kasta ut dem i Bråviken. Om jag nu skulle orka lyfta vederbörande med de tyngderna. Om jag nu ens skulle hitta dit. Jag låter bli att ta reda på det. Denna gången.
Saken var den att jag var anmäld till en kurs. Eller rättare sagt två. 1,5 dag i huvudstaden. Som blir två dygn med resor och allt. Första dagen ställdes in pga för få anmälda. Återstod en halvdag. 4 timmar på förmiddagen. Hmmm... inte jättelockande att åka upp på eftermidda'n da'n innan, sova på hotell och sedan trängas i tunnelbanan för att ta sig till kurslokalen och spendera dessa få timmar där, åka tunnelbanan tillbaka och ta tåget hem igen. Näpp.
Kursen som ställdes in fanns i Göteborg i april istället. Jag fick frågan om det var OK att flyttas dit istället. Och alternativet var? Nä, just det. Jag tackade ja, trots att jag hade behövt kunskapen typ NU.
Kollade alternativ till halvdagen också och hittade även det i Göteborg. En eftermiddag med halva restiden och jag skulle slippa hotellnatten. Även om jag gillar att befinna mig i Götet så var det ju jobbrelaterat denna gång och då är det inte riktigt samma sak.
Frågan ställdes till företagets support. Svar med vändande mail att de vidarebefordrat det till den som hade hand om det. Han skulle återkomma.
Jag väntade. Och väntade. Och väntade. Till slut påminde jag. Inget svar. Helgen kom.
Måndagen kom. Inget svar. Jag ringde och fick till slut ett direktnummer. Slog detta. Inget svar. Lämnade meddelande. Inget hände. Mailade. Inget hände.
Skickar till slut mail till en annan kontakt på företaget och ber om att det ska stötas på så jag får veta. Jag måste boka av hotellet och vill gärna veta om jag ska packa väskan och ta med mig da'n efter. Min familj är också relativt intresserad av att veta om jag kommer att sova hemma eller inte. Konstigt, va?
Får till slut svaret att den som supporten sa var ansvarig inte alls var det. Nu skulle den riktige ansvarige återkomma till mig. Jodå, det gjorde han. På kvällen när jag åkt hem... Då skickade han ett mail.
Det har varit ytterligare turer men jag orkar inte trötta er med det... Det blir Göteborg istället i alla fall.
support, brist på svar, vänta på andra
Jag kan villigt erkänna att jag hade kunnat skänka både det och annat till ett visst företag häromda'n. Tänker inte tala om vilket utan istället låter jag dem få en andra chans. Utan att sätta på dem blyfötterna direkt och kasta ut dem i Bråviken. Om jag nu skulle orka lyfta vederbörande med de tyngderna. Om jag nu ens skulle hitta dit. Jag låter bli att ta reda på det. Denna gången.
 |
| Mina nya dojor skulle nog kunna kännas på utvald plats genom en välriktad spark |
Saken var den att jag var anmäld till en kurs. Eller rättare sagt två. 1,5 dag i huvudstaden. Som blir två dygn med resor och allt. Första dagen ställdes in pga för få anmälda. Återstod en halvdag. 4 timmar på förmiddagen. Hmmm... inte jättelockande att åka upp på eftermidda'n da'n innan, sova på hotell och sedan trängas i tunnelbanan för att ta sig till kurslokalen och spendera dessa få timmar där, åka tunnelbanan tillbaka och ta tåget hem igen. Näpp.
Kursen som ställdes in fanns i Göteborg i april istället. Jag fick frågan om det var OK att flyttas dit istället. Och alternativet var? Nä, just det. Jag tackade ja, trots att jag hade behövt kunskapen typ NU.
Kollade alternativ till halvdagen också och hittade även det i Göteborg. En eftermiddag med halva restiden och jag skulle slippa hotellnatten. Även om jag gillar att befinna mig i Götet så var det ju jobbrelaterat denna gång och då är det inte riktigt samma sak.
Frågan ställdes till företagets support. Svar med vändande mail att de vidarebefordrat det till den som hade hand om det. Han skulle återkomma.
Jag väntade. Och väntade. Och väntade. Till slut påminde jag. Inget svar. Helgen kom.
Måndagen kom. Inget svar. Jag ringde och fick till slut ett direktnummer. Slog detta. Inget svar. Lämnade meddelande. Inget hände. Mailade. Inget hände.
Skickar till slut mail till en annan kontakt på företaget och ber om att det ska stötas på så jag får veta. Jag måste boka av hotellet och vill gärna veta om jag ska packa väskan och ta med mig da'n efter. Min familj är också relativt intresserad av att veta om jag kommer att sova hemma eller inte. Konstigt, va?
Får till slut svaret att den som supporten sa var ansvarig inte alls var det. Nu skulle den riktige ansvarige återkomma till mig. Jodå, det gjorde han. På kvällen när jag åkt hem... Då skickade han ett mail.
Det har varit ytterligare turer men jag orkar inte trötta er med det... Det blir Göteborg istället i alla fall.
support, brist på svar, vänta på andra
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
LinkWithin
