Boken jag skrev om igår (Sandmannen av Lars Kepler) är verkligen
fängslande. På flera sätt eftersom delar av den utspelar sig inom lås och bom.
Svårt att sluta läsa den är det också.
Trots det så var det inte den som höll mig kvar på bussen lite för länge.
Nä, jag hade knäppt fast säkerhetsbältet i skärpet till min kappa… vad är det
med mig och skärp den här veckan? Men visst är jag duktig som spänner fast mig
ordentligt även på bussen? När det finns fungerande bälten, vill säga.
Vet ni, jag börjar bli lite orolig. Finns det något som heter
åldersdyslexi? I så fall är jag i uppstartsfasen på det.
Fler och fler gånger vänder jag på bokstäverna när jag skriver. Nä, inte
upp o ner men kastar om. Felar istället för flera, bonke istället för boken. En
massa sånt blir det. Fattar ni hur tufft det är för en ordpetare som
jag????
Jag som kan vara tvungen att dra efter andan och verkligen får bita mig i
tummen för att fortsätta läsa en felstavad artikel o dyl. Nu är jag där själv.
Tur jag korrekturläser.
Frö det metsa, vlil saäg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!