För tusende gången

Idag var jag vilsen igen. Åkte bussen som vanligt (det har redan börjat kännas så...vanligt...) och det var så´pass ljust att jag faktiskt kunde läsa. Det är perfekt, nu kommer jag  några sidor framåt i boken varje dag. På kvällarna orkas det liksom inte med. Om man inte orkar öppna boken blir det inte mycket läst. Liksom.

Det jag skulle komma till var att jag kände mig ganska nöjd häromdagen när jag klarade att hitta mitt rum. Fast jag tog trapporna istället för hissen och hamnade i andra änden av huset. Jag lyckades klura ut vilket håll jag skulle på. Idag klampade jag uppför trapporna igen, svängde av i rätt korridor kändes det som. När jag närmade mig lunchrummet tänkte jag att jag lika gärna kunde lämna av matlådan i kylskåpet direkt istället för att ta svängen om mitt rum.
Japp. Jag hälsade lite lagom morgonaktigt på de som redan var där. Ingen jag kände igen men det är inget ovanligt. Tar upp maten ur påsen och vänder mig om. Räcker ut armen för att öppna kylskåpet. Eeeeh, där finns inget kylskåp! Där är bara ett vanligt skåp. Ser mig omkring och konstaterar att jag känner inte igen nåt alls. Det var därför de kikade lite underligt på mig. De undrade väl vad det var för en lustig människa som befann sig i deras lunchrum.

Kan ni föreställa er hur nonchalant jag vänder på klacken och går vidare? Till rätt ställe. Där kylskåpet stod kvar där det skulle.

Maj 2010, vid tiden för hälften av inläggen så långt

Snart. Strax. Då kommer jag att trycka på publicera-knappen. Det tusende inlägget flyger iväg ut i rymden. Landar förhoppningsvis någonstans där någon - om intresse finns - kan ta emot det.

Tusen inlägg. Om jag jämför det med vissa av de bloggar jag själv läser så är det ett intet. Bara en liten pyttedel av alla inlägg de lagt ut på samma tid. Men varför ska jag jämföra?

Jag skriver om/när jag vill.

Som ni säkert märkt så är jag inne i en ickeperiod. Av en sån sort där jag faktiskt skriver men om saker som inte är speciellt viktiga. Knappt ens för mig själv.

Vissa dagar finns ingen som helst inspiration. Andra dagar så kommer jag på saker som jag kan skriva om men så glömmer jag igen. Om jag inte skriver upp det. Och sen ändå glömmer lappen nånstans...

Känns lite som att det är nåt som går. Många som känner likadant. Nån gång kanske det bara tar slut? Ingen orkar längre. Äsch, strunt. Klart det inte gör. Vi kommer tillbaka!