Åker från sydlig vår till vår vintriga verklighet

Vet ni, jag gjorde det igen. Missade melodifestivalen. Jag är så deprimerad över detta. Inte. Däremot grämer det mig pyttelite att Vasaloppet startade utan min medverkan. Soffledes, alltså. Skulle aldrig få för mig att starta på plats. Stå där och trängas. Knö sig fram i köer värre än i Ullared en regnig julidag.
5 minuter efter start satte vi på TV-n och därmed fick vi inte höra startskottets pang. Inte har vi slötittat på resten heller och än så länge har jag ingen aning om vem som vann.

Sitter i bussen på väg hem från Skåne. Ser ut över oändliga åkrar där bönderna redan påbörjat vårandet. Solen skiner och får mig att hoppas. Det kommer ljusare, varmare tider. Visst är det så. Just nu skulle jag absolut kunna tänka mig att bo härnere. Några veckors tidigare vår skulle inte sitta fel.
Men nä, vi åker tillbaka till vinter ännu en tid. Snö snö snö.

Just nu längtar jag efter att det ska bli barmark och att gator och vägar är sopade. Ut och köra tvåhjuligt. Med motor. Fasiken att jag inte har någon att övningsköra ordentligt med!!! Det vore så perfekt att bara kunna ge sig ut och köra. Köra och köra. Få in den vanliga trafikrutinen innan det är dags för manöverprov o dyl. Men, men, det löser sig väl på nåt sätt.


Får ta en sak i taget. Låta bli att stressa fram saker. Det klarar jag säkert. Jag har ju aldrig mer än en sak på gång annars. *harkel*