Här och nu händer något som inte sker varje dag så håll i dig. Jag delar med mig av lite från "andra sidan"!!!
En text jag skrev för en hel massa år sedan men som tyvärr är alltför aktuell. Ständigt och jämt. Varför är det så svårt att se förbi det första intrycket eller att omvärdera hur en människa varit (ansetts vara...)?
Under ytan på ett blått skåp
Jag hittade ett skåp på en vind
Det var vackert, men slitet
Färgen var flagnad och blå
Nyfikenheten fick mig att undra
Hur hade det börjat?
När kom förändringen?
Hur många lager hade lagts till?
Hur många människor hade rört det?
Vem hade gjort det till det som nu var?
Jag började försiktigt skrapa på ytan
Först kom det fram lite grönt
Sedan var där ett lager vitt
Detta skåp var rikt på erfarenheter
Försiktigt blottade jag nakenheten
Allra längst in fanns det naturliga
Medfaret, men ändå välbehållet
Det var fortfarande vackert
Jag hittade en kvinna i en park
Hon var vacker, men sliten
Färgen var blek och grå
Nyfikenheten fick mig att undra
Hur hade det börjat?
När kom förändringen?
Hur många lager hade lagts till?
Hur många människor hade rört henne?
Vem hade gjort henne till den hon nu var?
Jag började försiktigt skrapa på ytan
Först kom där lite hat
Sedan fanns ett lager rädsla
Denna kvinna var rik på erfarenheter
Försiktigt blottade jag nakenheten
Allra längst in fanns det naturliga
Medfaret och kantstött men närvarande
Det var fortfarande vackert
Allt är inte vad det synes vara
Vi föds och vi förändras
Lager läggs till lager
Erfarenheten sätter sin prägel
Människor rör vid oss och lämnar spår
Vi blir de vi är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!