Ute och cyklar men hjärtat sitter på rätta stället

Som jag sagt innan... Jag är glad över att bli tagen på allvar när jag söker vård. Det är inte alla som får den förmånen. De får istället kämpa för att överhuvudtaget få en läkartid. Jag har varit där också, både för min egen, barnens eller mina föräldrars del, så jag vet.

 

Imorgon ska jag i alla fall slutföra det som påbörjades när jag tog min lilla sjukhustripp för ett tag sedan. Först blir det en ultraljudsundersökning av hjärtat och sedan ska jag trampa på cykel för att se om allt fungerar som det ska. Det är jag bombis på att det gör men det är ändå skönt att få det bekräftat. Plus att det ska bli lite spännande att se hur mitt blodtryck ligger nu. Jag gissar på för lågt, det känns som att jag är tillbaka på mitt normala och att medicinen sänker för mycket nu. I så fall ryker de ut, jag äter inte tabletter i onödan. Så det så.

 

Helgen annars? Jotack, bra. Eller hyfsad. Blandad.

 

Startade den med att backa ur ett restaurangbesök pga dundrande huvudvärk. Den tilltog på hemresan när jag fick spänna varenda liten ögonmuskel för att inte bli totalt hypnotiserad av de virvlande snöflingor som fyllde luften. Inte kul alls. Trots dubbdäck kändes det halt och slirigt.

Bli omdundrad av långtradare och nedstänkt så det blir svart är ingen höjdare men det är resultatet när det är blandad kompott av vana förare ute och det känns att det nog är läge att hålla extra avstånd...

Hem kom jag och efter att ha tillbringat en bra stund i vår sköna bastu mådde jag bättre.

 

 

Lördag var födelsedag för modern så där tillbringade vi en stund och sedan blev det spontanträff med goa vänner på kvällen. Visst är det underligt att man kan gå och dra ut på att man ska träffas, "vi måste bestämma ett datum..." och det händer aldrig nåt. Så är det så enkelt! Egentligen. Mer spontanitet åt folket!

 

Idag har jag däremot haft en sån där dag som kan göra mig galen. Inte på grund av gårdagskvällen utan för att jag inte varit på topp alls. Yr och trött. (Tabletterna?)

Det har inte hänt ett jota på hela da'n, känns det som... Hatar det. Verkligen! Inte ens en promenad eller ett träningspass kändes lockande. Nu har hela da'n försvunnit och det finns inget jag kan ändra nu, det är bara att ta nya tag och se till så det blir bättre imorgon.

 

Förresten, jag har gjort litegrann ändå. Jag har plockat fram, fotat och lagt ut lite annonser på retroprylar :-)

Ett par exempel:

 

 

 

 

 

 

 



 

 

 

 

 

Pliffplaffpluff! Kabang!

Helt plötsligt så känns det så. Ja, när jag tänker på att skriva. Alltså, skriva på riktigt. Inte bara så där som jag gör nu. Just nu, då. Precis. Inte om bara en mening eller så, när det kanske eventuellt smyger sig in mening i meningen.

Jag tror att jag kanske har fått tillbaka lite lust. Det sprakar lite lätt i de dammiga hörnen av hjärnan. Kanske tar sig gnistan?

Det känns inte bara jobbigt när jag tänker "blogga?" Det känns litelitelite kul och lockande också. Kanske kan jag slita mig från allt annat som ska göras och slänga mig över datorn (utan att ens ta av skinnbrallorna) när jag kommer hem från hojrundorna. Det är ju nämligen de som är viktiga nu. Så länge vädret är som nu, alldeles alldeles mc-aktigt, då måste man bara köööööööra.

Premiärkörde till jobbet idag. Motorväg. Jojo, vad gör man? Har väl inte direkt lust att köra omvägar vid den tiden på morgonen. 30 minuters resa istället för 70 (som bussen tar) kan jag nog leva med ytterligare några gånger innan hösten tar sitt grepp :-)

Perfekt att börja jobba mitt i veckan efter semestern, förresten. Bra val av mig eller hur? Nu är det liksom redan helg!

På frågan från en av döttrarna vad vi ska göra i helgen svarade jag "inget speciellt". Fick genast påbackning från maken.

Vi ska rensa/plocka undan saker som bara ställts av på fabriken (vi ville ha semester på riktigt). Många saker blir det när man rensar lägenhet med tillhörande vind... Vissa saker är från farmor och farfar, spännande brev och annat som jag gärna vill kika på. Det ska på ett håll. Andra kartonger ska sorteras upp och ev skickas ut på annons. Eller så... Kanske ordna en loppis här hemma? Finns mycket som andra är intresserade av, tror jag. Gardiner från 70-talet, Rörstrandsporslin, lustiga lampor och annat smått och gott. Retro så det smäller om det ;-)

Men nu var det ju den "sysslolösa" helgen det gällde... Jomenvisst, jobba lite? Lite... Hmmm... jag vet vilka högar det finns. Det blir inte lite jobba, inte.

Se'n är det den där matplaneringen också. Lika bra att köra igång innan skolstart och allt landar som en bomb. Fotbollsträningarna drar igång nästa vecka så ja, det är dags. Ska varda'n fungera krävs planering. Rättning i leden!

Sen är det en sak som jag känner lite magdarrningar inför. Jag har lagt en hög med plastkort på ett jättebra ställe. Ett sånt där som man kommer på när man tömmer sin plånbok inför utlandsresan och sedan meddelar de 3-4 personerna i närheten; "Nu lägger jag allt detta här istället för där jag brukar. Kommer ni ihåg det ifall jag undrar?"

Vadå ifall? Det finns ju liksom inte. Jag har glömt både var jag la högen och vilka som var där när jag gjorde det. Och ingen av kandidaterna minns heller.

Jahapp, så var den helgen alldeles slut också då. Innan den ens påbörjats.

FJR1300, mc, motorcykel, retroprylar, loppis

Lopp(is)biten med hundraåring

Vet inte riktigt vad som hänt men plötsligt tycker jag det är skitkul med gamla grejer. Kan man ju inte tro när man betänker att maken är 6 år yngre :-)
Har aldrig gillat att gå runt på loppisar och otaliga är de saker som kastats iväg genom åren med "det kommer vi aaaaldrig att använda...". Nu ryser jag vid blotta tanken... Tänk, allt som fanns hemma i bodar och källare, efter flydda generationer. "Gammal skit"

Nu har ett fenomen smugit sig in i min dator, loppisar på nätet. Livsfarligt! Började med en där det mesta är nyare saker, enstaka äldre dök upp då och då. Rätt vad det var så fanns det en konstig känsla i min mage... De där gamla sakerna vill jag ha!

I och med detta så dreglar jag på fler ställen och har t o m handlat lite smått och gott. Bland annat en gammal Singer trampsymaskin. Inget märkvärdigt för de flesta men jag gillar den, ska bara putsa till den lite (eller inte?) Kollade serienumret och den är tillverkad 1914, nästan 100 bast! Då har man rätt att vara lite sleten.

Sen så har äntligen sänggaveln kommit på plats, den gamla förrådsdörren fick komma in i värmen igen. Blev som jag tänkt mig. Bra, alltså :-)

loppis, trampsymaskin Singer