KåKåKå

Ikväll har jag njutit av några K-ord. Började med att jag fick möjlighet att komma hem innan ljuset försvann. Ni vet det där som ska vara dagsljus men mest liknar en blyertsteckning eller en akvarell med utspillt grått över hela duken.
I vilket fall som helst så gick jag en runda i skogen med en av döttrarna, njöt av att vara ute. Därefter blev det tillagning av kålpudding innan jag malde kaffebönor och njöt av en kopp i soffan. Tyst och lugnt.

Kålpuddingen slank ned utan problem och se'n fick jag nåt konstigt ryck. Slängde ut allt i min garderob på sängen och rensade! Det här är alltså bara en av garderobernas innehåll som ligger utfläkt, nånstans därunder ligger Helga som måste vara med i stundens hetta. Gärna slita och dra i nån tröjärm eller så. Eftersom jag kommit underfund med att jag har nåt tråkdrag och - nästan - bara köper svarta kläder är det inte lätt att hitta henne där. Det här måste ändras!

Ska vi leka hitta katten?

Fäääärg, tack! Hör ni hur det skriker? Det är inte så att jag inte försökt innan, jag prövar varenda gång jag går in i en klädaffär. Var hamnar jag? På svarta avdelningen... Senaste (kan ju inte skriva sista, det vore för hemskt...) gången jag shoppade till mig själv så blev det faktiskt nån liten färg på nåt och genast kände jag mig lite piggare. Så... jag får väl fortsatta på den färglagda vägen. Om det går.

Nu har jag slängt undan en hel massa som troligtvis kommer att åka till bättre behövande. Känns som det har hänt nån gång innan?!? Konstigt att det känns som att jag har mer nu när mer än hälften är borta. För att det syns och inte ligger dolt under vartannat? Jahaaaa... är det så?

Det som gav lite extra puts på min kväll (så här långt) var alltså
Kaffe
Kålpudding
Klädrensning

Ibland krävs det inte så mycket för att tillfredsställa en Kvinna! Även om jag fick göra det alldeles på egen hand.

Familjen utökas

Nä, det är varken fler katter eller ungar som är på gång, inte dricker jag äppelvin heller. Eller var det nåt med päron han sjöng om, Alf Robertsson? Och hundar?

Och nej, inte är det barnbarn som vankas, heller. Inte vad jag vet i alla fall :-)

Familjen - min fina - den består. Fast den förändras. Sonen har bott hemifrån i ett år redan och det är fortfarande tomt efter honom. Inte bara för att han är strax under 2 meter lång. Han kommer alltid att vara min lille pojk.

Det går ju på det hållet för resterande ungar också, även om det dröjer rätt länge för vissa av dem. Livets gång.

Under tiden så händer det saker. Varje gång vi ska äta numera så är det ett evigt räknande. "Hur många är vi idag?"
Så funderar man lite... den är inte hemma men istället är den här... hmm... Till slut kommer man fram till ett antal som kan stämma ganska bra och sätter igång med dukningen.

Det här är ett kärt "problem". Sååå härligt med alla pojkvänner och flickvän (finns bara en eftersom sonen är endast en och resten också verkar hålla sig till motsatta könet) plus naturligtvis alla kompisar som "barnen" drar hem. De är ju inga barn i ordets rätta bemärkelse men i mina ögon kommer de alltid att vara det. Inte små. Men barn.

Varberg för ett bra tag se'n...

Vad önskar barn sig?

Sven Melander gjorde ju en vetenskaplig (?) studie på det en gång. Det var ju en hel massa. Saker och pengar. Fred på jorden. Ja, varför inte?

Mina barn har också såna där önskningar men utöver det så finns det en del ovanliga grejer de går igång på. En av dem är detta:

Någon som kan gissa vad det är? Alla utom närmaste familjen får vara med och tävla. Pris? Hmmmm... klurar lite på det så får vi se!

Kom igen nu - fire away!

Händer det plötsligt på en tisdag?

Avslutade gårdagens sista timme på jobbet med att strula till nätverket så jag inte kom ut på nätet. J a g, den som behöver det mest av alla! Fattar ni stressen? Jag testade allt möjligt men fick inte ut just min egen dator i världen. Tror minsann chefen såg hur det rök ur öronen för hans råd var att lägga ned och komma igen nästa dag.

Jag gjorde det. La ner och begav mig ut på däckbytarresa istället. Fy, vad mörkt det var redan vid 16-snåret! Rådjuren rörde på sig kan man säga... Hellre kolsvart än halvmörker i det läget. Klarade mig helskinnad både dit och hem så nu kan jag lyssna på det ljuva (?) ljudet av dubbar mot asfalten. "Viiiinoinviin" eller nåt.

Ägnade kvällen åt diverse uppfräschningar och åt att kolla "Stig Helmer story". Var sådär. Lite småtrevlig, kanske, men inte mer.

Idag angjorde jag min arbetsplats med bävan. Skulle jag få igång skiten? Jag måste beställa transporter, skicka fakturor och en hel massa annat som är internetberoende så hela min arbetsdag står och faller med detta. Så kändes det när jag tryckte på datorn (hade låtit den vila helt under natten, man vet ju aldrig...). Drog ett djupt andetag och bad till någon makt, vet inte vilken, någon som var tillgänglig tidigt på morgonen, bara. "Snälla... låt det funka..."

Inte hade det landat nån bra anslutning under natten, inte. Nähäpp, testar väl lite annat då, tänkte jag. Gjorde så och helt plötsligt fanns det en söt liten internetanslutning där. Höll andan och tryckte på mail-ikonen. JAAAAAAAAAAAAAAAA!!!! Det funkade!

När det nu även svarade på första försöket på ett ställe där det brukar krävas flera påringningar så måste det betyda att det är dags att köpa en Trisslott. Eller hur?

Screw driver

Jag är - om jag får säga det själv - inte helt bakom flötet när det gäller tekniska grejer. Jag tycker det är rätt kul att pilla och utforska saker. OM jag är på humör. För det vet ni väl, man måste vara på humör för att pilla.

Idag skulle jag ta mig för att äntligen installera mätmanickerna på en bärbar dator. Tyckte jag var i rätt stämning för det.
Fram med datorn och sen var det bara att vänta. Och vänta. Det är inte dagens modell på den och man blir ju lite bortskämd med fart och fläkt. Speciellt när något ska fixas bara "sådär" för att det egentligen inte är så kul.

Till slut tröskade den igång i alla fall och jag började koppla in och leta drivrutiner. "Tjoff" så var ena delen installerad. Över på nästa då...

Oj, här gäller det att akta sig! Annars kan man få en "injyry" av den enoooormt stora mejseln som man måste använda för att öppna batteriluckan.

Sen så började strulet... Har tydligen inte rätt kabel till att fixa andra delen. "Kablar också!" Det är då jag blir så där trött. Så att jag suckar och undrar vad jag håller på med. Sen får man ta fram den där envisheten som finns och jobba vidare. Fundera lite extra på en lösning.

Och det är då jag helt plötsligt tar till drastiska åtgärder, dvs läser bruksanvisningen(!!!). Jag ska väl inte ha nån kabel till det som ska läsas av trådlöst, heller. Måste varit vattnet jag drack där i pausen som fick måndagsdimman att lyfta. Nu är allt klappat och klart, bara att hitta rätt mätinstrument att koppla in. Med kabel till den trådlösa manicken som skickar data till den tröga datorn.

That's life.

Hjälp med att må bra i grupp

Fruktansvärt kass bild som jag inte orkar byta

Som ni kanske vet så har jag ju grejat en sida på facebook. Bara förra veckan så det är alldeles nytt. Och kul. Faktiskt.

Jaja, det tog/tar ju ett tag innan man trevat sig fram och fixat och donat så det blir ungefär som man vill ha det. Så är det ju i verkliga livet också så det är ju liksom inget konstigt alls.

Ordpetare som jag är så går stavningsantennerna på autoscreening hela tiden, utan att jag kan göra nåt åt det. Naturligtvis hittade de detta. Det lilla "l-et" som inte finns. För nog ska det väl vara målgrupp?

Egentligen så vore det väl inte fel med mågrupper, heller. Just såna där samlingar av människor som får dig att må bra, de är inte alltid så lätta att hitta. Lite vägledning och hjälp skadar inte. Tänk om det vore så enkelt som att bjuda in en hoper folk som trycker gilla om de vill vara med och få dig att må bra.

I och för sig så är det kul att så pass många redan gillat min sida, det gillas skarpt, men jag tänker mer personligen. Människor som verkligen vill vara din vän och ge och ta så där som vänner gör. Där krävs det allt lite mer.

Söndagslängd

Klev upp ur bingen glad i hågen (jaja, klev upp i alla fall) halv åtta. Fast det visade sig att klockan helt plötsligt skulle gå på vintertid och vips! så var den halv sju istället. Inte gjorde det mig nåt. Ännu en timme att njuta av söndagsångesten!
Nä, idag har varit en väldigt skön dag. Tror det beror på att jag både har fått en del saker gjorda och tagit det lugnt. Även om det bara var småsaker som utfördes så är det gött att det händer nåt. Är man tråkig då eller är man tråkig?

Det blev en beställning på skjutdörrar och garderobsinredning, ett steg närmare ordning på (snart fd) kontoret. Bara det ger energi i massor, hatar röra... Även om det dröjer några veckor innan det kommer på plats så är det på G.

Rensade papper och betalade lite räkningar, bäddade rent i våra sängar, putsade fönster och städade lite allmänt i vårt rum. Tänk, vad lugnt och fridfullt det känns nu. Lugnet före stormen. Ikväll blir det sjögång igen, det har vi varje kväll vid sänggång numera. Avundsjuk? Det finns det ingen anledning till, jag lovar.

Vi har paret Hedvig och Helga Allansson som står för den sjögången, nämligen. På dagen 4 månader idag är de fortfarande kattbebisar som älskar att jaga varandra. Högt och lågt och gärna över oss när vi lagt oss. Ljuvligt! Eller inte. Jag vet att det går över ganska snabbt så jag låter det fortgå en stund och rätt vad det är så slutar det :-)

Förresten, det finns fler saker som är förknippade med just det här datumet kom jag på innan. För 30 år sedan just den 28/10 fick jag börja övningsköra! Kan ni fatta, hur kunde de låta en 2-åring köra bil????

Hur skumt som helst!