Ni vet, som ett frågetecken. Med öppen mun. Gärna med händerna för kinderna, ruskandes på huvudet och "vojnande". Inombords. För i det här fallet vågar man knappt ifrågasätta det som sägs. Om man inte ska anses som knepig och framförallt; en dålig mamma.
För faktiskt, trots att vi ska anses leva i någon slags modern tid så är det några saker som man som kvinna tydligen måste uppfylla. Eller snarare, som mamma.
Viktiga saker. Jätteviktiga.
Det ska bakas bullar och kakor. Får barnen inte fika hemma så är det synd om dem. Dessutom måste det ju finnas en reserv i frysen. Man måste kunna visa upp det hembakta t ex vid eventuella skolaktiviteter. Köpekakor är inte lika fint. Inte lika välplanerat och hemtrevligt, liksom. Men bättre än inget, förstås. Hemska tanke, komma utan fika!?!
Det ska städas. Helst på torsdagar. Då är det snart helg och det gäller att feja ifall det kommer någon och ringer på dörren. Det kan ju finnas såna där som dyker upp bara för att de känner för att umgås. Naturligtvis planerar de även att smyga runt i ditt hem och dra fingret utefter varje tänkbar yta där det kan finnas smuts av något slag. Tänk om de hittar damm!
Och framförallt; glöm inte att det ska finnas servetter att plocka fram om man skulle råka få oväntat besök. Sådant besök som ska bjudas på mat. Matgäster. Hushållspapper är för vanliga dödliga, det vet ju varenda en.
Nej, traditioner ska följas. Helgstädningen är helig. Dessutom ska den ske som du lärt dig av din mamma som lärt sig av sin mamma som... Ja, du fattar. Inte kan du be dina barn göra något sådant. De är ju barn. De har så mycket annat, det är läxor och aktiviteter av diverse slag. Inte ska väl dom...?
Frågan är hur de ska kunna lära sig av sin mamma då? Eller - om det vill sig väl - av sin pappa. I sällsynta fall så släpps även fadern in på detta område, nämligen.
Allvarligt, sänk kraven! På dig själv. Det är där det ligger, om du tänker efter. Eller för vem gör du detta? För att behaga andra? För att det är så det "ska vara"? Alla andra har det så fint, de bakar och matchar gardinerna med färgen på barnens strumpor. Eller?
Gör de verkligen det? Kräver du att det ska vara på ett visst vis när du hälsar på hos andra? Bjuden eller inramlandes som en - mer eller mindre - glad överraskning? Inte? Nä, men då så.
Jag blir matt av att höra och se hur vissa människor nästan slår knut på sig själva för att det ska vara så jäkla "fint" allting! För att visa upp hur lyckade de är med sina hem, barn, män, prylar. Bullar. Ja, allt.
Vad är "fint"? För just dig? Tänk efter och kom med ett bra svar. Till DIG.
Det du och de dina trivs med. Så som ni vill ha det. Som passar ER.
Vill du baka, städa, klippa rabattkanterna med nagelsax? Gör det då. För att DU vill, inte för att andra ska tycka du är duktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!