Kattsvart

Jag har stött på ett problem vi måste lösa här hemma. Vi måste byta badrumsmattor. Färgen gör sig alldeles för bra mot våra småkissar. De liksom bara försvinner mot det svarta. Detta i sin tur åstadkommer diverse svordomar från oss tvåbenta och skrikande från de fyrbenta, när vi råkar trampa till på dem. Ni vet hur en katt kan låta, va? Det går genom märg och ben. Ja, svordomarna är inget att njuta av heller, i och för sig.

Njutit har jag däremot gjort av att vara omgiven av hela härliga familjen, både idag och igår kväll. Utökad sådan, till och med. Gillar vi!

Nåt av detta istället för ena änden av gråskalan, kanske?

Såg (delar av) reprisen av "Så mycket bättre" bara för att det var så många som nämnde Magnus Ugglas tolkning av "Min far och jag". Det var verkligen ingen överdrift. Tårarna strilade nedför kinderna. Mycket beroende på att det var så jäkla vackert men också för att jag naturligtvis inte kan låta bli att tänka på min egen saknade pappa.
Darin vände tillbaka stämningarna lite med "Apan som liknar dig", helt klart en låt som kommer att spelas om och om igen på radion. Party, party! Hur i hela friden har jag kunnat missa Olle Ljungström? Det har bara varit ett namn jag hört då och då, jag har inte haft några egna kopplingar till hans musik och därför inte lagt nån vikt vid att ta in mer info. Det blir nog ändring där, tror jag.

Nu börjar den här långa söndagen lida mot sitt slut och det är bara att hänga med in i kommande vecka. Vi kör väl måndag som vanligt till att börja med?