Vägval

Det finns vägval som bara är vackra, inte svåra

Vissa gånger är det nödvändigt att ta beslut och bana nya vägar i livet. Orsakerna kan vara naturliga eller påtvingade. Valen måste göras i vilket fall.

Byta jobb eller bostad. Skiljas från vännen sin. Klippa band. Utan att fälla tårar.

Ofta är det nog en hel del både tårar och vånda inblandade. "Vad ska jag göra? Vad blir bäst?" O s v.

Senaste året har jag gjort en hel del såna här val och det är inte slut än. Inte på långa vägar. Ibland är det tungt men när jag vet att det kommer att lätta så måste det ändå göras. Alternativet finns inte ens på kartan.

När man kommit så tidsmässigt långt i livet - som jag ju faktiskt har - måste man få bestämma vad och vem man vill ha runt sig. Mitt i livet så finns det inte utrymme för strunt och negativa vibbar. Människor som drar ned både humöret och annat vill jag inte ha i mitt liv. Inte heller vill jag ägna mig åt saker som inte bidrar till välmående.

Nu finns det ju en massa sånt, som t ex diska grytor och tömma kattlådan, som inte precis är favoritsysselsättningar men som ändå måste göras. Fast det inte lyfter måendet till höga höjder så kan det ju bidra med att det blir trevligare dofter i hemmet :-)

Sånt kan vara svårt att få slippa, även om man kan dela det inom familjen. Andra saker kan jag välja bort lättare. Ett NEJ funkar. Förr hade jag svårt att använda det.

Numera tillåter jag mig att vara "egoistisk" och använda min tid till det jag (och familjen) mår bäst av. Nog vet jag att det inte alltid ses med blida ögon för då är det nån annan "stackare" som måste göra det istället. Jo, men den stackaren kan också välja att säga nej. Eller hur?

Lasta inte över dina NEJ på andra. Skaffa egna och använd när du vill.

Säg det till uppgifter du inte vill göra, men framförallt; till de människor som inte är värda varken din tid eller din vänskap.

Det är deras förlust!