Pensionen närmar sig

Ja, det är bara 20 år tills jag ev kan gå i pension - om ekonomin så tillåter - men redan nu så undrar jag om inte min kropp har satt i system att vänja mig vid den åldern.
Den ena krämpan efter den andra poppar upp, jag kan inte träna, inte ens gå mina härliga promenader eftersom min ljumske bromsar (har bara haft ont 1,5 år...). Lederna svullnar och värker. Fredagskvällen sovs bort (ja, jag vet att det är för att jag inte vilat i veckan trots halsont och feber) och igår stupade jag i säng kl 21.

Fattar ni? Det här funkar ju inte!

Läs även andra bloggares åsikter om pension, ljumske, träning

Koka ihop

Igår när jag och minstingen stod och klabbade med köttfärsen till de blivande mozarellafyllda pannbiffarna sa hon plötsligt;
Mamma, du kan ju bli kock när du blir st...*konstpaus medan hon tittade på mig* ..större...

Inga blommor under kudden

Men väl en fin blomsterbukett att titta på när jag var/är vaken. Sov mesta delen mellan kl 14 igår em och 6 idag (korta avbrott för varmt bad och mat). Det här är Louise' första alster på floristutbildningen, fin va? Jennies var precis lika fin men den är inte kvar hemma och är därmed ofotbar. Tror minsann att de har öga för det här :-) Fast det visste jag innan, de har grejat med dekorationer här hemma i flera år.

Häromda'n hade de fått i uppdrag att gå ut på stan och fråga människor hur de tyckte en bra florist ska vara. En kille såg allmänt undrande ut innan han frågade; "Det är en sån där som håller på med tänder, va?" Jaså, tjejer, är det flourtanter ni ska bli?

Uppdatering; Jennie har tagit kort på sin också :-)

Ekorrhjulet har kuggar

Matar in bitar i maskinen, trycker på startknappen. Går till nästa maskin och börjar ställa upp ny mall. Fickan vibrerar. Tar av hörlurar och handskar. Svarar. Pratar i telefon med bråttomkund.
Första maskinen klar. Byta bitar och starta om. Ska byta verktyg i en hållare i maskin 2. Får inte loss det. Suckar tungt. Det ringer igen. Tar av hörlurar och handskar "No, he isn't here, I'm sorry. No, you can't reach him. Bye-bye."
Första maskinen klar igen. Byter bitar och kör igång.
På väg till svarven för att kolla måtten där. Låter konstigt. Stoppar och kollar. Kör en till. Nix, den får stå tills senare, tills chefen kommer tillbaka.
Telefonen ringer. Tar av hörlurar och handskar "Vad ända in i h-e vill nån nu då?" Svarar med allra vänaste rösten iaf.
Så har det hållt på i 3 timmar. Ensam på jobbet och inget att göra (?). Och inte alls ont i halsen och kroppen, heller.

Men nu tar jag helg, bara så ni vet.

Är det dags att ge sig av?

Ska jag flytta? Dra vidare in i anonymitetens gråsaggiga dimma och leva ut alla frustrationer och glädjeämnen för fullt? Här funkar det ju inte att spy galla över grannarna (om jag skulle vilja det) eller skälla på barnens lärare (om nu det skulle behövas). Rätt vad det är så ser nån det och skvallrar. Det är inte bra. För om jag hade velat att de skulle veta så hade jag rakryggat stampat in till grannen/läraren och gjort det jag skulle.

Ibland längtar jag efter att kunna skriva precis allt. Alla snaskiga, snuskiga detaljer som poppar upp i min tankspridda, virriga hjärna. All ilska som behöver ut. Det finns faktiskt saker i mitt liv som gör att jag blir arg, tro det eller ej. Saker som gör mig så vansinnigt arg så jag kan nästan inte låta bli att skriva om det.
Ledsen blir jag också emellanåt. Ibland av orsaker som är helt Ok att meddela andra om. Andra gånger av saker som jag inte vill att nån obehörig ska veta.

Ni vet, de där gångerna när man vill ställa sig upp och skrika så att hela världen hör. "För h-e, du har inte en endaste j-a aning om hur det egentligen ligger till, du bara lyssnar på rykten och dömer" Känns det igen?

Jo, jag funderar ofta på att köra inkognito istället. Men... då missar jag ju alla goa läsare/bloggare som jag har kontakt med nu. Kan ju inte gärna gå ut med inbjudan om att följa med till nya bloggen, hur anonymt blir det då? Be folk skicka mail? Ska jag då välja bort dem som finns i närheten, inte låta dem kika in?

F ö har jag redan en annan blogg - utöver de andra två och denna - men där är det mest rent "skriv", texter, dikter o sånt, så jag vet inte om jag kan blanda.

Idéer nån?

Säg det med toner

Fattar ni hur svårt det är att jobba när man inte kan skriva ut nånting? Inga fraktsedlar, följesedlar och framförallt - inga fakturor! Fast jag kan ju inte gärna fakturera när inte grejerna kan skickas iväg för att det inte finns papper på dem...
Och utan kvitto skickas inget alls, transportbolag kan jag skriva inlägg om en annan dag. Notera det.

Fattar inte vem som har hand om kontoret på detta stället, hur kan man missa att beställa toner när man tar den sista? Va? För helsike. Kan ju tro att tanten är senil bleen.

Trodde att internet var det som handikappade arbetet mest (bristen på det, alltså, inte FB:ande och annat) men det är banne mig toner!
Jag kan inte säga ett ruttet lingon med toner, är alldeles tondöv för tillfället. Tur att Excel finns att fylla på. Anläggningsregister, here I come!

Gör bokslut

Men hur gick detta till nu då? Hur kan det helt plötsligt vara dags för bokslut? Igen???
När man har en alldeles egen påminnare i form av ett sistabarn som fyller på samma dag borde man kanske fatta det? Vi kan säga så här då; jag är trögare än tiden.

Inventering är bara såååå kul. Nästan lika kul som att sammanställa allt annat. I år har jag i alla fall en chans, jag är ifatt med bokföringen, det brukar inte vara fallet annars. Konton som stämmer kan få den mest molniga dag att visa en liten regnbåge. Visserligen utan kruka med guld vid fotändan, men ändå.

Så ja, jag fortsätter väl med att beta av allt då.