Jag - en periodare.

Allvarligt. Det är inte klokt. Varför är det så här?

Återigen känner jag hur det var när det började. Det var så här, nämligen.

Full av tillförsikt och av lust. Inget skulle stoppa mig!

Det har det gjort. Flera gånger och om igen. Det har funnits tider när jag lyckats. Ett tag. Faktiskt riktigt bra emellanåt. Men... aldrig så där som jag velat. Inga resultat jag varit nöjd med, mer än kanske någon liten kort stund då och då.

Nu säger jag bara - "Screw you, dåtid!!!" Skiter fullständigt i att se tillbaka och är - återigen - inspirerad. Skillnaden är att jag nu känner att jag har en plan. Åtminstone så har jag det till 75%, resten kommer att falla på plats inom en snar framtid. Det känner jag.

Vet ni varför jag tror att det kommer att fungera? För att jag har låtit det sjunka in mer långsamt den här gången. Jag vet precis vad jag vill och tror på det. Redan en månad innan jag kör igång på allvar så har jag ställt in hjärnan på hur det kommer att bli.

Titta bara på mitt Runkeeper-år, det har varierat rätt mycket :-(

Gick ut bra i januari, sedan dippade det. Läääänge. Augusti och oktober var väl rätt OK, om man ser till antal. I december var jag sjuk första veckan, de 24 aktiviteterna utfördes alltså under lika många dagar - inte så illa pinkat :-)

Idag är jag faktiskt redan uppe på åtta stycken (några dagar gammal bild), trots att det bara är den sjunde - yes! Det funkar för att jag äntligen sett till att bestämma när och vad jag ska träna. Så mycket enklare det blir! Det blir av, helt enkelt. Trots att det blir uppstigning 4.30 varje vardag...

Vi får se hur länge jag kan hålla detta upplägg...

NEJ! Fel. Vi får se om det passar när jag får experthjälp ;-)

Första tankeexperimentet.

Snyggare än snyggast är jag när jag ger mig ut i kylan och mörkret. Who cares?

Maten är det jag ser mest fram emot att få uppstyrt, ska bli riktigt spännande. Frågan är var dessa delikatesser hamnar...

Turkisk yoghurt med bär, bananer, honung och linfrön - får du stanna?

Ägg, bacon och stekta tomater - får jag behålla er?

Nu - sju år efter mitt första blogginlägg - vore det väl fasiken om jag inte skulle lyckas med det här! Jag lovar mig själv - dyrt och heligt - att inget annat än sjukdom eller svår skada ska hindra mig. Hör alla det nu? Påminn mig gärna de dagar som kommer att finnas, de orkeslösa, hungriga (?) när jag vill ge upp, säg till mig att skärpa mig och bita ihop!
Tack på förhand för hjälpen :-)