Idag skriver Tonårsmorsa om att släppa taget om någon för att gå vidare och må bättre själv. Om att man nog gör det mer ju äldre man blir.
Jag håller verkligen med. Nuförtiden värdesätter jag både min tid och mig själv så pass mycket att jag väljer. Energitjuvar (modeord, OK, men det är en bra beskrivning av ett trist fenomen) går fetbort. Eller på medelåldersspråk; Jag väljer bort dem.
Varför ska de få vara kvar? Med vilken rätt ska de få suga ut mig och se till att övriga människor i min närhet blir lidande? För så är det. Mår jag dåligt och är irriterad på nåt/nån så drabbar det med all säkerhet tredje man.
De älskade familjemedlemmarna får en skopa ovett istället för den som egentligen skulle fått det hällt över sig. Påsprutat, kanske? Med högtryckstvätt.
Nej, jag har alltmer – med ålder och växande erfarenhet – börjat välja mina strider. En person som inte ger mig något positivt får inte fortsätta hos mig. En del går bort på heltid. Några stannar i periferin men bara på ”stå-ut”-basis. Typ, ”bit ihop den här stunden så kan du inte få nåt gnäll efter dig om det”.
Det finns även relationer som inte är så lätta att bryta helt, även om man egentligen vill. Föräldrar, syskon, morbröder, fastrar, X-krokar som man har barn med o s v. X-kroken har man ju en gång i tiden valt så där får man stå sitt kast, men tänk de gånger man inte kommer överens med sina infödda släktingar! De väljer man ju inte. Personkemi är personkemi. Påverkar precis lika mycket – om inte mer – i den närmsta kretsen.
Jag har faktiskt gjort såna val några gånger i mitt liv. Behöver inte gå in på vilka relationskedjor det var, men länkar har brutits. Tufft är det absolut. Men – ibland kan det vara tuffare att vara kvar och då gäller det att tänka långsiktigt. Och kanske lite egoistiskt. Tillåter mig numera att tänka på mig själv. Har faktiskt bara ett liv.
Söta Bitte!!!! Känner att du o Fatou har skrivit precis som jag känner om just detta ämnet!!!
SvaraRaderaTack för tipset om hennes blogg förresten! Jag hade sett den nån gång tidigare men så hittade jag dit igen med din hjälp...
Detta är ju så kul så man kan ju glömma allt annat...=O) "Bloggbiten" är ordet!!! KRAMIS
Visst är den bra? Man får säga tyvärr om att man hittar alldeles för många kuliga o bra bloggar. Hinner ju inte med allt annat *s*
SvaraRaderaMycket välskrivet inlägg, Bitte.
SvaraRaderaPå pricken!