Kommer du ihåg, kommer du ihåååååg? Känslan av att köra bil ensam för allra första gången. Ingen som sitter bredvid. Jag kollade passagerarsätet och nöp mig i armen flera gånger när jag hade fått körkort.
Idag är sonen där! Han sitter ensam (åtminstone när han åkte härifrån...) och kör. Min lille plutt - 197 cm lång och 46 i skor - är ute och kör bil!!! Jag har nog varit nästan lika nervös som han idag. Bara att jag fick veta att det var idag han skulle göra Det gör mig glad. Vilket förtroende.
Jag talade minsann inte om det för någon, den där aprildagen 1983. Jag och kompisen skulle köra upp tillsammans så det var allt lite extra pirrigt. Tänk om bara en av oss hade klarat sig...
Nu gick det bra och det var en häftig känsla att ge sig ut i varsin bil och ragga runt :-)
Jag hade en alldeles egeninköpt Volvo 142, blåmetallic och med blå, krossad plysch - Wow! Lång växelspak som jag kunde röra om i bensinen med. Snacka om att vara vuxen!!!
Och idag är jag en stolt mamma till en lika vuxen son - fattar nada...
Nä... den känslan minns jag inte... har inget körkort.
SvaraRaderaHar dock små vaga planer på att någon gång eventuellt kanske möjligtvis skaffa ett.
Måste kännas superläskigt när ens eget barn sitter ensam och kör, jag bävar för den dagen.
OK, då är det inte lätt att komma ihåg :-)
SvaraRaderaVisst är det lite läbbigt, han är inte hemma än... Å andra sidan så har han kört bil i flera år på bana, jag brukade (låter som det var flera år sen...) glömma att han övningskörde, fick påminna mig om det och hålla koll. Är mest rädd för resten av trafikanterna.