Örtkryddad köttfärslimpa med ost & bacon

Dagens lunch blev uppskattad av hela familjen, även av mig som hade lagat till den. Vet inte varför men just nu så är det så himla kul att laga mat! Antagligen beroende på att jag måste tänka i nya banor och använda fler ingredienser, många av dem sådana som inte varit så vanliga här hemma. En del har vi naturligtvis ätit tidigare också men det blir andra konstellationer nu. Kul och GOTT! Skadar inte när det är smidigt att laga till det, heller.

1 kg blandfärs blandas ihop med röran av 1 ägg, grädde, färska kryddor (timjan, basilika och oregano), salt, svartpeppar och riven ost. Smörj en brödform och tryck ut blandningen där i. Täck med några skivor bacon och sätt in i ugnen på 175º i ca 45 min.
Till detta serverades en stekt champinjon- och lökblandning, smörslungade örtkryddade haricôt verts och gorgonzolagratinerad broccoli, utöver grönsallad. Såsen gjord på skyn och grädde spetsades med lite gorgonzola och barnen åt potatis till.

Janne Josefssons kallprat

Satt vid frukosten idag och hade radion på i bakgrunden. Lördagsmorgon är "Ring så spelar vi-time". Ja, jag veeeet... Men jag gillar att försöka klura ut frågorna, ordvrängare som jag är, så då är jag väl ursäktad? *s* I vilket fall som helst, jag var inte riktigt på alerten utan njöt av den goda omeletten istället. Så reagerade jag i alla fall på hur likt Janne Josefsson vikarien lät.
Hör du? sa jag till P. Men det är ju han, svarade han då, de har ju inhoppande kändisar ibland. Och visst, nu hajade även jag. Plötsligt lyssnade jag ordentligt. Vilken konstig känsla - att höra honom i ett helt annat sammanhang än vad man är van vid. Han var riktigt trevlig och lät helt naturlig i sin roll som kallpratare. Förundrans och överraskningarnas tid är inte förbi!

Nu är våren kommen, lalalala...

Ser ni dem? Krokusen som kämpat sig upp på södersidan av vårt hus! Trodde det var för tidigt så jag har inte ens kollat innan men igår så tog jag en sväng runt huset. Visst är det härligt?

Vad vill jag föra vidare?

Nämnde tidigare inlägget om hur man påverkar sina läsare med sin inställning till mat och träning. Jag tycker det var ett tänkvärt inlägg och det är säkert sant att många till slut omvärderar vad som är "rätt", både vad gäller kost, vikt och träning. Åtminstone om man inte redan har en sund inställning till vad som är bra för en själv, alltså inga matstörningar eller liknande fixeringar.

För bara ett par dagar sedan så hade jag liknande funderingar. Höll på att skriva att jag hade "syndat" med att äta popcorn på hockeymatchen, men kom på mig själv. Vadå, det är väl ingen synd och varför ska jag påtala det? Jag fick lida för det pga de kolhydrater som finns i, men det var ett medvetet val och inget att lägga nån större energi på. OK, det är kanske lika dumt att utelämna det helt? Ja, troligen. I vilket fall så är det en viktig fråga som tas upp.

Jag känner inte att jag tillhör den grupp som tränar en massa, äter alldeles för lite eller "tävlar" med någon annan vad gäller det. Kanske beror det på att jag tillhör en annan kategori? På flera sätt.
Jag är äldre (betydligt *s*) än de flesta som har träningsbloggar, min blogg tar upp så mycket mer än bara träning (på gott eller ont, helt i betraktarens öga...), jag har en stor familj som gör att det är nästan omöjligt att bli totalt uppslukad och bara träna, träna, träna och så äter jag ju inte nyttigt! Inte enligt standardnormen i alla fall.
OK, jag är helt och hållet nybörjare på LCHF, men som jag påpekat innan - min kropp tackar mig varenda dag! Den mår bra, jag är piggare på alla sätt!
Så jag kanske är tjatig på mitt vis, men jag tror inte att någon som inte själv redan är intresserad lägger nån vikt vid min kosthållning. Var och en salig på sin tro... *s*

Till saken - jag har 4 döttrar och är livrädd för att de ska få någon ätstörning. Sonen är jag inte ett dugg orolig för, han har en sund inställning till mat, han äter och så är det inte mer med det. Tjejerna däremot, de har helt andra krav på sig (tonåriga tjejer är inte att leka med...) och jag ser hur det påverkar deras ätande emellanåt. Jag har alltid varit en stor- och allätare så miniportionerna har de inte fått från mig. Det är jättesvårt att veta hur man ska förhålla sig. Ska man tjata? Bättre att inte göra så stor sak av det? Oron gnager och man vill verkligen ge dem en sund inställning till maten och kroppen.

När jag började träna så smått blev det genast funderingar om vad jag åt, varför o dyl. Det jag främst har försökt banka in i skallen på dem är att för att orka träna måste du äta ordentligt!
Nu när vi började äta enligt LCHF så blev det också en massa frågor så klart. Va? Ska ni bara äta fett nu? Osv. Det roliga är att de frågar bara vad P inte "får" äta, aldrig vad jag äter. Vi äter likadant båda två. Det är han som behöver gå ner så det är väl därför de tolkar det så. På det viset är det nog en bra tolkning, de ser att jag inte behöver gå ner. Det här skulle jag kunna skriva spaltmeter om, men det får väl räcka för denna gången!

Fish and no chips or dips

Gårdagens middag blev pangasusfilé med blomkålsmos, coleslaw och grönsallad. Grädde smaksatt med asiatiska kryddor och salt hälldes över fisken. Stekt färska champinjoner och röd paprika ströddes över innan det sattes in i ugnen i ca 40 min. Plättlätt!

Tre av barnen hade egen "träning" här hemma, ledd av 6-åringen. Hon kan styra och ställa emellanåt så det passade bra! De bytte redskap och övningar ofta, kan jag tala om *s*. Min egen träning blev ett pass med mage (återupptäckte bl a Plankan), ben och rygg. En stund efteråt blev jag helt plötsligt skittrött i hela kroppen och längtade efter att krypa ner i sängen fast klockan inte var alls mycket. Ett solklart tecken från kroppen till knoppen; - lite vila, kanske?

Skippade därför cyklandet i morse och tog en 30-minuters snötrampning efter frukosten istället. Skare är ett väldigt bra motstånd!

Igår läste jag ett intressant inlägg hos Powersus, om hur bloggandet om träning och kost egentligen påverkar dem som läser det. Gav mig en del funderingar och jag återkommer med ett inlägg i den debatten.

Övertygelse lockar

För bara några veckor se'n så var jag skeptisk till att äta enligt LCHF. Ännu mer till kombinationen träning och den sortens kosthållning. Inte konstigt alls eftersom man är indoktrinerad från födsel och av ohejdad vana att det är viktigt att få i sig kolhydrater för att orka anstränga sig. För att inte tala om att bygga muskler!

Tiden går och eftersom jag märker hur mycket bättre jag mår så tänker jag fortsätta med detta. Från början sa jag att jag ger det max 2 veckor, bara för testandets skull, se'n går jag tillbaka till min vanliga kost. Icke att jag gör det nu!

Trots mitt kroppsliga välbefinnande rent allmänt så sitter det en liten en därbak i hjärnan och tjatar; "Fyll på med kolhydrater när du tränat, du vill väl få ordentliga muskler?"

Följden av detta blir att jag dammsuger nätet efter artiklar o dyl som kan trycka bort den lille tvivlaren. En sådan finns att läsa i Runners World, Jonas Colting sticker ut hakan lite grann. Artikeln finns refererad hos Kostdoktorn och där pågår också en debatt om detta. Intressant!

Min dag började med intervallträning i 30 minuter. Kände att det var dags att köra lite annat som omväxling. Längtar efter en riktig snabbpromenad men det får vänta pga isiga vägar, sjuk dotter och snö som vräker ned. Flingor stora som Lovikavantar faller utanför fönstret just nu och tar udden av den vårkänsla som infann sig med de kvittrande fåglarna när jag steg upp.

Dottern är hemma en extra dag "för säkerhets skull", vill inte att hon ska smitta kompisarna i skolan. Så här glad var hon igår när hon kunde börja äta lite smått:

Mage/midja efter 1 månad

Jag gör ju inte detta för viktens skull men visst är det ändå kul när man ser förändringar? Lite skillnad är det väl? Kärlekshandtagen är borta helt nu och midjan är smalare. Kan säga att det är sedan jag la om kosten som det resultatet kommit, även folk utan övervikt blir med andra ord smalare av LCHF. Å så är det väl allt svettandet på cykeln innan frukost, det gör nog sitt till :-).

Träningen ikväll kändes bättre än på länge, hade mer ork än vad jag haft den senaste tiden. Började med axlar (hantlar framåt 3x12, sida 4x8, lyft 4x6, drag i maskin 3x12)

Biceps 4 olika övningar (3 med ökande hantelvikt, 1 i maskin)

Bröst 2 övningar (bröstpress, flyes)

Ibland måste man spänna sig lite *s*:

Middag onsdag

Hade bestämt mig för kålpudding idag men när förråden inventerades så fanns det inte tillräckligt med vitkål kvar. Hmmm, då får man ju improvisera... Det fanns en del kvar av morots- och vitkålssalladen sedan igår, den breddes ut i botten på formen. Färsen blandades ut med ett ägg och kryddor. Bestämde mig för att ta nåt annat än det vanliga där också när jag ändå höll på, det fick bli chilipulver utöver peppar och salt. På med färsen och sedan breddes den frästa vitkålen över. Swisch in i ugnen!

Serverades med en grönsallad och tsatziki gjord på det som blev kvar av morots- och vitkålssalladen. Barnen erbjöds potatis och gräddsåsen sedan gårdagen blev smarrigt till!

Restaurang - rätt inställning för skolmat

Ramlade över en artikel om Annerstaskolan i Huddinge där Michael Bäckman driver sin restaurang. Ja, det står faktiskt så! Man beskriver hur maten tillagas med ordentliga råvaror och hur klassisk musik strömmar ur högtalarna. Det är den rätta grunden för matglädje, det! Tänk om det skulle kunna sprida sig ut i landet, till kommunerna och deras kostchefer. Pengar är pengar och det är viktigt att hålla budgeten, men hörni - här ser ni ett lysande exempel på att det går, på rätt sätt.
Jag är övertygad om att klimatet under lunchrasten förbättras när eleverna möts av personal som brinner för det de gör, som tar det på allvar och ger maten en ärlig chans. Det blir säkert lugnare på flera sätt och maten smakar naturligtvis bättre. Glädje av alla sorter smittar, så även matglädje. Mer sånt till folket!

Telefonskoj och matchtankar

Vi kom faktiskt iväg på matchen igår! Lillan var lite bättre och så har vi ju några barn som är så pass stora att de klarar av att vara hemma och ta hand om allt om vi försvinner ett par timmar. Lätt att "glömma" det ibland. Vill inte gärna erkänna att jag inte fattar det *s*
Matchen var väl så där, tycker jag. Första halvan gav orättvis utdelning, Brynäs var skarpast enligt mig men HV fick målen. I tredje perioden var det mest HV som styrde så i sista änden blev det väl rättvist med 3-1 till dem då. Kanske...

När det var slut så skulle ju alla människor ta sig från Kinnarps Arena med sina bilar - ojojojoj! De snackar om att motorsporten släpper ut avgaser! Ha! En rallytävling är ingenting mot detta! Det tog säkert 20 minuter för oss (och alla andra) att ta oss 500 m. Snacka om föroreningar när alla står där på tomgång... Och detta sker flera gånger i veckan. Jag kan säga att jag är fruktansvärt glad att jag inte bor nånstans där jag måste köa varje dag, den stressen är inte av den sort jag gillar - åååhneeeeej!
Hem kom vi i alla fall till slut och allt hade flutit på bra i stugan på landet :-).

Idag fick jag en positiv överraskning när en gammal klasskompis ringde mig. OK, hon är ju inte äldre än jag, men ni vet vad jag menar *ler*. Hon har sökt det jobbet jag var på intervju för förra veckan och hade också varit där. Detta räknade hon ut när hon läst min blogg, tänk vad världen är liten! Hursomhelst så pratade vi en bra stund och det var riktigt trevligt att få den kontakten igen. Vi bestämde att fortsätta den, hur det än går med anställningarna.

Magsjuka spolierar hockeymatch?

Minstingen har sprungit och kräkts hela natten så både hon och jag är lite dävna idag. Hennes främsta sysselsättning för dagen är att sova och det enda hon fått i sig är lite vatten. Nu har hon inte spytt se'n i morse så förhoppningsvis blir det inte mer nu. Stackaren...

Hoppade motionen idag eftersom jag behövde sova så nu sitter jag bänkad vid datorn för att söka jobb. Har skickat iväg en ansökan hittills och det blir nog minst en till tror jag. Tur att man är van att skriva och hålla på, undrar hur det funkar för dem som inte alls är kompis med en dator? Eller inte ens har tillgång till en? Kan inte vara lätt i dagens IT-samhälle!

En fundering har kommit upp i samband med jobbansökningar. Undrar hur vanligt det är att arbetsgivare googlar de arbetssökande? Jag tror nog att det förekommer (precis som jag själv gör på andra hållet *s*), men än tror jag inte det är så väldigt många som gör det. Kanske på större arbetsplatser och i vissa branscher? Vad tror ni?

Maken har kommit över ett par biljetter till kvällens match mellan HV71-Brynäs och det var meningen att vi skulle fira bröllopsdagen med dem, men frågan är hur det går nu? Han vet att jag alltid varit ett Brynäs-fan (vet inte varför, har bara blivit så... fast HV är inte fel de heller), visst är han omtänksam?

Pappersbröllop

Idag är det 2 år sedan vi slog till och gifte oss! En av de underbaraste dagarna i mitt liv, utan tvekan. Allt var perfekt ordnat, festen var underbar och alla vännerna runtomkring värmde oss i den kalla februarikylan. Snön piskade när vi kom ut på kyrktrappan men alla kramar vi fick höjde tempen åtskilligt!

Hittade en bild på hela familjen och förundras över hur mycket barnen ändrat sig på 2 år, älskade godingar :-)

Dagens middag

Lax med mozarella, bacon och riven ost. In i ugnen ca 20 min. Serveras med potatissalladen som är på låtsas (auberginetärningar) och en läcker sås gjord på spenat, basilika, dill och dijonsenap som kokat in i en blandning av grädde och crème fraîche, smakas av med citron, salt o peppar. Lite grönsaker till så är det klart!

Måmåmåmåmåndag

En blandad dag... som sagt seg från början... Klev upp med tunga steg, drog på träningskläderna och hasade mig upp på cykeln. Benen var tunga som bly, trodde aldrig tiden skulle ta slut... Men, det gjorde den och jag hade inte gett upp idag heller! Yes, vad stolt jag blir varenda gång! Jag har varit lite för snabb att ge upp träningen många gånger innan. Men inte nu, jag KAN inte låta bli. Det är ett stort steg för mig att känna så och det är grymt skönt!

Efter frukost satte jag mig och fixade lite med det obetalda arbete jag utför emellanåt, nåt betalt att utföra har jag ju tyvärr inte :-(. När det var klart fick jag för mig att kolla upp hur många jobb jag sökt på de 3 månader jag varit arbetslös, hamnade på 13 st. OK, många har säkert en betydligt högre siffra på det, men för mig är det många. Av dessa har jag varit på 3 intervjuer, det ger ett procenttal på 23, inte så dåligt i alla fall! Men, lika många procent har inte ens brytt sig om att lämna ett besked - dåligt.

Vissa dagar så känns det extra tungt med frånvaron av ett arbete att gå till, även om jag visst kan sysselsätta mig på hemmaplan. Det är ju inte det som är det stora. Jag saknar arbetskamrater, det sociala livet det innebär. Arbetsuppgifter som är mina och som ger mig utmaningar. Idag har jag hittat 6 annonser som jag kan tänka mig att svara på och som jag faktiskt skulle ha chans på att få, så imorgon får det väl bli en arbetssökardag :-). Synd bara att det är så många sökande på varje tjänst...

Väntar förresten fortfarande besked från 3 ställen, så man vet ju aldrig, det kan ju bli nåt där. Annars får jag väl slänga ut en annons i lokaltidningen;

"Desperat kvinna i 40-årsåldern söker arbete. Tar vad som helst bara jag får betalt och någon som kan umgås med mig på dagtid. Har erfarenhet av en massa och klarar allt! Ring, maila, kom och hämta mig!!!!" Svar till ledsen i ögat

*s* Ånä, så illa är det inte, jag ger inte upp än på länge!

Ikväll så har jag fortsatt träna, ännu ett bevis på att jag hänger i. Ryggen fick 4 övningar, benen 2 och tricepsen 3.

Robinsondejt - Kall som graven

Åååååååh, det var så segt att kliva upp i morse! Vet inte varför, tycker jag hamnade i säng ganska tidigt igår, hade nämligen en dejt med Peter Robinson. Det har jag väntat på ett tag! Har inte haft lust att börja med nån ny bok så jag har väntat på att P skulle bli klar med den.



Han är helt klart en av mina favoritförfattare så jag har minsann lite förväntningar på "Kall som graven". Jag orkade bara ett par sidor igår så som sagt, det var inte hans fel att jag var seg idag! :-)

LCHF-upptäckter i köket

Jag måste bara dela med mig av hur kul jag tycker det är att hitta nya rätter och tillbehör att testa på! Nybörjare på LCHF som man är så blir det ju en del surfande efter tips. Framförallt så är det saker att ta till som ersättning för alla kolhydratsstinna produkter vi numera utesluter som eftersöks. Det finns många trevliga och matnyttiga sidor där det går att hitta hur mycket som helst. Jag skulle lätt kunna sitta en hel dag vid datorn och sukta över alla recept. *slickar mig om munnen*
Idag har jag testat på att göra två saker som jag kan rekommendera om du vill ha nåt annat än broccoli eller blomkål till köttet eller fisken. Till lunchen gjorde jag en enkel zucchini- och lökgratäng, det gick hur snabbt som helt och var jättegott!

Ikväll var det återigen lite idétorka, men vi hade auberginer hemma så jag letade efter recept med det i, hittade detta hos Airams matblogg, en låtsaspotatissallad. Supergott och väldigt enkelt grejat det också! Det roligaste när jag läser recept är när jag ser att alla ingredienserna finns hemma så det bara är att sparka igång. Eftersom det ofta är samma saker som är grund att ha hemma när man äter enligt LCHF så är det oftast inga problem :-).
Vi åt pannbiff med världens godaste gräddsås till och barnen fick de efterlängtade stuvade makaronerna, har varit önskemål om det ett tag. De prövade även salladen och någon tyckte att den smakade som ett mellanting mellan hamburgerdressing och remouladsås, klart godkänt, alltså!

Tänk om vi hade bott i en större stad eller så... då hade jag minsann kunnat tänkt mig att starta upp en restaurang med LCHF-inriktning. Tycker överhuvudtaget att det blir roligare och roligare att laga mat, kanske skulle gå en kockutbildning?
Är man hjärntvättad när man tänker så här efter bara några få veckor med denna "livsstilen"? Kanske, men i så fall är den som hjärntvättar och som utsätts för det en och samma person - jag är så himla PÅ just nu! *s*

Skön lördag och så lite söndagsträning

Vad härligt det är att vara ute och få en ordentlig dos frisk (?) luft. Jag är en sån där knäppis som kan tycka att det faktiskt luktar gott med avgaser. Inte vilka avgaser som helst, dock. Det ska vara den sorten som uppkommer när det är tävling på gång, mmm... Det går inte att förklara för nån som inte är insatt :-)
Ute var jag i alla fall i flera timmar igår. Träffade på en del gamla bekantingar från förr, alltså den tiden när jag själv tävlade i folkrace. Fick "tips" om att det var dags för comeback, men det tror jag nog att jag struntar i. Får bli ett klubbmästerskap eller nåt i så fall!

Fram på eftermiddan var det inte utan att det blev lite småröset och då började jag planera för ett bad när vi kom hem. Det genomfördes också, kryddat med lite gott att dricka. Till maten passade vi på att öppna en flaska vin som vi fick när vi gifte oss. Gemensamt firande av 2-årig bröllopsdag och 10-årig förlovningsdag kan väl gälla som ett bra tillfälle för det? Gott var det i alla fall!
Slötittade lite på Melodifestivalen, inget varken att se eller framförallt, höra, enligt mig och se'n blev det tidigt sänggående.

Idag var det dags att träna igen, det blev ju inget av den varan på lörda'n. Idag var jag riktigt sugen, men kroppen var inte på samma våglängd som knoppen. Knoppen segrade och jag tog i fast det var jobbigare än vanligt.
Bröst, axlar och biceps blev de delar som drabbades denna söndagsmorgon. Efter det var det dags att ge sig ut i snön för att skotta och då kändes det minsann som varenda muskel var inblandad :-). Termometern hade krupit upp en bra bit över nollan och kombinationen tung snö med skare på toppen gav ett visst motstånd!
När jag var klar sjönk jag ner i en snödriva och bara njöt av att vara ute. Fåglarna kvittrade och det porlade i stuprören - våååååååååååår i luften!!!

Noll koll

Eller rättare sagt koll på att det är noll grader ute. Vi ska (borde redan varit på väg...) ut till folkracebanan för att kolla in tävlingen Vinterfajten. Sonen har gått och blivit senior (hur gammal är jag då???) och har dessutom ingen startklar bil, så han ska "bara" hjälpa till idag, liksom maken. De tar huvudposteringen så de får bestämma lite *s*.
Det är ca 90 st anmälda, helt otroligt! Mer än vad det var i somras tror jag. Någon intelligent person hade sett bilder från banan och hur det såg ut nu i veckan; "Kan ni inte göra nåt åt snön på banan?" Men hallå, pysen, det är en VINTERtävling... På min tid var det minsann bara att tuta o köra, min första tävling var av vintersort och jag vann! Så det så! Dagens ungdom... *ironi*
Svärmor och några av mina döttrar har hand om serveringen så man får väl hålla sig där emellanåt så inte kylan letar sig in alltför hårt i kroppen. Varma kläder på och så drar vi snart, vi 3 som tar det lugnt idag. Ha en skön lördag där ute!

Nytt gym

Så här blev det efter att gårdagens träning - förutom cardiopasset på morronen - bestått av att släpa på böcker och diverse skruvningar i konstiga ställningar. Nu har vi ett utrymme som vi kan utnyttja som vårt alldeles egna gym - härligt! Det känns lite konstigt med en "vägg" så pass mycket längre in men jag tror vi vänjer oss snabbt. Det är så himla skönt att slippa ha cykeln stående framme, för att inte tala om nytillskottet. Nu ska det bara fixas en ställning eller nåt till hantlarna så är jag helnöjd.

Invigningen skedde imorse då jag först körde intensiv uppvärmning 10 min på cykeln och sedan tog ut rygg- och benmuskler ordentligt. Avslutade med ett idiotryck triceps för att minimera risken för gäddhäng *s*.
Nu blir det snart Let's dance med smådöttrarna, de andra är inte hemma. Maken ligger i garaget och mekar med en BMW som vi tydligen ska köra Midnattssolsrallyt med. Detta bestämdes idag och nu vore det ju toppen om jag hade haft Micke Persbrandts mailadress så jag kunde börja med psykologisk krigsföring redan nu! *s*

Salig blandning

Ja, det blev det idag till lunch. Karrékotlett, nötfärs (starkt kryddad), stekta grönsaker (röd och gul paprika, purjolök), broccoli och röd lök. Till detta fetaost och tsatziki. Gottgottigottgott! Även om rödlöken var stark så det stod lågor ur munnen, det brukar den ju inte vara :-)

Men, egentligen... Skillnaden mot en lunch jag skulle ätit för 2-3 veckor sedan - pre kolhydratsskipp - är inte stor. Köttet och grönsakerna stekta i äkta smör istället för rapsolja, turkisk youghurt istället för lättcrème fraiche. Voilà!

Så - vad är problemet? Inget just nu känner jag. Ibland kan det kännas lite svårt att hitta på nåt "tillbehör" istället för pasta, ris eller potatis, men det är också det enda. Tänk att jag kommit så långt att jag kan se det som tillbehör, det som tidigare var den största delen av mina måltider...

Vi satt för övrigt och diskuterade vår nya kost för en stund sedan när vi åt spenatpaj och rökt lax, inte dum mat det heller. Två av döttrarna frågade P om vad det är han inte får äta. Men jag äter ju likadant svarade jag, varför undrar ni inte om det? "Va? Varför det?" undrade de. "Du behöver ju inte gå ner nåt..." Vi fick förklara läget en gång till, att mamma faktiskt mår bättre på detta :-).

Kunskap kan vara en börda

Nej, det kan det väl inte? Eller jo, kanske, om man får veta nå't man egentligen inte vill veta... Men strunt i det nu! Böcker kan i alla fall vara av en viss dignitet och tyngd och idag har jag förpassat mina (ja, de flesta är faktiskt såna jag köpt) från bokhyllan till diverse platser runt om i huset. Vaffödådådå?

Jag skulle ju lösa problemet med förvaring av träningsredskapen som jag tycker är så ovackra och idag när vi åt frukost så såg jag det framför mig! Vi har en hel vägg täckt av Billy (känner ni honom? *s*) och där framför en rätt stor tom golvyta. Jamen, självklart - vi flyttar ut hyllan och fäster den i taket. Då får vi plats med både gymmet, motionscykeln och diverse hantlar. Och de syns inte!!! Otålig som jag är så satte jag igång så fort jag bara kunde. Mätte först så det var genomförbart, vill inte göra jobb i onödan.
Nu ligger alltså de ca 500 böckerna utspridda lite varstans. Tänk vad pengar jag lagt på litteratur... vojne... Då är ändå inte pocketböcker och diverse kurslitteratur medräknade. Hjälp! Man borde kanske ha en bok-loppis för att fylla på a-kassepengarna lite? Nej, jag tror inte jag skulle kunna skiljas från dem. Jag vill ha böcker i min bokhylla, det är det den är till för. Tror att det bara är 2-3 stycken som jag inte läst än så ni kan ju fatta vad klok jag är! *blink*


Här ska hyllan alltså fram nästan ända till balkongdörren. Väntar bara på hjälp med att flytta den (sitter ihop) och med att greja vinkeljärn i rätt dimension. Se'n så!

Grilltider...

Tänk dig fem stycken människor med varierande titlar som sitter bänkade runt ett bord. Tänk dig sedan att du kommer in, lite smått spänd och nervös inför situationen. Du har en - bara en - chans att göra ett gott första intryck. Är det något som inte går att göra om så är det just detta! Det sägs att det går på ett par få sekunder, sedan är ditt öde beseglat.
OK, kanske är det inte riktigt så illa, men det är trots allt viktigt. Igår befann jag mig i denna obekväma sits, anställningsintervju.
Fem personer presenterar sig och sin funktion på arbetsplatsen, där är något som går fort i alla fall - att glömma vad de heter :-). Minns första och sista, de andra tre kom på slutet. Det gäller att fokusera nu!
Något av det första jag fick veta att de räknade med att "samtalet" skulle ta ca 45 min. Jag var ute därifrån efter 75... Jag blev ordentligt grillad kan jag konstatera. Är det ett bra eller dåligt tecken??? Återstår att se. Får besked om ett par veckor gissar jag.

En fråga man brukar få vid såna här tillfällen (dock inte igår) är vilken som är ens bästa respektive sämsta egenskap. Hmmm... Det gäller att ha genomtänkta svar, tolkningsmöjligheten är stor och det kan bli så fel. Alla har inte samma uppfattning om vad som kan räknas som positivt/negativt, ååånej!

Ett exempel: "Anpassningsbar"
- Negativt tolkat: Jaha, en sån där som vänder kappan efter vinden, vågar inte stå för sina åsikter. Kan man lita på en sån?
- Positivt tolkat: Jaha, vad bra! Här händer det ju saker hela tiden så det gäller verkligen att kunna ställa om snabbt till nya situationer.

Så använd det på rätt sida skranket eller se åtminstone till att förklara ordentligt vad du själv lägger för värdering i ordet.
Jag har ett negativt ord som kan användas på mig, "otålig". Jag hatar att vänta! Speciellt på besked. Ofta är det ju så att man är beroende av någon annans besked om något för att man själv ska kunna arbeta vidare med sitt. Att behöva vänta på sånt, det är alltså inte min starka sida och det kan jag bjuda på om någon frågar om det.
Annars vill ju alla arbetsgivare ha någon som är stresstålig, självgående men samtidigt fungerar bra i grupp o dyl. Läser man annonserna så skiljer det sig inte så mycket på egenskaperna som eftersöks, det är utbildning och erfarenhet det hänger på.
Jag får i alla fall bra erfarenhet av att vänta, min otålighet prövas varje dag!

Resultat efter en månad

Gårdagskvällens kroppsdelar blev biceps, triceps, axlar och en magomgång. Körde tyngre än vad jag brukar både fram och bak på armarna - gött!

Mått i nuläget:
71,5 (-1,5) kg
Överarm 31 (+1)
Lår 58 (-1)
Vad 36 (-)
Stuss 102 (-2)
Midja 77 (-2)
Höft 91 (-1)

Så...lite händer det ju!

Idag ska jag på anställningsintervju igen. Kan inte påstå att jag ser fram emot det, finns få situationer som är mer obekväma. Men, men, det är bara att smajla upp sig och visa sig från den allra bästa sidan. Wish me luck!

Dill-dill

Åååh, jag älskar dill! Finns ingen godare krydda, tror jag. Igår slog jag därför till med dillkött - mums! Kokte köttet da'n innan förstås så det riktigt ramlar sönder... Barnen fick potatis till. Det går betydligt fortare att skala och krävs mindre gryta nuförtiden :-)

Tillskott

Igår hämtades ett nyförvärv hem. Vi har blivit med hemmagym! Otroligt. Käre maken tycker nog att det går lite för långsamt för mig, han vill att de vackra musklerna ska börja visa sig snart, tror ni inte det?

Mig gör det absolut ingenting! För tillfället är det ganska bökigt att ta sig till ett gym - av olika anledningar - så det passar mig alldeles utmärkt att kunna fixa det mesta på hemmaplan. Synd bara att det ska ta sån plats och va så fult *s*. Vartenda rum är ju belamrat med familjeinvånare, vi har inget som liksom står och "är över". Påhittiga jag ska nog greja till det ändå, vänta bara!

Gårdagens träning var alltså som följer:

45 min (24 km) motionscykel på morgonen

Rygg (4övn 3x15)

Bröst (3x12+2x4x6)

Ben (3x3x12)

Idag har det blivit 45 min cykel (gick lite lättare igen) än så länge.

Frukosten idag bestod av revbenssjäll, ägg med majonäs och kräftstjärtar och grönsallad. Jag tar mindre majjo och mer grönsaker än P gör, vi är ju inte ute efter riktigt samma sak :-).

Fattar ni hur konstigt det känns när jag är van att börja dagen med en tallrik havregrynsgröt med linfrö???

Bromsa sig ur en uppförsbacke?

Idag var det veckostart för träningen och nu börjar nog min ändrade kosthållning göra sig lite påmind. Antar det var därför jag tyckte varenda tramp under mina 45 minuter var tuuuungt. Jag har varit så lätt i kroppen det senaste och kunnat fortsätta efter det förlösande pipet, men icke i morse. Blev ju lite dåligt med träning i helgen eftersom jag valde att ägna varje dyrbar minut vi hade besök åt att umgås med älskade vännerna istället. Inget svårt val, vi träffas alldeles för sällan!

Men, det kombinerat med en bakispizza igår, störde min kropp. Jag har pluggat på en massa om kombinationen träning/LCHF och vissa säger att det är lite tyngre att träna i början när man håller igen på kolhydraterna, men att det släpper efter omställningen. Vore väl konstigt om inte kroppen reagerade! Min mage tackar mig fortfarande för att jag skippar vissa saker jag ätit tidigare så det känns skönt. Däremot så tror jag att jag ska se till att få i mig nåt kolhydratrikt efter jag styrketränat i fortsättningen. Känner mig som en självutnämnd försökskanin just nu men det gör inget, målet är att må bra.

Maken har redan tappat 4 kg och för egen del så har 2-3 försvunnit. Ska försöka låta bli att väga mig, jag tycker det är bättre att gå på känsla, men just nu gör jag det som nån slags test för att se hur jag reagerar på detta. Den berömda skepticismen...

Idag blev det iaf kyckling med broccoli och bönor, västerbottensost smältes över. Dumt nog så var jag inte hungrig just då och skulle säkert väntat med att äta, men ibland passar det bara inte. Inte hungrig? Moi? Brukar låta som jag har svalt ett lejon vid den tiden annars!

Betygshets

Inte trodde jag väl att jag skulle behöva mina gamla gymnasiebetyg eller intyg från när jag jobbade som vårdare och postkassör. Vid min ålder! *s* Det är 25 år se'n jag slutade gymnasiet...

Jag är ju tyvärr mellan två jobb och på onsdag ska jag på en intervju där de vill se mina betyg och meriter. Helt förståeligt, men jag hittar inte de gamla betygen/intygen. Jag vet att de ligger i en bunt nånstans eftersom de användes senast när jag sökte in på Ingenjörshögskolan 1995, men sedan dess har jag flyttat 2 gånger... Ni förstår att det inte är helt lätt då, va? Jag har alla andra, bara inte just dem. Kan jag inte få visa upp mitt betyg från nian istället? Jag var rätt nöjd med 4,7 i medel så snälla, kan jag ta det istället? Iofs inget större fel på gymnasiebetyget heller, mer än att det är borta... Det är väl mest som bevis de vill ha dem och ett skolbetyg går väl att fixa men hur ska jag bevisa att jag jobbat på Posten? Det finns ju inte längre! Äsch, jag får använda min otroliga charm så kanske det löser sig ändå!?! *ler*

I mitt ivriga sökande så hittade jag en massa annat kul; gamla foton och brev bland annat, så där försvann en bra stund av förmiddan till nostalgi. Kul att se ungarna när de var pyttesmå, det går ju att bortse från de bitar där jag själv är med. Hur tänkte man??? Får nog se till att scanna in en del så att man har det i datorn :-).

Världens överraskning!!!

Åhhhhh, våra allra bästa vänner är på väg hit!!! Har sms:at hela dan om hur vi saknar varandra och hur kul det vore att träffas. Länge hade jag förhoppningar om att de kanske skulle dyka upp och överraska oss (de bor ca 30 mil bort...) men till slut gav jag upp. Bestämde att vi måste bestämma en helg och träffas - snaaaaart! För 5 minuter sen fick jag ett sms om att de var 2/3 på väg *ryser*. Jag var tvungen att ringa upp och höra hur det lät i bakgrunden :-). Jojomensan, de satt i en bil i alla fall! Om trekvart är de här, älskade H&M!!! Livet leker lite extra ibland.

Maken och sonen har varit ute och fiskat hela da'n och minsann fick inte sonen en angelgädda!

Ko-mpisar på prommis

Igår återkom solen och jag tog en härlig långpromenad för att tillgodogöra mig ljuset och den härliga luften. Tyvärr hade jag vanliga stövlar på mig och efter en stund så började det svida vansinnigt under ena fotsulan (=blåsa på G). Nackdelen med snö, riktiga dojor är svårt att använda... Åtminstone där jag tar mig fram.

Jaja, det var i alla fall en underbar dag och jag njöt trots allt! Träffade på några kossor som blev glada för sällskap, gissar att de eventuellt var lite hungriga också.



Fortsatte hemåt och ställde mig vid spisen för att steka 35 kotletter! Inte konstigt det känns som att man har restaurang, va? Helt nödvändigt att göra så och frysa in när det nu är två sorters kost som gäller i familjen. Bara att plocka fram och tina när resten av familjen äter annat mer kolhydratsrikt :-)
Det blev fläskkotletter med persilje- och vitlökssmör, stekt grönsaksmix (paprika, vitkål, purjo), morotstzatsiki. Ungarna fick klyftpotatis till och maken bearnaisesås (inte min favvo). Gott!

Always choose the simple path - eller?

Inte är det väl så att den enkla vägen alltid är den bästa? Idag har jag gjort ett enkelt val och två medvetna, lite svårare. Bara på en liten stund.

Började morgonen efter frukost med att ge axlar och armar en omgång. Efter det hade jag tänkt sätta mig på en timmes cykling. Tittade ut och insåg att vädret var ganska OK och jag har inte gått nån promenad på ett tag. Undantaget helgens stadsvandringar då, men de kan inte räknas i samma kategori. Skulle jag gå fram på det viset jag gör i min ensamhet då hade jag nog mejat ner några stycken :-). Far fram som en amazon när jag är ute och promenixar för mig själv!

Idag slängde jag i alla fall på mig kläderna och hade halvt om halvt bestämt mig för rundan som är drygt 4 km, jag hade nämligen en tid att passa. På vägen så tänkte jag att nä... jag hinner den långa rundan (nästan dubbelt så lång) om jag pinnar på ordentligt. När jag närmade mig hade jag kommit så långt i beslutsgången att jag bestämt att väglaget skulle få bestämma. När jag kom fram till vägskälet fick jag valet att ta höger (inte plogat, ingen som gått där ens) eller vänster (plogat men längre). Pulsa eller gå längre? Jag vill ju gå långt, alltså blev det vänster!

Efter ytterligare nån kilometer kände jag att det var väldans tungt i uppförsbackarna. Vet att det beror på att jag körde ben häromdagen (tillsammans med rygg o mage) och att motionscykeln gått varm varje dag. Ännu ett val; tänk att det är jobbigt och längta hem eller ta det positiva - jag använder min kropp, njut av att det känns och att jag faktiskt kan!

Fortsatte framåt med bestämda steg. Lite senare small det till i min högra ljumske *aj!*. Den brukar jäklas med mig ibland och nu var det dags igen. Jaha, återigen... Lid och vänd hem eller fortsätt och tänk på den ljumske du inte har ont i istället! Det funkade efter en stund. Jag hade ändå haft nästan lika långt om jag hade vänt så...

Man gör små val varenda dag och idag var jag glad att jag kunde använda min positiva sida till att peppa mig själv istället för att åka ner i "ge upp-träsket". Önskar att det vore så varje dag!

Kollisionskurs LCHF/träning?

Jaaa, var ska jag börja? Sedan en vecka tillbaka är det rena restaurangen här hemma och emellanåt rena kaoset i min hjärna. Allt detta beroende på att min käre make karaktärsfast bestämt sig för att gå ner några kilo. Metoden han kör med är LCHF (Low Carb High Fat) och jag bara skreeeeeeek inombords... Va? Det går ju emot så mycket av det man sätter i samband med nyttig mat och vad man ska äta när man tränar (relativt) hårt.

Men, jag är en mycket stöttande fru när jag sätter den sidan till och följde med till affären för att handla hem äkta smör, grädde av fetaste sorten, fläskfärs, fetaost och likande. Gissa om det kändes konstigt!?! Man tittar efter helt andra saker när man läser innehållsdeklarationen, kan jag lova :-). Jag blev ganska snabbt övertygad om att det är värre med alla E-attiraljer i maten och annat konstigt som används vid kemisk framställning (lättmargarin o dyl). Behövs ju inget sånt till Bregott och smör.
Som sagt, känslan var bisarr och det är minsann inte lätt att ställa om matläget bara så där. Meeen, det stora problemet för mig vet ni vad det är/var? Hur ska det funka för mig? Jag behöver inte gå ner, har världens bästa ämnesomsättning och har börjat träna ordentligt. Vad gör detta med mig? Jag blev allt lite skraj... Tänk om jag går UPP istället? Svaret maken gav mig var "Läs vad det står om det och bestäm dig se'n."
OK, jag pluggade på en del och det "farliga" skulle tydligen vara om jag fortsatte med mina kolhydrater och smygsockrade mjölkprodukter, det är då fettet samlas på. Själva fettet i sig förbränns bättre istället. Äsch, va fasen, jag testar!

Nu har även jag slopat kolisarna i en vecka (förutom lite potatis i helgen) och vet ni - jag mår så mycket bättre! Min mage är inte alls uppsvullen längre, jag blir inte hungrig lika fort, äter 4 mål istället för 6 som innan. Insulinnivån ligger mer jämn, jag är inte matarg längre! Till min och familjens lycka *s*
Det är knepigt i början, omställningen med maten är radikal, men man lär sig väl. Jag tänker fortsätta att testa och se om det fungerar lika bra och hur det påverkar min träning och resultatet av den. Än så länge har det bara känts bra, trodde jag skulle vara segare på motionscykeln t ex, men det är tvärtom, känns som jag orkar mer. Och det efter att ha hållt uppe nästan en vecka!
Återkommer med fler rapporter om detta, tycker det är rätt intressant :-)

Matministeriet - nödvändigt i GB?!?

Herreguuud! Nån som såg Jamie Olivers program igår, om människor som skulle lära sig laga mat? En tjej visste inte ens hur kokande vatten såg ut - va???

Principen var att Jamie lär 8 st (tror jag det var) att laga några rätter. Se'n var det meningen att de skulle lära ut de rätterna till två kompisar och så skulle det rulla vidare ut i den aktuella sta'n. Ringar på vattnet, ni vet.

Jag såg inte hela programmet men jag var helt förstummad. Finns det verkligen folk som alltid köper hämtmat och aldrig har fått lära sig att ens laga till den enklaste maträtt? Eller koka vatten? Hur har man råd? Hade de tydligen inte heller, flera av dem levde på bidrag. Men hallåååå, är min reaktion på detta. Fattar nada.

Däremot var det härligt att se en av mammorna som verkligen levde upp när hon fick laga till mat, hon verkade vara en naturbegåvning. Man får hoppas att det håller i sig och att de klarar det. Några räddade själar vore ju inte fel :-)

Själv vill jag alltid att det ska se ut så här i mitt kylskåp, välfyllt och med alla möjligheter till att svänga ihop nå't à la Kajsa Warg.

Just nu är det inte så och därför är det aktuellt med en storhandlarrunda lite senare i eftermiddag. Konstiga nöjen en del har, va?

Känns som omstart behövs

Ja, det är måndag och det har varit dåligt med träning i nästan en vecka nu. Mår inte bra av det. Men... ibland måste man få unna sig att njuta av andra saker! Helgen har varit underbart skön så då får man leva på det ett tag.

Idag ska jag i alla fall gå iväg och köra ett rygg- och benpass, se'n får det bli en cykelsväng efter det. Längtar faktiskt efter det!

Här hemma har det snöat hela helgen så det är nog en dryg dm att åka pulka i för ungarna som har sportlov nu. Minns knappt när det var snö på sportlovet senast så det är härligt för dem!

Gone west

Vi är på resande fot sedan tidigt i torsdags morse. Lämnade av svärföräldrarna på Landvetter för vidare transport till Spanien, se'n drog vi in till Göteborg. Det var fortfarande tidigt så vad skulle vi hitta på tills det öppnade? Vi fick för oss att åka en sväng och hamnade till slut på vägen ut mot Öckerö. Äsch, vi åker väl och kollar hur det ser ut i hamnen då! Vips så stod vi inklämda i färjekön till Hönö *s*. Bara att köra på och hänga med! Ringde kompisen som bott på Hönö och frågade var hans gamla hus låg, då hade vi i alla fall en anledning att åka dit. Det blev en liten utflykt på flera av öarna som ligger där. Tyvärr var det grått och dimmigt så väderförutsättningarna kunde varit bättre, men jag kan tänka mig att det är ordentligt mysigt på sommarhalvåret.

Lite shopping senare drog vi vidare till Varberg där vi skulle tillbringa en natt. Inbjudna till en helkväll med mat och show med Lena Philipson, det ni! Vi gick på sta'n och drog, tog en fika på ett helmysigt kafé (världens goaste ciabatta med kyckling o bacon *slurp*). Kvällen blev hellyckad! Jörgen Mörnbäck dök upp som extranummer, han är verkligen skicklig. Maten, sällskapet - allt - var perfekt. Sen sussade vi gott på hotellet.

Fredag och dags att återigen styra kosan mot Göteborg. Hade bokat rum på Radisson där vi förlovade oss för 10 år se'n (då var det Sheraton). Det är något med det hotellet, trafiken i Gbg och oss som inte fungerar ihop! Varenda gång vi ska försöka ta oss dit smidigt så hamnar vi nån helt annanstans... Så också igår. Snurrade runt i stan (och utanför) ett bra tag innan vi kom rätt *s*. På kvällen gick vi på Källarkrogen och åt en helt suuuuperrrrrb middag. Vad härligt det är att bara sätta sig och beställa och njuta av maten emellanåt!

Nu är man härligt mätt efter hotellfrukosten, massa äggröra och bacon blev det, måste ju passa på! Samtidigt som jag själv njuter av att kunna välja och plocka till mig det jag vill ha så kan jag inte låta bli att förundras över hur mycket vissa människor får på sina tallrikar! Det är väl helt OK i de fall de faktiskt äter upp allt men när hälften ligger kvar... Varför? Det går ju att gå flera gånger om man inte känner sig mätt efter första omgången. Slöseri på allra högsta nivå.

Idag blir det väl att strosa omkring, njuta av att kunna hoppa in på en pub eller nåt och ta en öl, finns inte så mycket av den varan hemma i vår by :-). Bönderna har kommit till sta'n, helt enkelt!

Träningsbristen är uppenbar sedan några dagar, men visst måste man kunna bara koppla av allt när man för en gångs skull har möjligheten. Snart nog är det måndag igen!

Familjen Annorlunda?

Tittade på nya serien om Familjen Annorlunda, tre familjer som kanske inte direkt står för normfamiljen i Sverige av idag. Satt där med några av mina barn och rätt vad det var så kom ytterligare en dotter dit. Hon undrade vad vi tittade på och jag förklarade vad det handlade om. Vad heter programmet då? blev följdfrågan. När jag sagt det så tittade hon på mig (jag riktigt såg hur hon tänkte efter) och sa: "Vad är det för annorlunda med dem? Är vi också det då?" Kunde inte låta bli att skratta! Nu har ju vi bara 5 stycken så det går inte att jämföra med 10, men vi tillhör ju inte standardmallen, trots allt.

Slippin' and slidin'

Bestämde mig igår för att kliva upp när jag kör iväg maken (alltså upp ur sängen, resten får han klara själv), dvs kl 6 för tillfället. I ett svagt ögonblick nämnde jag detta för sonen, han är ju uppe långt innan dess. Kl 6.03 kom ett sms "Upp och cykla, klockan har varit 6 i 3 minuter. Finns kaffe om ni vill ha." Gulleplutten! *s*

Jag gick faktiskt upp men vände på aktiviteterna eftersom jag var vrålhungrig, vaknade t o m av det inatt . Tog en kopp kaffe och sedan havregrynsgröt med blåbär och hallon. Softade lite innan jag gick loss på triceps, rygg och baksida axlar. Efter det blev det en halvtimme på cykeln.

Efter lunch var det alldeles för soligt för att sitta inne så jag tog glad i hågen på mig för en skogspromenad. Tänkte att den rundan jag bestämt mig för skulle vara lite mindre hal än den vi gick i söndags. Brukar inte åka så många bilar där och då blir inte snön till packad is, ni vet.

Fel hade jag, med god mariginal. Det blev till att klättra över stock och sten, uppför kullar och över små bäckar. Inte överallt, men på de flesta ställena. Befinner mig i Småland och just vid denna vägen växer ljungen sig hög i kanterna, lika bra att gå längre in i skogen. Bra motion blev det i alla fall!

Urval eller utval

Usch, återigen har jag blivit påmind om något som gjorde mig vansinnigt arg och besviken för ett par år sedan. Då gick två av mina döttrar i sexan och skulle byta skola till hösten när det var dags att börja sjuan. Alla klasser skulle delas och blandas om i nya konstellationer. Om det tycker jag både Ja och Nej, men det är inte det som gör mig upprörd.

Nej, tjejerna kom hem och berättade att de hade fått välja 2 klasskamrater som de skulle vilja gå ihop med i sjunde klass. Jag trodde det var ett dåligt skämt och frågade flera gånger om de inte hade missuppfattat det. Tyvärr var så inte fallet. Jag blev asförbannad! Här skulle vår lilla byskola, som så vackert skryter med sin likabehandlingsplan och anti-mobbinganda, låta tjejer i allra värsta åldern göra ett sånt val. Alla tjejer vet hur taskiga vi kan vara mot varandra och den åldern är den allra värsta (12-14), tycker jag.

Åh, jag hoppade nästan av ilska den kvällen. Det blev inte bättre när de kom hem och den ena av dem hade blivit totalt utan "röster", ingen hade valt henne. Vad tror de (=lärarna)? Att tjejerna inte pratar om detta och att de inte får reda på hur det ligger till? I en klass som består av 10 sexor, varav 9 tjejer... Tisseltassel är ju mer regel än undantag...

Hur känner sig den av systrarna som blir utan? Hur känner sig den andra när hon vet det? Och hur reagerar man som förälder? Jag var topp tunnor och fruktansvärt ledsen uppe på det.

För att få fram vad jag ville ha sagt utan att börja gråta eller ryta så mailade jag både rektor och lärare. Den ena påstod att "så gick det inte till" och den andra förstod inget alls. *suck*

Jag tog kontakt med andra föräldrar och vi gjorde klart för skolan att det var för jäkligt alltihop. Läraren försvarade sig med att det bara var önskemål och att det var hon som bestämde i sista änden. Jaha, varför utsätta dem för det öht då??? Grrr... Precis som det gör mindre ont i hjärtat för att det bara är önskningar, inte krav?

Eftersom våra tjejer är tvillingar och hade gjort nästan allt ihop sedan de föddes så hade vi bestämt att de skulle få dela på sig nu, därför kändes det redan svajigt inför skolflytten. Visst undrade man nu om man gjorde rätt, men beslutet var fattat och vi stod fast vid det.

Nu läser man återigen om detta i tidningarna, att det händer på fler platser och fortfarande, då blir jag återigen sååå besviken. Vad är det för människor som utsätter barn för detta? (Hur) tänker de? Likadant så var det en artikel om att barn hade fått rösta på vem som var värst i klassen, detta skulle sedan redovisas på ett föräldramöte. OK, självklart ska det inte hymlas och sopas under mattan vem som ställer till saker i klassen, men det är väl ingen Robinson-röstning? Att barn i enskilda samtal med lärare/förälder talar om att det är vissa i klassen som stör och att det sedan tas upp med dem som är berörda - självklart. Det ser jag som ett krav - ställer mina barn till med något så vill jag veta det. Omedelbums!

Men snälla ni... under ordnade former!

Älgen är över

Så här roligt kan man ha i ett älgtorn, roa sig i skogen är det nya, det vet ni, va? Tre av döttrarna och jag var ute och promenixade efter att vi haft lite födelsedagskalas igår. Det blir ingen direkt powerwalk fysiskt med en sexåring som mest halkar omkring och trampar sönder ispölar (ramlade bara 6 ggr), men det tillför kraft psykiskt *s*.
Solen var framme hela da'n och bara det gjorde sitt till, som vanligt lyfter det mitt humör minst 76%.
Morgonen började med en 45-minuterstrampning på cykeln. Första minuterna märktes det att det var några dagar se'n sist, men sen rullade det på! Så det tillsammans med solpromenaden blev min söndagsmotion. Idag segade jag mig upp till ännu tre kvarts svettpass. Reflekterade över att jag numera klarar både att cykla friskt OCH prata med barnen om hur man gör gröt eller var de svarta jeansen ligger :-). Det går framåt fast cykeln står still!!!

Fick ett mystiskt sms idag, från 118 800. Ett telefonnummer till en maskinfirma, hmmm...? Jag har inte bett om nåt nummer... Säkert! *s* Fem minuter senare kom ett likadant sms till maken. Vad är detta? Vad nyfiken man blir! Nu så kom det en ursäkt, tekniskt fel hade skickat ut detta, naturligtvis slipper jag betala. Men tack för det, det var la bussigt!