Urval eller utval

Usch, återigen har jag blivit påmind om något som gjorde mig vansinnigt arg och besviken för ett par år sedan. Då gick två av mina döttrar i sexan och skulle byta skola till hösten när det var dags att börja sjuan. Alla klasser skulle delas och blandas om i nya konstellationer. Om det tycker jag både Ja och Nej, men det är inte det som gör mig upprörd.

Nej, tjejerna kom hem och berättade att de hade fått välja 2 klasskamrater som de skulle vilja gå ihop med i sjunde klass. Jag trodde det var ett dåligt skämt och frågade flera gånger om de inte hade missuppfattat det. Tyvärr var så inte fallet. Jag blev asförbannad! Här skulle vår lilla byskola, som så vackert skryter med sin likabehandlingsplan och anti-mobbinganda, låta tjejer i allra värsta åldern göra ett sånt val. Alla tjejer vet hur taskiga vi kan vara mot varandra och den åldern är den allra värsta (12-14), tycker jag.

Åh, jag hoppade nästan av ilska den kvällen. Det blev inte bättre när de kom hem och den ena av dem hade blivit totalt utan "röster", ingen hade valt henne. Vad tror de (=lärarna)? Att tjejerna inte pratar om detta och att de inte får reda på hur det ligger till? I en klass som består av 10 sexor, varav 9 tjejer... Tisseltassel är ju mer regel än undantag...

Hur känner sig den av systrarna som blir utan? Hur känner sig den andra när hon vet det? Och hur reagerar man som förälder? Jag var topp tunnor och fruktansvärt ledsen uppe på det.

För att få fram vad jag ville ha sagt utan att börja gråta eller ryta så mailade jag både rektor och lärare. Den ena påstod att "så gick det inte till" och den andra förstod inget alls. *suck*

Jag tog kontakt med andra föräldrar och vi gjorde klart för skolan att det var för jäkligt alltihop. Läraren försvarade sig med att det bara var önskemål och att det var hon som bestämde i sista änden. Jaha, varför utsätta dem för det öht då??? Grrr... Precis som det gör mindre ont i hjärtat för att det bara är önskningar, inte krav?

Eftersom våra tjejer är tvillingar och hade gjort nästan allt ihop sedan de föddes så hade vi bestämt att de skulle få dela på sig nu, därför kändes det redan svajigt inför skolflytten. Visst undrade man nu om man gjorde rätt, men beslutet var fattat och vi stod fast vid det.

Nu läser man återigen om detta i tidningarna, att det händer på fler platser och fortfarande, då blir jag återigen sååå besviken. Vad är det för människor som utsätter barn för detta? (Hur) tänker de? Likadant så var det en artikel om att barn hade fått rösta på vem som var värst i klassen, detta skulle sedan redovisas på ett föräldramöte. OK, självklart ska det inte hymlas och sopas under mattan vem som ställer till saker i klassen, men det är väl ingen Robinson-röstning? Att barn i enskilda samtal med lärare/förälder talar om att det är vissa i klassen som stör och att det sedan tas upp med dem som är berörda - självklart. Det ser jag som ett krav - ställer mina barn till med något så vill jag veta det. Omedelbums!

Men snälla ni... under ordnade former!