Bromsa sig ur en uppförsbacke?

Idag var det veckostart för träningen och nu börjar nog min ändrade kosthållning göra sig lite påmind. Antar det var därför jag tyckte varenda tramp under mina 45 minuter var tuuuungt. Jag har varit så lätt i kroppen det senaste och kunnat fortsätta efter det förlösande pipet, men icke i morse. Blev ju lite dåligt med träning i helgen eftersom jag valde att ägna varje dyrbar minut vi hade besök åt att umgås med älskade vännerna istället. Inget svårt val, vi träffas alldeles för sällan!

Men, det kombinerat med en bakispizza igår, störde min kropp. Jag har pluggat på en massa om kombinationen träning/LCHF och vissa säger att det är lite tyngre att träna i början när man håller igen på kolhydraterna, men att det släpper efter omställningen. Vore väl konstigt om inte kroppen reagerade! Min mage tackar mig fortfarande för att jag skippar vissa saker jag ätit tidigare så det känns skönt. Däremot så tror jag att jag ska se till att få i mig nåt kolhydratrikt efter jag styrketränat i fortsättningen. Känner mig som en självutnämnd försökskanin just nu men det gör inget, målet är att må bra.

Maken har redan tappat 4 kg och för egen del så har 2-3 försvunnit. Ska försöka låta bli att väga mig, jag tycker det är bättre att gå på känsla, men just nu gör jag det som nån slags test för att se hur jag reagerar på detta. Den berömda skepticismen...

Idag blev det iaf kyckling med broccoli och bönor, västerbottensost smältes över. Dumt nog så var jag inte hungrig just då och skulle säkert väntat med att äta, men ibland passar det bara inte. Inte hungrig? Moi? Brukar låta som jag har svalt ett lejon vid den tiden annars!