Turning torsdag into fridag

De senaste veckorna har ett veckodagsfenomen insmugit sig. Den ena (vi kan låtsas att det är jag) har hela tiden varit en dag före i tankarna. Gissa om det varit lite småjobbigt på torsdagsmornarna när denna jag insett att det inte är fredag...

Den andre (vi kan låtsas att det är maken) har tvärtom varit efter sig. Vet inte om det är för att det egentligen skulle behövts en extra dag här och där för att hinna med allt, kanske?

Det har varit lite lätt småvirrigt i alla fall.

Idag - tidigt - på väg till jobbet så säger den ena (vi kan låtsas att det var jag); "Har inte denna veckan gått ovanligt fort?"

Svar från den andre: "Joooo... men det är nog för att det är torsdag idag och fredag imorgon..."

Eeeh, jahaaaa? "Fast det brukar det ju vara..." hasplade personen ifråga ur sig innan frågan kom. En typisk sportkommentar, påstod han. Vad menade han med det?

Jag ska i alla fall ha lite extra koll ifall han får för sig att göra nåt riktigt avancerat idag, det verkar som att det kanske behövs :-)

En annan sak; Denna veckan är torsdag faktiskt fredag! För mig, vill säga!

Alltså, jag vägrar!

På tre (3!) år har jag klarat mig från förkylningar. Ända sedan jag skippade bröd, pasta och en massa annat sånt som fyllde min vardag. Speciellt tallriken då, det var inte precis så att jag hade madrassen fylls med penne rigate eller tortellini om nu nån fick för sig det.
Den enes bröd den andres död. Lite så kan det kännas när jag numera mår så mycket bättre.

Ständiga bihåleinflammationer (varenda gång Mr Cold knackade på...) har t ex vikit hädan. Det har funnits dagar då halsen har bränt och värkt men det har aldrig blivit täppt näsa eller pannvärken från helvetet. Dessutom har det försvunnit snabbt som en avlöning en kväll på krogen/storhandling på Gekås (välj det som passar).

Igår lullade jag omkring lite i smådimma (kallas det dis då?) och skyllde det på helgen med tillhörande sömnbrist och på att jag var låg på grund av saknaden efter fadern som skulle fyllt år.
Kvällen som skulle fyllts med träning tillbringades tomt gloende på hockey istället och sängen äntrades tidigt. Idag vaknade jag med en hals som skulle kunna tjänstgöra som extra fyllning i nån kudde eller nåt, så tjock känns den. Jag är nästan lite täppt i näsan. Bara nästan.

Men NÄÄÄÄÄÄ, inte! Jag ska ju på fest i Hufvudstaden och träffa en hel massa goa människor, jag har sett fram emot detta lääääänge. Jubilaren måste få ett IRL-bevis på det jag så vänt och smygande ringde och talade om en kväll (natt???) för ett tag sen. Hon har ju t o m ordnat säng som är tillräckligt lång... Ja, fråga mig inte *s*

Så vad göra? Låtsas som att det regnar? Nja, hittar inget paraply. Och förresten, jag befinner mig ju inomhus för det mesta. Bara jobba på som vanligt och bälga vatten kombinerat med extrastarka krumilurpiller? Vila? Ja, jag tänker testa! Träningen får vänta tills den luriga krypkänslan försvinner.

Vik hädan du hemska. Jag vinner på envishet. Inget ska stoppa detta!

Motionsrapport v11

Kort sammanfattning, bara... Ungefär det den är värd, liksom :-(

Måndag 0,75 PW

Tisdag 0,75 tim styrka

Onsdag 0,75 tim PW+

0,25 tim styrka

Torsdag 0,75 tim styrka

Fredag 0,75 PW

Lördag Kurs

Söndag Kurs

Totalt: 4 tim

Snacka om vardagsmotion!

Ni vet det där med träningen. Eller hur? Jag brukar ju nämna den ibland :-) I alla fall, det kan ju vara lite svårt att få till den emellanåt. Tiden och annat...

Nu har jag börjat tänka träning i det mesta jag gör, speciellt på jobbet. Varför ta trucken och köra fram hela pallen när man kan gå flera gånger och samtidigt bära på tyngder? Nu pratar vi påfyllning av stänger till svarvarna, byta bitar i fler-op:arna är inte riktigt försvarbart att göra på det viset. Då hade konken varit aktuell för länge sen.

Men nu njuter jag av att bära stänger fram till stångmagasinen. Ibland blir det extra bonus när de måste slipas först också, fler bär- och lyftmoment. Allra bäst är det med 50- eller 60-millimetersstänger, det är liksom lite lönt när det är 15-20 kg på varje. Är det tunnare så gäller det att ta så många som möjligt så det kan bli lite arm- och axelträning på vägen :-)

Det märks skillnad på styrkan också. Nu behöver jag inte krypa till korset (för som någon kanske anar/vet är jag inte den som ber om hjälp i första taget...) och hämta maken när det ska lossas på bultar o dyl som han har dragit åt. Nu tar jag i lika mycket som förr men skillnaden är att det lossnar. Plus att han minsann också får ta i när jag dragit åt *fniss*

Närmar mig mer och mer ett gymkort också... Har haft svårt att motivera mig till det men det börjar (nästan) kännas som ett måste om jag ska komma dit jag vill...

Jag önskar

Ibland önskar jag att jag fick önska mig lite vad som helst. Gör inte ni?

Då menar jag inte bara sånt som att alla krig ska ta slut och att vem det nu är som ersatt Lars-Gunnar Björklund ringde och grattade mig till storkovan. Här tror jag mina barn tittar på varandra och ser frågande ut; Vem är Lars-Gunnar Björklund och varför skulle han ringa????

Jag kan t ex önska...
 - att jag tar tag i pappershögen (som egentligen är det lilla problemet i det utrymme där den befinner sig) och trollar in den i pärmar.
- att mina träningstimmar ökar i samklang med mina muskler. För om de inte gör det så blir det inte lätt att få till volymen. Måste (=vill) öka öka öka!
 - att det snart ljusnar klockan fem så jag kan börja med mina sköna morgonpromenader.
- att de av mina barn som behöver/kan jobba får sommarjobb
- att någon i detta nu reser sig upp och hämtar ett par skalade ägg till mig så att jag slipper sitta hungrig i soffan. Denna någon får gärna passa på att ladda bryggaren tills i morgon bitti och gå och duscha åt mig.
- att jag återigen kan få inspiration till lite roliga, intressanta blogginlägg som någon orkar läsa.

Såna små, enkla saker, kan jag önska mig. Istället för de som är riktigt viktiga. Som att jag önskar att min mamma kunde slippa sin värk i några timmar, att mina barn alltid ska få vara friska och lyckliga, att världen ska bli en bra plats för alla...

Man kan alltid önska...

Önska, leva på hoppet

Mindre rörligt v 10

Hmmm... huvudvärken... Say no more...


Måndag

Tisdag  0,5 tim promenad

Onsdag 1,25 tim promenad

Torsdag

Fredag

Lördag 0,75 tim styrka

Söndag 1,25 tim promenad

Totalt: 3,75 tim

Positivitetsminister - bra eller dåligt?

För ett tag sen så tog jag ett STORT beslut. Ett sånt där som man kan ta lite lättvindigt ibland, med en klackspark, och sen har man "glömt" det igen ett par dagar senare. Bara för att det låter så bra. Så enkelt. Just när man lovar sig själv just det där. Sen visar det sig - åter igen - att det är såååå himla svårt att leva efter...

Beslutet jag tog? Jag ska försöka sluta gnälla och istället lirka fram en gnutta positivt tänkande. I varje eländesdeg kan man hitta ett litet korn av ljus. Som den glade bagaren sa! Vilken jäkla bagare undrar ní förstås nu. Eller hur? Inte fasiken vet jag, det lät bra, bara :-)

I detta positiva grubblande ska det ingå att sluta reta mig på småsaker. Speciellt såna som andra ägnar sig åt. Sånt som egentligen inte spelar ett skit roll. Som att nån sörplar sitt kaffe så att nackhåren reser sig. Eller att det ligger hårnålar precis överallt där det inte ska. Att det står en massa skor i vägen i hallen. Äsch, ni vet. Skitsaker!

Det allra, allra viktigaste är dock detta; INGEN ska få mig att må dåligt. Jag ska helt enkelt inte tillåta det. För visst är det jag som bestämmer det, jag som stoppar de negativa tankarna från att växa. Jag släpper inte in dem helt enkelt!. Är det så att någon tycker illa om den jag är eller det jag gör, låt dem göra det då. Jag vet vad jag är värd och vem som spelar roll i mitt liv. Detta liv jag bara har ett av (vad jag vet än så länge...) ska minsann inte ödslas på värdelöst energitagande (eller givande, beroende på hur man ser det...). Inte i någon form.

Lätt sagt. Svårt gjort. Det är i alla fall det jag satsar på nu och framåt.

Exempel? Hade bråttom iväg och luggen i ansiktet. Där, mitt på golvet, låg en hårnål. "Vad bra, då slapp jag gå genom halva huset för att hämta en sån!"
Kommer trött från jobbet och hittar femtielva par skor i hallen. Stannar upp och tar ett djupt andetag... "Åh, vad härligt! Vilken massa goa människor jag får träffa nu! Rikedom på skor är rikedom på barn och vänner :-)"

Imorse kändes det lite tufft när jag vaknade med munnen full av en styck katt (Frans Eskil har börjat bli lite väääl matte-kelen). Spottade och fräste lite innan jag sträckte på mig och tänkte att det var skönt att det var fredag. Fast det var det ju inte! En vanlig sketen torsdag som dessutom randades snöberikad... Då gällde det att samla mod. "Ja, vad bra! En extra dag att hinna med allt det som är så bråttom..."
Som sagt; jag jobbar på det!

positivitetsminister, tänk positivt