Egen catwalk

Vårt hus är en enplansvilla med alla gemensamma utrymmen samlade på mitten. Skulle ni leka fönstertittare hos oss en morgon strax innan klockan sex så skulle ni kunna smygkika på vår alldeles egna catwalk.
Där går/småspringer tre av familjens medlemmar fram och tillbaka. Olika outfitter varje gång.
Lånar kläder av varandra (ibland mot högsljudda protester) och har vissa problem med att bestämma sig.
Intressant som studieobjekt men rätt irriterande om man skulle vilja ha lite morgonro.

Jobbarkläder is the shit, bara att plocka på sig från högen jag klev ur kvällen innan.

Läs även andra bloggares åsikter om catwalk, klädproblem, tonåringar, modevisning

Fråge- och brevlåda

Från bloggen på Skillingaryd.nu igår:

Eftersom jag legat på sjukhus för ett tag sen så kommer det lite olika sorters papper neddimpande i postlådan då och då. Det är lite pengar de vill ha och så n aturligtvis den obligatoriska enkäten.

Vet ni förresten att det är brevlåda när man lägger på i en guling (eller blå eller röd eller vilken färg det nu finns tillgängligt) och att när det kommer till din egen så förvandlas det till postlåda? Det är en viktig skillnad där förklarar jag ibland med sträng min (som den fd postis jag är) för mina närmaste. Det är nämligen BARA brev som får läggas i den gula (eller blå eller röd eller vilken färg det nu finns tillgängligt), inga paket eller annat trams. Sen brukar jag fastna i minnen från den gamla posttiden.

Som i juletider. Då när alla hämtade ut sina skattepengar i december. Och alla skulle ha julfrimärken.
"Vill du ha det i hundra-, femhundra- eller tusenlappar? (Eller kanske du ska ha hela konkarongen på 152 i enkronor? frågade jag naturligtvis inte...) Ska det in på konto? Nej, tyvärr, vi får bara betala ut "viss summa" kontant. Det passar inte? Nähä, då kanske du ska testa med din egen bank? Får det kanske vara ett häfte julfrimärken eller två?"
Så där kunde det hålla på ett par veckor. Det minskade betydligt efter cykelrånet. Under vilket jag f ö var mammaledig. Tack och lov.

Tillbaka till ämnet. Enkäten.
Jotack, jag är nöjd. Alla ville mitt bästa. Jag kände mig som ung på nytt. Man gör gärna det på Geriatriska, nämligen. Yngst av dem jag såg till. Sög även i mig saker som att "Du är egentligen alldeles för ung för det..." när de pratade om misstankar de hade.
Var jag tillfreds med behandlingen av sjukgymnast och arbetsterapeut? Hmmmm, behandling? Nja, jag tror inte det kan räknas som det. Bara kontroll. Arbetsterapeuten bad nästan om ursäkt för sina frågor. Jag var inte påverkad på det viset så jag kunde både känna igen kungen och han... hmmm... vad heter han nu igen? Reinfeldt, var det ja!
En sak som jag blev impad av själv var när jag fick titta på 10 saker i en minut och sedan skulle räkna upp så många som möjligt. Efter en minut, efter fem - och efter en timme i min ensamhet på rummet - kom jag ihåg alla 10. Det är egentligen FÖR bra sa hon.

Och jag som tycker att det är svårt att minnas saker, tycker det är helt otroligt. Tror nästan jag kan räkna upp de flesta än...
Skiftnyckel
Tändsticksask
Sax
Visp
Penna
Tumstock
Sked
Skruvmejsel
Såg
Hmmm... Tejp!

10! Och ingen kan kolla om det är rätt :-)


Läs även andra bloggares åsikter om sjukhus, Posten, skattepengar, rån, enkät, minnesträning

Jag var taskig

Förlåt mig kära du. Det var inte meningen. Trots allt jag lovat så kunde jag inte stå emot.
Men du, det är faktiskt flera år sen sist. Kan inte det vara en förmildrande omständighet?
Det var allt omkring som fick mig att trilla dit. Händelserna och känslorna drog mig mot frestelsen.

Doften, skönheten, kurvorna. Åh, det var ljuvligt en kort sekund. Innan ångern kom. Och resten.

Kära mage, jag tog inte bara en - utan två! - skivor av det nybakta brödet. Jag erkänner och tar mitt straff tillsammans med dig. Värken och hungern fanns där när jag vaknade.

Nästa (?) gång frestelsen lockar så ska jag påminna mig om det. Det är inte värt det.

Läs även andra bloggares åsikter om LCHF, bröd, kolhydratskänslig

Äta bör man

En sak som jag ruvat på ett tag. Fyra veckors mat.
Underlättar både inhandling och tillredning.
Kanske nåt för dig också?

Här händer det saker

Sitter och pillar bort nagellack med andra handens naglar. Resa sig från soffan för att använda andra medel som står till buds verkar inte lockande.
Lever farligt också. Laptop i knät är inte att rekommendera, det vet jag. Men det värmer.

Får väl ta mig en utesväng till brevlådan för att kompensera. Idag är det 14 dagars sjukskrivning så nu ska det skickas in läkarintyg, nämligen. Nästan lika spännande som att lämna in Stryktipset. Utdelningsprognos osäker.

Skön måndag önskas er alla.

Läs även andra bloggares åsikter om sjukskrivning, laptop i knät

Strök förbi

Alltså, så här var/är det;

Det började som en skakning på nedre däck...
Gjorde det ju inte.
Det började som smärta vid vänster öga, följdes av domningar i vänster arm. Sen kom huvudvärken som ett X2000 (sommartid, inte nu...) och därefter fick jag tandläkarbedövningskänslor i tungan. Även det på vänsterflanken.

Jag tyckte "AJ!" men maken tyckte "Ring!"
För en gångs skull gav jag med mig - efter bara lite lätt övertalning i nån timma eller så - och letade fram numret till vårdcentralen. Berättade om mina symptom och då var det "synd att jag inte hade hört av mig tidigare". Hmmmm, den ramsan har jag aldrig hört från vårdhåll tidigare. Jag avstod från att tala om anledningen (att jag mest känner mig besvärlig när jag ringer dit) och tog istället fasta på orden "Kom så fort du kan!" Skjutsades, ni kan vara fortsatt lugna.

Hann knappt sätta mig förrän jag hämtades in och undersöktes. Tänk vad mycket nytt jag fick vara med om! Läkarkonsultation med slaktsjukhuset i Värnamo och "Vips" var jag på väg till akuten.
Att jag hade frågat redan när jag ringde om jag inte kunde åka direkt dit eftersom min käre make ändå skulle på ett annat ärende dit och fått det beska (skönt att nåt var som vanligt) svaret "Nähä, så går det inte till" så suckade jag djupt inombords. Men, hämtades av svärmor och förpassades till akuten.

Igen hände det otroliga - jag hann knappt sätta mig (än mindre dricka upp kaffet som skulle hålla mig sällskap under väntandet) innan jag fick komma in. Jisses, nu började jag nästan bli lite orolig... Det här måste vara på allvar.

Frågor om symptom besvarades igen. Det blev många såna den första - och kommande - dagen. Prover togs. Kortfattat. Inget hittades. OK, då vill vi göra en datortomografi. Syns inget där så är det ryggmärgsprov som gäller. Nu började jag dra öronen åt mig. Vad som helst men inte det. Alla ruskiga historier om vad som kan hända när man är där och rotar. Hur ont det gör. Neeeeeeej, jag vill inte. Sa jag till maken, inte till nån annan. Smärttröskelnivån är inte speciellt låg hos mig och det var inte heller den som skrämde mig. Tänk om det blir nån vajsing...

Röntgen besöktes. Naturligtvis var det tomt. Som vanligt i den kroppsdelen. Jaha, då återstod LP. Tänk postitivt. Du vill veta. Det är snart över. Peter är här. O s v. Läkaren kom och frågade sköterskan om ALLT. Snacka om förtroendeingivande. Nu var det nära att jag fegade ur, ska ni veta. Men åh nej, det onda krutet fick sig en tändning och jag satt igenom det hemska. För det var det. Speciellt när hon rotade runt och hela vänsterbenet bara försvann, samtidigt som det gjorde djävulusiskt ont.
Svaren var perfekta - natürlich. Skönt!

Fast nu ville de behålla mig för observation. Över natten. Som blev till fyra. Fullständig genomgång. Utan anmärkningar. Fick åka hem till slut med mediciner som ska förebygga stroke. Och med ett körkort som inte får nyttjas - mer än som leg - på en månad.

Detta utan att nåt som helst tecken visar på att jag haft nån propp eller blödning. Jag köper körstoppet, trots att jag är låst här ute på landet, men tabletterna kan nån annan få. Varför ska jag stoppa i mig saker "bara utifall att"? När alla mina värden är bra?

En kvinna i sina bästa år med funderingar på en maffig tatuering kan inte äta blodförtunnande. Eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om stroke, domningar, symptom, tatuering

Så mycket...

Det finns hur mycket som helst att skriva om och hur lite lust som helst att göra det. Just nu. Det kan ändra sig så känn er inte säkra.