Förlåt mig kära du. Det var inte meningen. Trots allt jag lovat så kunde jag inte stå emot.
Men du, det är faktiskt flera år sen sist. Kan inte det vara en förmildrande omständighet?
Det var allt omkring som fick mig att trilla dit. Händelserna och känslorna drog mig mot frestelsen.
Doften, skönheten, kurvorna. Åh, det var ljuvligt en kort sekund. Innan ångern kom. Och resten.
Kära mage, jag tog inte bara en - utan två! - skivor av det nybakta brödet. Jag erkänner och tar mitt straff tillsammans med dig. Värken och hungern fanns där när jag vaknade.
Nästa (?) gång frestelsen lockar så ska jag påminna mig om det. Det är inte värt det.
Läs även andra bloggares åsikter om LCHF, bröd, kolhydratskänslig
Det är ju såå gott men jag är också försiktig med bröd för viktens skull...
SvaraRaderaÄter du inget bröd alls? Jag äter väldigt sällan ,jukt bröd, men knäcke däremot - det blir det nästan alltid till frukost :)
SvaraRaderaMalla, nej, egentligen inte nåt. Har varit en mackoman hela livet fram till för 2 år sen när jag märkte att min mage gillade att jag lät bli :-)
SvaraRadera